gorse

Det händer ju precis ingenting alls. Och om det händer så kommer det bort i all ingenting. Jag fattade nog inte ens vad filmen vill berätta. Men, jag har ett annat förslag. Ta bort allt ljud och kör hela låten rakt över och vips blir det en kandidat till MTV. Det är inte långt ifrån hur de flesta rockvideor på teve ser ut idag.

[citat=Bloom]... måste börja göra film som även den internationella marknaden vill ha. ... Det är då svensk film kan bli framgångsrik för det är den inte idag.[/citat] Tveksamt. Svensk film är för svensk publik och kommer att så förbli ända till den dagen det slår ner en atombomb i hollywood. Så länge svenskar och resten av europa inte ser knappt en enda film från andra länder än amerikansk (eller tillnöds andra andra engelsktalande filmer) med få undantag så kommer ingen föränding ske. När senast gick det en norsk, dansk, finsk, spansk etc film på Filmstaden där du bor? Ni andra; Hur många utlänska filmer som inte är engelsktalande kan ni utan fusk direkt räkna upp? Jag kan två mycket bra från Mexico (men det är lite fusk, min fru är från mexico): Amore perros Como agua para chocolate

Jag är böjd att hålla med om att många svenska filmer har på senaste tiden hållit lite låg nivå, men tittar man i backspegeln finns det ju många höjdare. Jag lånade lite lars molin på biblioteket i helgen och Midvinterblot (en bonde som försvarar sin mjöllpall) och Potatishandlaren är ju helt oslagbar. En svensk serie som heter Babels torn (med carl gustav lindstedt) som cancersjuk är en rysare. Mannen på taket skall återutgivas på DVD. Mit liv som hund fick många priser. Lust och fägring stor. Mannen från mallorca med Tomas von brömsen och sven volter. Barnens ö av kaj pollack. Ondskan är ju riktigt bra. Röd snö (visseligen tvserie) är jättespännande. Tuppen med magnus härenstam. De flesta lasse åberg (är kanske lite pasé i dag, men på sin tid drog de mycket publik). 1939. Fanny och alexander. Änglagård med uppföljare, Jägarna och många många fler... Alla är inte polisfilmer. Skall man rota riktigt i arkiven, sjunde inseglet, Sven Klangs kvintett ... Visst finns det mycket bra svensk film. Och under hösten kommer ännu fler ca 30 stycken med många debutanter... Men man behöver inte rusa iväg och betala för allt som går på bio. Recenter skriver inte för enbart tjäna pengar.

http://www.ipmsstockholm.org/forum/works/article.asp?data=9477082219_~d_20040816_045621_~t_m26_Pershing_~a_Sisu.xml Kolla dessa bilder. Dessa är inte alls avsedda att se verkliga ut i första hand utan för att visa vad man lyckats bygga. Rätt snygga eller hur? (dock itne jag som byggt)

Christian van Caine > Duger inte riktigt. Jag vet inte säkert vad "largo" betyder på italienska men på spanska betyder det "lång". Vivaldi är väl italienare eller hur? En låtsökning med fildelningsprogram fick många träffar men ingen som var rätt. Slutsatsen är att "largo" är bara en delmängd av titeln efterson det verkar finnas LargoI, LargoII, Largo para flauta, osv i en oändlig mängd. På websidan finns ju redan fyra med olika kompositörer. Hjälp!

Det finns en låt som jag tycker mycket om och jag har hört den flera ggr men jag vet inte vad den heter. Jag skulle vilja ha hjälp att identifiera den. Den skulle sitta som handen i hansken i min film om jag bara kan hitta nån som kan spela den åt mig. http://www.kyrkomusik.nu/kyrkomusik_index.htm i nedre panelen, leta efter Largo av vivaldi (det finns tre olika komposotörer så välj rätt) Vad heter musiken? Göran

