vilcans

En sak som jag tänkte på när jag läste manuset första gången, när jag trodde att det var en realistisk film, var varför inte poliserna misstänkte att Mathias hade snott bilen. Här står en onykter ungdomsjävel vid vägkanten bredvid en kvaddad stulen bil och påstår att den trillade ner från himlen. Jag var helt säker på att han skulle bli oskyldigt anklagad. Om du vill ha mer dramatik så kan du slänga in nåt sånt som en bikonflikt.

Ganska snyggt, men jag tröttnade efter två minuter då det var för tråkigt.

När jag skrev mitt förra inlägg hade jag redan skrivit ett mycket intelligentare inlägg, men min dator hängde sig innan jag postade det, så därför orkade jag bara skriva det mest relevanta, nämligen var tusan kommer bilen ifrån. :OO Att det handlar om striden mellan gud och djävulen är tillräckligt tydligt. Vid schackpartiet blev det uppenbart för mig att det var nåt sånt. Jag antar att du valde namnet Sarah för att det liknar Satan. Så handlingen i stort är inget problem, det är mer detaljerna som är förvirrande.

Men bilen då? Jag fattar inte, och även om det är något från Uppenbarelseboken så måste det få en förklaring.

Jag har sett olika varianter. Vissa skriver väldigt detaljerat, andra skriver bara att det är en fajt och låter regissören och fightingkoordinatorn lösa det. Här är ett exempel från Crouching Tiger Hidden Dragon där striden inte beskrivs i någon vidare detalj: %2$s skrev: INT. STAR RESTAURANT - DAY . . . GOU JUN SIHUNG I'm Shining Phoenix Mountain Gou. JEN (furious) Gou? I hate that name. It makes me puke! Too bad you're named Gou. You'll be the first to feel my sword today. Jen leaps up and dives into battle. The men all use different kinds of weapons, but they all succumb to the powerful Green Destiny. MONK JING Hold it! Don't you know Monk Jing? Och här är ett exempel från Die Hard som är betydligt mer detaljerat: %2$s skrev: Suddenly Tony spins to the side and McClane FIRES, but the big man's momentum slams McClane into a filing cabinet and sends his pistol into the hall. Tony fires his machine gun, but McClane kicks him into the desk. He locks his arms around the big man's neck in a hold that sends Tony reeling into the hall. McClane holds on as they slam through several plastic board partitions. They careen across the hall into the stairwell door, opening it, and crash into: 85 STAIRWELL LANDING 85 then down the concrete steps into the wall on the landing below. For a moment, both men lie still. McClane, still holding onto Tony's neck, releases it and the man's head flops sickeningly to the side. For a moment McClane just looks at the dead man. Then, slowly, methodically, he begins to SEARCH HIM. He turns all his pockets inside out, looks at his clothing labels, stares long and very hard at a California driver's license with Tony's picture on it. He expertly examines the machine gun when a HISSING SOUND coming from somewhere attracts his attention.

Det här var en riktig page-turner. Spännande och välskrivet och en underbar konstig stämning som fördjupas allteftersom. Jag håller med om att du måste knyta ihop trådarna i slutet. Det är mycket som aldrig får någon förklaring. Jag tror jag fattar handlingen i stort, men det är många detaljer som är oklara. Den största oklarheten är var bilen kommer ifrån. Och varför måste Sarah döda Mathias? Varför gör Anna inte det själv? I slutet får jag en känsla av att alla andra människor har försvunnit. Ingen syns till och ingen öppnar dörren när Mathias ringer på. Sarah antyder att bussen inte kommer att komma. Men sedan spinner du inte vidare på den idén, och man får aldrig veta om det är så eller inte. En annan konstig grej är att Sarah inte verkar söka upp Mathias i början, utan de råkar bara hamna bredvid varann i baren. Och vems är ciggpaketet? Förresten Ed, jag har tappat bort din mejladress. Kan du mejla mig så ska jag berätta vad som hänt med Tåget.

Inte för att jag har gjort det här nån gång men... Pröva att filma riktig rök mot svart bakgrund (eftersom riktig rök är snyggare än genererad). Det kanske går att använda cigarrettrök om inte annat. Det beror ju på hur den ska se ut. Sedan kan du lägga det i ett lager framför scenen, och ställ in redigeringsprogrammet så att röken adderas till de underliggande bilderna ("overlay" tror jag det heter i Photoshop, och det kallas väl nåt liknande i videoredigeringsprogram). Alltså totalt tre lager: 1. Bakgrunden, keyad med greenscreen 2. Live action 3. Rök Du kan lägga in ett lager med rök mellan 1 och 2 också om röken ska finnas i bakgrunden också. Men om det här blir bra beror ju på hur det ska se ut... :-)

Funkar det verkligen med rök från en rökmaskin framför en greenscreen?

Alldeles lysande! Fast det gäller tyvärr inte den sista scenen, som känns för fånig för min smak. Försök jobba om dialogen där - eller, ännu hellre, kom på ett mer överraskande slut.

Jag älskar SF, så det här är en bra början. Konceptet är intressant. En sak du borde se upp med är att det är extremt mycket förklarande dialog. Försök hitta visuella sätt att visa bakgrunder, känslor osv. Det är ju inte en radiopjäs du skriver. Dialogen mellan flyktingarna i slutet är dessutom onödigt lång och känns inte naturlig, utan man märker för lätt att syftet är att förklara det politiska läget. Männen pratar inte med varandra, utan talar till publiken.

