Christian van Caine

Jodå, det går! Det är inte en fråga om att göra särkilt stora förändringar, & man måste anpassa bla filtrering, rumsklang & jux mot både omgivning & övriga röster för att det ska funka, men när man sätter det blir det fantastikt :-) Insåg dessutom just att jag hade läst fel på ditt inlägg! Tyckte det stog att det blev för mycket dialogautomation...sorry :-)

Som svar på nästa fråga: VIDEOMIC kontra NTG1/2: Här är det svårt att förklara utan att bli onödigt teknisk, men förenklat; Jag uppfattade en tydlighet i NTG-2 som fluxade en del ivideomicken & brast generellt. Verkar kunna bero på sämre komponenter, men vet inte med säkerhet. Den hade vidare större problem med perspektiv & var ganska lynnig. Svår att få en hygglig helhet med. Absolut inte en skitmick, men jag var besviken på den eftersom jag vill kunna lita på prylarna, & den är ganska luddig i högmidden & något återhållen diskant. En mick jag hade kastat mig över som en svulten gnu för 15 år sen. Helt okey förstamick. NTG 1/2 kontra SENNHEISER K6/K66: NTG-2 börjar fasa sig när ljudkällan kommer för långt bort, & 2,5 meter ska inte vara för långt för en shotgun. Den har bra tydlighet, men något återhållen diskant & högre midden, vilket inte 66:an har problem med alls. En kondensatormick ska aldrig hållas direkt i handen, så jag betraktar det som fullständigt normalt att alla handljud går rakt in i membranet när man håller den utan mellanmedium. Alla kondingar i stort sett gör så. En mick jag kan rekomendera för lägre budgetar & fullständigt unik för sitt pris. SENNHEISER K6 (66) kontra SENNHEISER MKH-416: Jag hoppas över alla mellanlägen eftersom det inte är så mycket kvalitéen som skiljer dom åt där som ren karaktär & användningsområde. Framför allt saknar K6 brilljans i ljudet. Det gnistrar inte. Dock inget att hänga läpp för för det gör ingen av dom billigare heller :-) Däremot har den en väldigt jämn karaktär som ligger väl på de flesta röster, & den är hyfsat mångsidig. Den är inte lika psychoaukustisk (hur örat & hjärnan uppfattar & tolkar intrycken) perfekt som 416, men för en fjärdedel av priset, vem fan bryr sig? ;-) Kurvan känns, trots att den verkligen inte är det, väldigt jämn, & det är ett för sitt pris väldigt rikt ljud. Den saknar lite i toppen, men inget som inte går att kompensera, & betydligt mindre än de billigare. 416 å andra sidan är ljudvärldens svar på Hummer, en dyr mick man kan lita på, tål mer stryk än många andra (testa INTE i praktiken), & väldigt pålitlig. Den har den absolut bästa kurva jag hört än så länge, men den är sannorlikt den sämsta mick man kan tänka sig till en glad & lycklig amatör med billig kamera, både för att den inte tar batterimatning, & att det inte är värt pengarna om man inte verkligen har råd...& har man som icke ljudtekniker råd så skulle nog en bättre kamera vara ett bättre val som jag ser det. Frågan; Kan vem som helst verkligen höra skilnad eller är det bara "proffsen" som har det nöjet? Jadu, om man inte är gravt hörselskadad så kan alla höra skilnaden, mellan en Röde VMic & en 416 är skilnaden som mellan solig dag & regnkall natt. Dock tänker inte alla på vad dom hör utan reagerar på det undermedvetet. Till skilnad från det visuella, som man raskt kan stänga av så fort man blundar, så kan man aldrig stänga av hörseln. Alls. Det gör att gemente man är så till den grad van vid att ständigt vara omgiven av ett konstant bombardemang av intryck att hjärnan filtrerar bort allt som inte känns relevant från medvetandet. Det ska till ganska mycket innan någon reser sig upp & säger "Det här var nog fanemej det sämsta ljud jag hört! Pengarna tillbax!". Faktum är att det redan krävs en hel del redan innan folk ens kommenterar det, eftersom dom tror att dom stört sig på något annat, som exempelvis rödfärgen i den svart-vita rullen. Sen när finns det färg alls i en svart-vit rulle? Det gör det inte, men i ett försök att pinpointa den obehagliga känslan börjar den otränade hjärnan leta upp första bästa syndabock den kan hitta, & eftersom den inte bryr sig om ljudet så går den på bilden. Dock tenderar alla reagera på när det blir bättre, även det ofta undermedvetet om det inte är folk med smak för ljud redan från början. Ju bättre ljud det är desto mer avslappnade tenderar folk bli, & desto mindre behöver hjärnan kompensera för vad den inte hör men desperat vill ha. Hjärnan kompenserar nämligen det den förväntar sig men inte får. Det är så MP3-kodning jobbar, & använt i överdrift eller arrogans blir man trött av att lyssna på det för länge. Dock är det väldigt mycket en fråga om vanesak, är man van vid att lyssna på en viss nivå av kvalitet så blir det normen...& i det moderna sammhället så är inte pricis högkvalitativ HiFi en bristvara, & det avspeglar sig överallt. MP3 är alltid tröttande, dock kanske inte så det märks med god komprimering, ljudkvalitet däremot är har en undre gräns som ökar i takt med vanan. Dock är inte inte helt ovanlig längre att vissa har fått så allvarliga skador på hörseln att dom inte kan höra neråt 10KHz, vilket är MYCKET illa. Orsakerna kan vara många, men oavsett, så ser givetvis deras gränser helt annorlunda ut & det är ingen god idé att anpassa sig efter dom eftersom skilnaden över deras hörselfel inte spelar någon som helst roll men kan göra en värld av skilnad för alla andra.

