gorse

http://www.voodoofilm.org/forum/showthread.php?t=545

För oss (läs; mig) som fattar trögt; Jag är imponerad av kreativteten men kanske nån av er kan sammanfatta lite vad experimentet går ut på? (Jag vågar knappt spekulera...)

Hej alla forumläsare. Jag skrev mitt första inlägg för liten tid sedan där jag beklagade mig över min ålder. Först en snabb presentation av mig, så vi har den saken avklarad. Jag är 41 år gammal, systemingenjör som jobbar med data och har plötsligt drabbats av filmdrömmar. Egentligen har tanken gnagt i åratal då jag skulle vilja att någon gör film om Operation Garbo. Men, en sådan storfilm kommer jag aldrig göra. Men jag siktar högt direkt, en långfilm runt 100-120 minuter skulle jag vilja göra. Så, en thriller sitter nära hjärtat (utan explotioner och after effects om det går). Lite sakta tar berättelsen form (med många luckor ännu); Anslaget; En barn bundet i en stol i odefinerat mörkt rum. Barnet örfilas och utsätts för ett sexuellt övergrep av anonymiserad äldre man. Förtexter och musik medan vyer från småstadsidyll visas, ex stationen, affären, kiosken. Kiosken visar löpsedlar om ett saknat barn. En man handlar en tidning och rubriken om det saknade barnet exponeras. Fördjupningen; Hemma hos mannen som köpte tidningen får vi erfara att han är gärningsmannen för övergreppet. (eventuellt antyda att han nu äter av barnet). Urklipp från tidningen sparas i en folder där det redan finns många klipp sen tidigare. En förståndshandikappad pojke i ca 15-18 årsålden och hans familj presentas och en hel del tvångsbeteenden presenteras under fördjupningen, blandannat rädsla för pälsdjur och drabbas då av tvångstankar om att rengöra sina händer och kläder. Är bla allergiskt. Flera traumatiska egenskaper presenteras bla är pojken rädd för "kakmonstret". Första vändpunkt; Den förståndshandikappade pojken blir vittne till när mannen under påverkan av "flashbacks" från sin egen barndom tilltvingar sig ytterligare ett barn och för bort det från en lekplats. Mannen iaktar den förståndhandikappade pojken, men tror att pojken inte förstår vad som händer. Mannen tvekar och kommer att kontakta pojken för att utröna vad han vet och hur mycket han förstår. Pojkens iaktagelse hotar mannens aktivitet. De utvecklar en sorts "vänskap" där mannen blottar sin bakgrund, barndom och andra orsaker till varför han gör barnövergrepp. Detta visas bla genom inklipp från olika episoder från mannens barndom. Under "vänskapens" utveckling förstår mannen att pojken är ett hot mot honom (dels genom sina egna avslöjanden, dels genom vad pojken sett) och måste undanröjas. Pojken förstår inte hotet, men är rädd för sina egna tvångstankar, förföljesemani och andra småsaker vilket försvårar för honom. (Här fattas ganska mycket i berättelsen ännu, men flertal barn förvinner. En tanke som jag inte utvecklat ännu är att låta något närstående barn försvinna, så man får lite större sympati för offren.) Som tittare skall man förstå att mannen måste undanröja pojken och här finns utrymme för en hel del hotiska situationer, tex att mannen dolt följer efter pojken (eller är det pojkens förföljemani som spökar?) Point of no return; När mannen bestämmer sig för att undanröja pojken undslipper han med nöd och näppe, men blir istället då vittne till flertalet barn som redan är döda eller hålls fångna i mannens hem. (Ett av barnen är nära vän till familjen eller syster. Hur detta skall vävas in har jag inte hittat på ännu) Nu råder ingen tvekan för pojken att mannen är farlig och pojken bestämmer sig för att göra något åt saken. Pojken blir inte trodd av sin familj då han berättar att det är kakmonstret som rövar bort barnen som det står om i tidningen. Mao måste han agera själv. Men det finns många svårigheter som måste övervinnas. (här finns mycket att hitta på) Hela rasket slutar med att pojken räddar ett barn, på bekostnad av mycket trauma men mannen hinner smita undan rättvisan i sista stund. Slut. Eftersom det inte är en polisfilm vill jag inte ha några poliser i filmen, men det är lite svårt att göra övergrepp utan att polisen blir inblandad så därför tänkte jag skildra polisens arbete genom tidningsrubriker och inslag i teven (i bakgrunden) för att visa att det är stor händelse i den lilla staden. Vad som också fattas ännu är hur pojken faktiskt skall kunna göra något åt saken. Evetuellt tänkte jag att han skulle kunna vara extremt duktig på att tekna och har lämnat detaljerade teckningar hema som ledtråd, varpå familjen kan komma undsättande i grevens tid när allt verkar gå åt pipan. Åh, jag höll på att glömma det viktigaste. Som filmmusik tänkte jag mig bla melodin till Psalm 285. Annat stycke som kan bli effektfullt är texten till "tryggare kan ingen vara" men med ny melodi. Nåja, inget i filmen är särkilt nytt egentligen utan jag har tagit inspiration av Nosferatu (1922) lite i störta allmänhet men synnerhet stämmningen, Thomas Quick (en berömd seriemördare), Vittne till mord (sektionen när barnet ser vad som händer på toaletten), När lammen tystnar (sektionen när Jody Foster samtalar med Lecter), och flera andra filmer, dokumentärer på teve och artiklar från internet om pedofiler och seriemördare. Eftrersom vampyrer känns lite passe så får min moderna drakula vara pedofil istället. Håller detta för en svensk film?

