vilcans

Kontakta förlaget eller författaren. Det är helt upp till rättighetsinnehavarna vad de vill att du ska betala. Att köpa en option kan kosta allt från gratis till flera hundra tusen. Miljoner också för den delen.

Köp rättigheterna till att filmatisera boken (om ingen annan har gjort det förstås).

Men AVI är ju ingen komprimeringsmetod. Det är ju codecets uppgift, och AVI stödjer ju olika codecs. Gör WMV det också, och i så fall, varför finns det två olika format?

Du skrev inte hur du visade filmen; om det var från DV eller VHS t.ex. Men om vi antar att du spelar upp filmen på samma sätt både hemma och i skolan, t.ex. direkt från DV-band, så måste det ju vara något som skiljer TV-apparaterna åt. Det kan vara så att ljudet har blivit fasvänt på det sättet att vänstra kanalen är en exakt invertering av den högra. På TV-apparater med stereohögtalare hör man ljudet, men på en mono-TV så mixas de båda kanalerna ihop och resultatet blir total tystnad. Det är inte helt omöjligt att noise reduction-filtret har gjort detta med signalen. Pröva att konvertera ljudet till mono redan i redigeringen och se vad som händer.

Ja, eller så kan du pröva att låta Annie vara helt sluten hela tiden. Psykologen kan ju säga saker som gör att man förstår hur hon tänker ändå. Angående flashbacks tycker jag inte du ska skriva att det ska vara svartvitt. Det är samma sak som att beskriva kameravinklar och sånt, d.v.s. att göra regissörens arbete. Skriv bara att det är en flashback, t.ex: INT. KÖK - DAG (FLASHBACK)

Gör en diabildsvisning istället så kan du mata fram bilderna manuellt hur långsamt du vill.

Intressant. Det kan säkert bli bra. En sak som du bör tänka på är att inte skriva för mycket sådant som inte publiken ser. T.ex. "Hon stänger av klockan och inser snabbt att hon är sen till sin tid hos sin psykolog." Det ser vi ju inte i den färdiga filmen, så ta bort det. Det ser oproffsigt ut. Eller "...får Martina, som vanligt, inget svar på den frågan." Hur ser man i filmen att det är "som vanligt"? Sen är det lite märkliga scenbeskrivningar som "Det är hennes pojkvän, ANDERS SÄRÉN, som vill träffa henne på ett café." Det framgår ju av dialogen som följer direkt efter att han vill träffa henne på ett café. Det är lite som att skriva såhär i en roman: "Kalle skakade på huvudet och tackade nej. 'Nej tack', sa han." :-) Var också försiktig med för mycket personregi i scenbeskrivningarna. "Martina börjar känna sig osäker", "Även om hon inte får någon respons från Annie visar hon ändå en viss entusiasm för sin patient" osv. Lite förklaringar till hur karaktärerna tänker kan vara bra för att leda läsaren på rätt spår, men blir det för mycket så blir det bara övertydligt och lämnar inget utrymme för egna tolkningar. Över huvud taget tycker jag att scen 3 inte känns trovärdig. Det känns inte äkta att psykologen kommunicerar på det sättet med sin patient. T.ex. tror jag inte att hon skulle säga "Idag är det ju väldigt populärt att vilja vara en misabel, depressiv ungdom." Scenen saknar också konflikt eftersom Annie är väldigt öppen. Psykologen behöver inte dra ur henne några svar, utan hon berättar allt självmant. Det skulle bli intressantare om Annie inte var så pigg på att berätta. Ett Hollywood-knep du skulle kunna pröva är att aldrig låta någon karaktär svara på en direkt fråga. Typ: "MARTINA: Har din mor återhämtat sig efter olyckan? ANNIE: Jag pratar inte med henne." Det kan funka i andra scener också: "MARKUS: Hur gick det hos psyken? ANNIE: Tanten tror att hon känner mig så väl." Men det här är detaljer. Historien är ju det viktigaste, och jag tror den blir bra. Lite svårt att säga såhär tidigt bara.