Jag förstår myccket väl vad du menar, men det är inte det jag reagerade på utan att du hävdar att det inte är någon direkt skilnad mellan dom två mickarna. De flesta kameror har ganska låg kvalitet i DAC:arna. Det är sannolikt ganska medvetet eftersom fina omvandlare är dyra & en kamera normalt sett är till för bild med ljud som sekundär funktion. Dom som kommer se filmen senare kommer dock INTE se den genom en kamera utan via dator, dvd, video eller silverduken. VHS suger iof svullen purjo på alla sätt, men alla moderna dvd-spelare har helt okey omvandlare, & väldigt många sitter med väldigt kraftfulla ljudkort i sina datorer. Där kommer det höras MYCKET väl. Jag gillar iof inte videomicken själv, men kan förstå att folk gillar den eftersom det inte finns nån shotgun som är i närheten av dess pris i övrigt & den inte kostar möe mer än en tusenlapp, men att komma med vad som verkar ett väldigt ovetenskapligt test, utan att kunna redogöra för metoder alls, & tvärsäkert hävda att det inte är någon direkt skilnad riskerar att lura folk som vill ha mer sås än den kan leverera att alternativet, som är betydligt dyrare, inte skulle ge något extra. Jag skulle själv blivit pissed om jag insåg att jag blivit lurad att köpa nåt jag egentligen inte ville ha i tron att alternativet inte var värt pengarna pga överentusiastiska kommentarer. Vidare skrev jag vad det fanns för alternativ, i vad jag tyckta var ganska uppenbart ett tecken på att det billigaste alternativet efter en NTG-2 kostar det tredubbla....vilket många inte tycker är värt pengarna. Kommentaren "STARKT att rekomendera att man försäkrar sig om att faktisk behöva fullprofessionell kvalitet." betyder att senare alternativ inte är intressant för en vanlig amatör alls. Ordagrant. Det är på grund av att just att amatörer som inte hunnit lära sig dom enkla sakerna än tenderar lyssna väldigt mycket på folk dom förväntar sig veta vad dom säger som ett sånt påstående kan förstöra en hel del. Ergo varför jag reagerade. Luzer: Bättre ljud med en NTG än en 416? Hur får du ihop det där?? En riktigt duktig ljudnisse kan få fram ett bättre spår med en NTG än en betydligt sämre boom-nisse med proaudio-mickar, men en yrkesman blir inte precis sämre ju bättre prylar man har...