Som jag sa så har jag ringa pyroteknisk erfarenhet, men frågan är om explosioner verkligen ger så mycket eldklot. Jag tror man skall ta till vad som lämpligt för det man skall filma. För länge sen såg jag Johan Thoren på teve som förklarade många trix i film och han använde oftast tryckluft och skräp. Han menade att ofta är pyrotekniska explosioner "för snabba" för att fastna på film, dvs sakerna exploderar "mellan rutorna" medan tryckluft och skräpmoln syns bättre på filmen. Men om det är eldbollar man ute efter så är det nog bara eldfarliga saker som gäller skulle jag tro, om man inte kan göra eld i datorn.

Nu är det kanske inte rök utan snarare explosioner jag tänkte kommentera. Utan egentligen egen erfarenhet av pyrotekniska experiment skulle jag föreslå att man använder tryckluft istället för dynamit när man skall explodera saker. Tillsammans med sönderriven korktavla, en påse vetemjöl och massa sönderrivet papper tror jag man får mer explosion som ser bra ut på film än krut och dynamit. Och det är bra mycket bättre för hälsan och brandkåren också.

Då är saken klar med "Tryggare kan ingen vara". Enligt en annan websida är: Music: “Tryggare Kan Ingen Vara,” Swedish melody, arranged by Oskar Ahnfelt (1813-1882) Så, då gäller bara att kontrollera mot lite mer säkrare källor och sen övertyga någon att framföra verket mot obefintlig ersättning.

Om författaren är död sen 80 (?) år sen är texten fri. (fyll i med korrekt antal år). Hursomhelt, det är melodin till Psalm 285 jag fikar efter. Enligt Wikipedia är melodin förmodligen tysk (Paderborn 1765, F-dur, 3/4). Den svenska texten är skrivern av Britt G. Hallqvist 1970. Egentligen är det melodin och texten jag vill använda, men enbart melodin kan funka. Dock har jag fått för mig att lite av ideen med psalmer är att de är fria att sjunga. En annan psalm jag sneglat år är Tryggare kan ingen vara av Lina Sandell-Berg (1832-1903). Vem kan jag fråga egentligen? Musiken skall spelas samtigt som bilden visar ett sexuellt övergrepp på ett barn i en thriller om pedofiler. (eller åtminstone antyda vad som pågår. Det svåra blir att göra det så man inte blir åtalad för barnporrsproduktion)

Vem måste jag betala om jag vill använda en kyrkopsalm? Eller om själv spelar psalmen är den gratis då?

till John > Ja och nej. Jag är på tok för nybörjare på film för våga uttala mig om manusets kvaliteer mer än att det i mina ögon ser spännande ut. Men, eftersom halva tråden handlade om stavfel så är mitt bidrag i debatten om stavfelen att det är ganska lätt att komma till rätta med dem så behöver man inte spilla mer tid och energi på detta.

Jag har inte läst hela manuset, men jag lägger mig i alla fall. Alla som skriver i Word har en funktonalitet som få nyttjar men som faktiskt kniper 90-95 % av stavningsproblemen. Rättstavningen. Använd den och mycket av felen försvinner. Nu har jag inte Word men de ggr jag använt Word så har den till och med rättat gramatiska fel och och dubbelt mellanslag och upprepningar. Jag som har en lätt dyslektiskt drag samt pratar engelska till vardags bygger meningar helt uppåt väggarna och då är gramatikreglerna oumbärliga. Jag kommer aldrig ihåg om "address" stavas med två ss eller två dd på svenska (eller var det engelska?) och stavar Engelska med stor bokstav och det fixar rättstavningen åt mig. (Detta inlägg innhåller ett antal gramatiska fel. Finn flest och vinn en lång promenad i omgivningarna... Ledtråd ett; hur många "och" skall det finnas i en uppräkning? Klipp in texten i Word och prova.)