Det är naturligtvis svårt att beskriva komiska kroppsuttryck i ett manus. Gör inte det, utan låt regissören bestämma det. Däremot går det ju att beskriva händelser. Det är ju liksom det man gör i ett manus. Men om du menar att det inte blir komiskt om du bara skriver vad som händer, så kanske det inte blir så värst roligt om man lägger på en massa komiska kroppsuttryck. Försök göra manuset så roligt som möjligt; sedan kan skådespelarna gestalta handlingen på ett sätt som blir ännu roligare än manuset. Så är det ju med manus; det är först när de filmas som de kommer riktigt till sin rätt. Vad gäller språket så ska ett manus vara välskrivet. Det betyder inte att man ska skriva med ett väldigt formellt språk. Tvärtom, skriv enkelt och rakt, men se till att inte ha några språkliga fel eftersom det får läsaren att tappa koncentrationen på handlingen.

Genom att VHS har sämre horisontell upplösning.

Jag håller på att förbereda filmandet av ett kort dialogbaserat drama som signaturen Ed postade här på forumet för nåt år sen. Eftersom han inte hade för avsikt att filma det och jag tyckte det var bra så fick jag göra det istället. Det är resultatet av ett lyckat samarbete över Internet alltså. Uppmärksamma forumbesökare har sett diskussionen om manuset i en annan tråd här. För tillfället håller jag på att samla ihop team och skådespelare.

Jag tror du blandar ihop saker. Jag är inte heller någon expert på området, men nåt åt det här håller är det: PAL har 625 "linjers" upplösning vertikalt, d.v.s. TV-bilden ritas ut som 625 horisontella "scan lines" 25 gånger i sekunden. Eller rättare sagt, p.g.a. interlace så är det 312 linjer vartannat field, och 313 vartannat (där ett field är 1/50 sekund). Sedan är ett antal av dessa scan lines en del av "vertical blanking" där det inte finns någon bildinformation, och en del används till text-TV och annat, så 576 pixels höjd är nog ungefär vad man har kvar. Men när man talat om upplösning i linjer så menar man normalt horisontell upplösning, vilket verkar märkligt eftersom TV-apparater inte har någon direkt "upplösning" horisontellt på samma sätt som de har det vertikalt. Men p.g.a. hur bildinformationen kodas för sändning så blir det i praktiken en begränsad upplösning även horisontellt, även om det är ett analogt system. Nu är jag lite inne på ett område jag inte har någon vidare koll på, men jag fortsätter... Upplösningen i linjer anger hur många alternerande svarta och vita vertikala linjer formatet klarar av att visa på en scan line. Men för att krångla till det är det inte på en hel scan line, utan en del av en scan line som är så lång som TV:n är hög. DV har 720 pixels horisontell upplösning. I 4:3-format blir det 720*3/4 = 540 pixels på en horisontell linje som är lika lång som bilden är hög. Så det är säkert därifrån siffran 500 kommer (med lite modifikation för någon skum faktor, t.ex. att pixlarna inte är helt kvadratiska). Så en svaret på din fråga är att du blandar äpplen och päron. :-)

*räcker upp handen* Får jag försöka? Die Hard: Polis med osäkra äktenskapliga förhållanden räddar gisslan i en skyskrapa under en tid då mänskligheten övergav politiska ideologier och ideal för gammal hederlig girighet. Jurassic Park: En skara på besök på en ö där forskare genom genetisk forskning avlat fram dinosaurier får fly när dinosaurerna anfaller, och de giriga och egoistiska får sina rättmätiga straff. Typ. :)

Vad jag förstått för epileptiker anfall av filmrande eller blinkande ljus. 1 frame inserts ska vara lugnt. Fast jag är definitivt ingen expert på området, så säg inte att det var jag som sa det när du får arga epileptiker på halsen. :)

Premiere klarar att hantera både QT och Windows Media. Lägg in en QT-film på timelinen och exportera sen projektet som Windows Media. Men då måste du ju ha en PC med Premiere. Annars lär ju Final Cut greja det också.