Jag brukar volymautomatisera hela dialogen så jag kan låsa den dynamisk faktiskt :-) Jobbar jag som dubber & får alla dialogspår färdigredigerade från en annan dialogredigerare så har jag flera gånger varit tvungen att lägga kompressor eftersom materialet verkligen inte var särskilt imponerande. Dock får jag mest uppdrag som sound designer, vilket ju innehåller bla dialogredigering, & när uppdragsgivarna ber om kvalitet (lärt mig att aldrig anta ett uppdrag utan att ha inriktningen fullständigt glasklar mellan oss), så gör jag alltid en fullständigt redigering på samtliga spår med fullständig automation på volym & pan, & ibland eq:n & rumsklangen. Arbetar jag med stems (undviker som pesten) så brukar jag lägga en lätt & transparant compression & limiter för högre kontroll av transienter & att "paketera" det lite, men vanligtvis ligger dom direkt på dialog-bussen. Arbetar väldigt hårt med dynamik & rymd, vilket jag tycker förstörs fullständigt av leveller-compression. Trist att det överanvänds så grymt framför allt i tv :-(

*sudd*

Jag har åsså testat dom mot varandra, & jag var inte särskilt imponerad. Du skriver inget om vad du lyssnat igenom eller vilken modell du har på luringar. Sennheisers riktigt dyra luringar är väldigt bra & ärliga. Ska köpa ett par själv vad tiden lider som extra referens, men deras billigare (2000 & neråt) är grymt optimistiska. Jag testade genom en Canon XL-2 med mina Beyerdynamic 250, & redan där tyckte jag NTG-2:an är helt okey, men Videomicken sög. Väl i studion, med lite krafs inspelat med samma avstånd & perspektiv, lyssnade jag igenom båda signalerna genom Lynx-DAC:ar genom Yamaha HS-80 aktiva högtalare, & där fann jag en massa otyg jag inte hade märkt genom kameran i videomicken, men NTG-2:an lät fortfarande hyggligt. Testade även, i samma veva, Sennheiser K6 med lobar-kapsel. Har man råd med en sån så vinner man mycket kvalitet extra för pengarna. Vill man ha "riktiga" grejer, dvs saker man faktiskt kan jobba mä minimala kompromisser, så har bla Beyerdynamic någre relativt billiga, & med ännu mer pengar får man min personliga favorit (än så länge), Sennheiser MKH-416. Däruppe däremot börjar prylarna verkligen kosta, så ska man se efter sånna så är det STARKT att rekomendera att man försäkrar sig om att faktisk behöva fullprofessionell kvalitet.

Använder du compressor aktivt på dialog? Ball :-) Själv använder jag i praktiken ingen alls, bara lite lätt i toppen för att hålla kontroll på transienterna! Ganska underhållande hur grymt olika det är med den saken mellan olika tekniker :-)

Mitt svar på titelfrågan är: Dåligt. Du vinner mycket mycket mer på att koppla in nån annan compressor-plugg, exempelvis från SSL, Waves eller TC, & applicera Luzers förslag på dom istället.

Kan säga rakt av att det där har inget med sequensern att göra. För att kunna göra ett legato, eller glide som det ofta kallas, så måste synthen du spelar på, oavsett om det är hård eller mjukvara, ha funktionen inbygd, & det specifika ljudet du vill använda måste vara skapat med parametrarna för glide aktiverade & inställda. Har du ingen synth som klarar av det eller kunskapen att hantera befintlig dito på det sättet, så funkar det mycket bra, upp till en oktav, att ställa pitch-modden på synthen till uppåt 12 halvtoner (en oktav), & skriva in/spela in pitchbend direkt i programmet :-)

Nämmen! Har länge tänkt förnya mitt medlemskap & gå på treffar igen, men den har alltid kommit nåt emellan än så länge :-( Vad är tanken bakom filmen & hur är den tänkt att genomföras? Vilka är det som håller i den? Är det Magnus & Lollo som är i farten igen? :-)

