Hur började just DU?

[KnUDan]

Tänkte att jag skulle göra en kul och intressant tråd som ni själva berättar vad som fick just er att börja göra egna filmer?

Inte bara "tyckte om film", annars hade ni nog inte varit på detta forumet :)

 

Hur ni gick tillväga, tror ni fattar nu

 

jag börjar då, det var för ett par år sedan (12-13 års åldern) alla tyckte det var så coolt med att föräldrarna hade egen kamera så om man riktigt snäll o bäddade sängen (haha) så fick vi låna den och så gjorde vi lite filmer med kameran, helt oredigerat, vilket såg ut som en mardröm om man tänker tillbaka på det :).

 

Det var nog det som lyfte fram att man ville hålla på mer med film, man gjorde fler filmer och redigerade på datorn (i Movie maker ), man hade både roligt medans man filmade och när andra kollade på dem.

 

Då blir man ju ännu mer intresserad, börjar kolla efter mer avancerade program, göra olika saker i Premie pro och after effects, gå efter guider och sånt.

 

Det gick i den banan. Ska börja i högskolan med den inriktningen sen, ska bli kul.

 

eran tur =) //KnUDan

[wiberg]

Kan börja med att säga att jag inte alls är road av den här typen av inlägg.

Men när jag nu sitter här i väntans tider så kan jag nog göra en insatts. haha.

 

Tror jag gick i lågstadiet då jag byggde min första filmkamera utav ett cornflakespaket samt lite toalettrullar. Tror jag även snodde lite gladpack. Just för optiken!

 

Som svar på det ni undrar så kan jag bara säga,

- Jag har ingen aning!

 

//Johan

[jmalmsten]

Berättar man inte detta i Presentationstråden?

 

Men men... har lite dötid framöver medan AE renderar...

 

Har sett onödigt mycket film så länge jag kan minnas. Har läst allt jag kommit över i filmteknik-väg sedan jag lärde mig läsa. Tog alla chanser att filma jag fick... Första projektet var nog ett nyhetsprogram i 5an... Kameraredigerat o eländigt... men mina första in-camera-effekter på en VHSC... eller var det Video8? vetefan...

 

När jag blev tretton fick jag chansen att åka på sommarläger där jag valde Animerings-valet... Scratch hette lägret och jag åkte varje år från 1998 till 2002 (har t-shirts från alla;)). Där satte jag in mig mer och mer i just animationen... inga vidare konstverk... men kul var det... också analog-video.

 

I gymnasiet tog jag sidospår mot programmering... tänkte bli spelprogrammerare. Läste och läste och läste. Tills en dag i 3e ring då jag upptäckte att största delen av tiden så läste jag ju bara hur man gör "cut-scenes"... Då kom det faktiska beslutet... Det är film jag ska göra! Det är ju det jag sitter och pillar med på fritiden ändå. Jag kan ju lika gärna få betalt för det... Kortfilmsprojektet i gymnasiet föll pladask pga överambitiösitet och inget blev filmat. Bara manus och ett gäng storyboards (Nån gång ska jag väl dra en Luc Besson och filma mitt gamla manus när jag har råd att slänga ett par hundra miljoner på den;))... Men till min överraskning fick jag MVG i filmkunskap ändå... Flitet var iallafall inte ouppmärksammat...

 

Sen har det rullat på... köpte min gamla NVGS11, ryckte in i lumpen, körde sönder BV2091, muckade, blev måttligt less på norrbotten efter det.... och kom in på Luleå Tekniska Universitet... DOH!

 

Och här har jag varit nu de senaste 3 åren...

[Christian van Caine]

Oj, hur det startade...

När jag var 15 fick jag låna ett halvdant Casio-keyboard av en polare. Hade aldrig rört nåt instrument alls innan dess, men efter att fem minuter senare knåpat ihop min första låt, kom jag fram till att den faktiskt gick att skapa nåt konkret på istället för att bara pilla på så det kom kul ljudeffekter.

 

Efter ett halvår & som nybliven medlem i ett band som försökte göra techno hade jag kommit fram till att jag trivdes så bra med musik att jag, samma vecka jag var tvungen att lämna tillbax keyboardet, på nåt mirakulöst sätt lyckades få råd med en Roland JUNO-60 hybrid/analogsynth.

Jag var alltid den enda i dom banden vi drev då som faktiskt både förstog & engagerade mig även i tekniken runt själva musiken, så förutom keyboardist & sångare blev det raskt jag som fick ta rollen som ljudtekniker när vi repade.