Varför denna rädsla för upphovsrätt? En sak som är gratis är att faktiskt fråga vad det kan kosta och det behöver inte vara så himla dyrt. Kompostören kanske blir smickrad och låter en använda musiken gratis och då har man en avtal och allt är grönt. Hur många amatörband skulle inte gladeligen låta sin musik få vara med i filminspelning gratis? Jag citerar manusförfattaren till ett amatörteaterskådespel i åtvidaberg där jag bor som kanske kan vara tänkvärt. "Jag har valt musik från Åsa Jinders skiva Tro, Hopp och Kärlek. Musiken kändes så rätt och texterna är underbara. De säger så mycket i vårt skådespel och tonerna av Åsas nyckelharpa är helt i den anda med vad jag tänkt. Då jag träffade Åsa nyligen blev hon väldigt glad över vårt arbete och nyfiken på vad vi funnit i hennes texter till vårt spel." Kanske speglar den texten att teatergruppen bara "tatt" musiken, eller så har de frågat om lov på lagligt sätt, men min poäng är att har man avtal så har man avtal och då är det tillåtet. Upphovsrätt betyder inte "oanvänbart", bara "förbjudet utan lov". Eller är jag helt ute och seglar nu?

Hehe, du behöver inte vara orolig. ..."oseriöst blixtrade genom mitt huvud" skrev jag. Scenen jag beskrev var enbart att göra mig lustig just i denna stunden i detta forum, men inte alls över min huvudkaraktär. Jag tror jag är gammal nog att inte uppskatta lyteskomik. Men dina ord värmer mitt hjärta så ini h-vete så du kan inte ana. Det är verkligen roligt att höra att berättelsen kan hålla vatten och det stärker mig och nu kommer skrivandet att ta ny fart. Däremot inser jag att ordet "pedofil" är ett attans starkt ord, så jag kommer att ta bort ordet helt och hållet och enbart låta bild och handling avslöja vad som egentligen händer. När jag berättat min historia för bekanta slutar de lyssna direkt när de hör ordet "pedofil" och tycker jag är sjuk i huvudet. Så från och med nu är det "bara" en monstertyp även om det egentligen är prick samma berättelse, med prick samma gärningar. Med "search and replace" på ordet, fick lite latjo effekt på mina anteckningar... Ännu hemskare karaktär och berättelse...

Jag erinrar mig att åskådarna till pod-tävlingen i star wars var målade örontops som man blåste på med hårfön för att få lite rörelse. Men du kanske vill ha gubbarna lite närmare?

[citat=Leviant]Hej! Sedan tog vi en smällare, av model tiger eller kinaskott, och tejpade denna för att få en riktad sprängverkan mot det spacklade hålet. OBS!! Var försiktigt! Sedan fäste vi bara smällaren bakom hålet med vanlig silvertejp och tände på! BOOM!!! ...[/citat] Jag hoppas ni inte tänker ha hjälmen på huvudet när det smäller. Men, iden är bra och borde gå att utveckla, tex med tryckluft och slang bakom ryggen. Då skulle jag nog våga ha hjälmen på huvudet när det "smäller". Men nu var det en vägg så då kvittar det. Om man gör många kulhål borde det vara en smal sak att fjärrutlösa med kabel och glödtråd.

Jag har själv i flera vändor funderat på om inte ett skjutvapen i alla fall skall bli inblandat så jag också måste lista ut hur man gör en mynningsflamma i AE :-) Men de skulle kunna gå med en kniv, ett hammarskaft, rivgärn vad som helst som kan finnas till hands för en utvecklingsstörd pojke. Jag hoppas att lite av dramatiken ligger i att vad helst pojken hittar på så är det i pricip verkningslöst. Man skulle kunna tänja denna problemlösning till ganska lång stund. Kan han i alla fall lyckas, så borde det bli spännande. Den utveklingstörde pojken skulle mycket väl kunna göra ett tafatt försök att ta kål på pedofilen och det ligger i linje med vad jag tänkt mig. Men hur det skall gå till vet jag inte. Han skulle mycket väl kunna bli straffbefriad eftersom han är utvecklingsstörd. Vem vet. Tack infallen. I liten episod som lite oseriöst blixtrade genom mitt huvud :) ; Pojken har just bestämt sig att göra upp med pedofilen. Han klär på sig sina kläder, rotar bland sina saker i sitt rum och tar på sin för stora keps, jacka och stövlar etc, rotar mera bland sina saker och hittar ett par solbrillor och sitt bränbollsträ (eller pilbåge med sugkoppspilar). I bakgrunden skymtar en Terminator2-bioaffish på väggen i hans rum. När han smäller igen dörren efter sig, stövlar han ut (något slowmotion) ur sitt hem i sina pajas-kläder och gummivapen till tonerna av de fem första takterna ur temat till Terminator2, dvs TAM-DAM-ta-ta-TAMmmm. På femte takten avbryts dramatiken med att Mamma rycker tillbaka honom till verkligheten med de stränga orden " Var skall du ta vägen i de där kläderna?"

