vilcans

Precis som du sa, den har alla ingredienser. Eftersom ni inte har för avsikt att göra något originellt blir den här handlingen perfekt.

Mackar uppfyller endast ett syfte i filmer, nämligen att explodera. :-) Man presenterar karaktärerna i samband med rånet så klart.

Men återkommer dessa gangsters senare i handlingen? Om de gör det så måste ju öppningsscenen vara någon form av presentation av dem, om inte så borde de väl inte vara med över huvud taget. Har du funderat på att öppna filmen med att de rånar en bensinmack istället? Gärna på ett sånt sätt att macken exploderar. :-)

Det är svårt att ha någon åsikt eftersom du inte har talat om vad tusan du vill ha sagt med scenen. Men vad du än försöker visa, visa det med handling istället för med ord.

Jobba.

SCB:s namnstatistik: http://www.scb.se/statistik/be0101/be0101namn.asp

Jag har till slut fått tummen ur och tittat på filmen. Tack för att ni har en SVCD-version att ladda ner så man kan bränna den på CD och köra den i DVD-spelaren. Det är lättare att orka se en såpass lång film i TV-soffan än framför datorn. Dessutom ger ju SVCD bra bild. Jag tyckte den var värd att slösa en halvtimme på. Vissa scener var kul och min favorit är "I fucked your wife"-dialogen i början. Filmmässigt är den halvbra. På tok för mycket handkamera som sagt. Samtidigt är en del åkningar rätt snygga. Klippningen är bra. Den skiftande kvalitén på de två kamererorna är störande. Jag antar att ni filmade scenerna med två kameror samtidigt. Det hade blivit bättre om ni använt en enda bra kamera och tagit scenerna flera gånger från olika vinklar istället. Jag håller inte med Opus om tråkiga kameravinklar - tvärtom. Jag tycker många gånger att ni hade valt konstiga vinklar, t.ex. extremt fågel- eller grodperspektiv, i helt omotiverade situationer. Jag gillar konstiga kameravinklar, men då måste det vara snyggt gjort, vilket ni inte alltid lyckades med. En kul grej är att jag redan under inledningen tänkte att filmen säkert avslutas med klipp från misslyckade tagningar. Och mycket riktigt... :-) Det är lite för vanligt i denna typ av filmer och det gör eftertexterna på tok för långa. Om inte annat är taskigt mot oss som laddar ner SVCD-versionen (vilket tar tid). Över huvud taget kunde filmen vara lite kortare. Vissa scener håller på för länge, t.ex. den där ninjan bläddrar bland DVD-filmerna. Jag är inte ninjafilmsfantast, men tycker ändå att ni kan vara nöjda. Filmen funkar, men om man aldrig sett B-filmer kan det nog vara svårt att fatta det roliga i den.

Kul idé. Det svåra med så billiga kameror är att de brukar ha mekanisk avtryckare. Avtryckaren är alltså direkt kopplad till slutaren, till skillnad från dyrare kameror där avtryckaren är en elektrisk knapp. Om avtryckaren är elektrisk så går det ju alltid att "tjuvkoppla" den. Ett sätt är ju att ställa upp 10-20 personer med varsin kamera och så ropar man "ett, två, tre, tryck!". Morphning är nog ett måste. Det använde de även i Matrix. Förresten, den stora kostnaden blir nog den för 10-20 kamerastativ...

Nja, det beror helt på vilka millimeter man menar, t.ex. om det är negativ/CCD-format, brännvidd eller filtergänga. Negativformat är hur stora negativen är. För biofilm (och i stillbildskameror) är 35 mm det absolut vanligaste, och måttet 35 mm är hur bred filmremsan är från kant till kant. 16 mm är billigare och så finns ju 8 mm också. Dessutom finns 65 och 70 mm-film, fast det används väldigt sällan. Ju större negativformat desto bättre kvalité eftersom kornen i filmen blir mindre jämfört med storleken på bilden. CCD-formatet är motsvarande för video, och även där är antagligen större bättre, men det är inte lika självklart som för film, eftersom kvalitén kan skilja sig mellan olika modeller. Brännvidden påverkar vilken bildvinkel man får, dvs. vidvinkel, normal eller tele. Nu är det så att en och samma brännvidd ger olika bildvinkel beroende på negativformatet. T.ex. skulle ett normalobjektiv för en 35 mm-kamera vara ett teleobjektiv om man satte det på en super 8-kamera. Brännvidden mäts även den i millimeter. Vad som är "bäst" här beror helt på hur bilden ska se ut. Själv tycker jag vidvinkel är skitsnyggt. :-) Det sista mm-formatet är vilken diameter filtergängorna på objektivet har. Om kameran har 45 mm-gängor så är det bara ett 45 mm-filter som passar. Ljusstarka objektiv har ofta större gängdiameter. Inget är väl bättre eller sämre än något annat direkt. Stora diametrar kan kanske göra att det blir dyrare eller svårare att hitta filter som passar kan jag tänka mig. Så vilka millimetrar som är bäst beror helt på vilka millimetrar du pratar om!

