Fredrik

Jag tänkte mest på att ljuset var grymt tråkigt..

frånvarande bildvinklar?

En formateringsdetalj bara: karaktärernas namn ska endast stå i VERSALER första gången de nämns och vid dialog! Annars ska de vara gemena.

Hej, trailern är så kort så man knappt hinner intressera sig för vad det är för film. Trailers är oftast för långa, men den här var väl lite i underkant (även om filmen i sig är kort). Funderingar: - man hör knappt vad killen säger, vilket är synd. Textningen är det enda som räddar.. Dåligt ljud eller sluddrig kille? ;) Hur som helst så drunkar det lite i musiken. - titeldesignen ser precis ut som den i "krama mig". Finns det något samband eller är det bara för att det känns "inne"? - hur lång är filmen? - vilket format är den inspelad på? - berätta gärna lite kort hur du fick göra den

Bästa bilden var när han stod bakom gallerstaketet, det var starkt!

gorse har sin poänger, men är också ute på hal is ;) Om du vill att karaktärerna ska vara realistiska så måste de vara komplexa! Även Darth Vader har en god sida.. Ett tips är att du skriver karaktärens livshistoria, så att allting hon gör/är har något att göra med det förflutna. När du "bestämt dig för att t.ex en person ska vara ganska inåtvänd" så borde du fråga dig: varför? Om du vet anledningen till varför personen har formats till den hon är, är det mycket lättare att hålla koll på det, samtidigt som det blir mer trovärdigt.

Här har det diskuterats tidigare: http://www.voodoofilm.org/forum/showthread.php?t=461

http://www.script-o-rama.com/snazzy/table.html På ovanstående länk kan du hitta HELA manus till fler filmer än så...

Tipset är att du ska skriva om det du vill skriva om. Det finns alltid litteratur för allting, och om de inte tar upp det på det "sättet" du har tänkt dig, så är det ju helt lysande, eftersom man helst vill komma med något "nytt".. Kör hårt bara.

Pandan: hoppas du tagit till dig min konstruktiva kritik och inte bara avfärdat det som något som du inte brytt dig om "för tillfället".

Lyssna på majoriteten och ändra titeln till något mer intressant!

Hej, jag tappade orken någonstans i mitten, efter att hon gått fram och tillbaka 14 gånger och tagit av korken på pennan lika många gånger.

Om du känner att ditt manus börjar svälla så tror jag inte att det är rätt knep att minska typsnittet. Ta det som ett tecken på att du kanske borde stryka saker istället? Jag har för övrigt bara hört att det är 12 punkter som gäller. Angående scennumrering så förstår jag egentligen inte varför man ska skippa det, såvida man inte numrerar manuellt och är en slö jävel. ;)

TheBrotherOfLight: det enklaste sättet att berätta något är att göra det med ord, som dialog. Personligen tycker jag också att det är det tråkigaste. Film är ju i första hand ett bildberättande medium. Ofta blir det dessutom starkare att visa något med en bild än att låta någon säga det. Det är oerhört vanligt att man använder dialog för att föra en berättelse framåt. Och i de allra flesta fall beror det på att man inte vet, eller har tänkt på vilka andra sätt man kan göra det på. Att man kan göra sin berättelse intressantare, effektivare och snyggare om man byter ut hälften av allt pladder mot bilder... Men självklart kan man välja att bygga sitt manus på dialog och dessutom göra något bra av det. Om det dessutom är ett medvetet val av författaren och det också finns en bra anledning till varför man gjort detta val, så är det ju strålande. I alla fall så länge dialogen är extremt välskriven..

Jag har läst ca 10 sidor, och: Du är ganska bra på att skriva dialog, och det är inte fy skam! Men det är för mycket! Du kan lika gärna göra radioteater känns det som. Varför film? Var är de filmiska elementen? Var är det filmiska berättandet? Sen blir det väldigt rörigt eftersom du presenterar ett helt gäng människor direkt, handlar hela filmen om alla dessa? (i så fall kanske det är för många?) Eller finns det någon huvudkaraktär? I så fall bör du kanske presentera denna först. Jag ser inte direkt några bilder framför mig, jag kan inte skilja på någon av karaktärerna. Det enda jag "ser" är ett pladdrande resonemang. Vad är det som gör din film speciell? Vad är det du vill berätta? Är det tillräckligt starkt? Jag kanske borde ha läst mer än 10 sidor, men då måste det vara något som griper tag mer. Skippa helst tekniska beskrivningar som "CLOSE SHOT" och "WIDER ANGLE", såvida det inte är extremt viktigt (vilket det inte kändes som i det här fallet). Sen tycker jag att titeln är extremt tråkig. Men, jag är väldigt imponerad av att du skrivit ett långfilmsmanus! Berätta gärna varför jag ska fortsätta läsa.

occasus: eftersom du skriver "Krävs nästan att du bor där för att förstå filmen" och jag inte bor där, känns det meningslöst att ens ge den en chans.