Oj, hur det startade... När jag var 15 fick jag låna ett halvdant Casio-keyboard av en polare. Hade aldrig rört nåt instrument alls innan dess, men efter att fem minuter senare knåpat ihop min första låt, kom jag fram till att den faktiskt gick att skapa nåt konkret på istället för att bara pilla på så det kom kul ljudeffekter. Efter ett halvår & som nybliven medlem i ett band som försökte göra techno hade jag kommit fram till att jag trivdes så bra med musik att jag, samma vecka jag var tvungen att lämna tillbax keyboardet, på nåt mirakulöst sätt lyckades få råd med en Roland JUNO-60 hybrid/analogsynth. Jag var alltid den enda i dom banden vi drev då som faktiskt både förstog & engagerade mig även i tekniken runt själva musiken, så förutom keyboardist & sångare blev det raskt jag som fick ta rollen som ljudtekniker när vi repade. Kombinationen replokalstekniker, att jag började hänga i musikaffärerna där jag testade varenda pryl jag kunde hitta timtal i sträck, & att jag köpte varenda musikertidning jag kunde hitta & lusläste från pärm till pärm tills jag kunde dom utantill, gav mig bevisligen en väldigt bra grund att stå på eftersom jag, efter en personlig intervju, blev antagen som elev & lärling på en professionell ettårig utbildning på ett skivbolag & produktionsfirma här i Majorna. En väldigt kul sak med det var att jag var den enda någonsin som kom in utan tidigare ljud- eller musikutbildningar eller ens gymnasiebetyg! Förutom att utveckla mina tidigare kunskaper i professionell miljö, lärde jag mig framför allt att hantera den mytomspunna compressorn, analog inspelnings & mixteknik via 24-kanals 2"-bandare, hur musikbranchen funkade från idé fram tills den färdiga skivan passerat disken i affären, men framför allt lärde jag mig samarbeta med rent professionella musiker & producenter. ...det gav mig problem senare vill jag lova... Även om jag aldrig hade kunnat gissa det då, så var det här som jag lade grunden till min karriär som sounddesigner när jag tog varje tillfälle jag kunde få att rigga upp studion & spela in en massa roliga ljudeffekter till DAT. Min käre mentor är en fantastisk musiker & ljudtekniker utan några som helst kopplingar till Industrial, EBM eller Noisemusic. Hard effects hade han all förståelse för, men efter en stund slutade han fråga vad jag skulle med alla trasiga ljud, brus & störningar till ;-) Dessa gamla ljud är fortfarande, trots tiden, naturliga delar av mitt jobb & sound :-) Som nyligen diplomerad ljudtekniker & producent blev jag via ett dåvarande jobb kontaktad av ett sällskap som ville släppa en officiell CD-skiva med en gammal revyartist vid namn Karl Gerhard, mastrat & PQ-kodat ifrån 1/4" rullband inspelade under hans sista framträdande innan gamla Lorensberg revs. Ljudteknikern kallade sig "Knupp" på loggraporten, & det visade sig vara den inte helt okända Tage Danielsson, innan han själv blev revyaartist :-) Det är fortfarande det svåraste jobb jag någonsin gjort & sannorlik någonsin kommer göra. Jag gav dom ett val: Antingen får ni ett hyggligt jobb men det går snabbt, eller så kommer det ta väldigt lång tid men det blir fantastisk. Till min stora glädje övervägde dom inte ens alternativ ett, så nästan sex månader senare lämnade jag äntligen över den färdiga mastern till presseriet & firade med att sova två dyng i sträck. För att kunna ge en bild av hur fan en enda CD-skiva på cirka 70 minuter ska kunna ta ett helt halvår att mastra, så bör jag nog förklara vad man hade att jobba med. Två 50 år gammla rullband har garanterat degraderat, olika mycket beroende på förvaring & ren otur, men även om det inte låter illa vid normal lyssning, så gömmer sig alla skador där. Transfern, från 1/4" studiobandaren hela vägen