vilcans

Vem har sagt att svår att förstå betyder djup? Tyvärr finns det många filmmakare som verkar tro att det är samma sak. John Augusts polare har ett bra uttryck för det: Saken är den är att det är hur enkelt som helst att göra en handling svår att förså. Faktum är att den lätt blir det även om man inte menar det om man inte lägger jobb på att berätta den på ett tydligt sätt.

Jag håller med Jak00b. Jag är inte heller dum i huvudet vad jag vet, men Quantom of Solace var inte helt lätt att förstå, utan det är mycket som är oklart. Klart man fattar handlingen i stort, men det är ett antal detaljer som kräver att man hänger med ordentligt, har förra filmen i färskt minne och tänker efter lite. Så var inte filmer förr, utan den första filmen jag minns som var sån var Mission Impossible. Då kändes det som ett färskt grepp att låta mycket vara osagt och låta publiken tänka själv, men nu börjar det nästan kännas tjatigt. Kan inte en film få vara rak och enkel? Snabba klipp är en annan sak, och även där tycker jag faktiskt att det går väl långt ibland, men komplicerad handling är också en trend.

Att det är dåligt.

Jag vill upprepa tipset du fått från andra att se kortfilmer innan du försöker göra kortfilm. Ett bra tips är att leta på nätet. Det finns hur mycket som helst att se online.

Om jag ska analysera varför jag har svårt för att se djurens hämnare som huvudperson: 1. Han är en kallblodig mördare. Men, visst kan man ha en sådan som huvudperson. Det gäller bara att få publiken att vara på hans sida. Ett gammalt knep är att låta honom vara i underläge i en situation i början av filmen. Om han bara själv utsätts för något grymt i början av filmen kan han vara hundra gånger grymmare tillbaka sen utan att publiken tappar sympatin för honom. (Många våldsfilmer från 70- och 80-talen bygger på det.) 2. Vi vet ingenting om honom. Han har inget namn, vi vet inte vad han jobbar med, vi vet inte vad han har för mål, vi vet inte vad han tänker... Sånt måste man såklart veta om huvudpersonen.

Med tanke på de alltför populära massmorden på skolor runt om i världen kommer nog många att uppfatta krig på en skola som sådär måttligt roligt. Men bra kan det ju bli ändå.

Okej: Har inte det här manuset varit uppe här förut? Jag tycker jag känner igen det, men det kanske bara var något på samma tema. Dialogerna kan förbättras. Framför allt kan du kapa en del. Ibland har du dialog istället för att bara låta saker hända. Sen är den lite stel och onaturlig. När det gäller jägarnas snack så känns deras repliker inte realistiska. Nu vet inte jag nånting om jakt, och du kanske gjort massor av research på hur jägare pratar med varandra, men för mig låter orden inte naturliga. Ynglingens långa dialog med förhörsledaren känns omotiverad. Dels för att det är en massa snack så tidigt i filmen när publiken vill se handling, dels för att det verkar konstigt att förhörsledaren håller på att diskutera med honom. Varför skulle förhörsledaren göra det istället för att förhöra? Och vem tusan är ynlingen och vem är förhörsledaren? Jag tolkar det som att Bengt, Johan och Hämnaren är huvudpersonerna, så jag får inte ynlingen att passa in i det. Men jag är inte säker. Och det är inte bra. Om man inte efter 15 sidor vet vilka som är huvudpersonerna så är det något fel. Nu har jag bara skummat väldigt snabbt igenom manuset. Det är svårt att säga särskilt mycket utan att veta vart historien ska ta vägen. Lägg hellre upp ett helt manus eller ett synopsis.

Jag måste nog förtydliga vad jag menade. Jag menade inte att filmen är ett skämt utan påståendet att det skulle vara Sveriges första vampyrfilm.

Mycket dumt är det inte, men mastern blir ju inte i HD då. Sen om det är ett problem beror ju på hur du ska använda den.

