gorse

men, en överskattad skådespelare är väl den som har mest betalt för att göra minst, och som får alla guld-jobb och gör dem uselt och ingen klagar? Arnold sa om terminator "får jag inte en oskar för den här, får jag det aldrig". Och på den vägen är det ännu.

[citat=_nemo_]harrison är fortfarande i fin form...[/citat] Det tvivlar jag inte på, men jga tycker han är för gammal för den karaktär jag föreställde mig i da vinci-koden. Men, va' fanken, Ford är en av mina favoriter.

Alla inspelade ljud inklusive fågelkvitter tillhör upphovsmakaren och får inte användas utan upphovsmakarens tillstånd. Om man hittar tex en hemsida som säger att man får använda ljuden så har man mao fått tillstånd.

Harrison Ford är för gammal för Da Vinci-koden tycker jag. Då är Tom Hanks bättre, men inte bra. Mitt bidrag till överskattad skådespelare...är.... (tystnad) ... ARNOLD SCHWARZENEGGER!! (KLAPP-KLAPP-KLAPP-KLAPP-KLAPP)

Ronnie Ricou Browning spelade den simmande fen-mannen medan Ben Chapman spelade fen-mannen på land. De båda skådespelarna var inte ens av samma storlek, utan vattenversionen av monstret hade tex en "bröst-rad" mindre än den på land. Men det syns inte i filmen. Ben Chapman var tillfrågad först att spela monster men var tydligen inte simkunnig utan man lejde istället Ricou Browning som var fena på att simma. Hans namn nämndes aldrig i eftertexterna eller på filmaffichen. Hur det är med Ben Chapman kommer jag inte ihåg, men jag tror han inte heller fick vara med. Det berättas i extramatrialet i min Universal Monsters movie box men nu är det ett tag sen jag såg den. (Jag har dublett av just "skräcken från svarta lagunen") Jag tycker att en underskattad skådespelare är den som aldrig fått något pris, bara får skitroller, eller inte ens får vara med i rollistan eller inga som helst credits. En annan sagoligt underskattad skådespelare är ju John Candy. http://www.imdb.com/name/nm0001006/ Han dog 4 March 1994 och det var knappt någon som märkte det.

Nu är det min tur att säga vilken skådespelare som är i särklass underskattad. Två av dem, föresten. De spelade samma karaktär. Ricou Browning och därefter Ben Chapman. Varsegoda att gissa vilken film.

Som systemingenjör vid en större dataorganisation skulle inte jag sätta upp någon ftp eftersom det är erkänt osäkert. FTP går okrypterat. Windows fildelning är hyggligt säkert i ett lokalt nätverk om man bara har (bra) lösenord på ALLA konton som finns på datorn och är datorerna uppdaterade och att man har vettiga filegenskaper på filerna. Sätt hellre upp en SSH-server om du vill ha en skysst och krypterad "FTP"-server, om windows fildelning inte känns så tryggt. Windows har också inbyggd TELNET-server som kör challence-response mellan moderna windowsdatorer (men okrypterat från andra sorters datorer).

[citat=TheBrotherOfLight]Nu var du lite väl hård, gorse, han ville bara väl.[/citat] Det var inte meningen att vara hård. Jag försökte verkligen att vara saklig. Anders, ge inte upp så lätt. Det blir säkert väldigt spännande. Om du skall regisera själv så kan du ju skriva hur du vill, bara du själv förstår vad du skrev. Men det är nog bra att skriva rätt från början, än att lära sig senare.

Felformaterat, oklara scenbeskrivningar och oklart vad som är dialog, oklara personbeskrivningar. ("De säger till honom", vem säger till vem?) Innehåller regi- och kameraanvisningar, innehåller tidsangivelser eller redigeringsavisningar, orelevanta ljudbeskrivningar ("spännande musik"?)... Om det är spännande eller inte är lite svårt att avgöra med detta manus. Eller är det tänkt att vara dina regi-anteckningar?

[citat=Rabies]Det har inte direkt nån betdelse i min story hur dom ser ut mer än åldern och att dom bor i ett hus ingen lägenhet. [/citat] Dåså, då är saken klar. Då skriver du det (åldern och hus).

Jag tycker att så länge vi hobbyfilmar så är det inte så knivigt med detaljerade beskrivningar eftersom vi kanske måste hålla tillgodo med den skådespelare vi kan få få tag på. Däremot måste man nog beskriva såpass att man inte sätter en gubbe i en roll som borde vara en tonåring. Men man kanske kan beskriva i så generella termer att det finns utrymme för improvisation utan att förstöra intentionerna. Att använda de klychor och generaliseringar som hör till film. Tex skriver man "en typiskt mellansvenskt hus" istället för att vika ut sig i röda stugor med vita knutar, antal skorstenar etc. Eller "typisk nedstämt synt-lysnande tonåring" istället för detaljerade utvikningar om vitsmink, svarta rockar och säkerhetsnålar i ansiktet. Då blir det också tempo i läsandet, och man kan koncentrera sig på historian. Men, som sagt, det är mest min åsikt. Dock tror jag inte det skadar, för jag tycker de flesta manus jag läser här gärna vecklar in sig i trivialiteter, tex hanterandet av ciggarettpacket och tändandet av ciggaretter, skoknytning och peta sig i näsan.

