Jonyverse

Om kameran står på pause redo att spela in så snurrar trumman men bandet står still. Trumtid blir nästan alltid mer än tapetid. Om man inte kört alla banden rakt igenom.

Han luras ner i en snöslunga Hamnar i en ventilationsanläggning med stora, roterande fläktblad. Löses upp som en snigel av vanligt salt Överkörd av ångvält Han får en ståltråd runt halsen vars andra ände fastnar i en förbirusande bil... Vatten och elektricitet. Vinkelkap

Berätta kort vad han är för sorts varelse, som inspiration.

Men noll kronor till en nollbudget-film måste vara lätt att hitta... :) Är det inte meningen med dom att man ska få ihop filmen med det man har tillhands och frivilliga krafter?

"I ROBOT" :) Ja, den ser ut som nåt man hittat i nån av designinredningsbutikerna här i "Tjockhult".

Flyter på bra, jag vill också veta hur det fortsätter. Om du håller karaktärerna tydliga så kommer det bli en "klockren" film också. Dialogen känns på något ställe lite skriven och inte talad men det är ju en tidig version och det är mest småsaker på samma nivå som afyra kommenterade. Men med en så seriös handling måste dialogen vara helt övertygande och trovärdig. Gillar att du har en ganska ren och rakt på scenbeskrivning där andra skulle vara mer plottriga. Men mer tydligt fokus på skådespelarnas kroppspråk och beteende, det känns som man vill sätta igång och filma för att man får bilden i huvet. (ibland känner jag att jag uttrycker mig väldigt flummigt - det beror antagligen på att jag är det... :) )

Ofta är det ju lättare att behandla ämnen som man har distans till. Så det behöver inte betyda att alla ungdomar lever i ett helvete. Bara att man ändå är intresserad av ämnet och kanske vill göra en viktig film som berör eller så och tar ett lämpligt o lagom politisk korrekt ämne. Har man utsatts för svåra saker själv och gör en film om det problemet så har man nog gnagigt och värpt länge för att våga sig på den. Och så blir det väl ens livsverk typ. Annars tycker jag att övervikten på (tillverkade) amatörfilmer är lättviktigare än så. Ungefär som de första stumfilmerna när nån "drattar på ända" framför kameran eller någon slags filmens konståkning på skridskor där man kör de trix som ska vara med och checkar av. Ingen djupare eftertanke eller dramaturgi alltså... :) Kanske är så att de som skriver manusen gillar att skriva om tunga saker och de som gör filmerna vill göra lätta stycken i effektmaskinen. Men som Nemo säger, man gör väl den film man vill se själv. Eller åtminstone gör man det man vill visa upp.

Det kan ju gå. Men, egentligen är det så att antingen skall arbetsgivaren som givit dig lönen för arbetet dra av för utrustningen eller om du tjänat pengar på din hobby så drar du av utrustningen därav. I ditt fall tjänar du pengarna under ett förhållande men drar av för ett annat som inte inbringat stålar. Men det kanske räknas som något slags kostnader för inkomstens förvärvande. Berätta gärna vad utslaget blev.

Nej både kameran och ljudinspelare startar man med sitt lilla finger på knappen som vanligt. Men när väl allt rullar så spelas en signal med tid in kontinuerligt. Dessutom visar klappan i sin display vilken tid den slog ihop så man har det synligt i bild, och ett litet pip på bandspelarens ljudspår. Men eftersom tidkodsignalen är inspelad på både kameran o bandspelaren kan man hantera stora mängder inspelat material och synka till varandra. Det är alltså inget magiskt med klappan. Det är att man använder tidkod som är det finurliga. Och det kan man göra utan någon klappa.

Även det omvända händer ganska ofta. Man kan alltid få nån gratisjobbare för det kryllar av folk som "vill få in en fot". Så då behöver man inte ta det där proffset som var så "dyrt". Och plötsligt finns det ingen branch att ha sina fötter i. Fenomenet förekommer i alla kreativa brancher.

Ja, precis. Siffrorna fryses, (koden rullar ju på i bakgrunden såklart). Har för mig att man kan få ut en pip-signal till ljudingången oxå som markerar klappan.