Jag gillade din Terminator. Men det är väldigt likt... ja du vet. Är det tillräckligt olikt så det kan betraktas som ett eget verk? Om jag skulle använda det i en film, kommer inte folk tycka att jag snott musiken? (förutom att jag snott den av dig)

I teveserien tre kärlekar byggde SVT en fullskalereplika av flygplanet caproni som de senare skänkte till flygvapenmuseet i linköping där det står än. Jag har sett planet och det går inte att enkelt se att det är en replika. I övrigt använde de fungerande flygplan som ägs, renoveras och flygs av entusiaster. I band of brothers är inte stridvagnarna "maskerade" utan omsorgfullt ombyggda av andra stridsvagnar då det inte finns nära nog inga tyska tanks kvar. Proportionellt är de korrekta, men felar lite i storlek, men det syns ju inte på filmen. I en del filmer tycker sig mina modellbyggande kompisar att de de kan identifiera "falska" stridvagnar på att antal hjul är fel eller av fel typ. Eller att målningen inte stämmer med versionsnumret på stridvagnen. Bilar finns det rätt gott om, och de lånar säkert ihop vad som kan finnas mot en lagom ersättning. I filmen om Tucker (en biltillverkare) så finns inte längre så många fungerande bilar, så man byggde fungerande glasfiberreplikor. Vad jag är mer imponerad av är var de får tag i alla gamla småprylar, tex anteckningsböcker, chokladförpackningar, pennfodral och tusen andra detaljer som måste vara tidstypiskt rätt. Och inte nog med det, de är som splitt nya. Exempel är Jonas Gardells film "En komikers uppväxt" där all rekvisita är exakt så som jag minns min egen skolgång (jag är lika gammal som Jonas Gardell). Grunna lite på det.

Hittills är min erfarenhet att man skall skriva själv. Då kan man förbehålla sig rätten att hålla på när man har lust. Man får själv välja i vilken ordning man skall skriva manuset. Man får skriva dåligt eller hur tusan man vill. Och man slipper bli osams med sin cowriter. Men, jag tror det är attans bra att ha någon som kan läsa vad man skriver allteftersom man skriver. Dock är jag på tok för nybörjare för att vara till någon egentlig hjälp. Kanske inte ens detta inlägg är nått att bry sig om.

Som systemadministratör vi en större organisation vågar jag nästan sätta vänster tumme på att det är dåliga skärmdrivrutiner. Kolla vad det är för skärmkort, gärna skruva ur kortet och läs modellnummer etc. Kolla på kortets hemsida och ladda ner det senaste. Om senaste inte fungerar bra, kanske en äldre går bättre. Där jag jobbar väljer vi gärna skärmkort efter de som vi har bra erfarenhet av och håller oss till det, eftersom vi inte har råd till att felsöka skumma fel. Men, så en brasklapp; Med datorer kan vad som helt hända och det är mycket möjligt att jag just förlorat min tumme...

Jag har nyss lärt mig att anslaget är nästan alltid en händelse. Ett bra anslag är kortare än tre minuter. Riktigt slipade anslag är pressade till en minut. När jag har läst riktiga manus ser det ut som de har hoppat rakt in i första scenen, utan krussiduller eller knappt något anslag alls. När jag sen ser filmen så finns mycket riktigt ett tydligt anslag, och inte bara det, det finns utrymme för förtexter och en liten handlig utspelar sig medan förtexterna pågår. Är det regisörens uppgift att bestämma anslagets utseende eller ankommer det på manusförfattaren? Eller båda? Hänger ni med? Det brukar kunna vara vyer av omgivningen, det kan vara huvudpersonen på väg hem, som kör upp på garageuppfarten, plockar ut varor ur bilen och bär in dem och när kassen hamnar på arbetsbänken i köket är text och musik slut och första dialogen kommer. Jag skulle vilja ha (varken det är modernt eller inte) en minut innan texterna som är en hemsk händelse. Sen kommer "Lukas Film present".... *tada*... "Stålmannen".... under tiden en "tyst" handling skall utspela sig medan texterna visas och temat spelas klart. Nått i den stilen i alla fall. Sen är det nog upp till regisören att klippa fritt, tex om texten skall visas overlay medan handligen spelas eller om det skall vara omvartannat klippt eller vad det nu kan bli. Ett exempel är Alien^3 där man får sig förklarat under förtexterna att ett helvetesmonster kommit lös i räddningsskeppet och att det utbrutit brand och hela skiten störtar. Därmed är förutsättningen för filmen klar utan trams och långdragen förklaring. Enda skillnaden är att jag vill ha någon minut innan texterna där själva temat skall framgå. Kill Bill hade en svartvit snutt där de sköt ihjäl huvudrollsinnehaverskan (nästan i alla fall) innan texten började. Hänger ni med på vad jag försöker fråga?