Om pinnacle följer någolunda standard på program borde det stå nånting under Help längst till höger.

Djup och avlappnad röst kommer med åldern. Varför inte fråga någon äldre att läsa texterna? Vad heter han i "vem vill vinna en miljon"-programmet? Magusson? Jag skulle vilja se den 20-åring som pratar som han :-)

Jag vet inte riktigt vad jag vill. Kameran finns på blocket, men en flång ny likvärdig kostar ju bara 2700 spänn på On-off. En Sony Digital8, flång ny, kostar 3100 på On-off. Dock är båda utan mick-ingång. Just nu talar det för att jag köper en billig-billig digital kamera utan finnesser. Det enda jag tror jag kommer behöva är mic-ingång, eftersom jag antagligen kommer köpa en billlig mick med lång sladd för att göra en enkel bom för micken. Motiveringen till billigt inköp är att jag är på tok för mycket nybörjare med filmning, att kamerans kvaliteer är inte mitt största problem. Jag kan lika gärna göra sopig film med sopig utrustning som dyr. När jag blivit duktigare, så kommer den dyra utrustningen att vara billigare eller ännu bättre. Om jag köper dyr utrustning nu, så kommer den vara obsolete när jag blivit tillräckligt duktig. Om det visar sig vara en dålig ide, har jag inte förlorat en spänn eftersom familjen också önskar sig en semesterfilmkamera.

Jo, fast t-shirten är inte riktigt likadan men rätt nära. http://digilander.libero.it/pinocorporation/xfac.htm Tilllägg till inlägget: Verkar vara bra att ha en fru från mexico som vet hur de gör piñatas (sånna man slår sönder och det är godis inuti). Så här blir det nog... Jag gör ett skelett av träpinnar och stråltråd. Om detta virar jag tidningspapper och maskeringstejp. Därefter remsor av tidningspapper och mjöl som man kokat i vatten (blir som tapetklister). När det torkar, så brer jag på paiper mache gjort på cellstoff och vetemjölsklister som jag skulpterar på frihand och som får torka emellanåt. Detta går att såga och skära i, om man vill göra om delar som blev misslyckade. Ögonen och tänderna gör jag i sån där modellera som härdar i ungnen. Tidningar har jag massor av hemma, vetemjöl finns i skafferiet. Modelleran i Toys'r'us så det är bara cellstoff jag får fundera över var man köper. Det här borde inte kosta många kronor och borde bli riktigt skapligt.

I morse tog på mig en T-shirt med Iron Maiden från en konsert i USA 1996. När jag borstade tänderna såg jag i spegeln den karaktäristiska Iron Maiden-monstret fastbultad mot en vägg, nedre torson avsliten och metalstänger har genomborrat hans huvud och hjärnan är blottlagt. Hm...Hm... hmmm. Frän figur det där. Just det scenariot skulle ju passa som handsken i det manus jag fantisterar om, om en seriemördare och sexförbrytare som specialiserat sig på barn. Jag som bygger modeller på fritiden överväger att skulptera en fullskalemodell av ett barn eller tonåring som är massakrerad i samma anda som Iron Mainden-monstret med järnstängerna genom huvudet, som skulle kunna funka att spela in på band. Om det vore en liten modell, vet jag precis vilka matriell jag skall använda, men en fullskalemodell som skall se livsliknande ut... Då blev det plötsligt inte riktigt lika ekonomiskt försvarbart om man skall använda samma matrial som för modeller. Vad skall man då använda? För ögonen skulle man kunna använda såndär färgglad modellera som man bränner i ugnen, men till resten? Gips, papermache? Det måste vara billigt så man har råd att göra om tills man blir nöjd. Målning så det blir lifelike är inget bekymmer, det tror jag att jag klara av. Helst inget matrial som måste brännas utan något man kan skulptera med hemma på köksbordet. I värsta fall kanske man kan göra en kvartskalemodell och inte ha med några riktiga personer i bild, bara låta modellen synas ett kort ögonblick.

jag håller med ovanstående talare. Det är troligare att det mycker mer intressant än om poliser, och man lär knappast få filma något spännande pistoldrama hos polisen i alla fall. För många år sen hade de ett jätteintressant program och toalettvärdarna i t-centralen. Det var ett program som berörde, och jag skulle även gissa att den yrkeskategorin skulle välkomna en filmare mer än vad tex polisen skulle göra. Dels tror jag en filmare är ett välkommet avbrott i vardagen och sen är det roligt att bli uppmärksammad när man har ett osynligt yrke.

