vilcans

Alldeles för långsam. Om ni ska visa att killen är snabb så måste han ju SPRINGA! Plus att klippningen måste vara rappare.

Gärna det (även om det är tredjehandsinformation). Nästa vecka kanske?

Lite information från Rumor Control: HDR är inte en look, utan betyder bara att man har ett stort dynamiskt omfång, så att man kan ha mycket information både i skuggor och högdagrar. Det går att få genom att lagra data i mer än 8 bitar per kanal (t.ex. 16 bitar, eller 32 bitars flyttal). Vad man sedan använder informationen till är en annan sak. Ett sätt att använda den är så som Gorse visade, nämligen att minska kontrasten i bilden så att både skuggor och högdagrar ryms inom 8-bitars färgkanaler. När man pratar om HDR inom fotografi är det normalt den effekten man menar. Men som sagt, HDR är inte den effekten i sig. Bara så att det inte blir någon begreppsförvirring, för HDR är mycket mer användbart än bara just den där effekten (som jag inte har ett namn på). Hmm, jag har för mig att jag har nämnt detta förut...

På de historier man hört så verkar det som om antagningen till DI är värsta lekstugan. Kollar de över huvud taget inte upp om man verkar vara en bra filmare?

Men alltså, bara de här två sakerna gör ju att man inte blir så sugen precis:

Nu är det så att film inte alltid har sett ut som den gör. Den tekniska utvecklingen och trender har förändrat hur film ser ut. Djupfokus var populärt tidigare, medan kort skärpedjup blev populärt på 70-talet. Att zooma under tagningarna var vanligt på 70-talet, men verkade bli bannlyst på 80-talet. På 90-talet kunde man börja ha riktigt märkliga tidshopp utan att publiken blev förvirrad. Tidiga stora förändringar var när film fick ljud och färg. Skillnaden mellan stumfilm och ljudfilm eller mellan svartvitt och färg är större än mellan film och video. Ändå accepterade publiken det, så självklart klarar de att frångå "film"-looken. Det är mest alla konservativa filmare som ser ett problem med det.

Efter den strålande reklamen du gör för filmen blir man jättesugen på att se den. Inte. :-)

Snygg och spännande. Bra story. Vad mer kan man begära? Snyggt med kameraåkningarna. Berätta gärna mer om produktionen!

Ångest över skolval är jobbigt. Man tror lätt att ett val är så väldigt ödesdigert; att det stakar ut hela ens framtid. Så är det inte, utan det går att ändra sig. Det finns folk som pluggat något i 5 år för att sen inte jobba med det, och de är nöjda ändå. Det går även att byta yrkesbana mitt i livet. Det kan vara svårt att bryta upp från invanda mönster, men det går. Och jämfört med det så är det ingenting att lägga 1 år på att plugga något som man är väldigt motiverad att göra. Tvärtom så är det bäst att göra det medan man är ung. Eftersom filmbranschen är såpass ungdomsfixerad är det bättre att börja med film tidigt än att plugga till civilingenjör tidigt.

När det gäller manuell fokusring så finns det två varianter. Den ena fungerar som du är van på från stillbildskameror. Ringen är fysiskt kopplad till linserna i objektivet. Ställer man ringen på ett visst avstånd, vrider den ett kvarts varv och sen vrider tillbaka ett kvarts varv så hamnar man på det avstånd som man ställde in från början. Precis som man förväntar sig alltså. Sådana fokuseringsringar är ovanliga på videokameror på semiproffsnivå, utan oftast är fokuseringsringen som en rörelsekänslig "knapp" som är elektroniskt kopplad till kamerans processor, som sedan styr en motor som sköter fokuseringen. Tydligen är det billigare att bygga på det sättet. Jag antar att det har med autofokusen att göra. Det kanske skulle låta för mycket att ha ett system som fungerar som på stillbildskameror, vad vet jag. En elektronisk fokuseringsring kan ge nästan rätt känsla, men det är inte riktigt samma sak som en fysiskt kopplad ring. T.ex. går den att snurra hur långt som helst utan att det tar stopp, och det är inte säkert att man kan vrida ett kvarts varv åt ett håll och sedan tillbaka och hamna på exakt samma ställe. Angående format så skulle jag satsa på HD istället för SD. Att köpa SD blir lite som att satsa på gammal teknik, även om man får mer för pengarna såklart.

OP verkar ha försvunnit från jordens yta. Eller i alla fall från forumet... Synd, för det hade varit intressant att veta hur det gick till när hans gitarrspel hamnade i reklamfilmen.

