Fredrik

Exempel på hur du borde ändra dialogen (som det är nu pratar dom till varandra som om dom vore ett gäng gulligullpojkar som pussar varandra på kinden, om du vill ha det så kan det kanske funka, men annars: ändra): "Tjena Kalle, har du tränat för provet nu?" tycker jag t.ex. inte funkar alls. Ändra till typ: "tja, kan du provet?". "Ähh! Sånt där ekonomitrams har man ingen nytta av…" funkar inte heller. Ändra till typ: "Äh, sånt där skit" (att det handlar om ekonomi fattar man ju senare i dialogen, om nu det är så viktigt) ändra "läs detta." till "läs det här", ändra "Kalle kommer du vi börjar nu!" till "Kalle!!" (eller strunta helt i att kompisen ropar att de börjar.. fråga: har det hänt dig någon gång i verkligheten i din skola?! Inte i min i alla fall) osv osv. Och ett annat förslag: skippa "Text: 30 minuter senare". Skulle det inte vara mer effektivt om du t.ex. låter killen titta ut genom fönstret i några sekunder, låter allt ljud försvinna, och sen plötsligt avbryter det med fröken som kommer in och säger att tiden är ute? Och försök få in lite komik eller något som i alla fall kan få lite liv i berättelsen, som annars känns väldigt... torftig. Förslag: Ändra t.ex. "Jag glömde min penna jag kommer snart." till något helt annat, han är ju inne på att kolla tidningsartikeln och kan ju mycket väl säga något som låter helt galet. "Njaa, jag glömde min.. smörgås.." eller nåt bättre som du får komma på. Och... du måste utveckla hans drömmar, du måste motivera mycket bättre varför den här killen plötsligt fattar varför han måste börja plugga, det är ju det hela filmen handlar om. Vem fan bryr sig om en ekonomigubbe i en tidning... om det inte är något som har med hans liv att göra nu. Exempel: om vi visste att hans största hobby är att spela microsoft-spel, och det vore bill gates i tidningen, då kan vi plötsligt förstå hans insikt..

Hej, jag läste en sida.. och du måste fixa till dialogerna! De håller inte alls. Läs de högt för dig själv och ändra så att det blir talspråk.

För att det är magi!! Så ska det verkligen vara. Ett väldigt bra inlägg hea, värt att tänka på, värt att ta till sig. Det är ju du och jag och alla andra som bygger framtidens svenska filmklimat, så det finns hopp. =) Lycka till med allt och kör så det ryker!

Hej, rent spontant: intressant, hoppas att du vill göra den ännu bättre.. Den bilden man minns är scenen med flickan på golvet och tjejerna i soffan. Den är väldigt visuell och berättande. Kan du få övriga scener att bli lika starka? Några tankar: - hur är flickan i scen 2 på puben? Hur skiljer hon sig från scen 1, hur är hon klädd, vad uttrycker hon? - Lite samma sak i scen 3, fast där vet vi ju att hon är rädd åtminstone. Men tänk på att vi lärt känna flickan som liggande på golvet i fosterställning med en för stor t-shirt.. - scen 2: dialogen mellan killarna på puben känns inte bra. Kille B säger för mycket i sitt svar. - dialogen mellan tjejerna i soffan kan du också arbeta mer med, framförallt i scen 4. Såvida du inte vill ha den sådär extremt mekaniserad.. Vlket det finns en viss poäng med kanske, men jag skulle i alla fall t.ex. låta tjej A bara säga: "ja, hon har nog jättedåligt självförtroende." etc. - scen 5: bra dialog! MEN: det känns lite abrubt att kille b helt plötsligt frågar: "vad är du mest rädd för" efter att ha sagt "ja, tex äta..", "- Nä, det tror jag inte... vadå, borde jag det?" "- vaddå?". De karaktärerna flyter ihop i varandra och blir så extremt lika. Det skulle förmodligen vara bättre om bara EN av dom var "speciell", medan den andre inte riktigt är med på vad han säger. Du har ju en väldigt komplicerad mulholland drive-berättarstruktur, och de 2 frågor jag undrar är: 1 - håller det för en kortfilm (max 5 minuter), som dessutom har flera olika berättarplan och inte är kronologisk? 2 - vet du själv exakt vad du vill berätta? har du en helt och hållet genomtänkt idé? Det kan vara att göra det enkelt för sig att väva in sin drömska historia på ett komplicerat sätt för att försöka göra historien mer intressant. Nu säger jag inte att det är så i ditt fall, men det är en reflektion jag har rent allmänt. Helt enkelt: skulle historien hålla om den berättades helt linjärt, med tydliga markeringar av vad som är dröm/verklighet etc? Det känns som att din berättelse har mycket att säga, frågan är om du kan göra det mer effektivt? Det är svårt att i manus reda ut de olika berättarplanen/tidsföljden eftersom vi får få ledtrådar som skulle kunna visas i filmen. Här är det därför väldigt viktigt att du t.ex. beskriver hur flickan är klädd i alla scener, så vi vet vad som hör till vad. Jag tolkar lite grovt ditt manus så här: Flickan är på krogen med sina s.k. "kompisar", men sitter ensam vid ett bord och lyssnar på killarnas samtal. Flickan känner sig allmänt nertryckt och övergiven och i samband med killarnas samtal får hon en drömbild/hallucination på hur hon lever sitt liv - därav flickan på golvet med tjejerna i soffan, instängdheten, kistan. Det känns som att du använder dig av 3 berättarplan, frågan är om det egentligen bara är 2? Det man inte ser i manus är om hon kokar kaffe efter att hon kommit hem från krogen, eller om det är en helt annan tidpunkt? Koka kaffe-historien känns mest komplicerad, eftersom man inte vet om det är dröm eller verklighet. Och då tänker jag mest på hur hon hon stänger in sig i kistan. Om det bara är i tanken, kanske den episoden gör sig bättre medan tjejerna sitter i soffan?