Nu har jag skummat igenom manuset igen och här är lite kommentarer. Generellt sett kan det bli en väldigt stämningsfull film om den görs på rätt sätt, fast antagligen även långsam och småseg. Miljön är lite småsurrealistisk. Det framgår inte var handlingen utspelar sig, och det verkar inte som om soldaterna gör någon egentlig nytta. Varför "tillfångatar" Samuel Elena? Drömsekvensen i scen 8 upplever jag som lite konstig. Tidigare har de varit så nonchalanta och inte brytt sig så mycket om att det är krig. Det verkar inte som om de är särskilt rädda. Men drömmen verkar ju obehaglig. Menar du att Samuel är undermedvetet rädd för kriget, men brukar dölja det? När Samuel går och lägger sig igen i scen 13 känns det tjatigt. Kan du visa att det går några dar på något annat sätt? Och drömmen i scen 14, vad vill du säga med den? Halsduken i scen 17 är också lite skum. Symboliserar den något? Soldaterna i scen 21 måste vara nära eftersom vi hör dem tala ryska, men varför ser vi dem inte? Slutet är det konstigaste av allt. Var det Elena som dödade Johannes? Varför är Johannes barfota? Vad var ljudet av grenen som knäcktes i scen 23? Ja, det är många oklarheter. Allt måste ju inte framgå, men jag tycker att det är för många oförklarade händelser. Det är risk att det bara blir konstigt alltihop. En annan sak är att jag inte får någon känsla för karaktärerna. Ja, Johannes och Samuel är lite bögiga i början, eller så är de bara som goda bröder. Men vem är Samuel egentligen? Vad har han för mål? Och Elena, vem är hon? Vad gör hon ute i skogen?

Det var intressant att läsa, men... Går det att korta? Det är väldigt långa passager där det inte händer något. Jag anar att det är litegrann meningen, men det är risk att det blir tråkigt. Skriv inte karaktärernas namn med stora bokstäver, förutom första gången det nämns.

Varför inte: Lennart rycker upp dörren till taxin och kastar sig ner i baksätet. LENNART Kör för fan! Taxichauffören, GUNHILDA (40), vänder sig långsamt om. GUNHILDA Vart?

Att filmen är tänkt att visas i 16:9-format, men att den på skivan är hoptryckt horisontellt så att den får plats i 4:3-formatet. När du sedan visar filmen på en bredbilds-TV så drar TV:n ut den till 16:9-format så att bilden får rätt proportioner igen. Om den inte gjorde det så skulle folk se långa och smala ut. En gammal smal-TV måste istället trycka ihop bilden på höjden för att den ska få rätt proportioner, och då blir det svarta ränder upptill och nedtill. (Normalt är det DVD-spelaren som trycker ihop bilden när den visar en anamorfisk film på en smal-TV.) Ett mer tekniskt sätt att se det är att en pixel i 16:9-formatet inte är kvadratisk, utan är en liggande rektangel.

...vilket är jättebra om man vill förvirra läsaren.

Bra dialog. Den flyter bra, känns naturlig och har karaktär. Jag har svårt att säga något om handlingen eftersom den inte är färdig och att jag inte har läst så noga. Det finns ett parti som inte känns lika bra som resten, och det är konsertsekvensen. Den känns lite mesig, det känns lite som Mitt livs novell möter Okej ungefär, om du fattar vad jag menar. Lite för pojkdrömsaktig. Några detaljer: 1. "Mattias: Igen med dom svenska actionfilmerna." Behövs den repliken? 2. Hur blir det om du klipper dansgolvsscenen direkt efter repliken "Jessica: Ni två kanske skulle vilja komma och kolla imorgon."? D.v.s. att man inte får reda på vad Mattias svarar. Höjer det spänningen kanske? 3. Kallar verkligen läraren provet för prov istället för tenta? 4. Använd inte namn som 13-ÅRINGEN. Det låter som en misstänkt mördare. Kalla honom DANSKILLEN eller nåt istället. 5. Skriv namn med versaler första gången de förekommer så man fattar att det är en ny karaktär. Ett par meningar karaktärsbeskrivning är också bra så man vet vad man har att vänta sig. Lisa är ett exempel på någon som introduceras med bara en replik.

