gorse

Bra tänkt och dugligt förklaring.

Det var lite det jag spekulerade i. Efter det jag skrev detta var det nått reseprogram på teve där de var långt ute i världen och de åkte runt på beachen i bra fart i en convertibel i nerfällt läge medan de pratade om hur fint det var här. Kameramannen i baksätet. Inget motorljud, inget trafikbuller och inget vinddrag. Rena rama studiotagningen. Lägger de verkligen ner så mycket energi på ett reserepotage?

Vad var lösningen då?

Ett intrikat problem; Hoppas det är rätt avdelning nu. Jag kollade på Ninja Furu som jag hittade på nätet från en annan tråd här på forumet. En iaktagelse jag gjorde var att i en scen åkte de bil och pladdrade en bra stund. Jag fattade inte jota vad de sa, för bilens buller och trafikbuller gjorde det helt ohörbart inte bara för den svåra brytningen av engelska utan mest för att det var så mycket buller. Lite senare kollade jag en "riktig" film på teve och där hade de en snarlik scen och bilen var tvärtyst, inget trafikbuller eller motorljud. Talet var kristalklart och tydligt. Hur gör man det? Jag funderade på om de spelade in utan ljud och läste in replikerna i efterhand (med det trassel det innebär med läppsynk) eller om de bogserade runt bilen på släpkärra? Troligaste är väl att de har attans avståndskänliga mickar och hade de mer eller mindre mickarna under näsan på skådespelarna. Men jag tycker bilbullret skulle störa i alla fall. Hur gör man?

[citat=Eraserhead]Den stora faktorn i att få till "filmlook" är rörelse, film är ett bildmedium som kan avteckna rörelse.... Men att få DV att lura alla att det är film är svårt, men det går iaf få DV att inte likna video eller film ganska enkelt.... [/citat] Jag är totalt novis och har aldrig filmat i hela mitt liv (som är 40+). Mitt första projekt är en liten novell och jag har inte haft en tanke på att mixtra med look-a-like-film inspelning. Det är inte föränn alla frågar här som jag börjar undra. Jag har haft siktet inställt på att lägga mitt krut på var klippen skall vara, försöka göra bildkomposionen så bra jag kan, ljussätta efter bästa förmåga och inte minst; jag har en historia att berätta. Jag hade inte alls tänkt ens komma i närheten av After effects och allt vad det heter. Eftersom jag inte filmat nått ännu, så undrar jag om jag behöver bry mig om detta? Kommer inte min film blir bra? Berätta gärna för mig!

Den var redan gjuten när jag köpte den, men man får själv limma ihop alla delar och jag har målat den själv.

Den här modellen har jag byggt. Gubben är ca 12 cm hög. Röken är gjort i photshop. Riktig rök blir inte skalenlig, men lite dimma kanske någon tobaksmissbrukare kan hjälpa till med. http://hem.passagen.se/gorse/models/images/ och tryck på highland.jpg

Dialogen är inte ändrad mer enstaka ord här och där. När du frågade om de kände varandra och det faktum att de inte gör det, hoppades jag att genom visst ointresse från servitrisen kunde påvisa att de inte känner varandra. Inte många rader ändrad text, men jag blev hyggligt nöjd med inledningen. ja, utan DÖDEN; ingen film. Men jag tror inte jag vill göra någon bergman-DÖDEN. Jag tänkte mig snarare en figur som ser ut som Van Helsin ur filmen med samma namn. Men vi får se. Jag kom på några saker till som kanske kan förtydliga kvinnans inblandning och som också förstärker motivet till servitrisens accepterande. Fast, om det skall vara så här jobbigt att påta ihop mindre än 10 sidor,kan jag föreställa mig 90-120 sidor... Tusen tack för synpunkterna.