Om det inte är viktigt för historien - strunta i det!! Det känns fullständigt meningslöst, överlåt det till scenografen! Om du däremot t.ex. kan fördjupa karaktärer med hjälp av rumsbeskrivningar så kan det ju vara smart.

Varför är det meningen? Tänk om!

Förslag: skriv en kort synopsis med det allra viktigaste i historien, max en halv A4. Då känns det mycket roligare att läsa. Sen tycker jag att ni ska sikta in er på att göra en 10-minutersfilm och verkligen utnyttja den tiden maximalt, istället för att göra en halvbra, halvspännande, halvengagerande långfilm.

Hej, tekniskt sett är det här ovanligt bra skrivet. Det är större problem med historien och vilket sätt du berättar den på. Framförallt använder du dig alldeles för mycket (i stort sett bara) av dialog och berättarröst. Du vill berätta en historia, och gör det med ord. Försök istället utnyttja filmens möjligheter! Tänk på allt du vill säga och försök i första hand beskriva det med bilder, blickar, reaktioner, beteenden.. Dina karaktärer är dessutom väldigt intetsägande. Vilka är dom, vad vill dom, vart är dom på väg? Sen måste du ta en allvarlig funderare på själva innehållet. Du har någon slags ram känns det som, även om den är både vag och svag. Men vad är det som för historien framåt? Varför ska vi bry oss om den? Vad är problemen? Jobba på bara!

Ja, joppa, DU har manus. ca 17 klara, 10 påbörjade och dessutom över 62 ideér, om jag inte minns fel?

Tjo! De flesta brukar göra sina manus för litterära. Här är det nästan tvärtom, det blir lite FÖR uppstyckat, som en instruktionsbok. >Dawg drar ut en väska från under sängen. >Han slänger upp väskan på sängen. >Han öppnar den. Den är full med vapen. >Han tar 2 pistoler och sätter i byxlinningen. Riktigt så är det väl inte tänkt med manus. Du tappar flyt genom att skriva på det sättet (mycket upprepningar av "han" t.ex). Beskriv endast det som händer, det man ser och hör, men gör det så intressant som möjligt för läsaren. (Med tanke på själva historien så kanske man kan tycka att denna uppstyckning får en viss poäng i just detta manus, men det är generellt inte att föredra.)

Dina lärare i multimedia tycker säkert det är häftigt med lite tekniska beskrivningar, men kan kanske inte så mycket om hur man skriver filmmanus. För övrigt tycker jag nog du ska släppa den här idén eftersom du själv inte verkar tro på den. Att skapa något man inte brinner för är ganska meningslöst. Skriv nytt, på något du känner att du bara måste göra istället! Lycka till!

Hej, tyvärr orkade jag inte läsa det här då det är klumpigt formaterat och alldeles för mycket beskrivningar på rekvisita och kameraanvisningar. Om det finns en bra historia, göm det inte i massa onödigt skräp.

