vilcans

Bra idé det där med att råna butiker för att kunna sälja filmerna. Historien med tjejen och lägenheten är väl sekundär. Jobba vidare på idén och lägg gärna upp ett synopsis här sen!

Jättekul idé tycker jag. Såna här fantasifulla koncept saknar vi i filmsverige. En sak jag är lite orolig för är att den blir tråkig i längden eftersom det bara dyker upp nya hinder för protagonisten, utan att dessa för handlingen framåt. Men det är lite svårt att avgöra eftersom det du skrivit inte är ett riktigt synopsis, utan mer en samling idéer. Pröva att skriva ett synopsis som beskriver handlingen från början till slut, så blir det lättare att ge feedback.

Låter inte särskilt intressant enligt min filmsmak, eftersom familjedramer inte är min grej. Men även om jag bortser från det så tycker jag ändå att du kan renodla historien. Tänk på att verkliga händelser inte är lika fascinerade för en filmpublik som inte har någon relation till personerna det handlar om. Pröva att analysera historien dramatiskt. Kan du sammanfatta i en mening vad historien handlar om? Vad är huvudkonflikten? Vem är huvudkaraktären? etc...

Skitcool. Särskilt slutet! :-) Snygga effekter! Om jag ska säga nåt negativt så är det väl att stridsscenen var lite rörig. Det var svårt att förstå var folk var och vilka de var. Tänk på kameravinklar, blickriktningar och klippning! Lite handling vore inte så dumt heller kanske. :-)

Kul att höra att det finns folk som kan ljud här! Jag passar på att ställa en fråga... Jag har tänkt eftersynka en del dialog på filmen jag håller på med just nu. Vissa delar har helt okej ljud, medan man knappt hör vad som sägs i andra. Helst vill jag inte eftersynka alltihop, för det är en lång scen med massor av dialog. Det utspelar sig på ett tåg i rörelse, så bakgrundsljudet varierar mycket. Tror ni att det blir problem om jag bara eftersynkar vissa repliker? Över alltihop tänker jag lägga ett mer kontinuerligt bakgrundsljud (inspelat på ett tåg då förstås), så det kanske kan dölja att ljudets karaktär varierar, eller vad tror ni?

Angående det där men genre... Jag tror att det är jätteviktigt att tidigt etablera vilken genre en film ligger i. Det är det anslaget är till för. Gör man inte det är det risk att publiken känner sig lurad. Vissa verkar se det som ett egenvärde att lura publiken (t.ex. TheBrotherOfLight), men jag är säker på att det är dumt. Visst, man får skriva filmer som är konstiga eller svårförståliga, men publiken ska aldrig känna sig lurad. Se alltså till att redan på de första sidorna etablera vilken typ av film som vi kommer att få se. Börja inte med Vingar av glas för att sen övergå till Snatch. Sen håller jag med om att det vore bra om man kände mer sympati för Affe. Om man bara hyser sympati för honom redan från början så är det lättare att förlåta honom för hans misstag senare. Mamman är nog rätt väg att gå för att visa publiken vilken snäll kille han är egentligen. Men som sagt, det är en jättebra början.

Jag hinner inte ge någon djupare kritik, men jag läste i ett sträck tills manuset plötsligt tog slut på sidan 53. Kul att se ett välskrivet manus (förutom alla särskrivningar). Jag stör mig inte så mycket på "pseudo-kameraanvisningar" som "vi rör oss mot" etc. utan tycker att det ger en filmisk känsla. Låt det inte bli för mycket bara. Det som stör mig mest är att manuset är för klyschigt. Det känns som om man har sett den här filmen förr, kanske som en Beck-film. En sak är att ryssarna känns som lite väl plastiga filmskurkar ibland, precis som ryssar alltid brukar gestaltas på film. T.ex. har jag fått uppfattningen att ryssar inte främst dricker vodka vid festligare tillfällen. I ryssland är vodka en vardagsdryck. Däremot verkar de vara mycket för champagne. Kanske nåt att tänka på. Klyschvarning utfärdas också på följande replik: VINCENT Jag har känt den här killen hela mitt liv. Han har haft problem, men mord, nej aldrig. Och så verkar flygplatssekvensen (scen 36-40) onödig. Klart vi fattar att killen kommer från ryssland, och hur han smugglade sitt vapen är oviktigt. Så om den sekvensen inte visar sig ha någon relevans senare i filmen så kan du stryka den. Det är onödigt att krånga till det med en massa flashbacks i onödan också. Bästa scenen är den på porrstället. Man fattar verkligen att här kommer det att hända något otrevligt, men det är spännande ändå, för man vet inte exakt vad som kommer att hända, och miljön är jättekonstig. Bra!

