vilcans

Enkel och bra idé och enkelt och bra genomfört. Musiken funkar bra. Fotot är inte så upphetsande, men fyller sin funktion.

Klart att du får sälja saker även som privatperson. Men om du säljer mycket så måste du deklarera det och skatta för inkomsterna. Då får du dock även dra av dina utgifter.

Ni har väl börjat produktionen nu, så det är väl inte så meningsfullt att ge någon feedback. Det jag skulle vilja ändra är inledningen som är rätt seg och väldigt pratig. Första halvan av manuset är mer som en teaterpjäs än en film. All information framkommer i dialog, vilket är trist. Det bättrar sig i andra halvan då handlingen börjar komma igång. Jag skulle föreslå att ni stryker mycket av de första 10 sidorna. Sen kommer en intressant mörk historia igång. Och Karl är en intressant karaktär. Men som sagt, jag har inte brytt mig om att analysera i detalj, för det är antagligen för sent att ändra något nu. Men jag ser gärna den färdiga filmen. Att du skriver sådär gör att man inte blir speciellt lockad att läsa manuset...

Bra! Coolt med animeringarna. Lite banal kanske, men allt måste ju inte vara så originellt hela tiden! Take on me... :-)

Rolig idé i alla fall, men man köper inte riktigt effekten. Kanske för att det är orealistiskt att Globen kommer rullande norrifrån... Eller så är det att röken inte ser bra ut.

Såvitt jag har förstått har visst HV20 inbyggt ND-filter. Man har dock ingen möjlighet att kontrollera det manuellt. Se http://dvxuser.com/jason/hv20/

Om man inte kan se filmerna med glasögon så är det ett jätteproblem. Jag såg en 3D-film på British Museum (använde polariserande filter). De hade jättestora glasögon för att man skulle kunna ha sina vanliga glasögon bakom dem. Det såg skitlarvigt ut. Ja, det är nog därifrån den där huvudvärkskänslan kommer ifrån, men jag kan tänka mig att man vänjer sig. Ja, man får samma effekt när man tittar i en vanlig stereoskopisk kikare. Över huvud taget tycker jag att det var för mycket 3D så det ser orealistiskt ut. Jag håller med. Jag bloggade just om detta.

På din beskrivning låter det som vilket yrke som helst tycker jag. :-)

Jag var på Drömfabriken och såg deras 3D-block i torsdags. Efter att ha läst Cameron-intervjun hade jag fått rätt höga förhoppningar. Snacket innan de visade filmerna lät lovande också. 3D-film har ju dykt upp lite då och då sedan 1950-talet, men det har aldrig slagit igenom som något "standard"-format, utan det har varit mer en gimmick för speciella filmer eller särskilda sammanhang. Biografsnubben (var det Ramon Reissmuller?) trodde dock att 3D är här för att stanna denna gång. Inte för alla filmer, men vissa. Efter att ha sett det de visade på Drömfabriken kände jag bara... jaha...? Visst, bildkvaliteten är bättre än tidigare 3D-film. Jag såg ingen "ghosting" (där man ser lite av högerögats bild i vänsterögat och vice versa), och bildstabiliteten är perfekt eftersom det är digitalt. Men det kändes inte nytt alls. 3D-film har man sett förut, och att kvaliteten är bättre lär inte räcka för att det ska slå igenom. Ett problem är att 3D-effekten är för kraftig. Antagligen för att filmarna har haft kamerans "ögon" för långt ifrån varandra. Det ser inte realistiskt ut, och gör att man lätt ser dubbelt. Det kan ju vara något som filmarna kommer att ändra på, men då kommer bilden istället att se rätt platt ut, och vad är då poängen med omaket att filma stereoskopiskt och tvinga publiken att ha på sig fula glasögon?

Jag tycker att det var bra i stort. Framför allt var det roligt att träffa på lite folk! Angående seminarierna så tycker jag att Linda Aronsons var bäst av de jag såg. De var en väl förberedd fokuserad föreläsning. De mer samtalsorienterade seminarierna var rätt varierande. De flesta var hyfsat intressanta eller roliga, men jag kände inte att jag gick därifrån och hade lärt mig något särskilt (förutom möjligtvis Storyboards & Animatics som var konkret och förberedd). Jag skulle gärna betala några hundralappar extra om seminarierna var mer praktiskt inriktade och lärde ut något. SVT Pitch var ett kul inslag! Och angående 3D så lägger jag mina åsikter i en separat tråd. EDIT: Vi hade redan en tråd om 3D, så jag la en post där.