Eftersom du vill bättra på dina manusfärdigheter så kommenterar jag som exempel bara endast första scenen: "INT OKÄNT VARDAGSRUM DAG" -> bör vara INT. VARDAGSRUM - DAG (Att det är okänt går inte att visa och dessutom irrelevant) "Bilden tonar stillsamt.." -> ta bort helt, helt onödigt i manuset. "...vita gardiner som böljande fladdrar" -> är det viktigt att de är vita? "böljande" är på gränsen till för litterärt. jag skulle skriva "gardiner fladdrar i vinden" "...i en takt som gör att de låter som vågbrus mot en strand" -> alldeles för litterärt och i princip helt omöjligt att göra på film (regissören skulle iaf hata dig) "En flicka i sena tonåren..." -> beskriv karaktären första gången den nämns i manuset, tex LOVISA, 18, med långt blont hår och lösnäsa etc. "...ser lite frusen ut" -> HUR ser hon ut då? Beskriv! huttrar hon? har hon blå läppar? försöker hon värma upp armarna med sina händer? Hoppas det ger något.

Titta på t.ex. "Såsom i en spegel", "Nattvardsgästerna" eller (och) "Tystnaden" på stor duk och inse att Bergman var en mästare i filmiskt berättande! Det går inte att komma ifrån, vad man än tycker om historierna.

Lost in translation Bara en dag Eternal sunshine.. 21 grams Big Fish Dag och natt Garden state ?

Hur skriver jag en karaktär i ett manus som förekommer i olika åldrar, t.ex. när man ser en person först från hans barndom, sen från hans vuxenliv? Första gången man presenterar en karaktär skriver man ju "KALLE, 7 år", och sen kan man ju skriva "KALLE, 45 år". Men hur fortsätter man att skriva dem? Måste man alltid skriva ut åldern, eller skriver man KALLE SOM BARN, och KALLE SOM VUXEN, eller?!

Det är som sagt "Strålande bra"-situationerna som är bäst. Hur du kan utveckla de vet jag inte, kanske genom att ge dem större plats och följa upp dem på andra sätt. Men det tror jag du själv måste känna dig fram till.

Tips: skit i symbollexikon! Berätta något DU vill berätta istället. Det är väl det film (och konst) handlar om. Och du kan berätta vad som helst på ett "konstnärligt" sätt. Ett smart sätt är att göra det helt eller delvis med undertext, berätta något du vill ha sagt, men utan att visa med just de bilderna du kanske direkt ser i ditt huvud. Tänk på hur det känns istället, och visa det i bild.

(Obs, kanske avslöjar jag något ur handlingen här, se filmen först.) Jag har väldigt svårt att förstå den här filmen! Jag får ingenting att gå ihop. Och i det här fallet faller allt. Till att börja med är det extremt lätt att blanda ihop de 2 huvudkaraktärerna eftersom de är väldigt lika varandra till utseendet. Sen undrar jag bl.a: vems är telefonen? blir han verkligen träffad i slutet? är det 2 parallella handlingar som utspelar sig samtidigt, eller är det det man får reda på i slutet, att de inte alls utspelar sig samtidigt? Sen är det svårt att höra vad som sägs. T.ex. i en av slutscenerna när de skakar hand, vad säger killen från skogen då? Sen stör jag mig mycket på att ni använder er av namnet "Limaforsen", trots att vi får reda på att platsen heter Limedsforsen. Sen håller de på och pekar på en karta från Västernorrland, trots att Limedsforsen ligger i Dalarna. Kanske är Limaforsen ett påhitt? Men varför blanda in det riktiga Limedsforsen och Lima i så fall?! Det känns bara amatörmässigt. Jag tycker om filmer som är svåra att förstå så länge det känns som det finns en bra berättelse bakom. Men i det här fallet måste jag säga att historien känns tunn, även om den säkert blir starkare när (om) man väl förstår den?

Man får inte veta något, och det kanske är synd? Alla bara fladdrar förbi, men kanske är det meningen? Det är många rörelser, där varannan går till vänster, varannan till höger, vilket skapar ytterligare förvirring. Förmodligen skulle allt flyta på bättre om alla rörde sig åt samma håll. Det vore intressant att se hur det skulle bli i alla fall. Scenen där killen sätter sig på bänken känns väldigt spelad. Sen är det flera bilder som återkommer, det hade varit mer effektivt att inte repetera dem tror jag. Snyggaste bilden är där bilen åker baklänges. Och visst finns det något som intresserar..

Snyggt! Kanske inte direkt nyskapande, men jag hade förmodligen inte gjort det bättre själv. Jag skulle dock ha använt annan musik, den känns lite väl klatschig.

poster 3456.jpg är snyggast. Den andra är för tillrättalagd och ren, den känns himla uttänkt och äcklig. poster 3456.jpg har i alla fall en mer positivt obalanserad komposition med mer rörelse.

