Jonyverse

1. Tänk på att video inte har kvadratiska pixlar. Det har däremot digitalfotona. Om du får problem med ihoptryckta bilder skall du trycka ihop bilden på bredden i fotoshop. Den skall vara 720pixlar bred. (Det går att öppna ett nytt dokument i Photoshop som kompenserar för ihoptryckningen om behöver se hur den ser ut när du mixtrar med den.) (Nytt/Förinställning/PAL D1_DV720x576) 2. Det går rätt bra att använda NTSC-filtret även om NTSC kanske tar i mer än vad som behövs för PAL. MAn skulle ju kunna konvertera till PAL/SECAMprofil som finns under Bild/Läge/Konvertera till profil/Målfärgrymd Profil/PAL/SECAM. Redigerar inte själv och har inte kunnat testa detta. Eller manuellt dra ner mättnaden på de kritiska färgerna med Nyans/mättnad. Det du ser i redigeringsfönstret är en överskannad bild, dvs du ser ALLT. TV-apparaterna skär bort mer eller mindre som du själv konstaterat. Man kan ladda ner mallar där både "safe area" (det som säkert syns i de flesta tv, och "safe title area" (lämpligt område att hålla text och titlar inom) -finns inlagda. 3. Linjer med en bredd på 1 eller 2 pixel funkar helt enkelt inte. Oskärpa är nog rätt väg, med Gausisk oskärpa kan du reglera oskärpenivån steglöst. Färger som ligger på motsatt sida i den sk färgcirkeln skall man undvika. Gäller för resten av livet också. (Röd och grön t ex). Kan detta vara användbart? Möjligen kan funktioner ligga på annat ställe i PC än vad jag angivit.

Ja, datormikar är nog helt ok när man skall prata med varandra på nätet eller något liknande telefon-kvalitetiskt. Karaokemaskinens mik är säkert rätt konstruerad för att prata o sjunga i, med inbyggt puffskydd. Det finns riktigt hyffsade mikar på Clas Olson m fl för en billig penning också. För ljudeffektinspelning och annorlunda speakersound kan jag starkt rekommendera att man provar allehanda enkla mikrofoner för att hitta nya karaktärer på ljudet. Så länge det låter bra och man inte talar om för någon att man använder jättebilliga amatörgrejjer är det helt OK. :-) Tyvärr är inte de billigaste mikarna så bra när man vill spela in på håll. Det krävs lite mer av en bra riktmik. Om man tycker att Rödes videomik har ett lämpligt pris så kan man ju kolla på Audiotechnica som gör lika billiga shotgun-mikar som jag faktiskt vet är rätt hyffsade. Röde gör dessutom ett par "riktiga" shotguns (om än till lite högre pris) som ser ut att vara riktigt användbara. Röde videomic verkar vara en mik avsedd att ha på kameran, en dålig mik som sitter på fel ställe har ju redan de flesta fått i paketet när man köpte kameran så att säga.

Ja, datormikar är nog helt ok när man skall prata med varandra på nätet eller något liknande telefon-kvalitetiskt. Karaokemaskinens mik är säkert rätt konstruerad för att prata o sjunga i, med inbyggt puffskydd. Det finns riktigt hyffsade mikar på Clas Olson m fl för en billig penning också. För ljudeffektinspelning och annorlunda speakersound kan jag starkt rekommendera att man provar allehanda enkla mikrofoner för att hitta nya karaktärer på ljudet. Så länge det låter bra och man inte talar om för någon att man använder jättebilliga amatörgrejjer är det helt OK. :-) Tyvärr är inte de billigaste mikarna så bra när man vill spela in på håll. Det krävs lite mer av en bra riktmik.

[citat=jernby film;72318]"krasnogorsk 3" låter som ett gammalt rysk kulspruta. /nils[/citat]Ja, det är det nästan också... :-)

Mmmm... en rörmik. Det var ju en riktig "dreglare".