 

Kombinationen replokalstekniker, att jag började hänga i musikaffärerna där jag testade varenda pryl jag kunde hitta timtal i sträck, & att jag köpte varenda musikertidning jag kunde hitta & lusläste från pärm till pärm tills jag kunde dom utantill, gav mig bevisligen en väldigt bra grund att stå på eftersom jag, efter en personlig intervju, blev antagen som elev & lärling på en professionell ettårig utbildning på ett skivbolag & produktionsfirma här i Majorna.

En väldigt kul sak med det var att jag var den enda någonsin som kom in utan tidigare ljud- eller musikutbildningar eller ens gymnasiebetyg!

Förutom att utveckla mina tidigare kunskaper i professionell miljö, lärde jag mig framför allt att hantera den mytomspunna compressorn, analog inspelnings & mixteknik via 24-kanals 2"-bandare, hur musikbranchen funkade från idé fram tills den färdiga skivan passerat disken i affären, men framför allt lärde jag mig samarbeta med rent professionella musiker & producenter.

...det gav mig problem senare vill jag lova...

Även om jag aldrig hade kunnat gissa det då, så var det här som jag lade grunden till min karriär som sounddesigner när jag tog varje tillfälle jag kunde få att rigga upp studion & spela in en massa roliga ljudeffekter till DAT. Min käre mentor är en fantastisk musiker & ljudtekniker utan några som helst kopplingar till Industrial, EBM eller Noisemusic. Hard effects hade han all förståelse för, men efter en stund slutade han fråga vad jag skulle med alla trasiga ljud, brus & störningar till ;-)

Dessa gamla ljud är fortfarande, trots tiden, naturliga delar av mitt jobb & sound :-)

 

Som nyligen diplomerad ljudtekniker & producent blev jag via ett dåvarande jobb kontaktad av ett sällskap som ville släppa en officiell CD-skiva med en gammal revyartist vid namn Karl Gerhard, mastrat & PQ-kodat ifrån 1/4" rullband inspelade under hans sista framträdande innan gamla Lorensberg revs.

Ljudteknikern kallade sig "Knupp" på loggraporten, & det visade sig vara den inte helt okända Tage Danielsson, innan han själv blev revyaartist :-)

Det är fortfarande det svåraste jobb jag någonsin gjort & sannorlik någonsin kommer göra.

Jag gav dom ett val: Antingen får ni ett hyggligt jobb men det går snabbt, eller så kommer det ta väldigt lång tid men det blir fantastisk.

Till min stora glädje övervägde dom inte ens alternativ ett, så nästan sex månader senare lämnade jag äntligen över den färdiga mastern till presseriet & firade med att sova två dyng i sträck.

För att kunna ge en bild av hur fan en enda CD-skiva på cirka 70 minuter ska kunna ta ett helt halvår att mastra, så bör jag nog förklara vad man hade att jobba med.

Två 50 år gammla rullband har garanterat degraderat, olika mycket beroende på förvaring & ren otur, men även om det inte låter illa vid normal lyssning, så gömmer sig alla skador där.

Transfern, från 1/4" studiobandaren hela vägen via mitt nyinköpta ljudkort & ner på hårddisken var fullständigt perfekt.

Den snälla varianten: dåtidens plugins lät kuk. Jag satt på en Pentium 200, & den enda outboard jag kunde använda var en EQ, så varenda liten peak som måste sänkas, varenda liten justering & förädling måste ske fullständigt manuellt.

Hur jag än försökte använda mjukvaru-compressorer & hur försiktig jag än var så kom skadorna rusande & hela ljudbilden tog ett svanhopp rakt ner i helvetet & vägrade komma upp igen förrens jag slängde pluggarna.

Sample för sample fick jag gå igenom hela plattan från början till slut, & fick sänka alla peakar, ofta i flera nivåer, efter en variant av tröskelstandard jag bestämt.

Det är grymt frustrerande att jobba så extremt & endå bara kunna avverka några sekunder per dag, men jag ångrade aldrig för en sekund mitt & deras val.

 

Detta blev nästa steg mot filmen då jag fick en ny & djupare förståelse för ljud &, även om jag inte kunda sätta namn på det då, psychoaukustik. Framför allt, ur den här processen utvecklade jag några principer som varit väldigt viktiga för hur jag kom att hantera ljuddesign inom film.

 

Efter några sega & frustrerande år som producent, ljudtekniker, musiker & artist, kom jag av en tillfällighet, utan minsta koppling till musiken, i kontakt med några amatörfilmare.