Jag som klistrar modellbyggsatser (men vet nada om film egentligen) skulle föreslå att ta en titt på vanliga modellbyggsatser. I huvudstaden borde Wentzel ha nått. Med moderna Metalizer-färger blir det attans bra. Själv har jag '45 Magnum hängade på väggen hemma som är bra svår att skilja från en äkta. Bra mycket billigare än softairgun, men utbudet är kanske rätt begränsat. Undrar om inte Hobbex sålde byggsatser ett tag? Jag byggde en M45 åt kompis för några år sen, till hans uniformsamling. Kostade bara några hundringar och revolvern kostade som en ordinär modellbyggsats. Men, det jag tror kan synas eller verka plastiskt på film är om bössorna väger för lite. Man skall nog tynga ner vapnen så muskelanspänningen ser rätt ut. Sen skulle jag tro att lite gamla motordelar skulle lätt kunna göra ljud i efterhand så bössorna låter tunga och metaliska.

Det var trevligt att se så många svar. Om jag verkligen kommer filma något på riktigt vet jag säkert inte ännu. Men som jag nämnde så grunnar jag över manus som åtminstone jag kommer att gilla. Så det är bara att hoppas att manuset blir klar och att nån mer än jag kommer att tycka om det. Som nån nämnde så har man mer livserfarenhet som 40-åring, det är svårt att komma ifrån. När jag var 18-20 tyckte jag äldre var försoffade tråkpåsar som inget visste. Som fyrtiåring funderar man över om en 20-åring vet någonting? Nåja, nu skulle jag inte vara provocerade utan snarare en reflexion över att vi är alla olika och man får lov att respektera det. Jag får helt enkelt försöka dra bästa möjliga nytta av min livserfarenhet även om jag inser att yngre förmågor har djärvare och frächare drag och sist men inte minst; Som 20-åring har man hela livet framför sig. Förr eller senare går det bra. Jag lånade en bok på biblioteket, en bok som handlade om hur filmen Jägarna kom till. Och det var defenetivt en lärorik bok. Filmen blev ratad av både SVT Drama och TV4 flera ggr, och flera poduktionsbolag nekade. Regisören skrev om manuset säkert 18 gånger innan någon nappade på finansieringen. Men, budgeten blev tight ändå och de tvingades till omfattande produktplacering för att få finanserna att gå ihop. Så, storfräsarna har det inte lätt att få filma det de vill. Så, slutsatsen är att man skall tydligen göra det man tror på och tycker är roligt och inte låta sig nerslås av en eller annan motgång. Inte ens om man är 16-årigig demonregisör som behöver 90 miljoner.

Hej, Jag har nyss gått med i detta forum och har läst många trådar innan jag ens gick med. Det har varit frestande att kommentera många inlägg och nu har jag tom gått med som medlem. Lite av tonen av inläggen drar jag slutsatsen att det är mest unga människor som medverkar på forumet. Jag själv är 41 år har plötsligt drabbats av filmdrömmar och har redan läst "filmskolan" från början till slutet. Bra läsning som ger många insikter. Ett manus håller på att ta form i huvudet och detaljer jag gillar håller på att ta form på papper. Men, jag inser att de flesta unga vill ha explosioner och skjutvapen, eller rent av vampyrer och annan action. Det gillar jag med, men oftast når inte filmen ända fram. Jag har lånat lite böcker om dramaturgi och där står det att man skall välja en målgrupp. Ajaj, jag som vill skriva en psykologisk thriller? En av mina förebilder är Nosferatu, eine Symphonie des Grauens (1922), men vem blir rädd för en svartvit vampyr i dag? Stumfilm? Bela Lugosi är med ljud med fortfarande svartvitt, men hittills har jag inte sett en enda vampyrfilm som kommit upp i samma klass. Nåja, Hannball Lecter i lammen tystnar är en modern otäcking även om han inte är vampyr. Seriemördande galningar som dödar korkarde ungdomar har vi också sett till leda. Så jag tror en seriemördare som avverkar barn på löpande band, med psykologiskt övertag i långsliten dialog med underlägsen protagonist skulle kunna få nackhåren att resa sig. Men skulle unga människor bry sig om att se en sån film? Är jag för gammalmodig när det gäller filmsmak? Är jag för sent ute med filmdrömmarna? Hur gamla är ni som skriver på forumet och vad gillar ni? Eftersom min inlägg inte är någon direkt fråga för något av filmämnerna hoppas jag denna grupp är rätt valt. Göran