Raggare finns det med största säkerhet i hela sverige. Även i Kalmar. Jag bor i en liten by som heter Åtvidaberg och nog tusan finns det de med raggarbilar. Om bilen inte är polis-målad kanske en svart bil kan få tillfälligtvis vita dörrar av tvättbar färg och lite klistermärken. Det beror ju helt på vad ägaren samtycker till.

Det låter som Lastonfilm har ett stor filmprojekt på gång. I nästan alla trådar har han frågat saker som åtminstone jag tolkar som ett riktigt ambitiöst projekt med höga mål. Vågar man fråga vad som är på gång?

Ett knep skulle kunna vara att berätta saker i slumpmässig ordning, tex med tillbakablickar eller minnesbilder. Det tänkte jag göra i min berättelse. Sen tycker inte jag att det gör något om det är stora tidshopp, bara berättelsen håller ihop. Nästan alla serier har ju skyltar som säger "5 år senare". Men just nu tycker jag det låter lite som du vill skriva en roman hellre än ett filmmanus och om man gör film måste man berätta med rörliga bilder. Dagbok gör sig inte i bild, om inte hela filmen skall ha berättarröst. Men då blir det illustrerad roman tycker jag. Återigen, vad hon tänker är nära nog omöjligt att visa i bild, men däremot gäller det att bygga upp känslor och stämmningar med bilder. Arnars kanske en roman är bättre media.

Nej, jag läser denna tidning av och till eftersom jag har som hobby att bygga modellbyggsatser av olika amerikanska bilar och läser tidningen som inspiration. Och de flesta av företagen är inte av den typen att de behöver viggla med internet eftersom de får kunder ändå. Jag har ett annat förslag, som skulle kunna vara rätt coolt. Kolla i tidningen, och se om ni kan komma i kontakt med någon som faktist har en amerikansk policebil och fråga om ni kan få hyra/låna bilen. Om sommaren brukar jag se en amerikansk policebil (svart och vit med sherifstjärna och full ramp på taket) stå på parkeringen till en fabrik på väg till mitt jobb. Om din film är snäppet bättre än garagefilmning så skulle jag tro att ägare skulle tycka det vore skitkul att vara med på film. Föresten, tidninen har ny hemsida. http://www.wheelsmagazine.se/start/ Kanske någon av klubblänkarna kan ha nått intressant? http://www.google.com och lämpliga sökord kan vara ett annat trick?

Jag är nog lika mycket nybörjare som du, men jag tror min dotter skulle gilla din berättelse (Hon är nitton). Jag har lite samma funderingar som du hur man skall fånga känslor och stämningar. Det tycker jag fattas i de flesta filmer. Men, efter det jag tittat på gamla stumfilmer tror jag att man skall visa känslorna istället för att berätta om dem. Att titta i taket istället för teven, att visa ögonen på huvudpersonen när hon får skäll ochsåvidare ger nog den effekt du är ute efter. "Ondskan" är på rätt spår tycker jag även om jag själv tycker att filmen är en direkt illustration till boken, dvs ungefär som att färglägga en målarbok, och om man inte känner till boken är det lite svårt att se känslan i filmen.