Är det inte en sådan man skymtar i Luzers avatar? Stormembran-mik ger det där rena och fylliga ljudet som passar bra till sång och många instrument. Vill man ha mer 60-70tals rockenroll-ljud kan man börja experimentera med dynamiska mikar. Dom är i regel mer färgade i sitt ljud , å andra sidan tål dom rejält med "stryk". Stormembran skall man vara lite rädd om. Det går såklart bra att blanda som man vill. Ett intressant trix är att spela in en dynamisk och kondensatormik samtidigt på varsit spår och mixa fram ett lagom fett ljud. Och jag håller för övrigt med Luzer. Hyffsade vanliga mikar behöver inte kosta svinmycket. Förr i tiden gjordes mikrofonerna i tyskland av män i vita rockar och blev tok-dyra, nu tillverkas plagiat av kineserna som bara producerar och inte utvecklar - billigt. Riktmikar är tyvärr dyra, det är inte så kul med en dålig sån, hade tur att hitta en beg. för 2500:- för några år sedan.

Man klarar sig långt på en eller ett par mikrofoner av hyffsad kvalitet, något att spela in på, helst portabel så man kan spela in utomhus och ett normalt ljudredigeringsprogram med grundläggande filter och effekter (reverb kompressor mm). Kan vara bra att ha ett ljudprogram med fler kanaler så man kan blanda ihop flera ljud till ett. Det går ofta bra med ganska enkel utrustning. Även på dyra filmproduktioner så är det långt ifrån det som syns i bild som spelats in som ljudeffekt. Det viktigaste man måste ha när man spelar in ljud , eller gör film överhuvudtaget är fantasi och förmågan att hitta det som inte är uppenbart men skulle fungera. Leta efter grejjer och manicker som skulle kunna låta som det man skall illustrera eller göra det med en del meckande. Om man spelar in en cykel (under färd), en kaffekvarn (äldre), en glappande cykelpump (fotpump från Clas Olson) och en handvevad köttkvarn så låter det som en trög rullstol. Det visste ni inte vad? Man kan använda färdiga ljud ibland, ev. göra om dom, men inte till en hel film. Då har man ingen stolthet. -------------- –Nej, jag vet inte vilket program du skall skaffa till din PC.

Streckkoderna heter EAN och är unika för varje vara som säljs i butik över världen (ungefär som IP-nummer till datorer). Man hittar inte på sin egen kod själv utan köper dom från ett ställe som har koll och registrerar den. För att sedan göra själva streckkoden är det bara att skaffa ett enkelt program som man matar in siffrorna i. Det finns ett som är gratis i 30 dagar, det borde räcka för att göra en kod... Sök själv på nätet, "EAN" är ett bra sökord. (Och som vanligt har jag ingen aning om vad som funkar till Windows.)

Det kan vara att kameran varit oanvänd länge. Det är vanligt att det bildas ett oxidskikt på tonhuvudena av luften och eventuella föroreningar. Om det är det felet är det bara att köra ett band tills det nöts bort (förändring märks på 5-10 min). Ta gärna ett mindre viktigt band. Om det inte hjälper är det skitigt "på riktigt" eller något tekniskt fel på kameran. Banden är det förmodligen inte, du skriver ju också att du förvarat dom riktigt. Själva hackandet beror på att inte all data från bandet kommer fram. Jämför beskrivningar från de stackare långt ut på landet som tvingats skaffa digital-TV.

Jag tror nog att ni som är redigerare vet var den där "gör bra film"-knappen sitter... Ni vägrar bara tala om det för att ni vill behålla jobbet. :-)