via mitt nyinköpta ljudkort & ner på hårddisken var fullständigt perfekt. Den snälla varianten: dåtidens plugins lät kuk. Jag satt på en Pentium 200, & den enda outboard jag kunde använda var en EQ, så varenda liten peak som måste sänkas, varenda liten justering & förädling måste ske fullständigt manuellt. Hur jag än försökte använda mjukvaru-compressorer & hur försiktig jag än var så kom skadorna rusande & hela ljudbilden tog ett svanhopp rakt ner i helvetet & vägrade komma upp igen förrens jag slängde pluggarna. Sample för sample fick jag gå igenom hela plattan från början till slut, & fick sänka alla peakar, ofta i flera nivåer, efter en variant av tröskelstandard jag bestämt. Det är grymt frustrerande att jobba så extremt & endå bara kunna avverka några sekunder per dag, men jag ångrade aldrig för en sekund mitt & deras val. Detta blev nästa steg mot filmen då jag fick en ny & djupare förståelse för ljud &, även om jag inte kunda sätta namn på det då, psychoaukustik. Framför allt, ur den här processen utvecklade jag några principer som varit väldigt viktiga för hur jag kom att hantera ljuddesign inom film. Efter några sega & frustrerande år som producent, ljudtekniker, musiker & artist, kom jag av en tillfällighet, utan minsta koppling till musiken, i kontakt med några amatörfilmare. Har man enbart jobbat med proffessionella personer, folk med erfarenhet & kunnande som vet hur man samarbetar, så blir det en chock när man inleder samarbete med folk som varesig vet vad dom gör eller kan samarbeta. Att kalla detta uppvaknande till verkligheten kalldusch var som att kalla Titanic jolle. Dom problem som dök upp tidigare berodde i praktiken alltid på kreativa & tekniska orsaker, & i dom få fall egon & personliga konflikter dök upp angick det aldrig mig. Jag insåg panikslaget att jag hamnat längst ner i botten. Alla mina erfarenheter & rutiner betydde helt plötsligt inte ett piss, & jag var tvungen att bygga upp min nya karriär från en punkt jag aldrig varit nära förut. Tolka nu för helvete inte vad jag skrivit som att jag tror jag var bättre & förmer än dom andra & ser ner på dom. Tvärt om. Vi var alla på samma nivå, & vi strävade alla efter att bli bättre. Vissa lärde sig utvecklas & gå vidare, andra inte, men alla drevs vi av den underbara skaparglädjen. Den tiden var hård & i många fall smärtsam, men det var grymt givande att tillsammans utvecklas & gå framåt. Det här var vad jag behövde för att kunna gå vidare, & man har fått vänner för livet på köpet. :-) Det här är en väldigt enkel version av vad som fick mig att börja från första början, med bara dom viktigaste checkpoints. Omöjligt att säga vad som hade hänt om något hade varit annorlunda, men min erfarenhet säger att så länge man vet vart man vill färdas & inte lämnar sin väg för att den är gropig, så är varje korsning bara en möjlig rutt av oändliga vägar som alla leder mot samma destination i slutändan. Jag hade aldrig egentligen vare sig ekonomi eller något direkt stöd från någon, vilket i kombination med att jag har ADHD borde betyda att jag borde blivit sopåkare eller mugg-städare, men så blev det inte. Idag är jag framför allt sound designer (med diskret 5.1 som weapon of choice), vilket innebär att man ensam ska kunna genomföra en fullständig ljudproduktion från dess man får den låsta klippningen fram tills den ska ner på leveransformat, men jobbar även som musikproducent & tekniker, gör väldigt mycker ADR, med klippning, kameraman, regi, mastering & en del annat. Har en studio i centrala göteborg som är en del av ett större producentkollektiv, & ska strax starta upp mitt första egna långfilmproject baserat på en berättelse jag började skriva redan under min tid på Helikopter Records :-)

