Gå till innehåll

Fredrik

Medlemmar
  • Inlägg

    182
  • Blev medlem

Allt postat av Fredrik

  1. Daniel: som en del i utbildningen på Sthlms Filmskola.
  2. Kameraanvisningarna har jag lagt till endast för att komma ihåg de då jag kommer att vara med och regissera, annars håller jag med om att de inte bör vara med. Jag har, på en manuskurs, lärt mig att man med fördel kan skriva "Vi ser..." etc. Jag ser hur som helst ingen nackdel med det. Självklart handlar det om vi och dem.
  3. Tack för tankar och tips!! Scen 1 har jag nu ändrat, jag insåg själv problematiken! (Dessutom skulle det vara svårt att se att det var samma Minna om man bara hade sett hennes häder framför ansiktet. scen 6: jag skriver inte ut alla kameravinklar etc i manus, det är upp till regissören. Så här tycker jag man kan lösa det: vi ser en vid bild på Minna när hon håller i ett fotografi. Det är en så pass vid bild att vi inte kan se vad fotot föreställer. I samma ögonblick som hon vänder på det, klipper vi in hennes POV, och zoomar in mot orden TÄNK OM?, sedan klipper vi tillbaka till den vida bilden. scen 10: här var du allt lite morgontrött, haha.. ;) Jag har uppdaterat, ändrat lite, och förhoppningsvis förtydligat: http://www.mediaverket.se/film/manus/vingar.pdf
  4. Tack för kommentarerna även om de inte var så uttömmande, eh, lite sent på natten kanske.. :) Man brukar sätta namn på karaktärer även om inte namnen framkommer i filmen! Rätta mig någon om jag har fel. Och självklart kan människor i en stumfilm både prata och viska utan att vi för den sakens skull hör något! Men kändes det som ni förstod vad filmen handlar om, eller är det för poetiskt (flummigt)?
  5. Hej, jag har skrivit ett kortfilmsmanus på 2,5 sidor som är tänkt för en stumfilm. Läs gärna och säg vad ni tycker är bra och dåligt. http://www.mediaverket.se/film/manus/vingar.pdf
  6. Jag håller också på att adaptera en litterär text till ett filmmanus, och jag har kommit på mig själv att det inte går att använda den befintliga dialogen, eftersom den, som Daniel påpekar, är just litterär. Det handlar helt enkelt om att försöka visualisera det som sägs, att berätta i bilder istället för dialog. Det är det film handlar om. Tänk dig att du skulle göra den här filmen helt stum. Okej, det är kanske omöjligt, men tänk i de banorna, och se hur långt du kan beskriva karaktärerna med endast bilder. Det är bilderna man i första hand intresserar sig för när man tittar på film!
  7. Alla bokstäver har hela tiden varit rätt för mig! Det finns några få stavfel som du bör hitta och ändra. T.ex. står det "ända" på första raden, men det ska ju vara "enda". Kom på en till grej: de badande ungarna i början, de tillför väl egentligen inget till historien? Eller är de viktiga för stämningen? Efter att man läst det tror man (i alla fall jag) att de ska ha ngn slags betydelse, kanske dyka upp senare. Detsamma gäller väl de fnittriga tjejerna, men du har ju en poäng där - men som jag kände det första gången så var det mer naturligt att de fnittrade åt den här snygga killen än att de inte skulle ha gjort det. Dvs, det är ett problem (fast å andra sidan är det bra att han är nyanserad, och inte helt deprimerad).. Men en rosa tröja är väl lite för mycket kliché igen... ;) Kanske ska du stryka dom fnittriga tjejerna helt istället?
  8. Det här var fantastiskt roligt att läsa, jag måste säga att du har skrivit en väldigt gripande historia! I stort sett väldigt bra språk, och en fin känsla för bilderna. Men jag har några saker att anmärka på: Alex verkar vara populär, ändå är han fast besluten att ta sitt liv. Det känns lite ologiskt, eftersom det enda vi får se i början är att han 1) direkt blir erbjuden att sova över hos Amanda och 2) har fnittriga tjejer efter sig i affären 3) har asroligt på middagen med Amanda 4) har skrivit avhandlingar i filmvetenskap etc. Vad jag menar är att karaktären vi lär känna inte verkar stämma överens med någon som är så deprimerad. Du skriver om en "tom" aura, men den auran känns inte alls i övriga beskrivningar. Hans leenden etc känns äkta. Att Amanda erbjuder honom att sova över känns kanske också lite väl drastiskt, det skulle väl aldrig hända i verkligheten? Speciellt inte om killen är slafsigt klädd och helt apatisk av trötthet. Men visst, det skulle kunna funka... Men framförallt känns det orealistiskt att hon lämnar honom ensam där under dagen, med nycklarna och allt. Den första dagbokstexten är kanske för lång också, och framförallt känns den för beskrivande. Vi får liksom veta hela historien, och frågan är om det är rimligt att han skulle ha skrivit allt det? Det finns en risk för att det blir för övertydligt här. Logiskt fel: Eftersom hon lämnat nycklarna så att han skulle kunna låsa när han gick, vet vi att dörren inte går att låsa utan nyckel. Men när han kommer tillbaka från affären så måste hon låsa upp, men inte låste hon väl dörren däremellan? Är inte vinet och de levande ljusen lite väl romantiska för att vara så tidigt i deras relation? V.O.-dialogen när hon läser hans dagbok är strålande bra. Däremot kanske inte ovädret utanför behövs? Det känns lite klyschigt faktiskt. Men som sagt, i övrigt är det här jättebra. Sista stycket i första dagbokstexten: "Kärleken jag känt..." är glimrande. När jag läste det kände jag, jävlar vilket bra slut på brevet. Så det var toppen när jag märkte att just det stycket återkommer.. Men en sista sak, jag är inte säker på att jag förstår slutet..? Det känns starkt, men vad menar hon egentligen med att upprepa det?
  9. Fredrik