Jag håller med strombeck om att det är imponerande att du har skrivit ett så långt manus. Men samtidigt kanske det är ett problem. Måste det vara så långt verkligen? Kanske berättar du bara långsamt? Hur skulle du sammanfatta filmen i en mening? Jag har inte läst hela manuset, utan bara första sidan, och sedan bläddrat fram och läst lite här och där. Oseriöst kanske du tycker, men det är precis så SVT lär göra. Och det jag får syn på hela tiden är massa dialog där karaktärerna pratar om saker som varken verkar driva handlingen framåt eller säga särskilt mycket om karaktärerna. Har du tänkt igenom vad varje scen har för funktion och hur varje replik driver handlingen framåt? (Och så det där med att det inte ska vara ny scen hela tiden, som andra redan sagt.) Jag hoppas att jag får tid att läsa igenom hela manuset, men nu måste jag rusa...

Jag tycker den är skitbra. Den skulle funka bra som en kort teaterpjäs också. Jag gillar att studenten är tyst länge, för att sedan bryta in med en klockren kommentar. Jag gillar VO:n i slutet eftersom den får en att tänka efter, men det är ju bättre om man lyckas få samma känsla genom att visa en scen. T.ex. att kvinnan kommer till tågstationen och möts av en polisavspärrning. En polis säger att det har hänt en olycka. Sen får tittaren själv fundera på vad som har hänt. Det tråkiga är att en enscensfilm har en viss charm, så det är synd att paja det... Synd också att en man inte får tilltala någon han inte känner på tåget utan att folk tror att han är en äckelgubbe...

Jag gillar den gamla versionen bättre faktiskt eftersom den går mer rakt på sak och i den nya versionen känns karaktärerna lite mer som standard-bovar, alldeles för banala (vilket iofs även gäller den gamla versionen). Kan inte precisera varför dock. I den nya versionen tycker jag att Chris ger med sig lite för snabbt, och framför allt är det oklart vilken av Mikes repliker han svarar på när han säger "Put it like that, and we can't say no." Men förläng inte scenen för guds skull... En grej är att skippa Steve Wonder-biten och hålla all dialog fokuserad. Sen hoppas jag att du är medveten om att det utfärdas en stark Pulp Fiction-varning med en sån öppningsscen.

Om du kan pitcha filmen för skådisarna innan du ger dem manuset så är det ju jättebra, men om det inte går måste ju manuset visa stämningen. Pröva att läsa manuset till några filmer som har en liknande stämning som den som du vill skapa för att se hur de gjorde för att skapa en stämning. När jag har läst manus till filmer som har en fantastisk stämning har jag reagerat på att manuset är väldigt torftigt i jämförelse. Det är helt enkelt väldigt svårt att skapa stämning i manus, men jag tycker ändå att du ska försöka. En annan sak att fundera på: Om manuset verkar larvigt om man inte känner den rätta stämningen, är manuset verkligen tillräckligt bra då? Kan den fantastiska stämningen rädda en dålig historia?

Jag tycker det är svårt att kommentera det här manuset eftersom det bara är en scen som är ryckt ur sitt sammanhang. Publiken har ingen aning om vem mördaren är och varför han gör som han gör (förutom de som har läst Brott och straff då förstås). Hmm, ovanstående kan ju ses som kritik förstås. :-)

Du har början till en spännande historia här. Den största svagheten i historien är de två sista punkterna. Kan du beskriva mer exakt hur publiken ska förstå att det andra mordet var på riktigt och det första mordet också hade hänt, men långt tidigare. - Om jag nu förstod det rätt. Till och med när du förklarar det i ord blir det otydligt, så du förstår att det kan bli helt obegripligt när det blir film av det. Du kanske vet precis hur du ska göra det tydligt, men eftersom du inte har skrivit hur du ska göra så tänkte jag att det var bäst att säga att du måste veta hur du ska lösa detta. En annan sak är att Johan uppenbarligen också är psykiskt instabil. Kanske lärde Johan och Kriss känna varandra som patienter på ett mentalsjukhus. :-) Fundera också på om Johan inte ska döda gubben på något annat sätt än att skjuta honom. Dels blir det mer realistiskt eftersom vi i Sverige inte har en så utbredd skjutvapenkultur (än), och dels blir det mer effektfullt med strypning, knivhugg eller något annat mycket råare än ett kliniskt pistolskott.

Tack, kul att du uppskattar det. Ja, tyvärr är jag bättre på att komma på ändringar i det andra skrivit än att skriva något bra själv. :-) Jag märkte att du försökte adda mig på ICQ, men jag fattade inte vem det var. Försök igen, även om jag har lite taskigt med tid, så det är inte alltid jag kan snacka så mycket.

Duger det inte med den bländare som finns i kameran? Är det så extremt stora kontraster?