Det kan lätt fixas i ett oerhört dyrt gratisprogram.. :-) Det var vettiga svar på inlägget, men eftersom jag är gubbe kan jag inte låta bli att komma med en historisk återblick. Det som startade trenden med sådana speakerröster var att det brukade låta så på amerikanska filmtrejlers på 80-talet. Dessa var i stort sett inlästa av en och samme man med en fantastisk röstbegåvning (han tjänade bra). Det var bara att lägga den sedvanliga kompressorn så var det klart. Allt annat är tappra efterapningar. I sverige finns det ingen som har riktigt tung röst så då fuskar man med pitch-shift som låter väldigt konstgjort (omvänd smurf). Och tvärtemot vad man kan tro är det inte bara att dra på basen, snarare tvärtom. Men jag joinar kören: ta en bra speakerröst, micka upp nära (bra mik m puffskydd), kompressor och filtrering. Då kommer det i "sämsta fall" åtminstone att låta proffsigt och tätt. Personligen tycker jag röster låter väldigt coola i extrem närmickning och använder gärna det när det passar, ett tips är då att sätta micken mer mot mungipan så man slipper fula puffar som annars blir med ett aldrig så bra puffskydd och på mikrofonen koppla in basskärningsfiltret ( ja, just det -skära basen). Det är inga större problem att dra på den senare, bättre än basdist.

Jag har dålig koll på vad som finns till PC men kolla http://www.tucows.com eller liknande. Om man kan tänka sig att köpa ett program så får man ju i regel en bättre programvara med stöd för roligare saker. Men det som finns i ett enkelt program går att göra i Premiär och andra videoredigeringar.

[citat=R.R Studio]Ja jag skull göra helt klart själv, vilket men brukar göra i d flesta fall, för att få ut maximal kvalitet. citat] Jag med. Då får man dom som man vill, i rätt längd och passande till bilderna. Man kan kombinera hittade ljud med egna inspelade som man "trixar" till. Det som är roligt med ljudarbete är ju just att få trampa, sparka och kasta grejer som man spelar baklänges med filter så det blir nya häftiga, tunga ljudeffekter som ingen hört på 13 andra filmer. (nån som håller med?)

Ja, det finns hyffsade ljudredigeringsprogram även till PC. Med ett vanligt enkelt tvåkanals redigeringprogram, en EQ och lite fantasi och känsla för ljud kan man skapa/modifiera de flesta punkteffekterna till en film. Välj ett som antingen har några användbara filter från början eller har stöd för pluggar. Jag skapade nästan alla "swosch, plopp, blipp, surr-ljud" till I.D.B.A.V (http://us.imdb.com/title/tt0452026/) med det enkla Mac-programmet SoundEdit. Det finns gratisprogram som är bättre. I detta fall skall du skära basen väldigt högt upp i frekvens, typ 1KHz eller högre med ganska skarpa filterkurvor. Ju längre bort personen finns i bild desto mindre bas. (500Hz-2KHz kan vara rimligt) Jag skulle nog skära diskanten över 8KHz också. Ett mått distorsion skulle säkert hjälpa. Dra och lyssna.

Hette dom inte Kariina och ev. Evalena? En av dom var i alla fall Annalena Brundin, men den andra minns jag inte.

[citat=gorse]Vad är bästa strategin när man går med en sån här pinne? Det var inte så lätt, men helt klart en förbättring mot utan pinne.[/citat] Du skall hålla den på "fjädrande" armar och gå mjukt med snabba, korta steg. Inte dra och kämpa emot så mycket utan låt kameran flyta fram. Det är bara att öva på, ta en tur med bandet rullande i kameran, sen tittar du på resultatet och ser var det gick dåligt tills du lärt känna den. Den konstruktionen ser ingalunda ut att vara sämre än den köpevariant som använts på några filmer jag varit inblandad i. En handhållen budget-steadycam (vad den nu heter). Resultatet blir kalas. Jag tror du snart kommer att kunna lägga upp tuffa provtagningar här snart.

