jbergman

Bägge metoder lär fungera. Ytterligare ett sätt är att studsa ljuset mot exempelvis en vit vägg. /Jakob

Läs om formatering i FAQ:en. /Jakob

Det beror ju helt på vilken slags fest det är och vilken känsla man är ute efter. casino83s tips funkar, men några jättespännande bilder blir det inte (vilket man naturligtvis kanske inte är ute efter heller). Den första frågan du får ställa dig är vilka lampor som som skall föreställa tända. Om du inte vill ge känslan av att takbelysningen dominerar så är det ju oklokt att köra allt ljus i taket etc. /Jakob

Visst, din idé är säkert skitbra, men som sagt: en idé är inget värd. Om du hör av dig till en manusförfattare och betalar denne för manuset, och manuset sedan blir film, så är det ändå manusförfattaren som får betalt. Du får på sin höjd ett tack i eftertexterna. Nog för att du kan utarbeta en annan deal med manusförfattaren, men det finns inget som hindrar manusförfattaren från att dra sig ur och ta din idé. Ditt problem är att du inte har något som går att skydda, dvs inget som uppnår verkshöjd. Om du däremot kunde skriva ett utförligt treatment för filmen så skulle saken hamna i en annan dager, men även då finns det inget som hindrar någon annan från att ta grundidén. Enkelt uttryckt: om man inte kan göra något av en idé själv, så är den inget värd. Om ni skriver det tillsammans så äger ni det tillsammans, men jag har svårt att tro att du kommer att hitta någon som ställer upp på de villkoren. Varför göra hela arbetet och bara få betalt för hälften? Du kan faktiskt göra vad du vill, och du riskerar ingenting. /Jakob

Ledsen att behöva slå ned på dina drömmar, men faktum är att det enda du har är en idé, och det är inte värt någonting. Idéer går det tretton på dussinet. Om du hade erfarenhet, kontaktnät etc. som producent hade du ju kunnat kontakta manusförfattare och finansiärer och försöka få till en film. Om du kunnat skriva manus så hade du gjort det. Som jag förstår har du inget annat att tillföra än just själva idén. Hur som helst, nej, du behöver inte säkra några rättigheter när det är frågan om en verklig händelse. Det är bara att köra. /Jakob

Om man ändå vill stå och bläddra lite så gissar jag att det största utbudet finns på Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan. Där har jag handlat en del själv. /Jakob

Det beror på hur mycket du behöver lysa upp. Om det är en närbild på ett ansikte behövs det ju inte mycket, men om det är helfigur och desstom någon vägg eller liknande i bakgrunden som skall lysas upp behövs det ju mer. Att plåta i skymningen kan ge snygga "nattbilder", men du är jäkligt tidsbegränsad, och om du behöver extra ljus måste du använda dagsljusfärgat. Bilderna i videon är plåtade nattetid. /Jakob

Precis, så varför inte ringa eller mejla dit istället för att be om gissningar här? /Jakob

Opteka säger att det går utmärkt. /Jakob

Dagens citat: "Då den inte har någon drivrutin alls, är den en tålig videokamera." /Jakob

Jag har aldrig sett det, men jag skulle kunna skriva ungefär som nedan. SNABBT MONTAGE, LIVET RULLAR FÖRBI Spädbarn på BB. Femåring på trehjuling. Sjuåring i skolbänken. Tioåring på skoldansen. 14-åring dricker folköl. 15-åring åker moppe. 18-åring med studentmössa. 25-åring på kontor. 30-åring med spädbarn i famnen. 35-åring går rakt ut i gatan. TILLBAKA TILL SCENEN /Jakob

Nej. Om det är stålmannen som sparkar så får han väl hela dörren att gå i bitar, men det är också enda sättet. Mitt förslag är att du skriver om manuset, om det nu inte är just en superhjältefilm. /Jakob