Den här versionen skiljer sig mycket från vad det nu var för version som jag läste förut. Den här är mer visuell. Inledningen gillar jag skarpt. Samtidigt känns det som om handlingen har blivit luddigare på nåt sätt. Tyvärr var det så länge sen som jag läste den förra versionen, så jag vet inte exakt hur. Kanske är det att Jonas är så tystlåten så att man inte förstår vad han tänker och känner. Vad vill han egentligen? Och vad vill Sara? Och pappan? Men det är, precis som tidigare, ett bra manus. Formateringen var skum på vissa ställen, och meningsbyggnaden är konstig ibland, men det är detaljer.

Jag håller med de som säger att det är väldigt välskriven dialog. Och visst kan man ha en film som bygger mycket på dialog, det kan funka bra. Men var är handlingen? Jag läser de första 15-20 sidorna och hittar ingen plot, utan bara folk som pratar, väldigt välskrivet och roligt, men efter ett tag tröttnar man och vill ha något där man undrar vad som kommer att hända. Kan du sammanfatta filmens handling, inklusive huvudkonflikten i en mening (en "logline") på ett intressant sätt så att jag blir sugen på att läsa vidare?

I spel är oftast handlingen en väldigt liten del av hela speldesignen. (Många spel har ju i princip ingen handling alls.) Därför räcker det inte med ett manus för att beskriva ett spel. Speldesign beskriver man normalt i ett "Game Design Document" (GDD), som brukar innehålla konceptskisser, användargränssnitt, spelmoment och -mekanik, sammanfattning av levels eller liknande och annat som gör att man får en klar bild av hur spelet kommer att se ut, låta och uppföra sig. Även handlingen ingår i GDD:n. Det är (eller bör vara) ett extremt detaljerat dokument. Om du vill pitcha en spelidé så tänk på att vara detaljerad. Bara handlingen räcker inte.

Lite småkul sådär... En sak om du vill lära dig att skriva manus är att inte skriva saker som vi inte kan se eller höra. Jag tänker på där det står att det är Dawgs son eller Bulls flickvän. Visserligern är det okej att skriva saker som man inte kan se eller höra just i personbeskrivningarna (det är enda stället man "får" göra det), men i det här fallet framgår det inte av resten av beskrivningarna, så personbeskrivningen blir något man måste läsa för att fatta alla relationerna. Inte så allvarligt fel i just detta manus dock... :-)

Det går ju att försöka efterlikna flimret från en projektor genom att mörka ner vartannat field i video. Alltså inte svart ruta, det blir för flimrigt, men kanske ner till 90% eller nåt. Då snackar vi verkligen om att försöka efterlikna nackdelarna med film jämfört med video, men om man nu verkligen vill att det ska se ut som om det är projicerat så kan det nog funka. Det kanske är denna teknik Christian hört talas om.

Bra, Mr.Man! Det blir så auktoritärt när det sägs på engelska! :-) Men allvarligt så tyder allt på att bildkvaliteten är densamma, men att risken är högre för dropouts i LP. Och eftersom dropouts ser förjävliga ut så kan man ju säga att det kvaliteten är lägre. Så det beror alltså på vad man menar med kvalitet. Och nu kommer väl nån och infogar att den tekniska kvaliteten inte spelar någon roll, utan det är historien som man berättar som är viktig. Jag är osäker på om manuset blir sämre om man filmar med LP. Nån som vet?

Det får ju gärna vara ett manus går att tolka lite olika visuellt, d.v.s. inte enbart dialogbaserat. Så frågan är: Nån som sitter på ett manus som skulle passa?

Berätta hellre om något intellektuellt yrke. Alla har ett någorlunda hum om hur poliser och brandmän jobbar, och det gäller även de flesta fysiska tillverkande yrken och serviceyrken. T.ex. behöver man inte veta någonting om hur man blandar murbruk för att i alla fall ha viss förståelse för vad en murare sysslar med på dagarna. Och vad en städare, hotellreceptionist, taxichaufför eller reklamfotograf gör fattar vi också, även om vi inte känner till alla detaljer. Däremot vore det intressant och modigt att göra en film om yrken som inte är så självklara. Vad gör en kamrer egentligen? Eller en systemutvecklare? Vilka problem brottas en byggnadsingenjör med? Hur ser en revisors arbetsdag ut? Vilka möten går en statistiker på? Tolka inte ovanstående som att jag ser ner på yrkena i den första gruppen eller att jag menar att de är enklare att utföra. Skillnaden är att man har en bild av vad de gör, medan de andra yrkena jag nämnde är svårare att greppa, och just därför behövs det filmer som förklarar vad de handlar om.