Har man enbart jobbat med proffessionella personer, folk med erfarenhet & kunnande som vet hur man samarbetar, så blir det en chock när man inleder samarbete med folk som varesig vet vad dom gör eller kan samarbeta.

Att kalla detta uppvaknande till verkligheten kalldusch var som att kalla Titanic jolle. Dom problem som dök upp tidigare berodde i praktiken alltid på kreativa & tekniska orsaker, & i dom få fall egon & personliga konflikter dök upp angick det aldrig mig. Jag insåg panikslaget att jag hamnat längst ner i botten. Alla mina erfarenheter & rutiner betydde helt plötsligt inte ett piss, & jag var tvungen att bygga upp min nya karriär från en punkt jag aldrig varit nära förut.

 

Tolka nu för helvete inte vad jag skrivit som att jag tror jag var bättre & förmer än dom andra & ser ner på dom.

Tvärt om. Vi var alla på samma nivå, & vi strävade alla efter att bli bättre. Vissa lärde sig utvecklas & gå vidare, andra inte, men alla drevs vi av den underbara skaparglädjen.

Den tiden var hård & i många fall smärtsam, men det var grymt givande att tillsammans utvecklas & gå framåt. Det här var vad jag behövde för att kunna gå vidare, & man har fått vänner för livet på köpet. :-)

 

Det här är en väldigt enkel version av vad som fick mig att börja från första början, med bara dom viktigaste checkpoints. Omöjligt att säga vad som hade hänt om något hade varit annorlunda, men min erfarenhet säger att så länge man vet vart man vill färdas & inte lämnar sin väg för att den är gropig, så är varje korsning bara en möjlig rutt av oändliga vägar som alla leder mot samma destination i slutändan.

Jag hade aldrig egentligen vare sig ekonomi eller något direkt stöd från någon, vilket i kombination med att jag har ADHD borde betyda att jag borde blivit sopåkare eller mugg-städare, men så blev det inte.

Idag är jag framför allt sound designer (med diskret 5.1 som weapon of choice), vilket innebär att man ensam ska kunna genomföra en fullständig ljudproduktion från dess man får den låsta klippningen fram tills den ska ner på leveransformat, men jobbar även som musikproducent & tekniker, gör väldigt mycker ADR, med klippning, kameraman, regi, mastering & en del annat.

Har en studio i centrala göteborg som är en del av ett större producentkollektiv, & ska strax starta upp mitt första egna långfilmproject baserat på en berättelse jag började skriva redan under min tid på Helikopter Records :-)

[Eibon]

Varit intresserad av film och allmän kreativitet sålänge jag kan minnas, började samla på skräckfilm och annat europeiskt tok då jag var 15 (95) kanske. nåt jag håller uppe fortfarande. tänkte aldrig riktigt på att jag kunde jobba med det nån dag. efter gymnasiet gick jag som in i väggen med vad jag ville göra tills en annan filmsamlare jag känner skickade sitt slutprojekt från folkhögskolan i kalix. var som en total uppenbarelse att jag skulle gå dit, så sökte men kom inte in men kom in året därpå...tja på den vägen är det. däremot lessna jag lite på arbeta med film så jobbar på svt just nu. jobbade aldrig på film men efter 2 års filmande på skolan så blev jag bara less på stora projekt.

[vesslan]

Jag gjorde en film i 8:an. Alltså för exakt 1 och ett halvår sedan som blev jäkligt dåligh och tråkig. Men det var från det jag fick inspiration och idéer. Jag varken regisserade eller redigerade. Men nu är det jag som gör allt det :)

[Mega99]

Jag hade väl alltid liksom intresserat mig för filmskapande ;) Minns att jag var väldigt liten när jag såg ett två timmar långt "Behind the scenes" program på tv, det såg bara så skoj ut.

 

Jo, när man tänker tillbaka på de första "filmerna" man gjorde så frågar man ju nästan sig själv bara "Vad fan tänkte jag på?!", och det är ju intressant på så sätt att man märker hur mycket man "växt" inom ämnet.

[EvilElvis]

Började med hasch nån gång i högstadiet. Sen blev det amfetamin, sen var lavinen igång. Idag är jag horsepundare med armar som nåldynor.

[Christian van Caine]

Mes. Riktiga karla-karlar tar ett kilo PCP för att rensa rören.

Enda sättet att bli en flygande vårrulle som äter pensionärer!

Äkta Bob Hallonsaft får man hår på scrotum av åsså!