Först säger du "tio", sen "nio", sen "åtta" och så fortsätter du så tills du når "noll". Då slutar du räkna. :p Allvarligt så får du ta och förklara vad du menar. Vill du ha bilder på siffror som räknar ner? Då kan du ju använda titelgenereraren i ditt redigeringsprogram.

Tack, Nicklas för att du håller med lite i alla fall. :) Kanske är det så att vi undermedvetet vill att bilden ska vara hackig för att det ska kännas som film. Vad gäller kurvor så tror jag att en video-CCD reagerar ganska linjärt på ljuset, medan film har en S-formad kurva (som naturligtvis ser lite olika ut beroende på filmtyp). Den börjar flackt och blir brantare mot mitten för att sedan flacka av mot slutet (d.v.s. i högdagrarna där filmen börjar bli "mättad"). "Vignetting" heter vinjettering på svenska förresten. :)

Enligt mig ser det sämre ut när man deinterlacar, 25 bilder per sekund är naturligtvis sämre än 50, men det verkar jag helt ensam om att tycka. Det som däremot är snyggt med "filmlooken" handlar om kontrast och färger. Lägg ner tid på sånt istället för deinterlacing. Det var mina 2 öre.

Jag föredrar PDF som format. Det finns läsare för alla vanliga plattformar, det finns inte en massa virus för det och dokumenten ser alltid ut precis som det gjorde för den som skrev det. Och man måste inte ha Acrobat Distiller för att skapa PDF-filer. Det finns flera gratisprogram som kan göra det.

Tyvärr kan jag inte rekommendera något eftersom jag inte vet vilka grejer som finns. Jag är ingen expert på ljud, men jag har märkt att det är stor skillnad på balanserade och obalanserade anslutningar vad gäller störningar och brus. Jag trodde först att det bara var audiofiler som hörde skillnad innan jag själv bytte från obalanserat till balanserat i hemstudion.

De kan vara på en båt eller en brygga och i bråka och så faller hon i vattnet och slår i huvudet och svimmar utan att någon märker det. Och så drunknar hon. Det kan vara väldigt effektfullt om hon dör (gärna på ett långsamt sätt) medan de andra fortsätter bråka och inte märker något förrän det är för sent.

De där funkar säkert, men miniteleanslutningen avslöjar att det inte direkt är proffsgrejer. Det är stor skillnad på balanserade och obalanserade anslutningar; större än skillnaden mellan olika mikrofoner. Men om kameran har miniteleanslutning så är det ju enklare om micksladden har sån anslutning, annars måste man ju ha nån adapter eller rentav en mixer eller mikrofonförstärkare.

Det där påminner mig om ett skitsnyggt klipp i Amelie från Montmartre. Det är när fotoautomatskillen går på stationen. Kameran följer hans fötter bakifrån när han går, och samtidigt minskas hastigheten, så stegen blir långsammare och långsammare. De gjorde det genom att steglöst ändra hastigheten på kameran under tagningen. Grymt!

Det gör ju inget om en karaktär i ett manus har ett utskrivet namn, även om publiken aldrig får veta det. Det gör det enklare att läsa. Jämför t.ex. men manuset till Fight Club, där huvudkaraktären kallas Jack, även om publiken aldrig får veta vad han heter.

Jag tror att schönis menade att programvaran de använde inte är gratis, och att det därmed inte är nollbudget egentligen. Grymt snyggt är det i alla fall.

Jag personligen tycker det är väldigt irriterande när karaktärer byter namn när man får veta vem det är, som i Henriks exempel där karaktären högtalarrösten plötsligt byter namn till pappa. Försök undvika det eftersom det är förvirrande. Jag vet att det förekommer i professionella manus, men jag vet också att det finns proffs som stör sig på det på samma sätt som jag.

Att man får sno ett antal toner eller takter är en myt. Det har jag fått bekräftat. 30-sekundersregeln är jag mer osäker på.

Jag tror att det handlar mycket om att ge ett proffsigt intryck. Det handlar om hur du bemöter intresserade skådisar, hur manuset ser ut (formatering och stavning), om det verkar som om du kommer att klara av din uppgift, att du har koll på vad du sysslar med... Samtidigt ska du vara öppen med vilken nivå det ligger på. Är det din första film och på nollbudget så ska du inte försöka dölja det. Bara du ger intrycket av att klara av det. Sen handlar det naturligtvis jättemycket om hur bra manuset är. Och som sagt, frågan om tid... Jag har själv varit tvungen att tacka nej till flera erbjudanden om roller helt enkelt för att jag jobbar. Tråkigt men sant.

Jag har också hört det, men jag tror att det är en myt.

Jag håller med kristofer om att det kan vara bra med ett anslag som definierar vad det är för film vi kommer att se. Samtidigt är det ju kul om det börjar som en vanlig politisk korrekt amatörfilm och utvecklas till något helt annat. Det blir ju en mycket mer chockerande effekt. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det nya slutet, men det är en ära att du lägger in mina kommentarer som en replik i filmen. :-)