shosanna

Jakob - jag hör vad du säger. Vi är medvetna om att vi har haft stora problem med manuset och det var också därför vi la upp det här, för att få lite hjälp och feedback. Nu har vi gått tillbaka till en tidigare idé/upplägg och skrivit om det istället. Vi tar jättegärna emot lite feedback på detta! (I och med detta har vi också bytt arbetstitel, då riktningen har ändrat sig en hel del.) Tack på förhand! Manus EST ver 4 rev 301110.pdf

Okej, du får gärna utveckla varför du inte lockas av manuset? Okej, ja det är såklart väldigt viktigt. Det har nog försvunnit i någon bearbetning av manuset. Mannen är Astas man och han är i samma ålder som Asta. Anledningen till att vi inte mer exakt har definierat åldern är att vi kommer att behöva anpassa lite efter vilka skådespelare vi får tag på. Det är förstås ofördelaktigt att arbeta så, men i det här fallet har vi inte så mycket val. Samtidigt som jag inte känner att det gör så mycket för historien om hon eller mannen är 40 eller 60 år, även om jag helst ser att hon är 50+. Barnen är ca 10 år. Historien handlar om en kvinna som hängt upp sitt liv på rutiner. Hon är på ett sätt ganska gammaldags och konservativ. Hon är hemmafru och har i princip levt för att laga mat till sin man, laga hans kläder etc. Någonstans längs vägen, när hon lever så omodernt i en modern värld har hon tappat bort sig själv. Hon är inte helt frisk med andra ord. Mannen mår väldigt dåligt i förhållandet och efter många år av försök, eftersom äktenskapet är heligt för Asta, har han nu bestämt sig för att han inte längre kan leva med henne och de skall skiljas. Eftersom att Asta inte är helt frisk är det också han som får vårdnaden av barnen. En skilsmässa är helt otänkbar för Asta, än mindre att hon inte längre får vara mor till sina barn. Hon kan inte hantera det som en frisk person och bestämmer sig för att ha ihjäl sin man. Hon vet när hon skruvar loss muttrarna på mannens bil att hennes barn också kommer att dö. Samtidigt som hon inte förstår det. Hon ser det som att om inte hon får ha sin familj, så ska ingen annan det heller. Filmen handlar om den sista kvällen innan mannen ger sig iväg. Han har dåligt samvete, för att han på ett plan vet att när han lämnar Asta finns det en risk att hon blir ännu sämre, men han kan för inget i världen stanna utan att själv gå ned sig. Han ger Asta en chans att reagera, men Asta kan inte reagera. Hon har inte längre någon verklighetsuppfattning. Sista middagen är en ritual för Asta och hon förbereder allt med detaljperfektion. Det är bara det att när middagen är över har Asta inte längre något att luta sig mot. Familjen är borta och rutinerna, som hon levt för, har inte längre någon betydelse. Och då, någonstans, börjar hon inse vad som hänt henne. Vi vill berätta en historia om en kvinna som tappat verklighetsuppfattningen, och som inte fått hjälp. Vi vill att tittaren ska känna sympati med henne och genom att göra så också ställas mot väggen. Att känna sympati med någon som har haft ihjäl sin man och barn är ju fruktansvärt. Men ändå kan vi förstå Asta. Ungefär så. Du får jättegärna ge ytterligare feedback. Tack på förhand!

Läser kurs på Malmö Högskola; Praktisk Filmkurs. Detta är en grundkurs och vi går igenom olika delar av en filmproduktion. De flesta i gruppen har inga tidigare erfarenheter av en filmproduktion. Nu träder vi snart in i förproduktionen av en kortfilm som skall vara max 5 minuter. Detta är manuset vi har tagit fram och jag skulle gärna vilja ha lite feedback på det. Tack på förhand! Manus KYD ver 3 rev 261110.pdf