Emellanåt är det riktigt snyggt, men det kunde vara mer spännande! Jag håller med gorse, framförallt hur tempot sänks när han vänder sig om och tappar ciggen. Jag tycker ni kan klippa mer effektivt, ni drar ut på bilderna för länge. Framförallt gäller det för blickreaktionerna. - pipljudet vid kollaget före förtexterna stör jag mig på, det låter bara fult - i första bilden när han kommer gående tar den röda bilen i bakgrunden ganska stor plats av uppmärksamheten, och eftersom denna inte har något med handlingen att göra borde den inte funnits där alls (röda bilar ska man alltid se upp med) - det pålagda ljudet av hans steg är inte klockrent, och därför tar det för stor plats. man tänker på ljudet istället för vad som händer (vilket förstärks eftersom han går (för?) långt och länge) - hans POV på skylten 802 801 borde komma snabbare, direkt när han vänder på huvudet. dessutom är det svårt att uppfatta, eftersom han ser skylten före han läser meddelandet. - bilden på mobiltelefonen i förgrunden känns extremt mycket produktplacering, man tittar på NOKIA istället för hans ansikte, hade blivit bättre med kort skärpedjup och fokus på hans ansikte - sen får prince och även batistini en rejäl produktplaceringslön också - närbilden på hans fimpning känns väldigt klyschig - Ni klipper ganska mycket rakt framifrån, rakt bakifrån, vilket kan skapa förvirring för var i rummet han befinner sig. Det är iofs kanske inte livsviktigt just här. Men bra jobbat!!, med lite finslipning kanske jag till och med blir rädd nästa gång. ;)

Hmm, tjaa... Det här är både bra och dåligt tycker jag. Du skriver ganska bra och intressant, första halvan av manuset är bäst. "Strålande bra"-situationerna är det som bygger upp alltihop. Hur han kommer på sig själv i slutet av samtalet med sin mamma är t.ex. också jättebra. Sen spårar det ur. Och det känns som att du tappar väldigt mycket när det spårar ur. Kanske går det att jobba fram en mer effektiv urspårning (brevbäraren och pojkarna etc), om det känns viktigt i ditt manus? Det känns lite som "nej nu orkar jag inte skriva så seriöst nåt mer, så nu skriver jag ihop den här skiten", vilket är synd. Sen tar ju, i och med slutet, pojkarna över huvudrollen, och dom känns helt ointressanta. Vem fan bryr sig om deras skolresa liksom? Du tappar massa fokus här. Det går nog för fort mellan den glada och galna Janne. Utveckla! Och Andersson, vem är det, och vad har han för roll? Han känns tunn. Men han vet vi ju åtminstone mer om än dom där jävla ungarna. Emellanåt är det ett väldigt "svenskt" helyllemanus, och det tycker jag själv är ganska äckligt. Men det finns bitar som är roliga och som du kan förbättra. övrigt småtjafs: - Utveckla karaktären Janne och ge oss redan från början mer utmärkande drag för vem han är (beskriv honom, speciellt utseende? beteende?) - Hur gamla är Janne, Andersson, kassören? - ändra "skolans parkering" till "skolparkering" - ändra "paket extra white" till "tuggummipaket" (om det inte är livsviktigt att det är just det märket) - konstigt att kassören på statoil själv kan välja när han ska öpnna (förslag: ändra till en mindre privatägd kiosk eller likn.) - "Vi ses Roggan!" borde ändras till "vi ses" (att han skulle nämna honom vid namn när han går känns inte naturligt) - ändra "Sekunden senare RINGER telefonen." till "Telefonen RINGER". (skriv alltid vad som händer, just nu) - ändra "Janne blir som förbytt. Från att ha varit överlycklig har han plötsligt ett allvarligt ansiktsuttryck" till "Janne blir plötsligt allvarlig" - ändra "Janne blir tyst. Han säger inget." till "Janne blir tyst." - mamman säger "Hej Jan, det är mor din.." och "bjudit hem mig och pappa..". Du borde nog låta henne vara antingen konsekvent väldigt mkt gammalmodigt korrekt med "mor" och "far", eller skippa det helt. - finns en hel del saker som känns ologiska, som kanske skulle kännas mindre klyschiga om de var mer logiska: t.ex. att polisen säger vad kassören gjort för brott är inte särskilt troligt. etc.

Bergman, Hitchcock, Polanski, Dreyer.