Om du vill ha en riktig saftblandare så gå till kiosken och köp en motortidning som heter Wheels. Kolla alla företagsannonser och även om du inte hittar någon blandare i annonsen så kanske firman vet var man kan skaffa den. Amerikanska polisbilar är en hobby i sig och det finns firmor som säljer utrusningen.

Jag har skrivit i min anteckningsbok om saker som är bra att komma ihåg; att en bagagevagn funkar bra som en dolly om man har snålt med luft i hjulen. Den är stabil, har lagom massa och mjuk gång. Om de som puttar och styr sköter sitt jobb kan kameramannen koncentrera sig på filmningen. Om nån kan bekräfta detta så stryker jag under i min anteckningsbok.

Jag tycker om er film. Och jag förstod att det var ett skolarbete med tidspress och alla möjliga begränsningar. Jag skulle inte kunna göra det bättre själv. Men det är modigt att göra en film på ett främmande språk och min springande punkt är att om man gör en film på tex engelska så är det svårare att improvisera så det låter naturligt. Appråpå timing, så funderar jag på om inte det borde vara någon sekund längre innan titeln på filmen visas. Likaså ögonkontakter och lite här och där borde vara lite längre för att ge mer stämning. Eller cyklar jag nu? Jag skulle föresten vilja göra en svensk spansktalande film, dvs gubbarna i filmen skall vara spansktalande men filmen skall vara svensk och i sverige. Men eftersom jag inte ännu är tillräckligt bra på spanska så kan jag inte avgöra om skådespelarna låter bra eller inte. Sånt är sanna livet.

Nu förstår jag att det är ett skolarbete men eftersom några redan kommenterat den svenska accenten så är mitt bidrag till åsiktern att man skall nog inte oroa sig så mycket för att det blir accent i engelskan. De flesta som inte tala engelska som modersmål talar engelska med accent, även svenskar, precis som finnar, polacker och fransmän etc. Eftersom jag är gift med en mexikanska så är vårt gemensamma språk hemma en himla mixture av spanska, svenska och engelska då de flesta i vårt umgänge talar engelska till vardags, så blir det en hel del engelska. Därför vågar jag ge min syn på språket utan att vara egentligen särskillt bra på nått av språken. Jag tycker inte accenten är så farlig. Det ger ett exotic inslag i filmen och det passar ju eftersom det är en fantasyfilm. Det jag tycker språket spricker på, förövrigt i de flesta filmer på engelska av svensktalande skådespelare, är att det hörs att man läser upp replikerna. Det hörs att skådespelarna inte talar engelska till vardags. Peter Stormare talar ju engelska med stark brytning i Armagedon, och en viss muskelrobot talar ju engelska med stark tysk brytning och det låter ju inte helt löjligt. Så accenten är inget problem. Men flytet. Jag måste faktiskt erkänna att jag stundtals hade lite svårt att förstå vad man sa. Mycket kanske för att pauserna i meningarna inte sitter naturligt och många ggr på fel ställen. Även mellan skådespelarna felade dialogen lite i tajmingen för att språket skulle kännas naturligt. Ofta kom replikerna för snabbt inpå vad den andra sa. Jag tror man måste repetera sin repliker in i absurdum så man kan sina repliker i sömnen innan man skjuter så flytet sitter där. När man kan sina repliker utan minsta stakning, då kan man experimentera med intonationen om man vill maskera svenskuttalet. Är det svårt med uttalet i en del ord, byt ut ut meningen till nått som passar skådespelaren. Även om man har haft hjälp av någon som talar engelska som modersmål så kanske orden är för svåra att uttala för en svensk, helt enkelt för att många ljudkombinationer i engelska inte existerar i svenskan (eller tvärt om). Svenskar har gärna tyngden på sista stavelsen i orden med för tydliga "s"-ljud. Så brukar jag oftast identifiera svenskar när jag är utomlands. Polacker har starkare "sch"-ljud på sina "s". "T" uttalas inte så "t"-igt i engelska utan snarare mer mot "D" osv. R-ljuden kan varieras in i absurdum. Så kan man prova att variera muskelansänpänningen i munnen för att maskera svenskan. Huvudsaken tycker jag att man inte försöker få det att låta amerikanskt. Riddaren i ringbrynjan hade bra språk tycker jag. Det kändes naturligt även om det var med accent och lite, lite innantillläsningstensenser. Jag tycker det är okay att prova med att intonera vad som känns totalt bakvänt, lägg tyngden i början av orden, lyssna hur det blev, och prova igen. Sen finns ett bra trick att ta till som jag brukar råda min fru när hon skall prata svenska. Ta den tid du behöver för att prata för då blir det tydligt. Men att försöka bräka på amerikanska tror jag inte många lyckats så bra med, även om man är duktig på engelska. Men att tala naturligt, ger naturligtvis bra realism, och då behöver det inte ens vara riktigt bra engelska utan det kan vara okay det är gramatiska fel i språket. Karaktären kanske inte heller har engelska som modersmål? Den lille grabben i indiana jones-filmen pratade ju förskräcklig engelska, men det passade ju som handen i hansken. Till sist; Jag är inget vidare i engelska, men när jag och min amerikanska kompis är på stan, händer det ofta att jag blír tagen för amerikan (eller utlänning i alla fall) och pratar engelska med mig i kassan, och ser ut som fågelholkar när jag svarar på svenska. Detta fastän jag har många intressanta gramatiska fel. Så jag inbillar mig att folk i allmännhet "luras" mer av flytet än av korrektheten om man inte talar engelslka som modersmål. Hänger ni med?

