Gå till innehåll

Fredrik

Medlemmar
  • Inlägg

    182
  • Blev medlem

Allt postat av Fredrik

  1. Kul att du har en konsulent som vill att du ska göra film! Det finns en hel del roliga uppslag här och det är en bra början - det du måste jobba mer på är, som du själv verkar vara inne på, grunden. Filmen borde bygga på ett huvudproblem som formuleras i början, utvecklas i mitten, och får sin upplösning i slutet. Du vet nog allt det där, men du måste tydliggöra det i ditt synops. Och framförallt: förenkla huvudkonflikten. Vad handlar filmen EGENTLIGEN om? Handlar det om - att Sam och Rai vill bli kända? (varför?) - att de vill bli några att se upp till? (varför?) - att Sam vill bli någon, medan Rai bara vill bli matematiker? (isf: är det egentligen Sams film?) - att de vill bli regissörer för att rädda film-Sverige från alla skitfilmer? - att Sam vill vinna tillbaka sin stora kärlek? - ...eller något annat? Jag tror att filmen måste fokusera på EN av handlingarna ovan. För att ramen ska bli tydligare, för att du ska få den där framåtrörelsen du vill ha, och för att publiken ska vilja se klart alltihop. (Sen kan det finnas sidohandlingar, men då ska dom helst tjäna ett syfte i huvudkonflikten.) Prova det vanliga knepet att formulera hela din idé i 1 mening. Utan för många bi-satser.. :)
  2. Tja, nu har vi höjt insatsen på 55ord.se och infört en twist på tävlingsmomentet: alla berättelser som publiceras och nomineras till tävlingen "Månadens bästa" har chans att vinna 1.000 kr! Kolla här: http://www.55ord.se (Det går även att nominera andras berättelser och vinna halva vinstsumman..)
  3. Vilket skitsnack! Latin är givetvis det enda språket som ger ett någotsånär seriöst intryck vad gäller filmmanus.
  4. Har du nån gång tänkt på hur kort en berättelse kan vara och fortfarande bli en bra berättelse? Om du inte vet så har jag svaret, det är 55 ord såklart! Kolla in http://www.55ord.se för att läsa och skriva egna 55-ordsberättelser! Har du fantasi så det räcker?
  5. Jag ser det här som ett helt okej teatermanus. Historien är inte speciellt spännande och den tenderar på många håll att bli övertydlig (se upp för att skriva publiken på näsan och tala om vad den ska känna), men det finns i alla fall en konflikt och en framåtrörelse, och det är inte fy skam. Som filmmanus betraktat är det dessvärre undermåligt och ganska ointressant. Som filmstuderande på Kulturama borde du ha blivit uppmuntrad till att göra FILM, och veta vad det innebär att berätta med ett filmiskt språk. Manuset känns mest som ett underlag för en övning i att filma av två skådespelare som pratar. De få filmiska elementen som finns är extremt klyschiga och förutsägbara, vilket får karaktärerna att bli sterotyper eller karikatyrer. Exempel: - det sunkiga hotellrummet. (varför inte placera det på en mer intressant plats? överraska!) - den infernaliskt rökande mannen. (varför röker han? kan han inte få göra nåt annat? vad som helst. ge honom ett mer oväntat attribut som berättar vem han är och något om historien.) - vigselringen. (åh vad tråkigt, kan ni inte visa det på något annat sätt? använd fantasin!) och så vidare.. Den flimrande bilden på väggen känns mest som en kryptisk nödlösning. Eller som ett modernt inslag i en teaterföreställning... Jag är säker på att ni kan få den här historien att börja leva om ni börjar tänka BILDER istället för text.
  6. Kul idé! Koncentrerad och kärnfull. Inget anmärkningsvärt, men kan nog bli en fin liten 3-minutare... .. om du löser slutet! Om han skjuter sig själv så tar det helt och hållet udden ur historien, det leder inte fram till något som vi kan lära oss nånting av. Ännu värre om vi inte får veta vem som blir skjuten, då leder det fram till ett ingenting. Fundera istället på om du inte ska hitta en "lösning" på situationen. Till exempel: låt det bli tyst efter att han skrikit "quiet!". Låt honom sedan tveka vem han ska skjuta, som i ditt förslag. Men istället för att skottet går av, kanske han ger upp, säger "damn!", och går därifrån...?
  7. Svar: nej! Om det hade handlat om en pigg ninjutsu hade jag gjort det.
  8. Håller med dig om att det finns en viss risk med skjortorna och dagarna.. Tror iaf att det är viktigt att man känner att det går en viss tid där, men det kanske är bättre att bara skriva "Några dagar senare" (även om det känns som en lite trist lösning). En extra sidokaraktär är kanske också en bra idé, om den kan förstärka berättelsen eller Jans karaktär på något sätt. Vad gäller replikerna så ska jag inte ta åt mig äran, de är till 95% tagna rakt av från novellen.
  9. Jag måste tyvärr säga att jag tappar intresset direkt när jag läser vad ert manus handlar om. Har vi inte lite för många filmer som handlar om smått överviktiga, slöa och osunda poliser som lever ensamma liv där jobbet är deras enda syssla.....? På riktigt tror jag att det är ett problem, det blir automatiskt en jättekliché, och det är en dålig start.. vilket är synd, för er historia kanske är jättebra bakom denna trista fasad? Går det att ändra så att polisen istället är en brandman? Eller en fiskodlare? Eller en fakir? Eller att han åtminstone inte lever ett ensamt, osunt liv som bara uppfylls av hans jobb, för det är allvarligt talat så totalt sönderuttjatat att man blir dödstrött.. ;) Bättre fantasi än så kan jag faktiskt slå vad om att ni har!
  10. Fredrik

