vilcans

Menar du att kortare slutartider ger mer filmkänsla? Jag har alltid trott att det är tvärtom eftersom filmkameror normalt har en slutartid som är hälften av frameraten (d.v.s. 1/48 s normalt). Kortare slutartider ger ju mer strobing. De använde det bl.a. i 28 Days Later där de skjöt zombiesarna med slutartider på typ 1/1000 för att de skulle röra sig ryckigt. Och resultatet känns väldigt videoaktigt.

I USA ska man inte ha numrering i "spec scripts", alltså manus som inte har fått en producent och regissör etc. och är skrivna på spekulation (därav "spec"). Det är först när man gör ett "shooting script" som man lägger till scennumreringen. Här i Sverige är det uppenbarligen lite olika, men det vanligaste är att man skriver scennummer. Och varför inte - det är väldigt praktiskt.

Det är ju helt uppenbart att det är svårt att formatera manus. Titta bara på de manus som laddas upp här i forumet. Jag tror inte jag har sett mer än kanske ett enda som följde standardformatet riktigt.

Såvitt jag vet har alla bra DVD-transfers från biofilm 24 bilder per sekund på skivan. Det vore ju slöseri med bandbredd att spara 30 bilder per sekund (med pulldown) om originalet bara är i 24. Det är alltså inte någon skillnad på PAL och NTSC vad gäller frame raten på DVD:er. Rätta mig gärna om jag har fel.

Kul. Hinner inte gå in på detaljer just nu, men kul som sagt. :-)

Med "riktig" 16:9 antar jag att du menar anamorfisk. Anledningen till att det ser fel ut i SVCD är att SVCD-formatet inte har någon information om aspect ratio (normal eller anamorfisk). TV:n eller DVD-spelaren kan alltså inte automatiskt veta att filmen du spelar upp ska tryckas ihop så att den visas rätt. Det är därför du måste göra det manuellt. Samma gäller divx etc. I DVD-formatet finns det information om huruvida det är 4:3 eller anamorfiskt format, och därför kan också DVD-spelaren eller TV:n ställa om sig till rätt format automatiskt. Och om det är DVD-spelaren eller TV:n som ställer om sig beror på hur man har ställt in det i DVD-spelaren. Mitt råd är att filma i anamorfisk 16:9. Då kan du göra DVD:er i anamorfiskt format. Och om du vill leverera filmen i ett format som inte stödjer anamorfisk ratio så får du trycka ihop bilden vertikalt när du gör en kopia i det formatet. Det är bättre att konvertera anamorfisk 16:9 till letterboxad än tvärtom.

Det är väldigt skumt alltihop, men fasvändning var det enda jag kom på som möjlig förklaring. Teknisk möjligt bör det vara, i alla fall på DV och DVD. I broadcast-sammanhang (SECAM är det väl) kan jag tänka mig att det inte går att skapa en perfekt fasvänd signal, men det hör ju inte hit.

Japp, kameran stod still på stativ. Att röra på den för att få rätt rörelser hade varit svårt (typ omöjligt att göra utan motion control). Jag använde 3D-funktionerna i AfterEffects för att skapa en virtuell kamera.

Så illa är det inte. Sämre förlagor än Romeo och Julia finns det ju. Den har ju hållt i hundratals år, och Shakespeare snodde säkert själv historien i sin tur. Det som jag reagerade på var orden "helt plötsligt". I en bra historia händer inte saker "helt plötsligt". Det måste finnas en anledning till att det sker, något som har med resten av historien att göra.

Grymt coolt!

Kameran har intervalltagning, men som snabbast med ett intervall på 1 minut. Detta visade sig ge alldeles för snabba rörelser. Biten där jag filmar solen är med ett sådant intervall, och jag tycker att det blev lite väl snabbt. På andra har jag intervall på 15 eller 20 sekunder, och då var jag helt enkelt tvungen att stå med klockan och trycka av med rätt intervall. Det är grymt tråkigt, och det är anledningen till att klippen inte är så långa. Det hade fått plats mer på minneskortet utan problem.

Ja, det är inte så absurt som rubriken antyder... Det här är en idé jag kom på när jag skulle göra inledningssekvensen av min film På tåget (som är under en väldigt lång postproduktionsfas...). Det är nämligen en timelapse (tagen med mellan 15 och 60 sekunders intervall mellan bilderna), fast jag ville ha känslan av att det var taget med handkamera. Det jag gjorde var att ta timelapsen med en digital stillbildskamera med 5 megapixel så att jag fick tillräcklig upplösning för att kunna delförstora bilderna. Sen lät jag en virtuell lite svajig kamera "filma" timelapsen. Detta ett mycket mer realistiskt resultat än att bara flytta runt bilden på skärmen. Här är resultatet: http://arkivet.mamaviol.org/timelapse-demo.mov Det blev rätt bra, eller vad säger ni?