I så fall vet jag inte. Jag provade att skriva "verksrätt" i goggle och otroligt nog blev det inte en enda träff.

Du tänker nog på att för att upphovsrätten skall gälla skall verket ha "verkshöjd". Varumärken får dock inte vara förväxlingsbara. Filmtitlar för porrfilm brukar dock vara accocierbara med "riktiga" filmtitlar som tex babewatch (den enda porrfilmen jag känner till, men jag tar för givet att det finns mångfallt fler). http://www.prv.se har lite info som inte är så dum.

Jag har inte för avsikt att gå i polemik med dig, martin, för tydlighetens skull. Jag tror inte svenskar talar högt, snarare tvärom, ganska lågmält. Mina mexikanska släktingar talar däremot HÖGT och mycket. De gör sig ibland (i all vänlighet) lustiga över att jag är så tyst, och fåordig. Det beror på, tror jag, att i sverige är vi bortskämda med en tyst miljö och behöver inte skrika. Däremot är det som du säger väldigt enkelt för en svensk att identifiera andra svenskar för jag tror det är selektivt hörande som gör det, dvs en svensk känner igen i svensk i nästan vilket buller som helst. Det brukar jag också göra. Min fru gör likadant när det gäller mexikaner i sverige, med förbluffande precision. Även på utseende och stil. Att svenskar beteer sig som du säger i New York är väl antagligen samma barnsligheter som när vi landsordsbor befinner sig i/flyttar till Stockholm. Kanske har svensken lite mindervärdeskomplex, i alla fall gentemot anglosaxien. Nog om det. Men jag kan hålla med om att svänskar har lite svårt med att sticka ut, att man till varje pris vill smälta in. Och i tex usa finns lite bättre chanser än i tex latinamerika (där jag har störst utlanderfarenheter i mitt ringa resande) , där hudfärg och naturligtvis språket gör en utmärkande. Däremot är min erfarenhet att svenskars engelska står sig väldigt bra gämfört med andras engelska (om man såklart bortser från de som talar det som modersmål). Dock skall man nog ha klart för sig att det blir aldrig/sällan lika bra som om det vore native. Även norrmän, finnar, ryssar, fransmän etc har lite "rolig" accent men jag tror inte någon lider särkillt av det. Att du Martin skulle se ner på svenskar trodde jag inte, men jag märker lite av det från annat håll. Dock får jag en lustig känsla att svenskar som åker till usa är lite av annan typ än de jag träffar i latinamerika eller här i europa. Min erfaren från usa är dock lite begränsad, så nån annan får gärna fylla i. Gudskelov är kulturer olika och vi alla olika. Vad tråkigt det vore arnars, och vad värdelöst det vore att resa arnars. Som avslutning, skall jag avslöja en fördom jag har, att folk i usa är inte direkt några stjärnbegåvningar. Bara iden att folk i usa kallar sig amerikaner (vilket ifs är sant) med antydan att mexico och canada inte tillhör nordamerika. Usa är ju ungerfär bara en tredjedel av nordamerika, med ungefär hälften av landet stulet från grannlandet. Ps: Trist att du inte haft semester, men jag antar att du är lika glad ändå.

Martin, jag känner inte igen din beskrivning av svenskar. Var åker du på semester? Jag upplever att folk är uppriktigt intresserade av våra nordiska egenheter och midsommarstången är exotisk. Dock är det inte meningsfullt att berätta självklarheter innan de frågar. Att göra sig lustig över svenskar låter lite som det vore första gången man är utomlands lite mer än kanarieöarna, men det tror jag inte om dig Martin. Ni övriga, jag vet inte om det är någon sorts anglosaxiskt minderväderskomplex som vilar över svenskar när vi förlöjligar oss själva, tror att i vi har rolig accent osv. Svenskar är svenskar och försöker vi uppträda som något annat, då blir vi löjliga. Hur många tycker att tex engelska talad av fransmän är löjlig?

Amerikansk lag gäller inte sverige. Hot från amerikanska företag kan lugnt ignoreras. Man inte inte upphovsskydda enstaka vanliga ord.

Det borde stå i manualen, hjälptexterna, eller någon annanstans i anslutning till musiiken. Typ clip arten i powerpoint, där bilderna är fria att använda, men man åberopar förbud att vidareförsälja själva clipart-filen i programmet.

Med din förklaring så ser man att det inte går att upprepa felet om man följer reglerna, men innan var det inte så solklart. Dock är min erfarenhet att om en kan göra fel så kan flera göra fel. Utan förklaring finns risken för felaktiga spekulationer om vad som hänt och att ni själva kommer i dålig dager. Jag tycker förklaringen är godtagbar. Tydlighet är alltid av godo. IMHO.

Vi andra som inte hänger med, kanske kan få en förklaring vad som står på så vi inte upprepar felet?