vilcans

Ja, det verkar väldigt intressant. Det finns ju inget riktigt bra redigeringsprogram som fri programvara. Kanske kan det här bli det första. Låt oss hoppas att de satsar rejält på det och får en bra community runt det.

Öhhh... Förklara!

Det är helt enkelt så att kameran är så mycket sämre i dåligt ljus. Det är helt normalt att det blir brusigt om det är mörkt.

Ett gråkort reflekterar 18% av ljuset som faller på det. Det finns knappast någon garanti att en viss mängd svart gör samma sak. Det är t.ex. inte så att 100% svart inte reflekterar något ljus över huvud taget och att 0% svart (d.v.s. ett vitt papper) reflekterar allt ljus. Det vore fantastiskt om det var så eftersom man då skulle kunna trycka med väldigt hög kontrast. Nu spekulerar jag mest, men här är en idé om hur du kan lösa det: Kontrollera hur mycket ljus som papperet du trycker på reflekterar. Det kanske är 90%. Kalla detta värde r. Om du har täckningsgraden (mängden) k svart så kommer papperet reflektera totalt r*(1-k). Du vill att detta värde ska vara 0,18 för att få 18% grå. Alltså har du ekvationen: r*(1-k) = 0,18 Och om vi bryter ut k ur detta så blir det: k = 1-0,18/r Med papper med 90% reflektans blir k=1-0,18/0,9 vilket ger k=0,8 och då ska du alltså ha 80% svart. Ett riktigt gråkort ska reflektera 18% av ljus av alla våglängder, vilket gör det svårare eftersom papperet kanske inte har den egenskapen. Jag har också antagit att det är ett linjärt beroende mellan mängden svart och hur mycket ljus som reflekteras, vilket det borde bli med rätt typ av raster. Jag är ingen tryckare så ta allt jag säger med en nypa salt. Det enda jag vet är att det inte är enkelt. :-) Som casino83 skriver så är det bästa om du hittar en Pantone-färg som är garanterad att vara 18% grå, men det kanske är svårt.

Men såg du inte att det var 4:3 när du filmade? I vilket fall kan du ju alltid lägga på lite svarta kanter (letterbox) och göra 16:9 eller kanske bara 14:9. Beroende på hur du har filmat kan det se mer eller mindre bra ut. För övrigt tycker jag att 4:3 är snyggt. Helst avnjutet på en 28-tums CRT. Men man är ju dödsdömd om man använder 4:3 tyvärr.

Jag är rätt säker på att det bara är 50i.

PD-150 är en proffsmodell (eller semiproffs) och har därmed bättre reglage för att ställa in fokus och bländare. HV30 är gjord för amatörer som inte har behov av manuella inställningar. Men lite besvär kan man dock "lura" den att göra vad man vill, vilket är en anledning till att den varit mycket populär bland filmare. Jag skulle tro att HV30 har bättre bild. I alla fall har den högre upplösning (HD istället för SD).

Det är lite oklart vad du egentligen vill göra. För att jämna ut ljudnivåerna kan du lägga på kompression på hela ljudspåret. (Öppna Mixer-fönstret och lägg till effekten Dynamics på ljudspåret.) Det är dock en snabb och inte riktigt bra lösning om problemet är att det är vilt skilda ljudnivåer på olika klipp. Jag använder kompression på detta sätt ibland när jag inte hinner ändra volymen manuellt på vartenda klipp. Själv skulle jag vilja veta om det finns något sätt att ställa in volymen per klipp automatiskt baserat på ljudnivån i varje klipp. Alltså att normalisera volymen per klipp.

Jag har redigerat material filmat på Red One. Då (det var ett par år sedan) var det väldigt krångligt, men numera har t.ex. Premiere och säkert andra redigeringsprogram också inbyggt stöd för R3D-formatet. Det där om att ta en Red One och köra skrev jag lite på skoj. Min poäng var att digitalt inte behöver betyda billig videokamera. Det kan betyda dyr videokamera. Som Red. (Som inte är "dyr" egentligen med tanke på vad man får, men priset är bra mycket högre än en vanlig videokamera.) Ska du filma svartvitt kommer du nog längre med en dålig videokamera än om du skulle filma i färg. EDIT: Exakt kostnad för Red One varierar förstås, men minst 5000 kr per dag (plus moms).

Det ger knappast någon amatörstämpel att spela in digitalt numera. Ta en Red One och kör! Om man filmar svartvitt tror jag faktiskt att det är lättare att dölja att det är filmat digitalt (om det nu är det man vill), eftersom vi inte är så vana vid att se svartvit film idag, och alltså inte vet riktigt hur det "ska" se ut.

Jag trodde det där sättet att se på svensk actionfilm hade försvunnit. Jag vet inte hur väl du hängt med i utvecklingen de senaste 10 åren, men numera finns det både gangsters och skjutvapen i Stockholm. Det sker uppgörelser och dödsskjutningar. Sverige är inte Bullerbyn längre. Det är klart det går att göra trovärdig gangsterfilm i Sverige.

Okej, men frågan var om du har tänkt filma det. :-)

Jag tycker detta var fullkomligt begripligt som det står. Det är ju självklart att soldaten inte säger åt sig själv att skjuta. Eventuellt kan du skriva "Den andra soldaten beskjuter flygplanet". Undvik SOLDAT #1 och SOLDAT #2 om du kan, för det är rätt jobbigt att läsa. Bättre med beskrivande namn som KORT SOLDAT och SMAL SOLDAT.