Här var det väldigt förvirrat måste jag säga... Erics beräkning ovan är fel eftersom deinterlacing inte minskar upplösningen horisontellt, utan endast vertikalt. Men först och främst: Det är klart att man kastar bort upplösning när man deinterlacar, om man med upplösning menar pixlar. Om vi räknar antal som finns i 1/25 sekund interlacad video så får vi 720x576 pixlar. Vi kan också se det som två fields som är 720x288 pixlar och 1/50 sekund var. På 1/25 sekund har vi alltså 720*576 eller 720*288*2, d.v.s. 414720 pixlar. Om vi deinterlacar materialet så tar vi bort vartannat field. Kvar får vi en frame på 720x576 pixlar som visas i 1/25 sekund. Vi har alltså fortfarande 414720 per 1/25 sekund, MEN det viktiga här är HUR deinterlacingen går till. En riktigt enkel deinterlacing gör man med linjedubbling. Då tar det ena av de två fieldsen på 720x288 pixlar och dubblar höjden så att den blir 720x576. Det andra fieldet slänger man helt enkelt bort. Alltså har man förlorat pixlar. På 1/25 sekund använder man bara 720x288 = 207360 pixlar för att skapa bilden. Mer avancerade algoritmer för deinterlacing hämtar data från båda fieldsen. T.ex. kan de simulera motion blur på vissa delar av bilden och göra linjedubbling på andra etc. Men ändå kommer aldrig allt data från båda fieldsen att användas, alltså tappar man pixlar, d.v.s. upplösningen minskar. Så även om upplösningen på bilden efter att man deinterlacat är lika hög som innan man deinterlacade så har man tappat pixeldata som var lagrat på bandet. Deinterlacing innebär alltså en kvalitetsförlust om man räknar på det. Att filma progressivt från början lär ge bättre resultat (fast det beror ju på hur kameran är konstruerad). Så är det bildkvalitet man vill ha så är deinterlacing inget vidare, men om man är ute efter filmkänslan (de hackiga rörelserna som det blir vid 25 bilder per sekund) så kan man ju tycka att det är värt det ändå. Sen håller jag med miss Wood om att det finns andra aspekter än bildkvaliteten i en film...

Jag håller med om det mesta som har sagts ovan. Det ser i stort väldigt bra ut (fast vid andra titten såg jag att rökmolnen var märkligt lika varandra). Agerandet från killen i förgrunden kunde vara mer övertygande. Hans reaktion ser för kontrollerad ut, typ "nu släpper jag vapnet först och sen för jag händerna mot öronen"... :-)

För min del tappade Terminator-filmerna känslan efter halva tvåan...

Bra ljud är viktigare än någonsin i just skräckfilmer, antagligen föra att i skräckfilmer vill man få effekten att man som tittare inte riktigt är på det klara med vad som händer. Man ser inte ordentligt, men saker kan antydas med ljud (eftersom man är mindre medveten om vilka ljud man hör, medan det man ser är tydligt). Titta på en bra skräckfilm, t.ex. Dark Water, så märker du hur viktigt ljudet är.

opacity = ogenomskinlighet Inte svårare än så. 100% opacitet (som det också kan heta på svenska) är alltså 0% genomskinlighet.