Men alltså, Rabies... Det är så enkelt att det är fel att påstå att någonting är bra, för det går inte att säga objektivt. Däremot kan man säga att någon tycker någonting är bra. (Dessutom måste man ju säga bra på vad för att det ska vara någon mening med det.)

Javisst är skattetrycket högt för privatpersoner, men jag vet inte vad du menar med att det är högt för företag. Tvärtom lär företagsskatten vara låg i Sverige jämfört med många andra länder. 28% är den i Sverige, medan de i USA har 50%. (Rätta mig om jag har fel!) När man pratar om skatt på skatt så brukar det handla om skatt på aktieutdelningar, som är en skatt på pengar som företaget redan har betalat skatt på. Det drabbar aktieägaren som får betala mer skatt, men inte företaget. Det som hindrar företagen verkar oftare vara vilket stort steg det är att anställa, eftersom företaget har väldigt stort ansvar för de anställda, förutom att det kostar en massa. Det kan vara svårt att göra sig av med folk man inte vill ha kvar eller inte har råd att ha kvar etc. Framför allt verkar många företag undvika att anställa den första personen. Efter det blir det väl inte lika stort steg att anställa nästa.

Mm, men det jag tänkte på var att man kan använda ett stort dynamiskt omfång på massor av sätt i post, och inte bara för "tillplattningseffekten". Man kan t.ex. göra blooming (populärt i spel) som är effekten att ljusa partier "skiner" eller blöder över i de mörka. Sen är ju stort omfång bra så att man har något att ta av när man färgkorrigerar. Det är lite som när man spelar in musik och kör massor av spår à 24 bits 96 kHz, så att man har mycket kvalitet att jobba med trots att man sen mastrar i 16 bits 44,1 kHz.

Det beror på. När man pratar om HDR-fotografering är det främst "dynamiskt omfångskrympningseffekten" man menar, men det HDR egentligen betyder är helt enkelt att man har ett stort dynamiskt omfång (High Dynamic Range, duh!). Om man får det genom att ta flera bilder med olika exponering och om man visar det genom att trycka ihop omfånget är inget krav för HDR. Så även om "hoptryckningseffekten" är cool och kan vara användbar så är detta att bara ha ett stort dynamiskt omfång mycket större än så, och har mycket bredare användningsområden. Tänkte bara att jag skulle få det sagt och förtydliga begreppen lite.

Varför tror du det? Visserligen har vi högre sociala avgifter, men ingenjörslönerna är bra mycket lägre än i Kalifornien.

Det beror ju lite på vilket utsnitt man skulle välja. Jag skulle testa att filma trädet helt, sedan såga av det precis som du säger, hålla i det i toppen nånstans och släppa eller kasta undan det. Sen är det "bara" att klippa och lägga på lite rök och splitter.

Går det? Rätta mig om jag har fel, men gain ligger ju på chippet. Slutartid ligger definitivt där, och eftersom man bara har en bländare så går det inte att ändra den heller. Så hur skulle tre olika signalvägar hjälpa?

Precis, det är ju därför man kör HDR-bilderna genom en process som minskar det dynamiska omfånget men behåller teckning i både högdagrar och skuggor. Det är den processen som får det att se ut som en målning. (Målningar har ju mycket låg kontrast, men en skicklig målare lyckas få det att se ut som hög kontrast ändå.) Men för video vore det nog intressantare att få större exponeringsomfång över huvud taget eftersom det ökar möjligheterna att trixa i post.

Det här var ju jättebra! Det är mycket bättre att det är mer spännande i början. Jag vet inte riktigt allt du har ändrat, men det hänger samman bra nu. Nu är det bara småsaker jag inte gillar riktigt. Först repliken "Det måste ha varit en blomväktare, en sån som mamma berättade om förut." Att mamman berättade om blomväktare förut kommer fram senare, och det blir mer flyt om man stryker andra halvan av meningen. Mer spännande också. Sen gillar jag inte "det var bara en dröm"-grejen i slutet. Det får gärna vara en dröm, men gör det lite mer subtilt så att man kan tolka det som att det inte var en dröm om man vill. Typ byt ut scen 17 där Amanda vaknar upp mot att hon redan är uppe och går och tittar i badrummet (som är släckt och tomt). Det blir mer spännande också, för det kan ju vara så att mamman är bortrövad, och i scen 18 får man se att hon inte är det. Om du tror att det blir för subtilt för barn att förstå att det var en dröm kan du ju ha kvar repliken "Jag drömde att blomväktaren kom och tog dig" så blir det tydligt även utan scen 17. Sen tycker jag att scen 13 med fotoalbumet är lite över gränsen till övertydlighet. Annars är det skitbra!