Bra! En språkgranskning skulle göra susen, bl.a. av de saker som plf66 nämner, annars är detta jättebra. Och jag skulle inte låta karaktärerna vara 20 och 25 år, utan snarare över 30. Det blir lite mer tynd i det då. Har du för avsikt att filma detta manus?

Det var en rätt intressant historia. Kul att läsa något som tar ut svängarna, även om ämnet är klassiskt. Men så länge en historia handlar om kärlek och våld så kan den ju inte vara ointressant, eller hur? Det jag skulle föreslå att du gör först och främst om du vill att någon ska filma manuset är: 1. Fixa till formateringen. Nu är den i shooting script-format, fast med felaktiga marginaler på dialogen. Det ser lite fult ut. Kör på vanligt "spec script" format (vad nu det heter på svenska). 2. Ta bort alla kameraanvisningar. Om jag skulle filma detta manus så skulle det ändå vara jag som väljer kameravinklarna. Och jag skulle definitivt inte zooma så mycket som du skriver. Så bort med allt sånt. Detta gäller även så gott som alla "vi ser". På grund av dessa två saker har jag inte kunna läsa manuset lika bra om det var skrivet på "rätt" sätt, så det har varit lite svårt att bilda en uppfattning om det. Du skrev inte att du önskade kritik, men här är lite ändå. Hoppas du inte tar det för hårt om du inte önskade dig kritik. Kritiken är dock preliminiär eftersom jag hade lite svårt att läsa manuset snabbt. Jag tycker att det blev lite statiskt och segt efter första misshandeln. Jag trodde faktiskt att filmen skulle sluta i mitten av scen 7. Sen tycker jag att Evas andra dotter (alltså inte Lina) inte verkar fylla någon funktion. Ta bort den karaktären kanske? Och hur vet man att det är Peters bil som Lina ser?

Jag har för mig att Pi är filmad på 16 mm. Aronofsky kallar den svartvita effekten för "Black or white". Den höga kontrasten fick de till genom att pressa filmen rejält (d.v.s. underexponera och överframkalla), om jag minns rätt. (Jag såg filmen på Stockholms Filmfestival där han pratade innan.)

Nu är ju svartvitt i sig en "effekt" eftersom världen är i färg.

Det var DV jag tänkte på, så det var 4:2:0 jag menade.

HDV eller DV borde inte bli så tokigt eftersom nedskalningen av färgkanalerna inte gör någon "skada". Om du har ett 4:2:2-format till exempel så har du ju full upplösning på luminans-kanalen, men bara hälften på krominanserna (och de kanalerna behöver du ju inte om du filmar svartvitt).

Jag tror att det bästa (förutom att skaffa F-skattsedel) är att se det som att du har lagt ut pengar åt organisationen. Ge dem kvittona på dina utgifter så kan de bokföra dem som egna inköp, och en skuld till dig för pengarna du lagt ut. Om du ska ha pengar för ditt arbete så får de ge dig det som lön. Helst vill de säkert ha en faktura istället eftersom de slipper allt detta krångel då, men då måste du ha F-skatt annars kan de åka på att betala sociala avgifter på beloppet.

Du kan ju börja med att ge namn till karaktärerna så det blir lättare att hänga med. Tänk på att filmer handlar om karaktärer! Jag förstod inte riktigt vem som var huvudperson, vilket är ett dåligt tecken.

Det är det ju inte alls. Filmen har väldigt få referenser till systern. Pratar du om boken nu? Boken är helt irrelevant när vi diskuterar filmen (se min tidigare kommentar).

Jag håller inte alls med. Snabba cash var något av det intressantaste jag sett på länge inom svensk långfilm (vilket jag i och för sig inte är så insatt i eftersom jag inte ser de flesta filmer). Handlingen är lite rörig i början innan man fattat vem som är vem, men sen blir det ju ganska rakt och enkelt. Klippningen och skådespeleriet är bra. Det enda jag inte gillar riktigt är manéret att växelklippa mellan slutet på den aktuella scenen och början av nästa. Jag antar att tanken är att det ska bli mer flytande övergångar mellan scener. Jag har inte läst boken för övrigt. Jag anser att filmatiseringar ska kunna stå på egna ben och inte vara audivisuella illustrationer till boken.

Jag känner precis som du. När jag sitter på ett kortfilmsblock på en filmfestival, där alltså 5-10 svenska kortfilmer visas på rad så blir jag ofta rätt uttråkad. De flesta tar upp ganska triviala problem och vardagliga ämnen och/eller har inte så mycket handling utan är mer formexperiment eller som videokonst. Då brukar jag längta efter en "oseriös" actionrulle. Ibland dyker de upp på festivalerna, men tyvärr för sällan. Men egentligen är det inte actionfilm som saknas, utan filmer med handling. Många kortfilmer har alldeles för oengagerande story, utan förlitar sig helt på bildspråk eller skådespeleri. Och att skylla på budgeten är ingen ursäkt (det finns högbudgetkortfilmer som är precis likadana). Handling är gratis. Ge mig hellre två personer i ett rum och en handling på liv och död än ett snyggt fotat intetsägande formexperiment.

Det var ett tag sen! Diskussionen började ju handla mer om huruvida filmer ska ha budskap eller inte, och inte manuset i sig (som det f.ö. inte var jag som skrev).