Ja, temat är väl inte sådär jätteoriginellt, men det kan funka. Jag har själv gjort en film som har ett tema i närområdet... Först lite om ditt sätt att skriva... Du skriver väldigt litterärt. Tänk på att bara skriva saker man kan se och höra som åskådare (med undantag av karaktärsbeskrivningar). Skriv t.ex. inte "...mer som Anna är van att se honom". Använd inte litterära omskrivningar som "Den unge mörkhyade mannen" istället för att helt enkelt skriva "Marco". Hur han ser ut ska du beskriva första gången vi ser honom. Eller krångliga förklarande meningar som "Viss irritation uppstår hos Marco när Anna är så provocerande mot honom". Var rakt på sak, t.ex. "Marco blir irriterad". Om du tar bort all information som man inte kan se eller höra kommer du att märka att Anna presenteras väldigt dåligt. Det framgår inte att hon är hans flickvän förrän hon smeker hans kind. Kan du visa deras relation tidigare, eller är det meningen att man ska ana det allteftersom? En annan sak att tänka på (som MÅNGA amatörfilmare bör tänka på eftersom många gör detta misstag): Man MÅSTE inte inleda en film med att huvudkaraktären vaknar i sin säng och går upp. Det är sällan särskilt intressant att se, men är jättevanligt av nån obegriplig anledning. Gör ett intressant anslag istället. T.ex. kanske du kan inleda hela filmen en bit in i grälet med Anna på ett sådant sätt att man först inte förstår vad de grälar om, men blir nyfiken på det och vill veta vad de grälar om; och först efter ett tag framgår det vad Marco tänker göra. Det är bara ett förslag, och du kan säkert komma på nåt bättre, men det är ett exempel på en öppning som är mer kraftfull. Tänk på att en manussida blir ungefär en minut film. Så långt du har skrivit här blir det alltså fem minuter film, utan att det har hänt särskilt mycket. Titta på vad du har skrivit som verkligen är relevant, och tänk på att publiken lätt blir uttråkad. Pröva att få ner det du har skrivit nu till en sida (eller max två). Det borde gå utan att tappa någon relevant information. Ledsen om det här låter negativt, men det är menat som uppmuntrande. Jag älskar självmordhistorier. :-)

Nu är jag vetgirig! vetgirig, vilken punkt då? :-)

Nja, inte riktigt... :-) Det stämmer att NTSC inte är exakt 30 fps (utan 0,1% mindre på grund av nåt skumt med färgsystemet), men det är alltid samma i alla fall. Även när de sänder filmer i NTSC så är det samma framerate. Siffran 23,976 är det antal bildrutor som visas på en sekund när man visar 24 fps-film i NTSC. 24 filmrutor (en sekund film) fördelas på 30 frames (en dryg sekund video) på det sättet att fyra rutor film blir fem frames video. Om NTSC vore exakt 30 fps så skulle det bli exakt rätt hastighet, men eftersom NTSC har något "för låg" framerate så blir även uppspelningen av filmen något för långsam. Det är dock så lite att det inte syns. På många sätt känns det skönt att bo i Europa, eftersom NTSC har en massa konstiga egenskaper...

NTSC är precis som PAL i det avseendet, interlaced alltså, med skillnaden att NTSC visar 30 frames (60 fields) per sekund istället för PALs 25 (50). ettu, vad är det för morphprogram du brukar använda?

[citat=freeno]25 fps progressivt betyder 50 fps interlaced enkelt förklarat. Allstå kan man få 50fps (=slowmotion) VOILA! [/citat] Precis tvärtom. Man filmar interlaced (50 fields per sekund) och konverterar det till progressivt (25 frames per sekund). Resultatet blir alltså halva hastigheten.

Coolt. Testa också Channel Blur (eller vad den heter) och lägg olika mycket blur på olika kanaler. Det har jag märkt ger en super 8-känsla. Det lär till och med vara korrekt att Super 8 (eller all film för den delen) har olika skärpa för olika färger eftersom färgerna ligger i olika lager som ligger på lite olika avstånd från objektivet så blir det olika skärpa på olika lager, om du fattar vad jag menar. Testa!

Det var ju inte särskilt uppmuntrande svar ni hade... Det är en lång dialog med många närbilder (så som jag har klippt den nu). Ibland är det naturligtvis reaktionsbilder på motparten, så att man inte ser den som pratar, men det skulle bli konstigt om man aldrig visade den som pratar. Det skulle se ut som en dubbad reklamfilm och vara lika jobbigt att titta på. Det jag har gjort när vi testade var alltså att låta skådisen höra en nedräkning i sina lurar (kommer automatiskt med FCPs Voice Over-funktion) och sedan originalrepliken. Med många tagningar gick det att få bra synk. Det var enklast att kolla om synken var rätt genom att spela direktljudet parallellt med det eftersynkade ljudet. Då hör man lätt hur bra i synk det är. Det jag är orolig för är att replikerna låter platta och/eller ojämna (olika röstlägen) om man spelar in dem en i taget. Jag råkade ut för just det när jag gjorde en voice over en gång. Där tog vi en mening i taget och det var omöjligt att klippa ihop det sen eftersom det hördes så tydligt att vi hade gjort just så. En idé som slog mig nu är att det kan hjälpa att deinterlaca filmen. Ju lägre framerate desto svårare är det ju att se om bilden är i synk. Eller varför inte minska alltihop till tre bilder per sekund? :-)

Spännande... Men det gäller att komma på en förklaring till alltihop också, och det är ju svårare. Titta bara på Signs. :-)