Bra manus! Det ger ett genomtänkt intryck, från inledningen med de vita bollarna som knyter an till slutet. Det finns några riktigt smarta grejer, som blippljudet i slutet (borde dock förtydligas att det ljudet fortsätter in i sista scenen så ingen missar det geniala i det, som jag gjorde vid första genomläsningen). Jättebra också att det inte är så mycket dialog, utan den dialog som finns är så koncentrerad att man fattar. Handlingen går raskt framåt, vilket är bra. Den ska absolut inte spädas ut. Däremot kan den säkert fördjupas, men jag kan inte på rak arm säga hur. En sak jag inte tycker håller riktigt är tvålen i slutet. Att lägga ut en tvål på golvet är ett lite väl osäkert sätt att få någon att halka. Kanske ska han sparka in tvålen under Steffes fot när han går istället? Sen är jag inte så förtjust i slutet. Jag antar att du tänkt dig att det ska verka som om Göran har lärt sig att inte vara så tävlingsinriktad och unna Steffe segern, men att han ändrar sig precis i slutet. I så fall borde det vara lite tydligare. Till att börja med kan det bli svårt för tittaren att förstå att Steffe vann över huvud taget eftersom Göran ler (det är inte lätt att se vem som styr vilken pong-platta). Sedan går det väldigt snabbt från att han unnar Steffe segern till att han blir tävlingsinriktad igen, och jag ser inte hur du tänkt dig att det ska gestaltas. Använd lite fler ord för att beskriva den här passagen, och låt det gärna ta lite mer filmtid också. Och så funderar jag på titeln. Med "Game over" associerar jag till att spelet är slut, d.v.s. det är ingen lek längre. Någon sådan utveckling sker inte i filmen, utan det är på blodigt allvar hela tiden. Eventuellt går det tvärtom åt andra hållet i slutet, d.v.s. Göran har lärt sig att inte ta spelet på sånt stort allvar. Med en sådan titel associerar man ju också till elektroniska spel, vilket det inte handlar om så mycket, utan det viktiga är ju att det handlar om tävling.

Ja, det är ett problem när andra inte har samma ambitionsnivå som man själv. Det är vanligt även utanför skolmiljö, men i skolan är det nog värst för att där är det på något sätt okej att vara oengagerad. I arbetslivet försöker folk dölja mer att de inte bryr sig. :-)

I så fall är det antagligen enklare att filma raw och fixa till HDR:en i efterbearbetningen, men vad vet jag. Det dynamiska omfånget lär inte ens i raw räcka för att göra riktig HDR. I HDR-fotografering skapar man ju ett dynamiskt omfång som är flera gånger större än vad en digital stillbildskamera klarar av.

Lite synd att diskussionen har halkat in på att diskutera "bra film" istället för problemet att det saknas bra manus och filmer på det här forumet, men okej... Problemet med att prata om "bra film" är att man inte kan använda ordet "bra" utan att tala om vad filmen ska vara bra på. Ordet "bra" är helt innehållslöst om det står för sig själv. En film kan ge god ekonomisk avkastning, få positiva recensioner, få bra betyg av publiken, bli känd för en bred allmänhet etc etc. Alla dessa är olika former av "bra", och de går att mäta på ett eller annat sätt. Då kan man sätta upp objektiva kriterier för om man anser att en film är bra eller inte, så länge man talar om vad tusan man menar med "bra".

En sak som kan vara lite lurig med såna här saker är att alla effekter i en sekvens inte behöver vara gjorda på samma sätt, även om de ser likadana ut. Alltså skulle det kunna vara stop motion i skogen, men CGI vid poolen till exempel. Nu verkar det inte vara så i det här fallet, men ändå.

Ja, det finns ju den som man absolut "måste" ha läst om man skriver manus: Syd Field: Screenplay. Den tar upp det mesta man bör veta om det tekniska och praktiska. En annan bra och populär bok är Chris Vogler: The Writer's Journey, men den handlar mer om hur man skapar karaktärer och lägger upp storyn. Story lär vara bra också, men den har jag inte läst.