vilcans

I höstas (?) var det nån svensk tidning som testade vilken laptop som var bäst för att köra Windows. Den som vann var faktiskt en MacBook! Lite oväntat resultat, men det tyder väl på att hårdvaran är bra i sig. Mac-system är väldigt slutna, vilket är tråkigt, men samtidigt är en stor fördel med Mac just att hårdvaran och operativsystemet kommer från samma tillverkare. Det är större chans att det funkar bra om det är på det sättet.

Den här känner jag igen från SFV-festivalen. Snygg, som sagt. Lite konstig också, vilket är bra. Men rätt meningslös som sagt.

Jag håller med om amningen. Även andra saker gör att jag får uppfattningen att barnet är yngre, kanske 9 månader. Å andra sidan, om en mamma ammar ett barn som är 18 månader så betyder det att hon har spenderat all sin tid med barnet under den tiden, och antagligen har pappan inte fått/kunnat/velat/behövt ta hand om barnet. Det passar alltså bra ihop med historien.

Nu handlade den här tråden inte om piratkopiering då rå...

Det jag menade var bara att de flesta människor (även ungdomar) inte är kreatörer. Huruvida de flesta som laddar upp filmer på YouTube är kreatörer eller inte är en annan fråga. Jag bara reagerade mot att han gav bilden att alla ungdomar sitter och gör egna filmer, mashups, remixes etc. och sprider dem. Jag har svårt för att tro att det stämmer, men det vore kul om jag hade fel.

Ja, det är viktigt i det här fallet att lyssna på vad han säger. Det handlar alltså inte om vanlig piratkopiering, utan om mashups och remixes. Ett problem jag har med det han säger är att han får det att låta som om alla ungdomar idag sitter och sysslar med sånt. Jag tror snarare att vi fortfarande har ett medielandskap som i stort sett är "read only". De allra flesta är inte producenter, även om det har blivit många fler de senaste åren. De allra flesta, även ungdomar, konsumerar endast media, både media som produceras av traditionella mediabolag, och av kreativa människor i alla åldrar (typ såna som hänger i det här forumet). Det vore kul om denna tråd även fortsättningsvis kommer att handla om mashups och remixes, och inte vanlig gammal tråkig piratkopiering.

Kanske skulle titeln vara "A couple, a baby, a train, a camera, a hotel, a cigarette, a closed hostel and a church". :-) Men allvarligt så bör titeln ha något med barnet att göra, eftersom det är honom som handlingen kretsar kring. I alla fall tror jag att filmen handlar om barnet. Som sagt så är handlingen lite vag. Jag kan tänka mig massor av saker som händer de här karaktärerna: Tjejen kan överge killen och låta honom ta hand om barnet, tjejen kan försvinna med barnet, barnet kan bli kidnappat, barnet kan bli sjukt, killen kan få ett erbjudande att spela någonstans så att han måste avbryta semestern, tjejen kan vara otrogen, etc. etc. etc. Det jag är ute efter är någonting som händer som skapar en tydlig konflikt. Klassisk dramaturgi. Men behövs det inte för Kaurismäki så är det inget krav för dig heller. Det väljer du ju själv.

Jag blev nyfiken på det här manuset eftersom jag har en son på 12 månader. Tyvärr tycker jag precis som Emil att det saknas handling. Det händer inte så mycket förrän i sista scenen då Mårten förändras. Innan dess är konflikten statisk. Mårten går bara runt och surar i princip. Titeln "En tågresa" är inte bra, utan direkt missvisande faktiskt eftersom det inte alls handlar om en tågresa. Det som är intressant är karaktärerna. Dem skulle jag vilja veta mer om. Hur kommer det sig t.ex. att Mårten verkar så rädd för att ta hand om barnet? Det finns säkert många män som är sådana, men jag önskar en förklaring till hur det kommer sig att han har blivit sådan. Är han feg? Har Jennifer lagt beslag på John och inte låtit eller vågat låta Mårten ta hand om honom? Om du gör karaktärerna mer levande och gör en mer intressant handling så kan det säkert bli bra, för du skriver ju bra för övrigt.

Jag menade att den är kass. Men det vet jag inte, eftersom jag inte har sett den, men vad jag hört ska alla de där filmerna vara dåliga. Trailern till dessa filmer brukar vara lite rolig, precis som referenshumor brukar vara, men det håller knappast för en hel film. Men jag ska väl inte uttala mig eftersom jag inte sett en film i denna genre på 2000-talet.

Snyggt. Samtidigt tycker jag det börjar kännas mer och mer osmakligt med självmordsfilmer. Finns det inget annat man kan fejka?

Den var bra alltså. Och söt. Jag har inget att anmärka på. Men så har jag inte engagerat mig så mycket i den, eftersom jag inte riktigt fastnade för den heller.

Det var sött i alla fall! Slutet är bra.