Hur mycket som måste göras om hänger mycket på hur man gjorde från början. Det kan vara mer eller mindre jobb. I vilket fall är det som sagt massor av jobb (utöver programmering!) att stödja en ny plattform. Däremot är det inte svårt på det sättet och av de anledningarna som man kan tro om man inte är så insatt. Jag har jobbat med programmering i hur många år som helst, så jag vågar påstå att jag har viss koll, och om man behöver ändra 4000000 rader kod för att porta till 64 bitar så har man klantat till det. (Lyckligtvis tror jag att Max menade att Photoshop består av 4000000 kodrader, vilket inte är samma sak som att man måste ändra allihop!)

Hör med någon som har spädbarn om du kan få en bajsblöja. Låt den ligga i solen några dagar. Klart!

Att det inte är samma binärkod är en sak. Det betyder inte att man måste skriva om all källkod. Lite förenklad datavetenskap: Källkod är den programkod som programmerare skriver. En s.k. kompilator omvandlar sedan denna till binärkod, som är den kod som en processor kan exekvera. Samma källkod kan kompileras för både 32-bitars och 64-bitars miljö, och kräver alltså inte dubbelt arbete för att göra en version som fungerar i båda. Men det kan finnas delar av programmet som av någon anledning måste skrivas specifikt för 32 eller 64 bitar. Det som kan vara svårt är att hitta exakt vad man behöver ändra och att genomföra dessa ändringar. Precis som Adobes tekniker säger så handlar det framför allt om att det tar mycket resurser att testa att man har lyckats. Quality assurance är något som ofta tar enorma resurser inom programvaruutveckling. Att lägga till ett nytt operativsystem eller ny processorarkitektur (32 eller 64 bitar) gör att det blir mer jobb för QA-avdelningen, nära på direkt proportionellt mot hur många versioner man gör. Det handlar fortfarande inte om att det är mycket kod som ska ändras eller skrivas om från grunden. (Och om det är det så har man gjort något fel från början. Huruvida Adobe har gjort det eller inte vet jag inte.) Det som kostar är alltså QA. Sen tillkommer kostnaden för support när man väl har släppt applikationen.

Ja, de filmerna är coola. Men "Moroii - Swedens first Vampire movie (1998)" måste väl vara ett skämt?

Om man behöver ändra 4000000 rader kod för att kompilera ett program för 64-bitarsmiljö så har man gjort något allvarligt fel. I ett normalt program är det ytterst lite kod som är beroende av huruvida processorn körs i 64- eller 32-bitarsläge. Men det är klart, Adobe kan ju ha klantat till det... Därmed inte sagt att det är lätt att porta en stor applikation med några år på nacken till 64-bitarsmiljö, men några miljontalsrader kod som behöver ändras är det knappast. Det svåra är snarare att hitta den kod som behöver ändras, göra ändringarna och testa dem. Det tar mycket resurser, som många tillverkare antagligen inte anser att de har eftersom 64-bitarsmarknaden fortfarande är för liten.

Som sagt, det kan vara svårare än om du kör 25p. Ja, faktiskt. Tyvärr kan det vara svårt att visa skillnaden på en dator. Om skärmens frekvens inte är jättehög och inte är delbar med 50 så är jag rädd att det kan bli hackigare än vad det hade blivt på en TV. Men jag har ett exempel. Köp DVD:n "Nasse hittar en kudde och andra historier" från Happy Life. Titta på introanimationen innan förtexterna och animationen under förtexterna. Du bör kunna se skillnaden. Om du inte vill köpa en barn-DVD så finns det ett enklare alternativ om du har en kamera som har 25p (t.ex HV20 eller HV30). Panorera halvsnabbt med kameran och betrakta displayen (eller hellre koppla den till en TV där det syns bättre) och växla mellan 25p och 50i.

Jag såg just den färdiga filmen. Jag var inte beredd på att döden skulle prata norska! Mycket surrealistiskt.