ericohman > Jag fick en ide medan jag städade huset som kanske inte tillför debatten så mycket. Jag har sett en klurig reklamgrej där man ritade text i till synes i luften med laser. Då funderade jag över vilket resultat man skulle kunna få om man inte matterar hela cd-skivan utan tex bara ett streck på den snurrande skivan. En annan ide, som jag funderade över, som inspirireras av då jag senast tittade på solfläckar och projecerade solen på ett papper genom lite optik; Skuller det vara möjligt att filma cd-skivan eller rent av en annan skiva från samma sida som 35-mm obejektivet? Det blir lite körigt med geometrin förståss eftersom kameran själv kommer att kymma objektivet. Hänger du med? Att filma från insidan av camera obscura lådan. Då skulle mattskivan inte vara så kritisk. Men säg att man placerar mattskivan i 45 graders vinkel och kameran och 35 mm obetivet i 90 grader? Vinkelfelen borde ta ut varandra och bilden blir neutral. Inga rörliga delar. Göran

ericohman> Ja, om du läser på batteriet så står det 1,5 volt. Seriekopplar du två (sätter dem efter varandra) så blir det 3 volt, tre batterier ger 4,5 volt osv. Om man sätter batterier brevid varandra, med alla batterier vänt åt samma håll blir det inte mera volt, men de räcker längre. Tiden de räcker brukar anges i Ah (amperetimmar) vilket betyder antalet timmar ett batteri räcker om man belastar dem med en ampere (strömmen). Men att parrallellkoppla dubbelA-batterier är inte vettigt, utan man köper större batterier tex ficklampsbatterier (de där stjocka som man brukar ha i ficklampor). De är också på 1,5 volt, men räcker mångfalt längre. Extrembatterier som för dörrklockor kommer har extrem lång brinntid. Jag har haft samma batteri i min dörrklocka i mer än fem år, och hur länge den suttit från förra ägaren vet jag inte. Jag vet inte vad den CD-motor går på, men dator elektronik går ofta på 1,5 volt, medan motorer naturligtvis behöver mer. Min gamla CD-spelare har en 4,5 volts anslutning för transformator så jag tror 3 volt borde gå bra.