Jag tror inte det är de kristna symbolerna som blir så klyshigt. Klyshigt blir det nog när det är symbolerna som blir historiebärare och exponeras i onödan på ett sätt att man nästan storknar. Det behöver inte vara kristna symboler som gör det klyshigt, jag tror tex det är nära nog omöjligt att göra en nytolkning av djävulsutdrivningen ur filmen the Exorcist (den med max von sydow när han får kräk i ansiktet). Min fru är katolik och jag kan berätta att det existerar inte i hennes sinnesvärld att man skulle blir frälsad genom ett skott i pannan. När jag läste första upplagan av berättelsen såg jag för min inre syn ett spännande anslag till en lång film. Vem är det som är utklädd till präst? Vad har hänt denne sinnesjuke man i prästkläder? Vem är den än mer sinnesjuke man som blir dödad? Finns det en organisation bakom? Finns det en konspiration? Däremot sprack hela grejen när dialogen kom dit, alla fall som ett anslag. Jag associerade även lite till anslaget till Kill Bill, volym 1 om man bortser från prästeriet. Filmen skulle nästan kunna vara en trailer till den kommande filmen Da Vinci-koden. Daniel har en invändning mot de kristna symbolerna och faktisk, om man håller fast vid första versionen av berättelsen, stryker alla kristna symboler men håller kvar de svarta kläderna, och avslutar med "In nomine Patris, Et Filii, Et Spiritus Sancti, Amen." så tätnar mystiken och vips blir det tarantino, eller hur?

Jag tror inte du behöver oroa dig. Nu är jag sämsta personen att fråga eftersom jag aldrig producerat en enda ruta film i hel mitt liv. Men jag tror inte det blir skärpa över hela bilden även om man vill. Vad som är ideal i fullskalefilmning blir kanske det omvända i skala eftersom man vill gärna att det inte skall synas att det är modell. Kolla gärna länkarna i tråden, särskillt den med med en stridvagn med skog i bakgrunden. Om det vore på riktigt skulle jag tro att skogen vore skarp och inte lite suddig som på bilden. Ett annat trick jag använt när jag stillbildsplåtar mina modeller är att jag medvetet fotar lite "dåligt" som om det vore en amatörfotograf som plåtat. Tex lite off-center, överexponerat, motljus, flares, dålig bildkomposition, ointressanta vinklar. Men också lägger mycket energi att ta bilder från positioner där det är troligt att en riktig fotograf borde stått omd et vore på riktigt. Ibland kan det vara knepigt at få in kameran i sånna possitioner, men då kan det funka att klämma ner en spegel i 45 graders vinkel i kamerapossitionen och sen fotografera genom spegeln (och sen vända tillbaka bilden i efterhand).

Jag tror det får bli så här tills det jag får större behov. Jag kollar om jag hittar micken till min gamla bordsbandare från 70-talet och går ut och provspelar lite. Sen kopplar jag line-ut från bandaren till line-in (kabel finns nog redan) på datorn och kollar vad det blir. Är det inte alltför bandbrusigt så får det duga tillsvidare. Mitt gamla kassettdeck har ju DOLBY så det blir kanske inte så farligt. Men billigt utan dess like, faktiskt inte en spänn. Tusen tack för alla trevliga förslag. Intressant vad man kan hitta på med teknik.

[citat=Tekei]Jag har lånat boken nu och den är riktigt bra :) ...m jag inte är helt ute och cyklar så skall man ha JÄTTE kort skärpedjup när man filmar modeller, eller? [/citat] En av mina största hobbies är att bygga plastmodeller och när jag fotograferar mina modeller är det just det korta skärpedjupet som avslöjar att det är en modell. Jag tycker bilderna blir mer realistiska om skärpedjupet är extremt stort. Det är svårt att få till, åtminstone med min gamla Canon AV1 stillbilds-systemkamera. Därför är det svårt att fotografera tex en stridsvagn med pipan pekandes rakt mot kameran därför att pipan blir suddig. Minsta bländaren (högsta siffran) och mycket ljus av mjuk typ gör bilderna verkligare. En avgörande detail för hur bra det blir är hur bra byggda modellerna är förståss. En dåligt byggd modell blir aldrig bra på bild. Sen skall förståss bildviklarna vara valda så som de borde vara om det vore ett verkligt föremål.

Du har email, Daniel. Är det någon annan som inte kan öppna dokumentet?

Filmen fick bara betyg två av fem av lokaltidningen där jag bor. 6,7 av 10 av IMDB.

Om hälften av besökarna gick så tycker jag det säger en del. Jag tror aldrig jag varit på en film där folk inte ser klart även om de tycker det var skit. Inte ens Final Destination 2 lyckades få mer än enstaka att gå. Jag överväger om jag måste se filmen bara därför. Fast Moodeson brukar väl göra hygglig film? Allvarligt talat, är det en film som försöker nå igenom mediabruset eller har den några egentliga kvaliteer? Nu börjar jag bli nyfiken.