DV-format kan se rätt olika ut i olika mediaspelare. Det kan också spela roll vilket filformat man använt. I Quicktime player på Mac har jag märkt att DV-format i en mov-fil ser bättre ut än i en avi-fil. Det beror på saker mediespelaren gör när den visar filen. (Så vitt jag kan se interpolerar Quicktime player luma-kanalen när den skalar bilden, vilket andra mediespelare inte verkar göra.) Men själva DV-datat är detsamma, så resultatet när man visar det på en TV eller bränner det till en DVD är likadant.

Då visste inte Mediamarkts säljare vad de pratade om. HV30 har självklart vitbalans.

Grattis! 400 spänn för en 16 mm-kamera är riktigt billigt. Även om det skulle visa sig att den inte fungerar så är det en kul pryl att ha. Film får du nog beställa från Kodak eller Andec, men sök på 16 mm här på forumet så hittar du säkert något. Du ska vara beredd på att det kostar en slant bara.

Är det här tänkt att vara början av filmen? Det är på tok för mycket dialog i så fall. Även längre in i en film vore en sån här lång monolog tveksam, men att ha det i början är helgalet. För det är väl film du skriver, inte teater? Du lyckas bra med att hålla en gammaldags stil. Monologen är gedigen. Alltihop känns som en gammal teaterpjäs. Frågan är om det är det du vill. En teknisk sak: Skriv bara namnet på en karaktär i versaler första gången den nämns i manuset.

Lite väl långsam i början, men sen när den riktiga handlingen kommer igång så blir det spännande. Bra kameraarbete (förutom att du använder skärpedragningar, vilket jag har något emot), särskilt när det börjar bli spännande. Bra ljud. Berättarrösten är jävligt skön.

Det är bara bra att den mobbade inte är värsta mesen. I mobbningsfilm blir det lätt annars så att offret är en sån tönt att det är svårt att identifiera sig med honom/henne. Det blir mer att man känner bara "ryck upp dig så slutar de mobba dig", och det är antagligen inte det budskapet man vill föra fram i en mobbningsfilm.

Fan vad kul att se effektivt berättande! (Det finns andra som hade berättat samma historia på 20 minuter istället.) Rapp klippning och skön stämning. Det enda jag inte gillar riktigt är flashbacksen i slutet. Flashbacks har en tendens att bli lite övertydligt. Här behövs de eftersom man inte skulle fatta vad han är på väg att göra annars, så det går inte att ta bort dem heller. Äh, jag är väl bara lite allergisk mot flashbacks.

Själv tycker jag det är viktigare att filmen blir snygg än att den ser ut som 35 mm.

Enkelt: Håll förtexterna korta.

Ytterligare ett alternativ är att använda en stillbildskamera. Antingen en med inbyggd timelapse, eller den jobbiga varianten att stå och trycka manuellt varje minut (helst med trådutlösare då).

Den var ju grymt cool. Väldigt ambitiöst att göra en såpass lång film också. (Lite för lång kanske bara.) Effekterna är långt ifrån perfekta (3d-gubbarna ser ju inte så realistiska ut), men det tänker man inte på när man väl kommer in i stämningen. Lite kul att låta en sån här film utspela sig i ett tråkigt villaområde (fast jag antar att det är för att det var det ni hade enkel tillgång till).

Jag missade tyvärr manuset när du la ut det, men jag kan ju kritisera storyn nu istället. Jag bryr mig inte om att ge positiv kritik, för de positiva sakerna behöver du ju inte ändra på. Tekniskt sett är filmen helt okej, men jag känner inte att jag bryr mig om karaktärerna. Man lär inte känna dem särskilt väl, så det är väl därför. Filmen är ändå ganska lång, så det borde funnits tid till det. Men det hade kanske varit bättre om ni hade berättat bara en av historierna. Det känns rätt meningslöst att ingen av historierna avslutas heller, utan när filmen är slut känns det bara som ett stort "jaha, och?". Sen hoppas jag att du är medveten om att historien är helt och hållet dialogdriven. Det gör det rätt tungt för publiken att hänga med, för man måste koncentrera sig på vad som sägs. Det känns mycket som en teaterpjäs, särskilt i början. Jag kan förstå att ni inte hade två ekorrar att filma, så då är det ju en nödlösning att bara låta karaktärerna prata om det som händer utanför bild (vilket känns väldigt mycket som teater!), fast ni kunde ju valt något annat som hade gått att filma istället. Men det är dåligt att ni inte kunde lägga en bild på Bulten som pysslar med sin bil istället för att låta en karaktär titta utanför bild och prata om att han ser Bulten. Och ni kunde låtit oss se när tjejen läser dagboken och hennes reaktion då, istället för att visa hennes reaktion i en dialog med killen. Scenen där tjejen kladdar på spegeln är den enda scenen som inte bygger helt på dialog, vilket gör den intressantare än de andra, och ett skönt avbrott från allt prat. Alltså: Show, don't tell.

"Exploding Planet" kanske? :-)

Där kommer Globen från rätt håll. ;-)