    om jag går ut

    Helt allvarligt så tyckte jag att det här var för långsamt. Mediokra skådespelarinsatser och halvtaskig dialog. Orkade faktiskt bara se halva. Enda lite snygga var spegelhallucinationsscenen.
  10. Intressant idé, verkligen! Snyggt och bitvis träffsäkert, bra dialog. Riktigt kul ett par gånger, framförallt rakhyveln under hinken och det mögliga brödet som Rysslands arbetarklass.. :) Men.. det finns ett men. Och det är att det stannar där. Det största problemet är att jag inte blir berörd. Det ankommer mig liksom inte, det gör varken till eller från. Förstår du hur jag menar? Svårt att säga vad det beror på, men jag kan inte känna igen mig i karaktärerna, och det blir en aning för mycket prat. Det är ju när hans (regissörens) åsikter verkligen visualiseras som det är kul att titta. Okej, det är en 24-timmarsproduktion, och med tanke på det är det naturligtvis skickligt gjort. Men det känns som det saknas en själ?
  11. Jag skulle nog ha velat utveckla karaktären mer även i den här korta versionen, men det är lite svårt om det ska vara max 2 sidor (vilket var utgångspunkten, jag ska snart släppa det, men iaf.. ;)).. Men en tanke: jag beskriver ingen karaktärsbeskrivning på Oskar alls i början. Bör jag göra det? Men utseende t.ex. känns inte speciellt relevant för historien, för inget framåt, men man kanske ändå borde? Ngn som vet?
  12. Jag har sett den, men kommer inte ihåg drömsekvensen så noga.. :)
  13. Skulle du vilja se hela den här episoden som ett slut? Eller ska det vara början och slutet kanske? Med nånting annat i mitten?
  14. Daniel: jag har redan ett synopsis, till denna filmlängd: Synopsis till "Förhoppning" Oskar, 21 år, står på avstånd och tittar på en begravning. Han börjar berätta om hur han alltid längtat bort från staden han bor i. Han berättar om bandet han spelat i, att det förmodligen hade varit stans bästa band, men att det aldrig var någon som hade förstått deras låtar. Han visar de glada festerna och nätterna de hade haft tillsammans, men hur allting hade tagit slut, fastän det inte var någon som ville det. Oskar begravdes en fredag. Han förklarar att han nu kommit till insikt om att det trots allt kanske är känslan av förhoppning och längtan som är det viktigaste i livet. Fråga: bör jag skriva mer i synopsis vilka bilder man ser? Som det är nu så förklarar det ju mest vad som sägs.. Bör man ha med t.ex. "Vi ser bilder på den tomma staden" etc? Hur som helst, du tänkte kanske på att jag bör fundera på ett synopsis till en längre film med denna inledning? Ja, kanske... :)
  15. Ja, det var bra jobbat, fortsätt bara! Måste säga att flygningen efter avfyrningen var riktigt snygg! Men från att vi lämnar hangaren till dit så kunde du som sagt höjt tempot, framförallt så är det "himmelscenen" som drar ner det, kanske borde du skippa det partiet helt?