[citat=Christian van Caine]Myggor är en nödlösning & låter skit. Jag säger inte att dom är värdelösa, tvärt om, rätt använda så är dom som fyllan i biran, men i de flesta fall så fungerar boom mä schysst lätt-mick absolut bäst. Generellt gäller; är man inte helt säker på vad man gör ska man alltid använda boom. Myggor är svåra att arbeta med för att få det det minsta bra.[/citat] Håller med helt. Och så skall man gå så nära man kan. När fotografen skriker ofta vet man att man ligger på ett någorlunda bra avstånd :-) Man behöver vara närmre än man tror för att det ska låta i miken så som det gör med örat liksom. Kryp nära och lirka dig fram med mikrofonen, hitta bra positioner som inte stör bilden men gör att du kommer nära. Var inte rädd för att kräla på golvet om det behövs. Många "öppna kanalen"-filmare har mikrofonen på aldeles för tryggt avstånd så man knappt hör vad som sägs. Tydlig dialog är ett minimikrav på ljudarbetet för en film tycker jag. Enkel ljudläggning kan man förlåta. (förlåt alla entusiaster som jobbar med Öppna kanalen, men det är verkligen sämst ljud i världen)

[citat=gorse]Förutsättningen är naturligtvis att ccd och filmrutan är ungefär lika stor. ... Fast i så fall kanske det är lättade att ha en projektionyta som man filmar av. Antingen en reflektionyta eller en mattskiva. Jag har egentligen inte en susning.[/citat] Det var en intressant lösning med att göra kontaktkopia mot CCD:n. Men cellerna i chipset ligger ju inte nakna utan skyddas av en tunn glasskiva. Jag tror tyvärr det räcker för att filmen ändå ska komma lite för långt ifrån för att ge bra skärpa. Förr i tiden (före CCD) fanns det i stort sett 2 typer av "teleciner". Antingen "flying spot-scanner" eller mattskive-telecin. (tror faktiskt att det var det som var telecine till skillnad från filmscanner, kan ha fel). Alla rika tv-bolag hade flying spot (SVT o BBC m fl) och de "fattiga" (Italienare och bulgarier m fl) och även många amerikanska tv produktionsbolag hade mattskivetelecin. Då såg man en rejäl skilnad i kvalitet. Nackdelen med mattskiva är att man har en optik för att projicera och ytterligare en för att filma av samt att man ser grynen i mattskivan mer eller mindre. Mattskiveproblemet löste man genom att, förutom ha en finkornig och bra mattskiva, låta den rotera långsamt så att inte ögat fastnar på något korn eller dammkorn. En annan konstruktionsutmaning var att undvika hotspot.

Sorry, mindes fel om måtten. Men jag har semester nu :-) Däremot talades det om omslag och det är ju både fram och baksida. Det blir ju lite snyggare att ha ett skarvlöst ark om man ska slå upp tidningen. Men det går utmärkt att ha 2st A3or. Om det har nån betydelse så kan man tänka på att de flesta dagspresstidningar inte har kritvitt papper. Kanske det bara är jag som är gammal nog att minnas 70-talets keffiga rekvisita i somliga barnprogram och blivit en sådan perfektionist... Allt handlar ju såklart om hur man skall använda grejjerna i filmen.

En tabloid är ganska stor så man får gå till nån som kan skriva ut A2+. Sen ska papperet vara lite tunnt så det faller som tidningspapper naturligt och inte som en masonitskiva när man bläddrar i det. Men proffsbläckstråleskrivare som de har på vissa copyshops eller firmor som gör fotoförstoringar kan skriva ut större. Det finns även tidningspapper på rulle som funkar i dom. Men det kanske dom inte är så pigga på att ta in för en utskrift. (Vi har sånt när vi gör provtryck på tidningsannonser ibland på jobbet) Om du dessutom känner nån som är bra på layout förutom Photoshop så kan det bli både snyggt och likt en tidning :-) Skall man göra många tidningar blir detta ganska dyrt. Prova att kontakta något tidningstryckeri, dom trycker löpsedlar i mindre upplagor och kanske kan trycka åt dig i den pressen med lite övertalning och lämpligt smörjmedel. Stora tidningspressen kan du glömma däremot.