Jag kan tillägga att det här var en första kladd på slutet. Det behöver jobbas på som ni mycket riktigt anmärkt. Angående polisens replik "Ja. Mycket allvarlig." så är den tagen direkt från verkligheten. Det var vid Flemingsbergs station en förmiddag när jag skulle ta pendeltåget. Då stod det en polis och såg till att ingen gick in till perrongen. När jag frågade om det hade hänt något allvarligt så sa han precis så. Han uppträdde professionellt, men det märktes att han var tagen av situationen. En medelålders man hade tagit en genväg över spåret samtidigt som ett X2000 tänkte bränna förbi stationen i 200 knyck. I den hastigheten har ett X2000 en stoppsträcka på 1750 meter och mannen var inte särskilt snabb. Det slutade inte bra, om man säger så. Men nu är det naturligtvis så att verkliga händelser kan kännas overkliga på film. Jag kanske ska låta polisen vara en skärrad stationsvakt istället.

OK, nu är det dags att ta upp den här tråden igen. Jag har inte kunnat släppa det här manuset, och jag har fått tillåtelse från Ed att filma det. Jag har gjort lite ändringar i manuset, främst en inledning och ett slut som jag hoppas poängterar kvinnans dilemma. Och så har jag ändrat formuleringar i dialogen på ett sätt som jag tror gör att den flyter bättre. Det vore kul med lite kommentarer på den här nya versionen. tåget.PDF

Titeln är cool även om man inte vet vad det betyder. Men den kanske har för lite med handlingen att göra eftersom Apollyon själv inte dyker upp.

Inledningen är lite seg eftersom det är en massa dialog som inte säger något. När de börjar flumma ut och pratar om smurfarna och sånt blir den däremot rolig. Det blir lite spännande efter ett tag, men samtidigt känns det inte precis nyskapande. Jag får associationer till Invasion of the Body Snatchers och framför allt Donnie Darko, men det är klart, det är ju ingen dålig blandning. :-) Formatet är OK förutom att du skriver dialogen på ett okonventionellt sätt. Däremot är språket lite väl amatörmässigt ibland. Du använder t.ex. ordet "ganska", som bara vattnar ur betydelsen av det du skriver. Pröva att söka på det så märker du nog att du kan ta bort det på alla ställen. Jag läser gärna nästa version. Se till att skriva dialogen i rätt format bara.

Jag tycker det är viktigt att man ska fatta handlingen även om man inte har full koll på uppenbarelseboken. Nedfallande bilar och gräshoppor i all ära, men man måste ha en chans att förstå det även om man inte är påläst. Jag har ingenting emot symbolik, allegorier och travestier så länge själva handlingen är begriplig. Om man måste ha läst uppenbarelseboken för att förstå vad som händer så är det risk att det blir för akademiskt och pretentiöst, liksom att du flörtar med intellektuella och säger "det vanliga patrasket begriper ju inte det här, men vi har ju läst teologi". Nu är det inte så mycket som krävs för att göra den här historien begriplig för de som har lite bakom pannbenet. Det behövs inga långa förklaringar, utan det räcker kanske med en enda bisats i en replik för att förklara t.ex. bilen. Det kan räcka med en antydan till förklaring för att publiken ska lista ut hur det hänger samman. Det du inte bör göra är att bara lämna saker helt utan förklaring.