När jag gick i skolan fick vi lära oss att inte upprepa oss eller skriva självklarheter när vi skrev uppsatser. Jovision har helt rätt i vikten att i varje ögonblick måste man hålla uppmärksamheten igång, driva berättelsen framåt. I synnerhet sen det är minst 25 år sen Hylands Hörna slutade och minst 15 år sen MTV invaderade våra vardagsrum. I dag byter man kanal som fort det blir dö-tid i mer än en minut. På gott och ont. Men, jag tror inte heller att ett manus står och faller med om man skriver "Vi ser" men om det står så i varje scenbeskrivning så skall man nog se över sin skrivtalang, läsa en bok om skrivning. Där träffar Daniel huvudet på spiken. Finns det en kärna i berättelsen, en historia som lever sitt eget liv, då kommer resten att gå som en dans. Om historian fortfarande går att berätta om man slarvar bort en sida ur manuset, då behöver man inte leta efter sidan. Jag som är totalt nybörjare inser snabbt att det är svårt, men bara på denna sajt finns så mycket goda råd och tips som är tusan så bra och jag kan läsa innantill. Där står det att man skall hellre skriva "vi följer huvudpersonen genom en korridor, viker av till höger till köket" än "Kameran gör en åkning genom en korridor, svänger höger och stannar i köket". Jag skulle tro att det går nog precis lika bra att skriva "Huvudpersonen går till köket" om det inte är så att det finns nått viktigt korridoren för att berättelsen skall gå ihop. Men som filmtittare har jag också märkt att det är många stora filmskapare som missar det viktiga i filmen, nämligen berättelsen. Jag är fortfarande övertygad om att man skall beslagta datorerna från Hollywood.

[citat=clarafro]... posta ditt manus till dej själv utan att öppna, så har du copyrightat det. men det är inte så många som pysslar med sånt. [/citat] Näe? Nu sa du väl fel? Copyright har man så fort man skrivit det. Att posta till sig själv är ett sätt att i efterhand bevisa att det verkligen var jag som skrev det i händelse av tivst, dvs man ser på poststämpeln när det var postat. Bevis och bevis... Det går att luras med det med, men det är en ledtråd i vad man påstår.

Vad jag försökte säga var att linjeingången verkar ha bättre kvalitet än mic-ingången på standardljudkort till datorn. Men det verkar vara en spännande låda du beskriver.

[citat=monic1]Det var Lars Molin som gjorde Mjölkpallen, inte Lars Norén. [/citat] Tack, det var naturligtvis Lars Molin jag menade och ingen annan. Nu har jag totat lite och det är andra utkastet. stamma_mote_andra_utkastet.pdf

Jag vet inte varför men just mic-ingången på ljudkort verkar inte vara top-prioritet för tillverkarna. Jag fick mycket bättre ljud om man kopplar en mic till en vanlig förstärkare och sen kopplar förstärkaren till line-in på datorn. Stor skillnad. Varför det blev så vet jag inte.

Modellbyggande kompisar som vet var man köper grejor för att bygga flygande raketer i modell kan nog vara till hjälp. Jag vet att motorerna för dessa raketer är av krut och man har en glödtråd som man sticker in i motorn. När man slår på strömmen glöder tråden och raketen far i väg. EN snikvariant vore att ta typ högtalarkabel, och i ena ändan kortsluter man med en tunn koppartråd eller ännu hellre en resistanstråd från elfa. Lägg på ström och POFF. Riktigt okontrollerad snålvariant är att skala högtalarkabeln i ändan, och bind ihop bara ett strå från kabeln. Man får nog mixtra lite med längderna och strömmen innan det blir perfekt. Dock är helt kortslutning inte alltid så snällt mot strömkällan så man skall nog ha återfjädrande startknappar så att det stängs av när man släpper knappen. Särkillt om det blir lite stressigt. Fast trådlöst blir det kanske inte. Men jag skulle nog inte våga använda radio och sånt för de smäller lite när de själva har lust.

Mannen och servitrisen har ingen relation alls. Mannen frågar vrål-chans på servitrisen och hon accepterar bioträffen lite i protest till Kvinnans motstånd till att mannen och servitrisen skall träffas. Kvinnan provocerar omedvetet mannen till att övervinna sin rädsla för förändringar (eller att förälska sig) och mannen tror att han kan undgå sitt öde genom att fråga chans på servitrisen. Men om jag måste förklara det, så känns det lite misslyckat så jag skall förtydliga som du redan nämnt. I novellen står det att han beställer en öl av för honom okänd servitris men det liksom försvinner i mitt första utkast. Pojken och pedofilen har hamnat lite i malpåse eftersom jag tog mig lite vatten över huvudet. Det var svårare än jag trodde. Men jag har inte gett upp än, men jag behöver mer erfarenhet av _hela_ processen. Ett arbetsnamn har det i alla fall blivit. SLAKTARNS BARN (om det inte redan är upptaget).