Parallellhistorien behöver kanske inte beröra huvudpersonerna så mycket. Finns det någon annan i deras närhet som kan ha sin egen historia, som till och med kan vara en tydligare variant av huvudtemat? Det är inget jag har kommit på själv, utan den idén fick jag från en kolumn av Terry Rossio: %2$s skrev: Here's a clever technique that Robert Zemeckis and Bob Gale used in BACK TO THE FUTURE: let the sub-plot state the theme. Marty McFly's character issues find form in the movie through the sub-plot: the problems of his parents, who don't have the confidence to risk taking the action that is in their hearts. Rather than load Marty down with a bunch of scenes to lay out the theme, Zemeckis and Gale covered that ground with Marty's father. This allowed the theme to be bluntly stated (by Marty himself, teaching his own father what he himself needed to learn), yet, because it was couched in sub-plot, it didn't land as too heavy-handed. Back to the future har alltså lite samma tema som din film alltså. Läs hela kolumnen på http://www.wordplayer.com/columns/wp29.Deep.Thoughts.html. Förresten, läs alla hans kolumner på den sajten. Jag tycker de är skitbra. En annan sak jag kom på nu är att historien saknar konflikt. Det är inte så att person A har ett mål som strider mot person B:s mål. De båda huvudpersonerna tycker lika hela tiden. Det är inte den ena som kämpar för att vinna den andras kärlek, utan de är ganska överens hela tiden. Det kanske inte blir så spännande eller intressant.

Det är en bra början. Det är lite Fucking Åmål-varning, men det behöver ju inte vara något negativt, eftersom det var en bra film. Om man jämför med Fucking Åmål så kanske den här historien saknar något mer utöver grundhistorien. Fucking Åmål hade t.ex. både homosexualitet och småstadstristess som tema, vilket jag tror var det som gjorde att den lyckades så bra. Om jag t.ex. hör om en film om homosexualitet så antar jag undermedvetet att det är någon sorts politiskt korrekt historia utan attityd, och det är jag nog inte ensam om. Pröva att införa en parallellhistoria som handlar om något liknande, men ändå inte. Om temat för filmen är att göra det man känner, trots att andra tycker det är fel, så kan du lägga in en annan historia som också handlar om detta, men i något helt annat sammanhang, t.ex. att någon känner för att jobba som trubadur medan hans föräldrar tycker att han ska utbilda sig till jurist. Bara som ett exempel. Ovanstående var lite lösa idéer som jag skrivit ner väldigt hastigt (10min). :-)

Vi ska spela in en liten enkel film med en enchips-DV-kamera. Bildkvalitén på trechippare är självklart bättre, även om jag aldrig själv har gjort en A/B-jämförelse. Det allra bästa med trechippare tycker jag själv är att de brukar ha bättre reglage för fokusering, zebramönster och andra bra grejer för oss som inte bara vill sikta och filma. Men nu till min fråga: Är skillnaden i bildkvalité mellan en- och trechippare framför allt i färgmättnaden (det brukar låta så på folk som kan)? Om man gör filmen svartvit i redigeringen eller lägger på ganska extrema färgtintningar, är det mindre kvalitetsskillnad då?

En sak till som jag kom att tänka på: Varför måste Johan och tjejen åka till Erik över huvud taget? Jag antar att Erik har Johans MD-spelare för att han ska ha en anledning att ringa, men jag tror inte det behövs. Det kan ju räcka att han ringer för att snacka lite innan de åker.

Skitbra idé! Tack!

En risk när man gör en film med flashbacks är att publiken inte fattar i vilken ordning saker händer (d.v.s. vad som är flashbacks). Det är något som jag märkte i ett manus jag skrev för en tid sedan. Det byggde på massor av flashbacks och flash forwards, men jag förenklade det innan vi filmade den, vilket jag tror var tur. Nu är inte ditt manus så komplext på det sättet, men har du funderat på hur filmen skulle se ut om du berättade den nästan helt kronologiskt? Kanske att det börjar med sexscenen (men utan att man ser vem mannen är), följt av väskpackningen, olyckan och begravningen. Och därefter avsluta filmen med en flashback till sexscenen där man ser att det är Erik. Du kanske tycker en sån förändring förstör hela filmen, men du kan ju alltid testa.

Det kanske verkar oviktigt, men om man vill att andra ska läsa det man har skrivit så kan man ju ha den vänligheten att göra det så lätt som möjligt för dem. Formatreglerna finns just för att man inte ska behöva tolka nya skrivsätt varje gång. Det är ingen jättehög tröskel, men lite mer svårläst blir det alltid. Och vad finns det för skäl att inte följa reglerna?

Tack för kommentarerna. Det där med att man inte kan se osynliga saker... Det kan man visst. :-) Nä, grejen är den att det går att lösa med kameraåkningar, klippning och framför allt ljud. Jag vet hur jag ska lösa det, men jag ville inte bli teknisk i manuset. Ordet illmarigt var jag inte heller nöjd med. Poängen är att kvinnan får ett annat ansiktsuttryck än hon hade alldeles nyss, och jag kanske skulle ha nöjt mig med att skriva det (vilket jag gör på ett annat ställe). Ansiktsuttryck är svåra att beskriva. Slutet är jag inte riktigt nöjd med heller, men det vore intressant att veta mer exakt vad du inte gillar med det?