    In Absurdum

    först och främst: huvudhistorian känns som en mycket intressant idé. det känns annorlunda och kul. efter att jag läst synopsiset: känsla av fullständigt kaos. kommer det överhuvudtaget att vara möjligt att få in alla dessa episoder på mindre än säg.. 10 timmar? dock intressant nog för att läsa ditt treatment, och det jag har att säga om det är (som i ett kaos): - mycket bra inledning, väcker intresset. (morgan verkar osympatisk, han bryr man sig inte om (man funderar: kommer han vara lika dryg filmen igenom, är han en bad guy-klyscha?)) 7: vilka är pensionärerna, varför slår dom honom? för att han var ohövlig? hm.. scenen är så absurd att man börjar ifrågasätta om det verkligen händer - eller har jack någon slags "inre syn"? 8: när jack vaknar upp och ser sjuksköterskans ansikte och blir förskräckt: är det bara jack som ser henne så? blir vi som åskådare lika förskräckta eller är hon normal för oss? 9-12: efter att jack har kräkts förväntar man sig nån slags vändpunkt. man förstår att nånting är galet och nu vill man ha ett svar, att något utvecklas, eller att jack reflekterar över vad han ser. accepterar han bara? inser han vad som händer? tror han att han har blivit galen? jag tror att det är viktigt att vi som tittar får veta hur jack reagerar på det faktum att folk fortsätter se omänskliga ut.. 10: hur dyker morgan upp igen, arbetar han på plats eller är han där och besöker? 14: vad är det som till slut utlöser jacks reflex att knuffa flickan, bortsett från upptrappningen (vilken inte känns som skäl nog) 15: "sölve är morgans idol." briljant! :) 15: samma här som under 14, vad är motivationen till att jack till slut slänger ut dom? vad är den utlösande faktorn? 15b: varför agerar jack galet mot folk? ÄR han galen? eller TROR han att han är galen? men i så fall, varför göra andra illa? känns som att det måste finnas en större motivation till att han gör som han gör än att han bara är galen. borde han inte göra sitt yttersta för att få reda på varför han är galen? borde han inte bryta sig in i ett labb och koka ihop ett motmedel? typ. 16: nu är jack galen på riktigt. som åskådare: betraktar vi bara skeendet? hur ska vi känna oss delaktiga i jacks galenskap? vad är framåtrörelsen i historien i det här skedet? vill vi att jack ska kämpa för att bli normal igen? var är då hans kämparglöd? (känner vi tillräckligt med sympati för jack för att vi ska bry oss om honom? för att vi ska känna med honom tror jag vi måste veta hans drivkraft och verkligen känna den) 18: accepterar jack helt plötsligt allting? 19- här går berättelsen in i en slags dimma.. tyvärr känns det som att historien stannar upp. massvis med nya karaktärer blommar upp, vem är vem, varför bry sig om nån? vi vill veta hur jack kan ta sig ur problemet. Gretes förmåga känns som det enda som kan föra historien vidare.. 26: plötsligt får dom för sig att rymma. varför har dom inte fått för sig det tidigare? det känns som att jacks motivation att lösa problemet, som också är huvudproblemet i filmen, inte är tillräckligt stor. berättelsen faller på det. i varje scen, i varje bildruta så måste vi förstå karaktärernas beteenden och se framåtrörelsen.. "jack vill slippa dom andra intagna...samt kanske uppsöka grete" vaddå kanske?! som åskådare vill vi se jack ta första bästa jet-plan till grete, annars somnar vi.. 28: vad är det angelica har som jack behöver för att lösa sina problem? eller är det bara en sidohistoria..? 