Varför inte testa att musiksätta en gammal stumfilm eller liknande som övning? Det första jag nånsin musik-, effekt- & dialogsatte i surround var faktiskt Fritz Lang´s Metropolis! ...kan kanske diskuteras om Rotwang VERKLIGEN föreslog Fredersen att göra onaturliga saker med grannens pudel & om Maria verkligen hade djup manlig whiskeyröst...men det skyller vi på kreativ frihet ;-)

Tänker absolut inte tala emot föregående talare, men tillägga att det GÅR att koppla in luringar i line...men inte ens med dom mest lättsmiskade hifi-luringar kan du få mycket mer än en enretsamt låg signal. Kopplade hoppfullt in mina Beyer 250 i linen på min då nya Yamaha SY-1 analogsynth innan jag fick iväg den till studion för en massa år sen, men gav raskt upp & fick rota fram ett av mina KORG pedalbord istället som luringsförstärkare. Off topic så måste jag säga att det endå var mycket roligare att kunna spela med effekter, men vad är det egentligen du vill koppla upp & finns det inte form av luruttag alls eller finns det nån annan anledning att du inte vill använda vad som (i så fall) finns? Um, eftersom det låter lätt efterblivet i min lilla anekdot att inte koppla upp pedalbordet direkt bör jag nog nämna att jag inte hade använt det på länge & min dåvarande flickvän hade städ-dille...så det tog mig en timma att hitta det...;)

Den boken har jag! En av dom bättre :-) Generellt gäller attljudet från location ska användas så långt det går...men av diverse orsaker så brukar det vara lite si å så med det ljudet... Att eftersynca är en dyr & omständig process (ett av dom jobb jag får mest av själv, faktiskt), tyvärr väldigt ovanlig i sverige, men i Hollywood bla så kan man räkna med att minst 40% av en rulle har varit tvunget att syncas, give or take. Vad jag tycker är lite tragiskt är att det väldigt ofta dras till en av två extremer. Antingen, som i Sverige generellt, så rynkar folk på näsan & säger att "-Men, det kommer väl ingen annan än du kunna höra endå!?" på repliker som låter som gamla lik. Eller så resoneras det att ljudet på location inte är särskilt viktigt alternativt inte spelar nån som helst roll, eftersom det endå planerats att dubba om allt för att spara tid. Det är som att säga att man ska glo på Big Brothel & Idol för mental stimulans. En mycket bra inställning är att spela in så väl som omständigheterna kräver, & reparera det som inte funnits möjlighet att göra bättre. Det finns många regissörer som är duktiga på att arbeta så i bla Hollywood, & jag har jobbat med några som har varit väldigt lyhörda för sånt även här i Sverige :-)

Frasen "They´re coming to take me away haha, they´re coming to take me away ho ho hi hi ha ha to the funny farm, where life is beutiful all the time" är inte mä eller? *nyf* Enda alternativet jag kan komma på...

Munthe: Respect! :-D DÅ är det inte särskilt osannolikt att jag har sett dina bilder, för jag spelade mycket mutant när jag gick i högstadiet & dom första gymnasierna :-)

Huh? Vad har du fått det ifrån? Mutant & dess uppföljare, även Chronicles utspelar sig oftast på planeter, gärna den 10:e (som enligt sagan absolut finns därute & är beboelig), & har inte jack med Warhammer att göra, varesig i miljö eller utrustning/rustning. Har inte hört ordet Tyranids förut, i Space Hulk slogs man ju mot Genestealers? Spelade aldrig Warhammer eller 40K as such, är dock erfaren av det steget under mångårig spelare eftersom kretsarna jag ungicks med på den tiden i stort sett levde för allt sånt, men väldigt mycket Space Marine (utveckling av gamla Epic) blev det (Min armé var Marines, av en grön chapter som kallades Razormarines) :-D

With all due disrespect...det här såg fan ut (haha) Finns bra religiösa filmer, eller ja, där religion spelar en stor roll. Se bara på The Exorcist, Sin Eater & nya The Reaping, men den här känns inte bra alls & verkar desperat försöka uppväga inkompetens med församlingsmedlemmarnas pliktkänsla. Jeez...

Spider-Alien! Gotta see!!! Undras om den där Venom-nissen mä rastaflätor måhända heter typ Acid eller nåt då? ;-)

Javisst! & när onanin uppfanns stog plötsligt en hel värld av horor & gigolos plötsligt ute i kylan! Sport är farligt åsså...endorfinkickarna, som är i det närmsta gratis, har konkurerat ut gammal fin heroin & PCP, så nu måste alla gamla pushers sälja bingolotter & kakor för att övrleva denna kalla kalla värld. Dålig stil, det...

