vilcans

Med ett 35 mm-objektiv på bländare f/16 fokuserat på 3 meter får man skärpa på föremål mellan 2 meter och oändligheten. Inget problem att få skärpa i ett helt rum alltså, så länge inget kommer för nära kameran. Beräknat med denna: http://www.dofmaster.com/dofjs.html

Jag har bara läst den nya versionen, så jag vet inte hur det förändrats. Det är en gullig historia. Jag skulle kunna tänka mig den som animerad film. Berättarrösten har en del bra delar, men jag skulle hellre stryka den helt och hållet och göra filmen helt utan tal. Testa hur det blir om du tar bort den. Det är lite onödigt långt med att flickan först gräver ner äpplet, för att sedan gräva upp det igen och sen gräva ner det en gång till. Begrav äpplet bara en gång! Sen tycker jag att det är bra att slutet inte är det man förväntar sig. Jag antar att det man ska tro är ett träd egentligen är äppelpojken? Det skulle kunna vara lite tydligare. Skriv gärna att det ser ut som ett träd, men att det visar sig vara något annat. Jag håller dock med jbergman om att slutet är lite abrupt. Lite väl snabb förälskelse kanske?

Det är ingen bra idé att fokusera på oändlighet om man vill ha stort skärpedjup, eftersom man då slösar bort halva skärpedjupet på att få skärpa på saker som är längre bort än oändligheten (vilket inte finns såklart). Det optimala är att fokusera på "hyperfokal"-avståndet. Då får du allra störst skärpedjup: från halva hyperfokalavståndet till oändlighet. Googla "hyperfocal distance".

Tips: Läs några bra manus så att du lär dig ungefär hur man skriver. Läs också en bok eller två om dramaturgi.

Jobbigt, jag läste just ett svar på en fråga jag ställde på Filmcafé och jag hade precis bestämt mig för att producera min nästa kortfilm med min enskilda firma (vilket jag gjort förut). Nu blev jag fundersam igen. (Jag har ett aktiebolag också som jag skulle kunna använda, men allt blir mycket krångligare med aktiebolag.) Men det där med att aktiebolag är säkrare är ju inte helt sant. Ett aktiebolag kan ju gå i konkurs, och då kan man kanske inte få ut ett öre ur det. Är en privatperson skyldig pengar kan man alltid gå och hälsa på vederbörande och kräva att få betalt.

Jag förstår inte vad du menar. Det finns ju inga garantier att ett aktiebolag har rätt försäkringar heller.

Jag har läst ett par sidor. Några no-nos att ta bort: 1. Vilken musik som spelas (om det inte spelar någon viktig roll för handlingen vilken låt det är). 2. Vilka förtexter det är. 3. Folk som går ur bild och liknande beskrivningar som bestämmer hur kameran ska vara riktad. Dessutom är det ett plus om formatteringen är helt rätt (använd ett manusprogram).

Jättebra svar, Sarista. (Förutom en sak: Att göra en karaktär homosexuell är ett överanvänt knep för att få karaktären mer speciell.) Jag tror på att berätta historier som är baserade på verkliga händelser och karaktärer, utan att för den skull placera dem i den miljön där de utspelade sig på riktigt. Och en sak till: Det svåra är ofta att få ihop en komplett historia. Att hitta på en inledning är lätt, men att få den att leda ända fram till slutet är svårt.

Köper man CS4 nu går det att uppgradera gratis till CS5. Jag köpte nyligen CS4 av just den anledningen. Dock ångrar jag det lite nu, för det var inte så mycket billigare och mycket krångligare. Mycket kontakt med Adobes support... Men snart kanske jag får CS5. Ta i trä.

Varför inte "Ligga med Fiona". Säger samma sak, är på svenska och är inte vulgärt.

Sprid gärna ut det på lite längre tid. Det är inte roligt att se en massa exposition precis innan eftertexterna (även om det naturligtvis är bättre än, som i nuvarande version, att lägga det under eftertexterna). Delar av backstoryn kan du säkert antyda långt tidigare, så att det blir mer som ett pussel, istället för att lägga allt som en Hercule Poirot-aktig förklaring i slutet.

"Utkanten".

Jag hade inte *förstått* att han var bög innan den där scenen, men jag hade väl anat att det möjligtvis var så. Hela idén att han vill ligga med Fiona, och han som person är ju såpass utflippade redan (vilket är jättebra!), så att han är bög är inte det minsta förvånande i sammanhanget. Sedan är det som sagt ingen vändpunkt i handlingen. Layla har fortfarande samma mål, nämligen att få tag på Fiona. Att Richard visar sig vara bög ändrar inte på det. TILLÄGG: Om det alltså är meningen att det ska vara en stor grej så har du inte lyckats. Men varför är det viktigt för dig?

Jag gissade att det var det du syftade på, men det är ingen vändpunkt i handlingen. Det var inte alls förvånande och ändrar inte förutsättningarna på något sätt.

Vad händer det för speciellt på sidan 46? Jag märkte aldrig av någon speciell vändpunkt. Kanske det som gör handlingen lite rak och tråkig. Det händer aldrig något förvånande, utan det känns mest som en serie händelser som kommer i en lång kedja. Förresten, en sak till som störde mig var hur snabbt Fiona och Layla blev vänner. Man hade ju kunnat tänka sig lite mer konflikt mellan en mamma och en person som har tagit hennes dotter till någon gubbe som vill sätta på henne (dottern eller mamman gör detsamma).