  16. Tony Montana och alla andra: tack för åsikterna! Och för att svara på frågorna: Vad är budskapet med filmen? Egentligen vill jag inte ge svar på den frågan, för ofta är det individuellt, och det är klart att man kan tolka filmer på olika sätt. Därför tycker inte jag att det finns en "sanning". Men min tanke är att den här filmen ska ge budskapet att längtan, drömmar och förhoppningar (om allt här i livet, vare sig det handlar om att få nåt gott till middag eller en lyckligare tillvaro) kanske ofta är större än själva målet. Jag menar, hur ska vi kunna känna oss lyckliga och veta vad som är "bra" om man inte kunnat längta. Den dagen vi är totalt nöjda med allting tror jag inte vi längre kommer kunna uppskatta det goda i världen. När vi är totalt nöjda, vad ska vi då längta efter? varför spelar det nån roll om han är död? För mig var det ett sätt att förstärka mitt budskap på. Kanske är det först när något är fullbordat och upplöst som vi förstår det viktiga, att vägen var viktigare än målet? Min tanke är att Oskar kommer till insikt om att förhoppningen är det största först efter han har dött. Jag tror det är värt att tänka på..
  17. Var det min eller Tony Montanas formulering som var jävligt bra? :) Hur som helst så var Daniels tolkning helt överens med min egen tanke. Vem förstår ens drömmar om det inte finns någon annan som har behov att drömma?
  18. Jag skrev medvetet "då var det bara vi och hela världen". Jag brukar känna så själv, jag har aldrig känt vi mot dom, snarare vi och dom. Det är vi som gäller just nu, men så finns ju hela världen också.. :)
  19. Nej, jag såg nog tyvärr inget humoristiskt i det... ;)
  20. Jag vet inte om jag förstår det här riktigt.. Vart pekar han? Hmm.. Dialogen är annars okej, men t.ex. "Nämen du skulle ju sluta dra sexhistorier, det börjar bli tröttsamt." känns inte realistisk. Läs den högt för dig själv. Tror du en 20-åring säger en sån mening? Prova att skriv om den i mer talspråk.
  21. Så här är det: jag bestämde mig för att skriva ett manus på två sidor, dvs för en tvåminutersfilm. Sen upptäckte jag själv att det skulle vara intressant att fortsätta, vilket jag kanske gör. Men även om det känns som en inledning, visst funkar det att sluta där också? Eller ska jag ge mer förklaring? 2 sidor manus är inte mycket har jag märkt.. :)
  22. Hej, jag har skrivit ett två sidor långt kortfilmsmanus som det skulle vara roligt att få feedback på. http://www.mediaverket.se/film/manus/forhoppning.pdf
  23. Fast den här filmen är inte uppenbar.. :)
  24. Javisst, men det handlar väl om målgrupper också. Jag har visat den här filmen för flera andra som direkt har fått en känsla för vad den handlar om..
×
×
  • Skapa nytt...