jbergman

Jag menar berättarröst i allmänhet, och den här monologen är inget undantag. Det är helt enkelt rätt sömnigt att lyssna på en berättarröst som maler på medan man tittar på en film. Fundera på hur ni kan berätta med bilder i stället. /Jakob

Berättarröst är rätt tråkigt. På allvar. /Jakob

Okej, i det lilla du skrivit så ser jag inte det budskapet någonstans. Jag hoppas att du inser att även en monolog behöver skrivas i manus. Och nittio procent berättarröst är inte särskilt spännande. Mommo? Det blir nog inte mer klyschigt än så. Klyscha på klyscha. Hon är gammal och död, eller hur? Kände hon verkligen pressen att börja dricka tidigt på fyrtiotalet? På motbokens tid? /Jakob

Det kanske egentligen är en fråga om vem man tror vet hur man använder semikolon och kan stava till "wannabe"? Kan man klaga på en webbfråga så kan man väl klaga på språkhanteringen... Nä, egentligen vet jag att regissörer och producenter stavar lika jävla illa, så läget är väl jämnt. /Jakob

Det borde vara samma situation som jag nämner här: http://forum.voodoofilm.org/showthread.php?t=29896 /Jakob

Undvik sådant som att kalla dem för "A" och "B" eller "Man #1" och "Man #2". Du kan ge dem namn om du vill, men ofta är det bättre att separera dem med deras olika karakteristika, som att kalla dem för "Stekaren" och "Luffaren" eller "Mor" och "Dotter" eller "Hemmafrun" och "Pizzabudet" exempelvis. /Jakob

Ja, det bör inte vara några problem. Så här står det i Att göra tv-program: "Vid vissa tillfällen gäller dock citaträtt. Det innebär att ett utdrag får ske 'i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som omfattas av ändamålet'. Det betyder att man i viss utsträckning i sitt eget skapande får citera ur andras offentliggjorda verk, men bara för att kritisera eller belysa det andra verket eller för att underbygga ett eget ställningstagande. Omvänt innebär det att man inte får vidarebefordra någon annans verk som ett självständigt inslag i det egna arbetet." /Jakob

Jo, det kan man visst göra. Det har exempelvis tidigare på forumet diskuterats vad som gäller för affärsgallerior, och där kan man konstatera att ägarna gärna sätter upp regler som de inte alls har rätt till. Eller för att ta ett annat exempel, direkt ur verkligheten, hur är det med en konsert som hålls på allmänt område? Det finns flera fall där arrangörer försökt förbjuda fotografering eller videoupptagning, men det har de ingen som helst rätt till. Min mening är att nson i stort sett har rätt i vad han säger, men vissa kommer alltid föredra att vara får som går dit herden pekar istället för att tänka själva. Vi är medborgare, inte undersåtar. /Jakob

Du fakturerar när filmen är levererad. /Jakob

Nej, en situation är inte en historia. Ditt manus har mest upplägget hos en sketch, vilket det inte är något fel med, men då måste det vara kul också. I nuläget ser jag inget som är värt att gå vidare med. Och skippa alla "vi ser". /Jakob

Tjena grabben! Nu har jag läst manuset ett par gånger, och min första tanke var att det inte händer någonting, men sedan fick jag revidera den uppfattningen. I stället får jag konstatera att det inte händer huvudpersonen någonting. Visst, Dan blir dumpad av sin tjej, men han förändras inte på något sätt under filmens gång. Han lär sig ingenting nytt. Det är lätt att tänka att filmen handlar om ett uppbrott, men det räcker inte i sig. Det blir bara intressant om folk, dvs Dan och Erika, är annorlunda människor efter uppbrottet än före. Mitt förslag är att tänka igenom hur du vill att Dan och Erika skall vara i slutet av filmen och sedan göra dem till helt andra personer i början. Lycka till! /Jakob

Är det PM som gäller då? /Jakob

http://forum.voodoofilm.org/showthread.php?t=17674

Du får utgå från hur mycket du anser dig vara värd per timme och sedan lägga till vad du anser att utrustningshyran går på. Om du tycker att det är rimligt att du kan slå ihop det till 400 kr per timme så blir det ju 16 000 - 20 000. Det känns väl inte helt orimligt. /Jakob

Frågan är ju i första hand hur ert kontrakt med TV 4 ser ut. I andra hand är det frågan om vem som är ansvarig för musikrättigheterna om det inte är reglerat i kontraktet. Det låter som att ni blivit blåsta av TV 4. Återkom med information om vad juristen har att säga, för jag är mycket intresserad av utgången. Lycka till! /Jakob

Är det en instruktion till en biografmaskinist? Lite mer kontext skulle hjälpa. Det enda jag kan tänka mig är att långfilmen inte är "förbeskuren" utan att man får se till att visa den rätt. Dock är jag dels ingen expert på området, dels hjälper det väl inte så mycket eftersom det knappast hjälper med översättningen. /Jakob