29-37 här blir berättelsen en annan berättelse (en annan film?), det blir en kärleksroadmovie, men med vilken motivering? jack och angelica är ute på resa, då angelica plötsligt råkar ut för nåt. historien girar 137,5 grader, istället för att vara på väg mot t.ex. grete och en lösning på problemet, så är vi nu ute och ska lösa andra problem. sidohistorier kan väl funka, men bör de inte integreras med din huvudhistoria? 37: angelica ute ur berättelsen (tack och lov höll jag på att säga) 39: episoden med uteliggaren känns mycket mer relevant än episoden med angelica. uteliggaren verkar ju tangera eventuella lösningar på jacks problem, eller borde iaf göra det.. 40- äntligen norge! ;) men det blir spretigt, kaoset fortsätter: religioner, sekter och kyrkor som brinner.. vilken historia vill du egentligen berätta? kommer jack närmare ngn lösningen på problemet? 41-49 jack är jagad. men vad är hans drivkraft? vart är han på väg? 47: angelica tillbaka? på en mosse nedanför ett älgtorn? varför? 50- jack åker i fängelse, blir lycklig..?! hm... 57- faller han i koma igen alltså? det som hänt tidigare har väl hänt (och inte bara varit i hans huvud?) --- okej, summa sumarum, oj vilket kaos! självklart fullständigt in absudum, på gott och ont.. men det är mellan varven otroligt fascinerande, och trots risken att jag skulle ge upp att se en sån här film (eller läsa manuset) så skulle jag vilja se dig göra den/det. men som sagt.. drivkrafterna och framåtrörelsen.. det måste du förtydliga, förstärka, förbättra. vad varje sidokaraktär/episod har för motivering i sig är egentligen orelevant såvida dom inte har ett högre syfte för historians huvudproblem..
  11. zoomer himpson & maaac: väldigt roligt att höra! var det inga konstigheter? Inget som kändes vagt som kunde förstärkas? eller något som kunde berättas på ett annat sätt?
  12. Manusets största problem, vilket jag tror har försökts påtalas av flera, är att berättelsen är för endimensionell. Den berättar hur jobbigt det är att sitta i rullstol, men ingenting mer! För att man ska intressera sig för denna konflikt så måste man få se andra sidor av det, verkligheten är ALDRIG så enkel eller enspårig (även om det ibland kan kännas så). Du MÅSTE göra din historia mer komplex, som det är nu så bryr man sig inte om huvudkaraktären - och det är ju verkligen illa. En konsekvens av att historien är så endimensionell är att man får känslan av att du försöker tala om för oss vad vi ska känna (det som jag tror vilcans kallar för PK-varning). Du trycker upp dina åsikter i våra ansikten utan att vi själva har fått känna efter och komma till egna insikter. Som åskådare vill man känna sig smart; när man har läst ditt manus känner man sig underlägsen och manipulerad. Ditt försök att förtydliga temat längtan är ett bra försök, men lyckas inte! Framförallt så har du krånglat till det alldeles för mycket. Parallellhandlingen och tillbakablicken är väldigt svåra att få grepp om, de är för vaga i sin beskrivning och det framkommer inte riktigt vad du försöker säga.. Det finns saker i manuset som är bra, men jag tror att du måste se över de här delarna för att det ska bli intressant nog.
  13. Shelly: roligt att du verkar gilla manuset! Ang. din tolkning så vet jag inte riktigt vad jag ska säga.. :) Personligen tycker jag inte att det är Jan själv som skapar drama i sin vardag - det här är bara något som händer honom, och han vill verkligen bara veta vad och varför! Det är inte meningen att det ska vara så komplicerat egentligen.. Kändes det komplicerat? Vore kul att höra om fler upplever det på samma sätt!
  14. Fredrik

