vilcans

Lysande idé! Säg till om du gör film av den och behöver några Amiga-demos så kodar jag ihop något. :-)

Eluttag för laptops och gratis WLAN. Kan bli ett utmärkt hängställe.

Jag tycker Codigo 7 bevisade att 7:35 de la mañana inte är världens bästa kortfilm. Den var nämligen bättre. Sköna filmer båda två.

Öh... Och hur fortsätter det och hur slutar det?

Precis, jag tror inte heller namnet är så värst viktigt. Jag är usel på namn, och brukar inte veta vad huvudpersonen heter i filmer jag ser, och oftast är det inget problem att hänga med ändå. Problem blir det främst i filmer med många karaktärer där karaktärerna pratar om varandra. Det handlar oftast om deckare. The Departed är ett exempel på en film som är riktigt jobbig om man är dålig på namn, av de skäl som Lasse_Laser nämner. Ett sätt att lösa det är att inte skriva manuset så att publiken förväntas hålla reda på namn över huvud taget, utan berätta med bilder istället.

Ett förtydligande: Graphire är också tryckkänslig, men Intous har fler grader på känsligheten.

Intressant. Lu170, är det den här? Hur mycket kostar en sån kamera? Den och de andra kamerorna från det bolaget verkar vara intressanta om man vill bygga egna grejer. Har de enkla APIer för programmeringen?

För många applikationer är det hårddisken som är flaskhalsen i systemet. Videohantering kan vara väldigt tungt för processorn också, så det kan vara den som är flaskhalsen. Det finns ett program som heter perfmon i Windows som kan visa en massa data för hur mycket hårddiskarna, processorn, nätverket etc. jobbar. (Välj bara "Run" och knappa in perfmon.) Om du kommer fram till att det är hårddisken som är flaskhalsen så kan du kolla om de två diskarna sitter på samma buss, men jag vet inte hur det funkar på moderna hårddiskar. (Jag vet bara hur det funkar på gamla IDE-hårddiskar, och knappt ens det.) Så det här var väl inget vidare svar. :-)

filmcafe.nu

I "riktiga" filmer slutar väl helt enkelt väggen precis framför kameran. Bygger man upp interiören studio så det är ju bara att sätta väggarna så att det går att genomföra.

Jag antar att det inte är någon superkamera, men som DV-bandare och för att testfilma måste den väl duga.

Imponerande hur har du gjort detta?

Inte jag i alla fall, men jag har ju inte Internet-humor heller. :-)

Jag tror nog att man som manusförfattare kan våga chansa på att regissören inte är helt dum i huvudet...

Heja Munthe! Du har ju visat att det går att sälja svensk film utomlands, och du har säkert minst så bra koll på den internationella marknaden som du säger. Det vore asbra om du kunde hjälpa svensk filmexport på detta sätt. Jag vet för lite om den svenska filmbranschen för att ha någon som helst uppfattning om huruvida det är genomförbart, men spännande låter det i vilket fall. Det är kul att höra att det finns folk med lite affärsmässig syn på film. Jag vill gärna få in en fot eller två i filmbranschen, så om ni behöver en reader, programmerare, redigerare, skådis eller vad som helst annars så är jag på.

Och till svenskars glädje får man väl anta?

Det låter ju illa när man läser Arehns debattinlägg. Är det någon som kan berätta mer exakt vad de nya rutinerna innebär? På SFI:s sajt står det bara att information kommer i månadsskiftet. Arehn antyder i artikeln att handläggarna på SFI är lata och sätter upp de nya reglerna för att slippa få för många projekt att bedöma. Men hur många projektförslag får egentligen SFI in i månaden? Okej att de stora Hollywoodstudiorna kräver att man har en agent för att över huvud taget bry sig om att titta på manuset, men att kräva att ett projekt har en producent i lilla Sverige verkar rätt extremt. Så jävla många filmprojekt att bedöma kan det väl inte vara? Och om det är många så går säkert 90% av dem att avfärda väldigt snabbt.

Det jag menar med att jag saknar handling är att det ska finnas en historia. Nu känns det bara lite som om du slog på en kamera vid ett godtyckligt tillfälle i den här killens liv, filmar några timmar och sen stänger av kameran. Varför valde du att visa just de här händelserna? Tänk såhär: Philip har blivit 70 år gammal. Någon ber honom berätta om sitt liv. Han väljer att berätta det intressantaste som hänt honom någonsin. Är det den här historien han berättar då?

Nu jämförde jag förra versionen och den senaste. Skillnaden är att i den förra hade du med meningen "...hans ögon blir stora som pingisbollar" innan vi ser att hon smeker hans ben. Det förbereder oss lite på vad som ska komma så att det inte känns som om det går lika snabbt. Jag tycker det var bra.

Jag såg den här tråden först nu och undrar varför den inte var nominerad till årets roligaste, i alla fall första halvan. Oj oj oj... :-) Angående tutorials på svenska så är det många som vill ha dem, men det verkar vara få som är beredda att göra dem. Lite trist antagligen att göra något för en så liten publik som svenskspråkiga AE-användare är, men samtidigt har man ju större chans att nå en stor del av den publiken.

Tror gör man i kyrkan. :-) Från anslaget till The Usual Suspects: Jag håller med jbergman. Skriv så som åskådaren uppfattar det. Om det är viktigt för storyn att man inte får veta vem någon är i början av filmen, så skriv inte vem det är i manuset. Att läsa manuset ska vara som att se den färdiga filmen. Sen ska man naturligtvis inte förvirra läsaren genom att byta namn på karaktärer i onödan, t.ex. bara för att det tar några repliker innan man får veta vad en person heter.

Lite handling skulle inte heller vara så dumt...

Motsatsen till interaktiv är inte passiv, utan, ja... det finns nog inget begrepp annat än "icke interaktiv" helt enkelt. Och för att något ska vara interaktivt gäller det att båda de ingående delarna påverkar varandra. T.ex. är en film inte interaktiv eftersom publiken inte kan påverka filmen (filmen kan dock påverka publiken, men det sker bara i ena riktningen). På samma sätt är inte böcker interaktiva. Boken kan få massor av saker att hända i läsarens hjärna, men vad läsaren än gör så ändras inte boken. Ovanstående betyder inte att böcker eller filmer är sämre än t.ex. spel, utan helt enkelt att de är mindre interaktiva.

Jag skummade igenom det nu. Ändringarna är till det bättre, men en sak tycker jag var bättre förut: Scen 20, där Elinor smeker benet, det sker snabbare och inte lika motiverat som i förra versionen känner jag. Men jag måste läsa förra versionen igen för att se om det är så. (Jag kanske bara läste slarvigt nu, måste gå och sova snart...) Nya slutet på scen 24 lär få tjejerna i din bekantskapskrets att bli ännu surare än förut. :-)

Ja, det var nice. Början är jättebra där du visar Amandas inställning till Alex utan att hon uttryckligen säger någonting, utan låter bli att svara i telefonen etc. Jag håller med gomp om att det var skumt att hon fattade på en gång, men ändra för tusan inte det! Det får gärna vara skumt. Antagligen är förklaringen att hon känner honom såpass bra så att han inte behöver säga något. Håller också med Anna_Dea om att det är lite klyschigt. Framförallt är slutet inget vidare. Det känns lite meningslöst om han bara dör sådär. Dessutom tycker jag inte att de sista scenerna (fr.o.m. "INT. AMANDAS VARDAGSRUM – NATT Festen är fortfarande igång..." ) tillför någonting. Kan du komma på något intressantare? Tänk t.ex. på att historier lätt blir intressantare om huvudkaraktären lär sig något av det som hänt.