Ni har missförstått manusets roll. Ni anger den ålder ni har tänkt er, säg 53, så att den som läser manuset har möjlighet att skaffa sig en uppfattning om vem människan är, och sedan spelar det ingen roll om ni besätter rollen med någon som är 40 eller 60. Jag hoppas verkligen att ni inser att nästan ingenting av vad du beskriver finns i manuset. Vad vi ser är en kvinna som tar livet av en familj (på ett minst sagt långsökt sätt) efter en middag. Det är allt. Epic fail i så fall. Ni berättar inget av det. Sympati med Asta? Är du seriös? Det vi ser av henne är att hon skär upp en stek, ber till gud och dödar sin familj... Ert problem är att ni vill berätta en historia som inte ryms på fem minuter. Och manuset, som det är skrivet, ryms förvisso inte heller på fem minuter. Ni måste tänka om från grunden, och skriva en film på 1-3 scener, inte 15. /Jakob

Det börjar bra, det fortsätter bra, men sedan tar det bara slut, och då blev jag besviken. En film behöver ett vettigt slut, något som lyfter filmen. Men jag skrattade några gånger, och det är ju inte illa. Plus i kanten för detaljerna, som hexagonerna i "tvättstugan". Hantverksmässigt har ni dock en del att jobba med. Ljudet är du ju medveten om, så det lämnar jag därhän. Ljus, foto och klippning kan dock förbättras en hel del, och det handlar inte om utrustningen. Ett litet exempel: om du hade låtit bli att placera gästerna i en soffa mot väggen hade du sluppit deras tydliga skuggor. Och undvik medljus så gott det går. Och att ha en massa lampor i bild, det är inte snyggt. Klipp inte mellan likartade bilder. Och så vidare... Lycka till med nästa film! /Jakob

Jag tycker att du är lite orättvis mot skådisarna. Jag har svårt att se hur någon skulle klara av att leverera den dialogen utan att framstå som ett skämt. Problemet är manuset, om du frågar mig. /Jakob

Tänk på att om du kör med systemkamera är du för närvarande begränsad till klipp på ca 12 minuter om du kör full hd-upplösning. Lite kort för en spelning, kan man tänka. /Jakob

I nuläget är den inte så himla lätt att få tag på tyvärr. /Jakob

Jag har sett dina andra trådar om ämnet, och jag förstår att du är intresserad av fallet, men ingenstans har jag sett en dramatisk infallsvinkel. Jack Uppskäraren är i sig ingen historia. Morden i Whitechapel är bara ett händelseförlopp, som det ju brukar vara i verkligheten, och det blir det ingen bra historia av. Morden skulle däremot kunna användas till många olika historier. Vi skulle kunna ha en seriemördarthriller ur mördarens perspektiv, eller en seriemördarjakt utifrån polisernas perspektiv, eller en seriemördarjakt ur en journalists perspektiv, eller en helt annan historia där morden bara förekommer i bakgrunden. Inget är mer rätt än något annat. Vad du måste bestämma dig för är vilken historia du vill berätta, och att säga att det skall vara så verklighetstroget som möjligt är inte ett svar. Och fråga dig varför detta är den historia du vill berätta. Varför valde Alan Moore i From Hell att köra på frimurarspåret? Var det för att han trodde att det var sant? Eller var det helt enkelt så att han ansåg att det var den bästa historien och att den dessutom lät honom ge sin syn på samhället och klasskillnader? Och om man skriver om en jakt på en seriemördare så är det ganska givet att mördaren avslöjas vid någon tidpunkt, och oavsett vad du väljer kommer det att finnas en massa ripperologer som är skeptiska till dina slutsatser. Men du måste göra ett ställningstagande. Samma sak gäller förstås om man skriver om mordet på JFK eller Palme. Varför inte skriva en historia där mördaren är en utomjording? Så var det i Star Trek... Fråga dig sedan vem huvudpersonen är. Din historia är din huvudpersons. Dessa är bara en del grundläggande funderingar som du måste gå igenom, annars är det givet att du kommer att köra fast. Lycka till! /Jakob

Nja, är det mulet så lär du inte behöva någon lättning, för då kommer ju ljuset redan från alla håll. Ta med både en vanlig frigga och en silverfrigga så får du se på plats vad du kan göra med dem, om nu behovet finns. En frigga funkar på samma sätt oavsett om det är solsken eller mulet, med skillnaden att i det senare fallet reflekterar man en del av himlen istället för bara solen, och följaktligen blir effekten mycket svagare. Det är därför det bara blir relevant i närbilder. Jag förstår inte riktigt vad du är ute efter eller vad frågan egentligen handlar om, om jag skall vara uppriktig. /Jakob

Lämna lamporna hemma och låt solen göra jobbet. En frigga kan väl däremot komma till användning om ni vill ha lite lättning i närbilderna. /Jakob

Stämmer det där verkligen? Min fråga är uppriktig, för jag brukar sällan försöka få folk att se olika filmer, så jag vet inte hur reaktionerna blir. Nu plockar jag fritt ur minnet, men indiefilmer som "Pi" och "Running Time" gick inte illa, och hollywoodfilmer som "Schindler's List" och "Sin City" var knappast några floppar. Men men, jag är inte ute efter intäktssiffror, utan att faktiskt komma åt folks reaktioner inför svartvitt. Det är ju också värt att komma ihåg att det gjordes gott om svartvita filmer i flera decennier efter färgfilmens intåg, även om det i nuläget är färgfilmen som regerar. Frågan är om 3D är den nya färgfilmen eller om det bara är en tillfällig fluga. /Jakob