Jag insisterar på tonen i talet eftersom jag vill vara novellen trogen. Men jag få nog låta någon i familjen läsa upp texterna för att se om det verkligen går att uttala meningarna utan att man stakar sig. Servitrisens tal skall jag nog mjuka upp ytterligare så skillnaderna i generation märks tydligare. Som parantes kan jag nämna att på den tiden Hylands Hörna var det enda som fanns att se på teve och folk titulerade varandra som tredje person eller åtministona var hövliga nog att säga "Ni", så var det faktiskt så man pratade. Så det är inte bara i Bergmanfilmer utan även filmer av Ragnar Frisk. Hursomhelst, jag inbillar mig att mina skådespelare inte kommer att komma ihåg replikerna ordagrant och då ordnar det sig av sig själv. Dialogen är viktig och varje ord har sin mening, fastän jag har strukit och förenklat väldigt mycket från novellen. Dialogen är sävlig. (kanske har jag strukit bort nått som var viktigt?) Jag är dock medveten om att novellen säkert skulle passa bättre som radio-teater. Men jag ser det mest om övningskörning för min ursprungliga dröm. Så jag tänker nog försöka göra manuset mer bildberättande genom att lägga lite mer energi på minspel och blick-rikningar. Förebilden är lite åt Lars Noren, särkillt midvinterblot (den där en bonde försvarar sin mjölkpall från plogbilen). Slutet blev sagoligt otydligt med syftningsfel. Inte blev det bättre av att personerna är namnlösa (vilket de kommer förbli. Jag vet inte om personerna ens känner varandra). Det är en riktig iaktagelse att det har ett samband med döden i bagdad. Den gamla mannen som kommer på slutet är döden och vår gnällspik till huvudperson kom inte likt förbannat undan sitt öde som han var så ängslig för. Och kvinnan som sätter sig nära mannen är egentligen inte dugg bättre än mannen. Hon är en kopia av berättelsen skriven av ryssen, att livet är ett helvete. De är ena riktiga muntergökar båda två. Det blir nog tydligare när jag filat lite till. Jag överväger att göra inserts med stillbilder av döden, en häst, när man tittar ut genom fönstret etc för att illustrera vad de säger. Är ni med? Just när MANNEN säger "gjorde en gest" så blixtrar det in en bild på döden (utan att avbryta ljudspåret). Och, om det är samma skådespelare som den gamle mannen som kommer in på slutet så känner man igen honom. Men, jag hinner nog inte skriva nått mer den här veckan så ni får inte se nästa version föränn nästa vecka. Inspelningen blir så snart jag hittar nån som kan låna ut en kamera till mig och när några frivilliga vill agera framför kameran. Realistisk uppskattning är november eller januari. I December skall jag åka till Mexico en månad och då blir det ingenting alls. Vi får se. Det är ju inte så mycket personer med och det var lite meningen med novellen.

Nu är jag på jobbet, så jag kommer inte ihåg namnet, men det är en riktigt billig helt vanlig kassettbandspelare av bordsmodell, dvs en långsmal liggande låda med tangenterna i framkant. Jag tror Philips var den vanligaste modellen. Vi som fick HIFI stero med tillhörande grammofån i julklapp på sjuttiotalet köpte ofta en sån tills vi nästa år fick ett kassettdäck. De-ni! Fast nu ser jag att på teknikmagasinet kan man köpa diverse inspelbara apparater. En kassettbandspelare är kanske inte så fel om man använder ljudingången till datorns ljudkort för att konvertera till datorformat. Dock verkar mick-ingången på datorn hålla på tok för billig kvalite, audio-in ser ut att funka. Det tål att testas lite mer. Men jag tror jag går på lite billigare lösningar.

Nu får vi se om teknikern är med oss; Om allt gick rätt skall detta vara ett första utkast till manus efter en novell. Jag har erfordligt lov till denna film och sidbrytningen har jag inte brytt mig om eftersom det ännu saknar lite utvikningar här och där. Det här borde väl gå att filma? Vad har jag glömt? Stomma mote first draft.pdf