Jag brukar använda formateringen INT. JOHANS RUM - DAG (FLASHBACK), men jag tycker det är helt onödigt att skriva TILLBAKA TILL NUTID eller likn. eftersom flashbacken gäller hela scenen. (Det är givetvis underförstått att vi är 'tillbaka i nutid' i nästa scen om den saknar beteckningen "(FLASHBACK)")

Santafantasma har rätt, men det är kanske samtidigt inte riktigt så enkelt. Dialogen i en film är den filmiska (sceniska) framställningen av ett samtal. Denna sker oftast mellan 2 eller fler personer. Men eftersom en monolog också är ett samtal (om än endast med sig själv) så kan det också sägas höra till "dialogen" i t.ex. ett manus. Detta må vara (grammatiskt och tekniskt) felaktigt, men ändå inte desto mindre eeh, sant. För mig hör all av karaktärer uttalad text i ett manus till dialogen. Exempel: en person står och mumlar för sig själv i duschen. Det tycker jag hör till "dialogen" i ett manus, även om det egentligen borde betecknas monolog. Ett annat exempel: en person står ensam vid ett stup och talar högt om allt dåligt han råkat ut för. Detta hör (för mig) också till manusets "dialog", men känns också mer som en monolog (i högre utsträckning än mumlandet i duschen). Dock kanske det är underförstått att personen pratar med gud eller likn, och därmed förväntar sig ett svar, då blir det genast en renodlad dialog, även om han inte får något svar (eller?!). Så.. jag skulle vilja säga att en dialog i ett filmmanus kan bestå av monologer. Dock kan en monolog aldrig bestå av en dialog.

Idé: slå ihop dina 2 "historier" och låt utvecklingen ske på en av bröderna, som blir huvudperson = killen som är deppig och instängd. Först när hans bror råkar ut för en olycka börjar han se det positiva med livet och inser vad han kan göra. Förtydliga dina karaktärer och deras olikheter, kanske är den deppiga överdrivet deppig, medan den andre är överdrivet positiv. Tänk bara på att varje karaktär måste ha lite av "båda sidorna" för att de ska bli mänskliga.

Jag har svårt att greppa det här.. Jag förstår inte vad du vill säga. Vem är dom? Varför beter dom sig som dom gör? Du ger en ledtråd i allra första scenen, men den är för vag för att man ska förstå. Framförallt är den helt obegriplig: vad betyder t.ex: "HON KOMMER ATT BLI ÄLSKAD"? "NÅTT ÅR"? "ÅR SENARE"? Du bygger historien på några vi aldrig får veta vilka är, och därför faller allt. Berätta tydligare! Sen känns karaktärerna väldigt tunna. Och deras relation är konstig. Och historien är svag: vem bryr sig om nudlar och tesippande?! Och den ena ska göra ett prov för att bli advokat, och den andre börjar ifrågasätta det? Det händer egentligen ingenting i det här manuset, förutom att den ena killen blir skjuten, men det får vi aldrig se.. Och dialogen måste du förbättra.. Vet du vad du vill säga med det här? Om du vet: var tydligare och berätta det!

Jag är också tveksam till om du verkligen behöver skriva detta. Även om det kanske har en liten betydelse kommer det göra manuset mer svårläst, och då är frågan om det är värt det. Men om du måste kan man nog skriva så här: 1. INT. RUM - NATT Bla, bla, bla.. TONA TILL SVART (högerjusterat) FÖRTEXTER 2. INT. RUM - NATT Bla, bla, bla.. TONA TILL SVART (högerjusterat) FÖRTEXTER

Se till att ha mycket annat att göra! Om du t.ex. är helt ledig och bara sitter med ditt manus är risken stor för att du tappar din kreativitet. Gör massa andra "måsten", men ha ditt manus i huvet, då brukar det lossna. Annars är det ruskigt bra att sitta på tåg/pendel/tunnelbana.

Okej, kan du göra de speciella på andra sätt än genom deras kläder? Ticks, rörelsemönster, beteenden..

Det jag framförallt är kritisk mot, är de långa beskrivningarna i det här lilla manuset. Hade det varit en långfilm hade det varit en helt annan sak. Nu upptar de en så stor procentuell del av helheten att det känns som att historien och flytet i berättandet försvinner. Jag tycker inte att du ska skala bort allt, men jag tycker det vore bättre om du istället gav varje karaktär EN UNIK egenskap som säger något om vem de är. Och då handlar det inte om ifall de bär jeans eller chinos, eftersom det är för vanligt. Försök hitta något speciellt hos varje karaktär, t. ex: KALLE, 40, på rollerblades..., KLARA,25, med turkos nagellack.. osv. Förstår du då hur jag tänker?

Det har diskuterats förut, och allvarligt talat: du beskriver karaktärer och platser alldeles för mycket. Det är för tydligt, det är för mycket blablabla, man orkar inte läsa helt enkelt. Beskriv handlingen, nu drunknar den i 2 meter långa killar med hästsvans och allt vad det nu var.. =)