Tidkoden rullar redan. Antingen hela tiden eller när mastermaskinen startar och så synkar man de andra på den. Man behöver förresten inte ens en TC-klappa. Det går bra att synka många saker med bara tidkod. Själva idén är att man har EN tidkod. Maskinerna skall inte ha varsin. Och så spelas den gemensamma koden in på alla maskiner när dom går igång på inspelning. Vid uppspelning kopplar man samman maskinerna med TC-läsare som ser vad klockan är slagen i koden och rullar upp dom i synk. Tidkod är altså en klocka som skickar ut siffrorna som en datasignal om man skall förenkla väldigt. Denna signal kan man spela in på t ex ett ledigt ljudspår eller speciell ingång för tidkod på olika kameror och bandspelare. Amatörutrustning och mången semipro utrustnig saknar dock alltför ofta vettiga möjligheter att hantera tidkod. Förr när man filmade konserter med flera filmkameror och liveljudinspelning använde man ibland en stor tidkoddisplay nära scen. Tidkodsignalen spelades n på ett ljudspår på ljudbandspelaren, displayen visade siffrorna och varje fotograf började/slutade varje tagning med några sekunder på den stora displayen. då fick man ett "klapp" närhelst man behövde o redigerarna kunde pussla ihop. En tidkodklappa är btw lite overkill för amatörfilmning och i de flesta falleni övrigt. Det är ingen fel på en vanlig klappa. Fråga gärna mer om jag varit för otydlig eller flummig.

Om ni blundat och lyssnat på ljud i verkligheten så vet ni att man kan höra om ljud kommer, inte bara från vänster o höger, utan även bakifrån, framifrån och till och med uppifrån fast man bara har två "mikrofoner" (öron). Eller hur? Eftersom ljuden på inspelningen även tycks komma bakifrån så kan man gissa att dom använt s k konsthuvudstereo. Det är ett frigolithuvud med öron där man sätter in mikar i hörselgångarna på plasthuvudet. Då får man med reflexer och fasskillnader på inspelningen som sedan återges i lurarna på samma sätt som om man själv suttit där. Tyvärr numera lite bortglömd teknik. Funkar som sagt bäst som det är tänkt med lur-lyssning.

Det är inte klappan i sig som synkar. Den visar eller genererar tidkod som är ett utmärkt hjälpmedel för att synka ihop ljud o bild. TC-klappan kan användas på lite olika sätt beroende på hur man arbetar.

Aah! Konsthuvudstereo förmodligen. Det är coolt.... För att ljudbilden skall stämma optimalt ska man lyssna i lurar för då är hörlurens högtalare precis där mikrofonerna var vid inspelningen.

Lantmäteriet säljer både flyg- och satellitbilder. http://www.lantmateriet.se Då kan man köpa sig en bild med rättigheter för det du ska ha den till. I bra upplösning. Om man tar bilder från Google earth så kan man inte visa filmen hursomhelst.

2-3 readheads eller liknande med så mycket diffusserande spunn fastklämt på barndoorsen är väl en klassiker som funkar bra. Om man lånar lyset blir det ju billigt också. Men det kanske går under samma kriterium som "lysa upp hela rum". Lysrören kanske funkar, men jag har bara varit med om att dom använts som upplättning. Annars har man ju varit med om allt från skrivbordslampor och vad som finns till hands i nödfall. Viktiga tror jag att det är mjukt ljus och klassisk 90 grader - ena närmre, andra längre ifrån för att inte få platta "nyllen". Fler bud? Är det film eller video förresten?

Jag har varit med på filmningar i kyrkor minst två gånger. Vad jag vet var det inga problem att få "välsignelse" för det. Ena gången var det ett dop på gång så vi fick skynda på som fasen och rigga/filma/plocka ner och försvinna. Men det var helt ok att sätta upp ljus och dra kabel. Nästan alla är tillmötesgående om man frågar snällt. Veckans off topic: Enda gången jag öht minns någon reagera riktigt negativt var i mitten av 80-talet när vi körde en scen på stan en söndag, då en gubbe i kostym inte fick tillräckligt bra svar på vad vi gjorde. När han packat in familjen i skryt-mersan stod han å gasa på tomgång i 20 minuter för att jävlas med oss medan frun skämdes. Just den scenen var det inget synkljud på ändå... ha ha!