[citat=michi_diaz]Jag tror att effekten som ni pratar om, om jag inte har fel, ska kallas perspektivförskjutning. Man kan som tidigare nämnt åka framåt samtidigt som man zoomar ut, men oxå åka bakåt samtidigt som man zoomar in. Man får samma effekt.[/citat] Inte samma effekt. Rakt motsatt effekt. Eller hur man nu ska uttrycka det. :-)

Skitkul idé. Det bör vara ett kort manus så att så många som möjligt kan vara med. Och lång deadline så att man hinner planera in det. Och ett bra manus! :-)

Japp, namnet Matrix skyddas knappast av upphovsrätten. Däremot har det varumärkesskydd, så man kan definitvt råka ut för problem om man använder det. Det finns några ord som folk lätt blandar ihop: upphovsrätt (copyright), patent och varumärke (trade mark). De är relaterade, men ändå olika saker. Upphovsrätt gäller rättigheterna till ett verk, t.ex. ett musikstycke, ett fotografi eller ett filmmanus. För att upphovsrätten ska gälla måste materialet uppfylla verkshöjd, d.v.s. det får inte vara hur enkelt som helst. Upphovsrätt får man automatiskt när man skapar verket, och det behöver inte registreras. Patent används för att skydda uppfinningar i vid bemärkelse. T.ex. kan man skydda en teknisk lösning för en oljepump, en metod för att skära stålplåt eller en kemisk process för att avsalta vatten. Man kan inte söka patent på ett namn eller ett filmmanus eftersom de inte är några uppfinningar. Patent har alltså ingenting med "kreativa" verk att göra. (Även om det finns patent på saker som håller alldeles för låg nivå för att klassas som tekniska uppfinningar, som t.ex. design på användargränssnitt för dataprogram och websidor. Det är p.g.a. detta som det har diskuterats mycket om mjukvarupatent de senaste åren, alltså att det går att få patent på enkla och självklara saker.) Patent ansöker man om, och det är en svindyr och krånglig process. Sen finns det varumärken. Ett varumärke är ett namn på en produkt eller liknande, t.ex. "Kalles kaviar", "Microsoft" eller "Matrix". Varumärken behöver inte registreras, men om man gör det så får namnet ett starkare juridiskt skydd, d.v.s. det blir lättare att stämma folk för varumärkesintrång. Ett oregistrerat varumärke brukar man skriva ett litet TM efter (för Trade Mark). Det är för att göra det tydligt att det är ett varumärke. Om man registrerat varumärket sätter man ett litet R i en cirkel efter namnet (för Registered Trade Mark), eller ®. Just nu ser jag att det numera står ® efter Windows (ni vet, det där operativsystemet) istället för TM. Antagligen har Microsoft lyckats registrera ordet Windows som varumärke (efter att säkert försökt i många år). Jag är ingen jurist, men jag har läst litegrann om detta, så ovanstående bör stämma rätt bra. :-) Angående namnet Matrix så kan jag tänka mig att det har ett ganska svagt skydd, d.v.s. det lär inte vara nåt problem att döpa hårvårdsprodukter till Matrix (förutom att det redan finns). Men om du gör en film som heter det så lär du råka ut för Warners jurister. Lycka till! :-) sw33t, visst kan man säga "matrixen" på svenska, men det betyder ingenting . :-) "Matris" heter det på svenska.

Rör kameran framåt samtidigt som du zoomar ut. Det är en vanlig effekt, väldigt cool men en smula överanvänd. Det sägs att Hitchcock var först med den i Vertigo.

Snyggt! Det är en cool effekt, fast de utnyttjar den ju lite snyggare i reklamfilmen. :-)

Prata om intressanta saker, och olika saker. Vissa regissörer sitter bara och rabblar upp vilka specialeffekter de har använt i en scen, vilket är intressant ett tag, men blir tröttsamt i längden. Det vore intressantare att höra mer om manusarbetet, personregin och sånt som de aldrig tar upp på kommentarsspåren.

Ja, det märks att du har gjort det bara som en övning i att skriva scener. Många scener är välskrivna i sig, men jag håller med Jakob... Lite handling vore väl inte så dumt?

Pröva också att ställa om skärmens frekvens. 100 Hz brukar ge en stabil bild eftersom det är exakt två gånger kamerans frekvens (eller fyra gånger för progressiv filmning). Då går kameran och skärmen "i takt". Men det dyker ändå lätt upp ett horisontellt streck i bilden, som rör sig sakta uppåt eller neråt (beronde på att skärmen och kameran inte är i perfekt synk). 150 Hz vore nog ännu bättre, men det är det nog inte många skärmar och grafikkort som klarar.

Större CCD-chip är ljuskänsligare eftersom varje pixel är större och därmed fångar upp mer ljus. Du kan alltså filma i mindre ljus utan att få brus. Fast i praktiken är det ju en massa annat som spelar in också.

Jag tycker bilden är lite blek. Lite högre kontrast vore snyggare. Men jag är ju högkonstrastsälskare också. :-)