Jimmy_p

1. Det jag menar är att svensk film bör fokusera mer på manuset än på själva filmandet. Och jo, i regel tror jag att ett manus man lagt ner mer tid på är bättre än något ihopkastat. Sen om filmidén håller är en annan fråga. 2. Som om det skulle vara svårt att hitta ämnen som INTE handlar om sex? Vad sägs om: meningen med livet, självförtoende, självbilden, livsglädje, ensamhet, mobbning, avundsjuka, att våga gå mot strömmen, utsatthet, familjedrama, uttnyttjande, spelberoende, misshandel, fattigdom, gupptryck, ungdomsbrottlighet m.m. m.m. Det är många ungdomar idag som mår dåligt och har dålig självbild. Skulle jag göra en film skulle den handla att våga gå mot strömmen. Jag personligen tror inte på en sexuell utlevnad som massmedia öser ut i sitt budskap. Jag tror inte att ungdomar mår bra av det. Tvärtom, pressen att vara som "alla andra" gör att unga som sagt mår dåligt. En kille/tjej idag som gärna väntar med sex, känner sig ganska ensam. Men sanningen tror jag är att många innerst inne känner som han/henne. Vad sägs om: "Du är världens mest underbaraste människa. Var rädd om dig." En film som visar en blottande ung tonårsflicka... (Linas kvällsbok)? -nej, vi behöver en ny typ av filmer i Sverige.

Hej Det är sällan jag går ut från biografen. Men det hände faktiskt här om dagen då jag och min fru såg "Linas kvällsbok". Boken är säkert bra. Men när man får en ung tonårsflicka att blotta sig, så som i filmen undrar jag: Är det nödvändigt? Oavsett vad filmen vill ge för budskap (om än positivt) blir det dubbelmoraliskt i mitt tycke. Mina tankar vandrar vidare till andra ungdomsfilmer som har producerats. Fucking Åmål, Hip Hip hora m.m. Den gemensamma nämnaren för i stort sätt alla ungdomsfilmer i Sverige är ...sex. Storyn är ungefär lika. Droger, alkohol, pressen till att ha sex osv. Visst, sex är ett stort ämne idag bland unga. Men vad trött jag är på alla halvdana, pinsamma svenska ungdomsfilmer. Jag vill knappt själv använda orden här, men måste orden; knulla, onanera, fitta osv... finnas med i varenda svensk ungdomsfilm. (vissa undantag finns). En parantes: Hur kan man döpa en film till "knullar fiskar)?? Rent tekniskt tycker jag att många av filmerna verkar gjorda bara för producerandets skull. Dialogen och manusarbetet känns ihopkastat som hastigast bara för att få gjort en film. Nej, med Linas kvällsbok känns det som att botten är nådd. Jag längtar till filmer där budskap i sin rätta bemärkelse börjar produceras. Filmer som behandlar andra frågor än sex, sex och åter sex. Filmer där precis som "förortsungar", manusarbetet har arbetats fram i många år. En film med ett bra manus blir oftast en bra film. Idag tycker jag att man försöker göra bra film av dåliga manus. När inte handlingen räcker till, -ja då tar vi med en och en annan pinsam scen. Det tycker ungdomar är kul....? In med ett snuskigt ord här och där. Jag vet att många på forumet inte alls håller med mig. Men... det är ett forum. Vad tycker ni?

Jag instämmer med "Gorse". I sin spets har utseendet på den "läskiga" mannen ingen betydelse alls. En vanlig fin Svensson-pappa som är mördare är minst lika läskig som en ful smutsig mördare. (om inte mer) Allt handlar om presentationen och allt runt omkring. Hur filmen i sin helhet bygger upp läskigheten hos den här människan. Det som möjligtvis har med utseendet att göra är hur pass trovärdig karaktären är. Hur skådespelaren går in i sin roll. Gör han det realistiskt? Ju närmre verkligheten vi kommer med den här karaktären ju mer läskig blir han.

Det går inte att skriva manus till en dokumentärfilm. (Såvida inte du redan har allt material du behöver. T .ex. om du ska berätta om din farfar med hjälp av all gammal film som ligger på din vind.) Charmen med att göra en dokumentärfilm är att möta verkligheten i nuet. Du vet inte vad som ska hända. Du vet bara vart du vill. Vad du vill berätta. Du har en idé. Idén i sig är densamma som spelfilmens. Men du vet inte hur den färdiga dokumentär-filmen kommer att se ut. När du sedan känner att du har materialet börjar det spännande med att sortera ut, välja, rannsaka ...börja gräva fram utseendet och historien (manuset). I dokumentärfilmarens värld kan ett skrivet manus bygga upp murar som bara hindrar dig att nå längre. Våga istället ta ett steg i taget mot det okända skrivna manuset.