Jag tycker faktiskt om det, men det behöver slipas en hel del. Alla scener med Lovisa bland tidningsurklippen är repetitiva och rätt intetsägande, efter man aldrig får reda på vad urklippen föreställer, vilket gör att åtminstone jag undrar vad de har där att göra. Och varje gång vi förflyttas tillbaka till rummet med urklippen stannar filmen upp som om den kört in i en vägg. Jag antar att det är tänkt som en skräckis, och då måste du jobba på att skapa mer spänning - i varje scen. Det måste alltid finnas något litet gnagande obehag. Scen 8 är för övrigt överflödig och sänker tempot en hel del. Lycka till! /Jakob

Jo, jag förstod att det var så det var tänkt, men likväl uppträder han som Arvidas knähund hela tiden och liknar därför mest en kärlekskrank gosse som inte vet hur han skall visa sin kärlek utan låter sig istället behandlas som en slav. Även Albin måste ha ett mål som driver honom framåt i historien, och en sådan skulle kunna vara att han är förälskad i Arvida, så blir det lite av ett triangeldrama över det, och lite konflikt mellan huvudpersonerna. Men som sagt, det är ju bara ett förslag. Om de bara skall vara vänner så behövs ändå lite friktion dem emellan. Albin måste kunna säga nej, och Arvida måste ses göra något för honom också, så att det inte är bara Albin som slavar. Vidare, om tanken är att visa upp Arvida som tjejen som aldrig har blivit kysst, medan Albin är den mer "erfarne" av dem, så vill jag se det gestaltas. Man skulle kunna se dem på en fest där Arvida är bortkommen medan Albin raggar på flickor, exempelvis. Som sagt, jag spånar bara. Skall göras! Lycka till! /Jakob

Njae... Det började bra, men när tillbakablickarna satte igång föll filmen samman. En bra historia griper tag i en och får att vilja veta hur det skall sluta. Inte hur det började. Jag skulle hellre se att filmen berättades i kronologisk ordning (och bearbetades för att passa i den formen, förstås, men det känns inte svårt). /Jakob

Din presentationstext av filmen lät intressant, men manuset var en besvikelse. Arvidas jakt efter den perfekte killen dyker inte upp förrän på sida 5, och slutar på sida 6. Och den cancersjuka mamman tillför ju ingenting till historien. I huvudsak består manuset bara av en massa ointressant prat. Och så förstås ett slut som kommer från absolut ingenstans (okej, en (1) replik). Mitt förslag är att du börjar med att stryka de första fyra sidorna, för att lyssna på folk som spelar alfapet är ungefär som att titta på färg som torkar. Börja direkt med Arvidas sjukliga jakt på coola killar, vilket skapar frågor i tittarnas hjärnor. Man undrar vad fan det är som händer, och det är bra. Och som redan sagts, låt Elin bli en betydligt större roll. Dels måste hon synas mer, och säga något vettigare än bla bla om en dator, dels måste Arvida dragning till henne planteras bättre, exempelvis genom att hon insisterar på att alltid träffa Albin hemma hos honom, att hon tycker att de skall gå ner til nedervåningen där Elin och hennes kompisar sitter och super istället för att spela tevespel, eller whatever. Stryk morsans cancer eller låt den ha någon påverkan på historien. Kanske får hon stöd av Elin i sorgearbetet? Att enbart ha döden där som motivator för Arvida följa sitt hjärta känns cyniskt, minst sagt. Att Arvida i slutet säger till Elin att hon älskar köper jag inte heller. Det är för direkt, i synnerhet som det känns som att de över huvud taget inte känner varandra. Varför inte låta Albin krama henne när hon kommer för att sedan luta sig framåt för att kyssa henne varpå hon drar sig undan och erkänner att hon älskar någon annan, varefter hon tittar mot Elin som slänger med håret i slow-motion. Ja, Albin förresten. Hur jävla kåt på Arvida är han egentligen? Han springer runt som hennes lilla bitch geneom hela manuset, och det verkar också vara det enda han gör. Ge honom en personlighet. Hårda, men uppriktiga ord. Lycka till! /Jakob