[citat=Luzer]När det gäller bild i omf´er vet jag inte alls hur stabilt eller buggigt det är då jag alltid får och vill ha bilden separat.[/citat] Jag skall bara förtydliga. Det krashar alltså av att det finns med i KLIPPLISTAN att man gjort transisions !! Naturligvis vill man köra bilden separat från en QT eller kassett. Du tycks ha kommit fram till ungefär samma fakta som jag vad gäller de olika programmens för o nackdelar. Det blir till att göra en fet utredning. Och huvet på spiken med PTle, allt är perfekt. Den har det man behöver om man köper lite tillägg -utom surround. Då hoppar priset upp till 60 000 för stora versionen. Och då får man å andra sidan mer än man behöver. Tidigare har jag kört allt ljud separat på DAT, gjort filer till Avid-redigeraren som sen skickat hit de filer som använts i redigeringen. Snyggat till i Peak och Spark där jag har en del bra pluggar för att få tryck i ljudet. Därefter tillbaks till Avid där filerna bara uppdateras (ajabaja inte klippa eller byta namn). Funkar bra men omständigt och jag föredrar att ha mer koll över mixen, även om redigerarna råkar vara ovanligt bra på ljud.

[citat=Norbert]Man måste väl ändå kunna få bättre upplösning än 720x576 om man nu är ute efter något högre. Jag skannar en hel del stillbildsneg (o dia) på jobbet. Skannern är bättre än en flatbäddsscanner. Jag har gjort en del tester för att se hur bra filmen är och hur mycket det faktiskt lönar sig att ta i vid scanning. Det skiljer sig rätt mycket mellan olika filmsorter och neg/dia. Men om vi säger att en optimal upplösning skulle kunna vara någonstans från där det inte blir fler detaljer i bilden vid upplösningsökning till där pixlarna är lite tätare än filmkornet så blir kanske ett 24x36mm neg ca 4000x6400pixlar. Då blir en S-8 bild typ 700x800 pixlar. Men i praktiken så är detaljerna inte ens hälften av det (kamerans optik mm) är min åsikt. Jag skannar mest negfilm och inte så mycket Kodacrome, alla siffror är grovt uppskattade och dessutom pratar jag "square pixels". (Skall man visa filmen i ett HD-format skall det såklart vara fler pixlar trots att det inte blir fler detaljer på filmen. )

Jag var ute å kollade för nåt år sedan på Protools. Ett LE är nästan gratis men när man ska ha det som behövs blir det inte längre så gratis. Och PT är ju ett system så dom säljer ju inte mjuk o hårdvara separat. Då var det typ stora PT för 60 000 för att kunna göra nåt. Men LE kanske är bättre nu. Visserligen är både Nuendo o Cubase kanske i första hand musikprogram, men Nuendo är riktigt "filmljudläggaranpassat" med 5.1 nermixning och Quicktimestöd mm. Dessutom är ju faktiskt PT ett av de vanligare i musikstudiosammanhang också. Omf är en riktig skräckis däremot. Specen för omf är så "buggig" att man inte riktigt kan följa den vid programutveckling av ljudprogrammen. Därför finns risk för strul. Många ljudprogramtillverkare påstår att det går att hantera OMF, men i verkligeten ser det annorlunda ut. Köpte ett fint litet progg som såg ut att ha "allt" men OMFarna fick inte innehålla t ex transisions (bildövertoningar) !! för då kraschade hela skiten. Har f ö aldrig lyckats få in en omf i den. :-) Annars har jag ganska små krav: tillräckligt m spår, plughantering, smidig 5.1 panorering, omf in o ut. Tjollahopp! Jag får helt enkelt göra så att jag kollar upp både PT och Nuendo vad dom går för nuförtiden. Tack för ett bra bollplank både Luzer o Christian van Caine.

Det beror på om det handlar om ett par ex eller många. Dvs skall det vara en tidning som "ligger framme" i filmen eller en hel tidningkiosk full?

Mitt problem är att jag vill börja lägga ljud m hjälp av omf men slippa köpa Protools. Det skulle spara mycket tid med OMF och mycket pengar med nåt annat än PT. Men Nuendo var ett bra tips. Jag ska nog ta en titt på den igen och ta med mig ett par omfar. Har ni stött på några spännande problem efter import eller export av omfar som ni vill dela med er av till ett stackars blåbär då?