    plantering

    Allt som ska synas i bild och som har relevans för berättelsen ska skrivas in i manuset, i precis samma ordning som i filmen! Du ska inte göra skillnad på manus och film vad gäller i vilken ordning saker berättas. Om du tycker att du "förstör" något för läsaren genom att "avslöja" något i förväg, så bör du kanske skriva om din historia? Kanske är planteringen för vag eller för komplicerad om den kräver ett alltför detaljerat arrangemang? Annars gäller det att göra planteringen i texten lika subtil som det är tänkt att den ska vara i filmen.
  15. Titel: När Jan Larsson blev en annan människa Voodooversion: 1 Det här är ett manus baserat på Jonas Karlssons novell "Brevet". Det handlar om ett vardagsdråpligt, svart men lätt parodiskt, mysterium. Om ett pussel, och jakten på att hitta de rätta bitarna. Vill gärna höra vad ni tycker om det här. Håller historien? Förstår man huvudkaraktärens drivkrafter? Vill du se det som film? När Jan Larsson blev en annan människa_version_1_0.pdf
  16. Läste den här för första gången nu, och jag måste säga att du bygger upp en rätt intressant spänning i inledningen. Fram till och med sida 5 så är den psykologiska nerven mycket bra, men: vad händer sen? Jo, "sanningen" avslöjas på sidan 6 och sen händer det inte så mycket mer, rent dramatiskt. Det känns som ett allvarligt problem i ditt manus, på nåt sätt urholkas historien och går sedan bara i en enda riktning, snett neråt. Ola har varit dum, och nu är det bara en tidsfråga innan han ångrar sig. Vad i historien är det som utvecklar Ola till den insikten? Att någon slår honom.. Det blir för.. ointressant. Du dödar dramatiken genom att leverera svaren för tidigt, och för tydligt. Och sen bara harvas det på i samma hjulspår fram till att Nova flippar och tar fram en stor dolk som hon har gömt under kläderna. Då blir det bara för dåligt! Och det är synd, för det finns nånting bra i historien som du borde kunna ta till vara på.. Upplägget är som sagt intressant, varför har han hamnat i den här situationen? vad kommer att hända? vad kan han göra åt det? håll publiken på spänn mycket längre! Sen förstår jag inte riktigt slutet, jag får en känsla av att Ola bara har "drömt" alltihop, men så kanske inte är meningen? Frågan är då: vad vill du egentligen berätta? Vad betyder allt det här? Hoppas du inte tar kritiken för hårt, vill bara att du ska tänka igenom hela berättelsen och se vad du kan göra för att få den mer levande och intressant.
  17. Ja det gör du, förutom att han själv presenterar sig som Sten, låter du Mats tilltala honom Sten. Men det spelar ingen roll hur många gånger, varför talar du överhuvudtaget om för publiken att han heter Sten? Vad har det för betydelse för historien? Du kan inte slösa bort sån viktig tid på sånt strunt. Det handlar inte om att eliminera, det handlar om att du måste granska varje rad i ditt manus kritiskt och ställa dig frågan: är den här raden verkligen av betydelse för historien? För den här raden historien framåt? Om svaret är nej, eller njaaa eller tja, jag vet inte jo men kanske: ta bort! Det är viktigt, det kan vara den avgörande skillnaden mellan ett mästerverk och en katastrof.
  18. Har inte läst någon tidigare version av det här manuset, och jag tycker såhär: Bakom en massa onödiga scener och obegripliga detaljer finns det något i historien som är intressant - det gäller bara för dig att ta tillvara på det.. Det finns också massor med manustekniska detaljer som inte är så bra, men det bortser jag från nu, jag tänker bara rent berättarmässigt: Framförallt så måste du tänka på att berätta den här historien mer i bilder. Du skriver för film! Vi vill SE berättelsen, inte höra den! Det är ALLDELES för mycket dialog, istället för att låta 2 personer prata om hur nån är ihop med nån annan - visa de tillsammans