Det ser ju intressant ut och jag är fortfarande imponerad av kreativiteten. Jag har massa frågor direkt. 1: Vad fyller mattskivan för funktion? Är det så att bilden projeceras från första linsen på mattskivan, och som filmas av originaloptiken? 2:Att rotera skivan är för att gämna ut oregelbundenheter i matteringen, eller hur? 3: På bilderna på hemsidan hålls 35 mm linsen "för hand" framför kameran. Det ljus som läcker in från sidan, stör inte det kameran rätt dramatiskt? 4: Utan att ha mer erfarenhet än skolans fysikundervisning, borde inte avståndet mellan linserna vara så liten som möjligt? Jag skulle kunna tänka mig att flickering skulle kunna vara inläckande sidoljus som stör kamerans auto. 5: Vi som gick i skolan på stenålden fick göra mycket intressanta experiment, blandannat en "camera obscura", dvs en kamera gjort av en pappbox med ett hål i ena ändan och smörpapper i andra ändan. Genom att ha huvudändan under en mörk duk kunde man titta på den uppochnervända projektionen på smörpappret. Det blev ingen vinjettering och kristallklar bild över hela ytan. Skulle man kunna bygga in er uppfinning i en ljustät låda, och skruva fast kameran på baksidan? Om mattskivan fortfaraden behövs kanske den skulle kunna vara stillastående. Frågan är bara vad en riktig mattskiva kostar?

seriellkoppling med 2 st AA batterier ger 3 volt. Du kan använda vilken strömkälla som helst på 3 volt så länge det är likström. Om du vill ha batterier som räcker länge tar du en batterihållare för ficklampsbatterier och det lär räcka ett tag.

Den karaktär som jag tänkt mig att man skall indentifiera sig med är just den utvecklingsstörde pojken, den man skall sympatisera med. Från början hade jag tänkt mig en vanlig pojke, men då blev historien rätt slätstruken tyckte jag. Det finns många detaljer om denna pojke som "spelats upp" framför ögonen men som jag inte pusslat in i berättelsen ännu. Som Moiraine redan sagt får det inte bli någon dötid så jag skriver på tills jag tröttnar, så får vi se hur långt det blir. Därefter tänkte jag radera allt som inte bär berättelsen framåt. Jag vill gärna ha berättelsen tät och ur den utvecklingstörde pojkens perspektiv. Förhoppningsvis skall jag landa på en lagom lång film. Det får bli så långt det blir. Så gäller det förståss att välja lagom nivå på handikappet. Om man får flumma lite, så tänkte jag mig att våra vardagstrauman skulle kunna få gestalta sig i pojken, men det är inget mål i sig. Kanske ett billigt sätt att sätta huvudpersonen i underläge. Vi får se. Det jag vimsar om förögonblicket är att pedofilen inte skall vara solklart monster hela vägen utan någon sorts sympati vill jag skapa, genom att spegla hans bakgrund. Eller i alla fall berätta varför han blev så som han blev. Men om det passar in i den dramaturgiska modellen måste jag läsa lite mer. Inspirationen här kommer lite från Frankensteins monster med boris karlof. Amerikanskt stuk, ja kanske, men helst inte. Men jag vill gärna unvika den "svenska stilen" typ beck och liknande. Slutet är ännu öppet för många förändringar. Jag vill försöka unvika att egentligen ha ett slut. Dels blir det mycket att "ta hand om" i berättelsen som jag tycker är tråkigt, dels vill jag lämna utrymme för att det aldrig "tar slut", vilket är ganska nära sanningen inom ämnet. Jag vill att tittaren skall bli sne på slutet. Men hur det skall gå till vet jag inte för ögonblicket. Jag har nog sneglat lite för mycket på När lammen tystnar, när Lecter gick upp i rök. Några svenska inspirationskällor har jag inte, mer än Jägarna som jag gillade bra. Men det är ju inte samma genre, mer än att jag blev så där sne när de våldtog tai-tjejen, som jag vill att man skall bli i min berättelse. Ett slut bland många jag tänkt på är att visa en datorbildskärm med barnpornorgafiskt matrial från internet (hur nu det skall gå till utan att själv hamna i fängelse) där gärningsmannen/datorägaren är helt spårlöst försvunnen. När jag har skingrat dimmorna lite, och pusslat ihop persongalleriet lite bättre, skall jag försöka ge ett exempel på scenarior som visas framför ögonen på mig. Det spelar hela tiden, dag som natt. Tänk om man kunde spela in det man "ser"?