Spela in på dagen och blända ned tills det ser ut som natt. Strunta helt i lamporna; de kommer inte att hjälpa dig om du har bilder som skall vara ens en smula vida. För närbilder är det en fördel om du kan rigga upp lite frost för solljuset, men det har ju egentligen inget med nattgrejen att göra. Så återstår ju frågan hur realistiskt ljuset skall vara. Om du vill fuska och ha en ljusare bild än vad månen faktiskt skulle åstadkomma så kan du lägga en lätt blå ton på bilden, eller åtminstone desaturera färgerna i redigeringen. /Jakob

Glömt något? /Jakob

Som sagt, det är ju inte riktigt min kopp te, men även om du inte vill följa en klassisk berättarstruktur så skulle filmen vinna på att inte vara så förutsägbar. Vi är redan matade med filmer om fjortisar som super ned sig och hamnar i trubbel (De ofrivilliga, Fjorton suger och Hip hip hora, är några svenska exempel från de senaste åren, och det var inte som om jag behövde tänka efter). Även om det är en vardagsskildring du vill göra behöver det inte vara en sådan vardag som alla förväntar sig att se. Om du har koll på serieskapare som Mats Jonsson, Daniel Ahlgren och Simon Gärdenfors vet du att det går utmärkt att skildra vardagen på ett intressant sätt. Det första steget är att undvika stereotyper och klyschor. Den slemmige langaren är en typisk stereotyp, och att Sandra spyr just som hon ska ha sex med Henrik är en typisk klyscha. Det är exakt vad man väntar sig att få se. Om hon istället fick forsande näsblod skulle man bli tagen på sängen. Det jag tyckte var absolut roligast i filmen var scenen när Sandra försöker hångla upp Henrik i köket, och han avböjer med motiveringen att han inte är tillräckligt full än. Det var oväntat och kul. Fundera på vad publiken förväntar sig och gör tvärt om. Låt den som dricker minst vara den som hamnar i trubbel etc. Lycka till! /Jakob

Det finns hur mycket som helst skrivet redan. Används sökfunktionen. Du kan annars börja med http://forum.voodoofilm.org/showthread.php?t=8415 och http://forum.voodoofilm.org/showthread.php?t=12413 /Jakob

Nu har jag inte sett reklamen, men det låter ju onekligen som att de går på en glasskiva. /Jakob

En del kul repliker, men jag är personligen inte mycket för slice-of-life-filmer. Det händer ju liksom ingenting. Dessutom regnar klyschorna lite väl tätt. Jag menar, finns det någonting i manuset som man inte har sett tusen gånger förr? Vad vill du säga med filmen? /Jakob

Det är ytliga likheter som inte betyder skit, eller om vi skall vara tekniska "inte uppnår verkshöjd". Det är som att säga att varje film som handlar om en polis som jagar en seriemördare snor från den första historien som handlade om samma sak. Som tur är går det ännu inte att upphovsrättsskydda (dvs sno) den typen av idéer. Om du vill se riktig stöld kan du istället jämföra "Lejonkungen" och "Simba, the white lion" (jag vet inte om det finns någon svensk titel). /Jakob

En telekonverterare gör att det blir mer tele, dvs mer "inzoomat" om man så vill. En vidvinkelkonverterare gör motsatsen. Mer tele är säkert av intresse för naturfilmare och spioner, och mer vidvinkel brukar uppskattas av dem som vill filma i små utrymmen eller som vill slippa skak när de kör handkamera. Vad som händer om man försöker muckla på någon av dem på ett 35-objektiv har jag ingen aning om. De är inte gjorda för det i alla fall. De är tänkta som tillbehör till kameror som saknar möjlighet att byta objektiv. /Jakob

Nu är väl detta kanske inte så relevant för TS, men ändå... Nog för att det numera är olagligt att tanka hem grejer så är innehav inte olagligt, så det gör ingen som helst skillnad varifrån materialet kommer. Jo, det är fullständigt lagligt. Att ge kopior till sina vänner är inte att "tillgängliggöra ett verk för allmänheten". Kassettavgift kallas den extra kostnad som läggs på alla lagringsmedia just för att vi i Sverige har rätt att privatkopiera. Det är med andra ord fortfarande lagligt att ge bort blandband (även om ingen längre äger en bandspelare). /Jakob