Inte nödvändigtvis. Arbetar nästan uteslutande med 6-kanalig Broadcast Wave. Då slipper man alla bökiga mono-filer & problemen dom kan innebära. Jag skulle säga att mixa stereo är svårt, att mixa surround är på många sätt enklare, men väldigt annorlunda & kräver annat tänkande. Sen är det även viss skilnad i hur man arbetar med Dolby contra DTS. Själv skulle jag aldrig använda Premiere (igen) till något som har med ljud att göra. Har man inget val så är det en sak, kan man använda något annat så är det bättre :-)

Jag jobbar VÄLDIGT mycket med dubbing & eftersync. Jag kan säga som så: om du inte vet vad du gör..UNDVIK SOM PESTEN! Är absolut ingen motståndare till ADR (eftersync, att lägga om röster i posten), jobbar ju möe med det själv & ofta är det i allra högsta grad nödvändigt, men löjligt få som ger sig in i det vet vad dom gör & hur grymt mycket tid sånt tar för att få bra. Många tar till eftersync som ett sätt att spara tid & få lata sig lite på inspelningarna, men i slutändan så kan det lätt & ledigt fördubbla tiden för efterproduktion, & kosta en smärre förmögenhet om det ska bli bra. Eftersync är en konst i sig, inte bara tekniskt, utan i allra högsta grad även (om inte mest) för skådespelarna. Att spela, & då dessutom bra, utan att kunna röra sig & agera mot andra som man vill kräver ett väldigt annorlunda sätt att tänka. Det finns inga likheter med location-acting, & det behövs oftast minst 10-20 tagningar per fras, rekordet jag råkat ut för var en som inte kunde sätta något som ens gick att puzzla ihop förrens efter 300 tagningar av samma replik (läs: inte scen, utan en mening på fem ord). Okey, normalt sett får sånt folk sparken & byts ut, vilket tyvärr inte var en option här, men summa kardemumma är att det är svårt. Sen kommer att både den som sköter spakarna & den eventuelle regissören måste veta hur dom ska regissera skådisen, hur man kan klippa upp & puzzla ihop fraser, samt vad som passar både syncmässigt & i helhet. Efter inspelningarna av nya dialogen kommer redigeringen av densamma, uppmatchning, aukustikläggning, & normalisering (mixning). Räkna med att det tar minst lika lång tid som själva inspelningen av rösterna, för det mesta mycket mer, under förutsättningen att man inte låtit skådisarna vänta medans man gjort det samtidigt. Inte att rekomendera mer än för att kunna vara säker på att speciella tagningar verkligen fungrar. Eftersync/ADR använde mycket flitigt inom film generellt, speciellt i Hollywood, men då oftast enbart för att man inte, av olika orsaker, kunnat ta bättre ljud på plats för enskilda repliker. Kan vara för att tagningen i övrigt var en sån fem-etta, att det blivit något tekniskt fel, eller det helt enkelt inte funnits tid att göra om tillräckligt bra på location. I Bad Taste var dom tvugna att eftersynca allt för att all ljudmedia förstördes av misstag, men dom hade endå tagit allt på plats först i avsikt att faktiskt använda det. Oavsett orsaken, så är det i dom här fallen en metod för att reparera, inte spara tid...för det gör man inte. Lägg hellre 3 lapp (vill jag minnas det kostade) på en Röde NTG-2 mick, en tusenlapp på en Röde Boompole, ett par riktigt bra luringar (Både Beyerdynamic & Sennheiser har väldigt bra luringar), & köp en så bra kabel du kan hita & ha råd med, & sätt allt i händerna på någon som vet vad dom gör. Det vinner du enormt på. Det är kul att dubba, men kräver en sjuhelvetes massa tid & kunnande.

Hm. Vad vore filmer som Alien, Nikita, Leon, Hypercube, Dark Water, The Eye & Hellraiser för att nämna några varit utan sina kvinnliga main leads?

Vad har du för ljudkort?

För min del tycker jag en hela Laphroigh-whiskey brukar göra susen! :-)