istället etc. Slösa inte sida upp och sida ner med vardagligt pladder, behåll endast det som säger något på riktigt och/eller det som ger en tydlig bild för åskådaren. Pingvinerna t.ex. funkar av den anledningen.. Det finns många detaljer i dialog och bilder som inte är av betydelse, de MÅSTE tas bort - stryk ALLT som inte är väsentligt för historien - du måste koncentrera alla scener och alla karaktärer och se till att de för historien framåt. Gör de inte det, ta bort! Ex: att tala om för publiken att polisen heter Sten, inte bara en gång, utan TVÅ gånger, är fullständigt horribelt meningslöst. Ta bort! :) Inledningen i det vita rummet är rätt bra. Men sen kommer presentationsfasen och manusets stora svacka: sidorna 3-14 är till och från rejält tråkiga och berättar inte mycket om vad det är för film vi ser, och talar heller inte om varför vi ska se den. De flesta skulle nog ge upp på sidan 5 (eller ännu värre: efter 5 minuter in i din film..) Här måste det vara mer dramatik, fler hintar om vad det kommer att röra sig om - mindre snack och mer verkstad. Tips: gör en kort presentationsscen av Alice och Julia och gå mycket snabbare till festen. Spännande blir det först när Kim börjar berätta. Tillsammans med all annan mängd dialog så blir det egentligen för mycket text och för lite bild här - normalt skulle man nog föredra att visa berättelsen i bild - men berättelsen i sig är stark och skulle kunna funka att den bara berättas i dialog, OM övrig dialog bantas ner. Nu är det som att allt prat hit och dit tar ut varann och urvattnar Kims berättelse. Först när Alice åker iväg med bilen efter festen så blir berättandet filmiskt, mer sånt tidigare i manuset! Dockan är (om än ett något slitet grepp) t.ex. visuellt väldigt stark - och något jag tycker du bör utnyttja och förstärka och plantera tidigare. Något som kan härledas mer direkt till Alice? Har hon andra dockor hemma kanske? Slutet är möjligen lite väl långt, men spänningen byggs upp rätt bra tycker jag. Att plantera viktiga detaljer i förväg så att publiken får en föraning till saker och ting, är ett generellt tips och skulle kunna höja dramatiken i historien avsevärt. T.ex. scenen i badrummet i början: lägg in någon detalj som sedan återkommer i slutet av manuset. Annat exempel: eftersom du fäster stor vikt vid hundens slickande mot slutet: låt t.ex. hunden slicka Alice på handen även i början..
  19. Tänk mer filmiskt (den här idén bygger på att tittaren ska läsa långa rader text), kom på bättre historier (han skulle lika gärna kunna ha förvandlats till en rymdgubbe istället för att bli grön), skriv mer, så blir det bättre! Lycka till.
  20. Fredrik

    1 sida = 1 spelminut

    Men strunta för bövulen i längden på filmen och koncentrera dig på att göra den bra istället.
  21. Jag tycker att du överanvänder helbilden när hon sitter och sjunger. Det skulle bli bättre och känslomässigt starkare om du varierar med fler halv- och närbilder!
  22. Slutet är för svagt, det känns som att du bygger upp något som sen faller platt. Kom på något mer tankeväckande.
  23. Fredrik

    Vem var Sam?

    Du har något att berätta, men filmen är för lång för mängden innehåll. Samma saker upprepas, om och om igen, och därför är det lätt att tröttna. Tänk på att framåtrörelsen är väldigt viktig, varje enskild bild måste berätta något. Det långsamma tempot är nog rätt tänkt, men jag skulle prova att klippa ner filmen till halva längden (och ändå behålla det långsamma)! Sen tycker jag att det som rösten berättar är alldeles för konkret, för tydligt. Ordet död används t.ex. ganska ofta, fastän man i verkligheten pratar ganska sällan om döden. Det är som att berättaren levererar alla känslor utan att åskådaren får känna själv. Texten är väldigt viktig för filmen och den kan man jobba mycket mer med.
×
×
  • Skapa nytt...