Ja, SFV-festivalen är bra. T.ex. är det den enda festivalen som tar emot amatörfilm gjorda av vuxna (de flesta andra festivaler är knutna till Novemberfilmsfestivalen som har en övre åldersgräns på ett par år under 30). De stora festivalerna visar i princip bara film som har en bra finansiering eller är gjord av folk som på nåt sätt är "inne i branschen". SFV-festivalen skulle såklart kunna bli bättre. Mer tid, bland annat för mingel vore inte dumt. Själv hade jag tyvärr inte möjlighet att vara där så länge, så jag får väl skylla mig själv lite.

Det skulle väl vara att sätta kameran på lång slutartid och trycka av. Plocka bort optiken medan bilden tas. Väldigt omständigt men det borde funka.

Normalt ställer en kamera in bländaren till det värde man valt precis när man tar bilden. På vissa kameror (proffsmodeller) finns det en knapp som ställer in bländaren till det värde man valt när man håller den intryckt. När man släpper knappen återgår bländaren till att vara helt öppen. Det är den knappen som är nedbländningsknappen.

Jag håller med om att klippet på klockan var onödigt. Att han tittar på klockan för att visa att han har bråttom är en sak, men har man med ett klipp på klockan så tror man lätt att vad klockan visar har någon relevans. När vi nu ändå är inne på saker som inte är så bra kan jag säga att början av fajtsekvensen där han smyger runt på gården är lite för lång. Men det förändrar inte saken. Det här är en av de bästa kortfilmer jag sett här.

Kul att du postade en alternativ scen också!

Tack för infon Joel. Det vore intressant att också veta vad man brukar utveckla programmen i. Miljöer, plattform, programspråk etc.

Om ingenting rör sig på bilden bör det inte vara någon skillnad på interlaced och progressivt, så det borde vara lugnt. Att deinterlaca blir då onödigt.

Man får nog lätt en positivare bild av en karaktär som kämpar mot ett mål än för någon som är passiv. Man får mer sympati för karaktären då. Det skulle kunna förklara varför jag känner det som att han är godare när han är anfallaren än när han bara försvarar sig, även om det är helt ologiskt att tycka så. Jag håller med om att scenen funkar bättre för att desperationen blir tydligare. Det hänger ihop med det här jag är inne på, att om karaktären har ett mål så känns scenen mer relevant. Ganska basic dramaturgi egentligen.

Jag har också funderat på det. Antagligen för att de tyckte att det var billigare att animera än att bygga upp dekor, ljussätta o.s.v. Eller helt enkelt för att de som fick uppdraget var bättre på att animera än att göra det på riktigt. Eller rent av att de ville ha ett animationsuppdrag i sin showreel. Man vet aldrig.

Jag såg den på SFV-festivalen. Rolig och välgjord!

Det jag tänkte på var framför allt sekvensen i kulverten. Nu har jag tittat på den igen och tror att problemet är bara bildvinklarna, och då specifikt brottet mot "regeln" att en karaktär ska springa åt samma håll i bild hela tiden. Det var nog därför jag trodde att det var fler karaktärer än det var och önskade mig ett par närbilder så man kunde se vem som var vem. Så här har jag tolkat kulvertsekvensen nu: HK kommer ned för trappan. Någon är på väg i en sparkcykel åt höger (på väg mot HK får vi förmoda). HK snor sparkcykeln och fortsätter åt vänster. HK åker med sparkcykeln och försvinner till vänster i bild. Sen försvinner sparkcykeln på något sätt och HK kommer in från vänster. Nu rör han sig åt höger istället innan han svänger tillbaka åt vänster igen. Någon kommer i rullstol från vänster. Denna någon är antagligen HK, men eftersom han i klippet innan rörde sig åt vänster så är det svårt att hänga med. Sen är plötsligt rullstolen borta och HK kommer in från höger. Någon ligger på en bår som rör sig åt motsatta hållet (höger). HK springer åt vänster längs en kulvert. Sen kommer han in från vänster, går in bakom en pelare, förvandlas för ett ögonblick till nån mexikansk dödssnubbe innan han vänder tillbaka åt vänster. Nu är det inte förvirrande längre eftersom det bara är en person inblandad igen. Har jag tolkat det rätt? Och är jag helt dum i huvudet som inte hänger med riktigt? :-)

Jag har inget nytt att komma med, men jag kommenterar ändå. :-) Storyn är bra, men genomförandet är inte lika bra. Framför allt krävs det mer introduktion av förhållandena mellan karaktärerna. Dialogen är bra, men det är lite för mycket av den, pröva att kapa litegrann. Språkligt är den lite jobbig att läsa ibland p.g.a. språkliga fel typ "han tar hans kniv" när det ska vara "han tar sin kniv", och annat som gör det svårare att hänga med. Men det påverkar ju inte filmen i sig, förutom att det är mindre chans att du får användbar feedback på manuset om det är svårt att läsa.

Konstigt nog såg jag huvudkaraktären som godare i den "mystiska" versionen (den som användes), eftersom mordet var motiverat av att han verkligen behövde bensinen. En annan anledning till att den funkar bättre är att det är huvudkaraktären som styr handlingens riktning. Annars är det bara ett "slumpmöte" i skogen, där huvudkaraktären är passiv. Vilken intressant diskussion det blev av detta!