Intressant läsning. Jag satt och tänkte på Brazil hela tiden. Den har många likheter med den filmen. Jag gillar det här! Det är absurt och konstigt. Det finns många jättesköna scener och roliga små detaljer och det hela är väldigt fantasifullt. Det som skulle behöva fixas till är den otroligt spretiga handlingen. Att låta huvudkaraktären ha ett tydligt mål skulle hjälpa. Sen måste du kapa bort en massa stickspår som inte leder någonstans. Jag har inte räknat, men min känsla är att den här filmen blir en bra bit över två timmar. För mycket alltså. Fokusera! Sen håller jag med om att superhjältekraften i slutet blir för mycket. Det flippar ur helt enkelt (vilket Brazil också gör i och för sig). Jag hinner inte skriva något mer konkret nu, men jag gillar "manuset" trots dess spretighet. Försök få storyn att hålla ihop lite bättre så kan det bli lysande!

Kul att se att miljöerna ni filmade Vitriol i ser så vanliga ut i verkligheten, men gör sig så bra på film. Filmmagi när det är som bäst!

Ja. Ytterligare en anledning är att det är lättare att göra effekter i 25 fps. Dels för att det är färre frames att göra effekten på, dels att man slipper interlacing, vilket krånglar till det Vad som är vanligast vet jag inte, men jag tycker det är fult när Room Service kör 25p när de gör panoreringar över sina "före"- och "efter"-bilder. Just panoreringar är något som lätt ser fult ut i 25p. Men det är en smaksak, och det är din smak som avgör hur du vill ha det. Men se till att du vet skillnaden. Det verkar finnas många som säger att 25p ser snyggare ut än 50i bara för att de hört att det är "filmlook" och utan att egentligen se skillnaden.

Det finns flera anledningar till att man ofta använder 25 eller 24 fps istället för 50: Film har som standard 24 fps. Alla projektorer på alla biografer i hela världen klarar att visa det. Att släppa en film i 50 fps skulle inte vara särskilt värdefullt eftersom ingen skulle kunna se den på vanlig bio. En PAL-TV klarar att visa 50 fps. Ändå väljer många att filma i 25 fps. Anledningen är att eftersom film går i 24 fps, så ser 25 fps mer ut som film än vad 50 fps gör. Många föredrar filmens lite hackiga rörelser just av estetiska skäl, som en del av "film-looken", även om det tekniskt sett egentligen är sämre.

Varför frågar du om det ändå inte behöver se bra ut?

Längden på den slutliga filmen har ju inget med det att göra. Fördelen med hårddisk är att man kan filma längre innan man behöver tanka över till datorn. Om man har en dator på inspelningsplatsen så kan man ju tanka över material från minneskort allteftersom. Även om man filmar till disk är ju knappast så att man filmar i två veckor och tankar över materialet först efteråt. Man vill ju ha backup, så man bör tanka över till annan disk åtminstone dagligen.

Tvärtom. Titta på CD-formatet. 1982 då CD:n kom hade de nog inte en tanke på att komprimera ljudet. Dåtidens hårdvara skulle inte klara av att dekomprimera i realtid. Numera går det att komprimera datat till en bråkdel av storleken utan att tappa så mycket kvalitet, så utvecklingen där har gått åt rakt motsatt håll mot vad du påstår. CD är också ett intressant format eftersom marknaden (d.v.s. vi konsumenter) inte har efterfrågat ett format med högre kvalitet. Det finns ju SACD, men det är bara extrema audiofiler som är intresserade av det. Tvärtom kan vi acceptera det i dagens läge rätt usla mp3-formatet för att det är smidigt med små filer. Kanske har vi i och med Blu-ray fått ett format för video som har en så bra kvalitet att vi är nöjda med det, på samma sätt som vi är nöjda med CD-kvalitet på ljud, trots att det finns bättre alternativ.

Knepet att slänga glassplitter tog jag från The DV Rebel's Guide. Säkrast (och dyrare) är det ju att använda fejkglas, som de gjorde.

Att krossa riktigt glas verkar både farligt och svårt att få att se bra ut. Men du kan säkert få ihop något med klippning och färdigkrossat glas. T.ex. klipp från en bild på skytten till en bild inne i bilen där du slänger runt en massa glassplitter, kanske kombinerat med en digital effekt där du splittrar rutan. Vad du kan göra hänger helt och hållet på vilka bilder du vill ha. Vems perspektiv ser man det från? Den som skjuter eller någon som sitter i bilen?