Jag kan sammanfatta min läsupplevelse såhär: Efter första sidan trodde jag inte att jag skulle läsa särskilt långt. Det är en del som gör det lite svårläst, som t.ex. onödig information om vad Fiona har för ringsignal och att hon knappar in sin kontokortskod. Men när handlingen kommer igång blir det mycket intressantare. Karaktärerna är intressanta och dialogerna är ofta roliga. Lyssna inte på dem som tycker att handlingen och replikerna är overkliga. Det är ju film! Efter ungefär halva manuset börjar jag tappa intresset. Det känns inte riktigt som om handlingen kommer igång. Det är bra att Layla får problem efter problem att lösa, men det känns som om det bara är mer av samma problem. T.ex. först måste hon få tag på Fjanten, och när det lyckats måste hon få tag på Felicia, och sedan måste hon få tag på Louise, och när det lyckats måste hon få tag på Flicka... Det blir väldigt mycket upprepningar. Många scener innehåller för mycket exposition och för lite konflikt. T.ex. den som börjar på sidan 30. Nicke bara berättar allt utan något motstånd. Dessutom har Nicke inte någonting med resten av handlingen att göra. Det gäller för övrigt många andra karaktärer. Det finns mycket som går att stryka. Filmen tappar tempo på sidan 45 när det framgår att Richard mycket väl kan ha mer än ett dygn kvar att leva. Tidspressen försvinner. Det finns väl ingen anledning att göra det? Jag minns inte nu hur Layla hittade Flicka (orkar inte kolla upp det just nu), men varför råkade hon precis ha blivit misshandlad? Var det bara en total slump att det hände precis innan Layla hittade henne? Lite för stort sammanträffande för att det ska kännas bra. Filmen är nästan helt dialogbaserad. Lyckligtvis flyter dialogen ofta på bra, men lika ofta för mycket. Försök stryka oviktiga repliker, särskilt de som bara berättar saker publiken redan vet. T.ex. när Layla återberättar vad hon varit med om för alla hon träffar. Slutmonologen funkar inte alls. Dialogbaserat kan funka, men det blir också lite jobbigt i längden. Man vill vila öronen lite. Försök berätta mer visuellt, d.v.s. visa att folk gör saker, inte pratar om saker. Manusets styrka är karaktärerna och den stundtals jättebra dialogen. Men gör en intressantare handling och tajta till det rejält. Då kan det bli riktigt bra. Jag associerade till Ulf Malmros filmer, kanske p.g.a. de överdrivna karaktärerna och att det utspelar sig i en håla på landet. (Eller ja, det var utanför Stockholm i alla fall.)

Med en passiv lösning behövs inte motion tracking egentligen, utan det räcker att kunna detektera rörelser (kompenserat för kamerans rörelser). Så det tar inte så vansinnigt mycket CPU, utan skulle gå att göra med en processor för inbyggda enheter, t.ex. en sådan som sitter i en mobiltelefon. Frågan är om det är värt besväret. Det beror ju på vad du ska ha alltihop till. Det kanske är bättre att filma allt vidvinkligt i HD och göra inzoomning och "pan and scan" i efterhand, och mastra i SD.

Mikrofonen har en XLR-kontakt, vilket kompakta videokameror aldrig har, utan då måste du köpa till en adapter. Jag känner bara till SM58 som sångmikrofon, så jag är tveksam till om den är bra för att ta filmljud med, men det finns nog andra här på forumet som vet mer om.

Biografer och videobutiker är gamla distributionssätt där det är lönsammast att bara ha de allra populäraste produkterna. För filmer i den långa svansen utanför mittfåran är nätet mycket mer prisvärt. Leta där istället!

Intressant referens till revolterna i Kina, men annars tycker jag att filmen är för lång. Första scenen hade räckt.

Då tycker jag du ska ladda ner ett program som *är* gratis istället.

Nähä, då är jag helt felinformerad då. Du har uppenbarligen mycket bättre koll på cinematografisk historia. Jag tänkte på t.ex. på Citizen Kane (1944) där de använde både dubbelexponeringar och "comp" i post för att få djupfokus.

Det är klart "filmlook" förändras över tiden. Kort skärpedjup blev vanligt på 70-talet. Tidigare hade man ansträngt sig mycket för att få stort skärpedjup. Och dålig skärpa var vanligt när DOF-adaptrar var nytt, medan det känns rätt daterat nu.

Jag gillade att handlingen kom igång så snabbt. Härligt högt tempo i början. Sen blir det lite lugnare tyvärr, utan ni kunde nog hållt det högt genom hela filmen. Det hade passat bättre för en sån här nonsenshandling. Men den är ganska kul helt igenom. Imponerande att ni bara var två pers inblandade.

Okej, jag har bara ris tyvärr. Hoppas ni inte blir alltför nedslagna. För det första är skärpan dålig. DOF-adapter-looken känns väldigt 2007. Sedan är filmen tråkig. Jag såg fem minuter, och på den tiden hade det inte hänt mer än att en kille hade åkt iväg i en bil och två andra killar börjat spela Monopol. Inte action precis, om man säger så...