Skolka! Det här borde ju gå före, eller...? :) Lägger du ut manuset så vi får gotta oss i det och kanske upptäcka små detaljer att finslipa? Annars kanske nån kommer och suger ut ditt innanmäte... moahahaha!!

Nej, det kanske är olika på kamerorna. Men om du filmat med en icke digitalkamera så skulle det varit fullt med "skit" och skrynkliga kanter en bra bit ner. Filmade du med en Betacam skulle det legat VITC-tidkodspluppar där. Det är inte meningen att hela bilden skall visas. Jag redigerar inte själv nu men kan man inte ställa om i programmen så man får underscan-visning? Då slipper man irritera sig på skräp och vet vad som syns i "Svennes ruta".

Menar du det lilla svarta strecket högst upp? Bilden du ser i datorn är oftast överskannad, dvs man ser hela bilden, vilket man inte gör i tvn. Det är sånt skräp i bilden ibland ute i kanterna. Om det blir grova pixlar och bilden hackar så är det rengöringsband du ska köra. Eller är det nån störning i exemplet som inte jag kan se på min skärm?

Här presenterar jag en "lyxvariant" av dämpningsburk att ha med sig i ljudväskan. Svinbillig och ganska enkel för den händige att knåpa ihop på en kväll med delar från Kjell, Clas Ohlsson eller surplusbutik på nätet. Det dyraste är vridomkopplaren och lådan att bygga in allt i. Om man köper något som gör detta för 350 spänn i en kameraaffär så är det typ detta i den. Man kan dämpa inget (0dB), 10ggr (-10dB) eller 100 ggr (-20dB) samt koppla in en mild basdämpning om så önskas. Denna modell är för obalanserad signal. Hoppas någon tycker denna grunka var användbar.

Vill bara tillägga... Tejpen skall vara på bandets baksida, den som inte magnetskiktet är på. Se till att det är så lite utstickande fnas från skarven som möjligt. Inga utstickande tejpkanter. Gör man det snyggt så kan man köra bandet en gång över skarven när man kopierar. Bered dig på en trevlig pysselafton....

Du har helt rätt. Det jag tänkte var att man tar en pott och ställer in den en gång bara för att just slippa prova sig fram med motstånd. Har man väl prickat hyffsat in en lämplig dämpning så kör man ju ändå nivån på mixern i detta fall. För den som undrar vad vi menar så är det så att det lilla, annars obetydliga knastret i vridpotten vid vridning kan bli högst påtagligt när man hanterar en så svag signal som en miksignal. Rör man den inte är det lugnt alltså. Om man vill klämma in rasket i en kontakt får en pott inte plats i alla fall.

Trevligt, -lycka till! Om den inte dämpar tillräckligt så ska du inte ge upp i förvivlan. Lösningen är att ta andra motståndsvärden. T ex 100k/1k skulle nog närma sig bättre för att motsvara vad skillnaderna mellan mik o linjesignal i detta sammanhang är. En klurig lösning kunde vara att utnyttja en trimpot så man kan ställa nivån. Inget att använda för volymreglering under inspelning för det kommer knastra, men för att slippa byta motstånd för olika tillfällen. Tyvärr kan man inte så lätt ge några formler o tabeller eftersom ljudteknik i amatörsammahang innehehåller så många okända faktorer. Fråga på om du stöter på ett problem, så ska jag bistå. ********** Så funkar det: Det stora o lilla motståndets värdens förfållande till varandra blir dämpningen. EXempel: är den stora 100 ggr större än den lilla blir det 100 ggr dämpning (t ex 100mV blir 1mV). MEN eftersom man måste räkna in o utgångarnas impedans i det hela och helst välja värden så in o utg. "ser" en vettig belastning.