jbergman

Så länge det inte är en reklamfilm behöver du inget tillstånd från de medverkande. Det är bara att köra. /Jakob

Om det publiceras på Youtube är det värsta som kan hända att filmen plockas bort. Men men... Du bryter inte mot upphovsrätten för att du lägger in upphovsrättsskyddat material i videon. Brottet sker vid publikationen, så den som publicerar är skyldig. Vad som teoretiskt skulle kunna hända är att kunden drar igång ett civilmål mot dig och påstår att du har hävdat att kunden har alla rättigheter till materialet (vilket du kanske har också, om du använt ett standardkontrakt), och då är det naturligtvis en fördel om du har svart på vitt vad som faktiskt gäller. Så skriv ett kontrakt där du skyddar dig själv. /Jakob

Filmcafe.se Lycka till! /Jakob

Tips 1: Internet är fullt av länkar att klicka på. Om du vill att folk skall läsa just ditt manus måste du sälja in det. Gör oss sugna på att läsa det! Tips 2: Formatering har betydelse. Använd ett program som CeltX så att manuset blir läsbart. /Jakob

Fan vad kul att den här filmen äntligen ser dagens ljus! Det var kul att plåta den, och jag gillar resultatet. /Jakob

Jag drar mig till minnes en filmvisning av en amatörskräckis där ungefär halvvägs in i filmen började publiken skratta så fort en av skådisarna öppnade munnen, för att de tyckte att han var så usel. Jag kände samma sak själv, men sedan jag funderat lite på saken kom jag fram till att det stora problemet var att dialogen var så onaturligt skriven. Inte ens de bästa skådisarna i världen kan leverera en uselt skriven replik. För att få fram en bra prestation krävs en kombination av bra manus, bra regi och bra skådespel. När du ser en dålig prestation är det värt att tänka på vad det beror på. Det kan vara att manuset är ruttet, det kan bero på att regissören vill ha scenen på ett visst korkat sätt, eller så beror det på att skådisen var dålig. Men visst, ansvaret faller på regissören. Ett av problemen är att man måste ta hänsyn till verkligheten. I många filmproduktioner finns inte tid till repetitioner, och inte heller tid till särskilt många tagningar. Tid är pengar. Jag har jobbat med fullständiga amatörer som verkligen inte haft någon särskild skådistalang, men som regel har det gått att få till acceptabla tagningar om man bara lagt ned en helvetes massa tid. Men vem har den tiden? /Jakob

Som Oller Visuals säger så finns det egentligen inget rätt och fel, även om det finns gott om folk som faktiskt påstår det. Men samtidigt måste jag säga att idén om att kräva att skådisar läser en massa böcker och lever med cp-skadade är overkill. Visst, om du betalar bra och skådisen tror att hen har chans att vinna en Oscar, så visst... Det Daniel Day-Lewis ägnar sig åt är en extrem form av metodskådespel, men det finns gott om metodskådisar. "Metoden" handlar helt enkelt om att leva sig in i rollen och att "inifrån" komma fram till resultatet, istället för att börja i andra änden. Förenklat exempel: Istället för att tänka att "nu är jag arg" så tänker man "min tjej ringde och dumpade mig medan hon hade sex med min farsa, och nu var det en tiggare som spottade mig i ansiktet för att jag inte ville ge honom pengar" och se vilken reaktionen blir. Det finns många som ogillar så kallad "resultatregi" där man som regissör beskriver resultatet istället för motivationen, men jag menar att bägge metoder har sina fördelar. Det är liksom enklare att säga åt någon att plocka upp en tallrik och kasta den i väggen än att beskriva en motivation och hoppas att skådisen kastar tallriken i väggen. En inte ovanlig metod för regissörer är att använda verb istället för adjektiv. Istället för att säga "du är arg på kalle när du säger det här" så säger man "du anklagar kalle för bla bla". Man kan vädja till någon, skämta med någon, skälla på någon etc, och det är lätt för skådisar att förstå vad som menas. Det är aldrig fel att ta input av skådisar, och precis som Oller Visuals har jag goda erfarenheter av skådisar som är mer eller mindre självgående och experter på att improvisera, men i slutändan är det regissören som bestämmer. Skådisarna vet när allt kommer omkring inte hur filmen skall klippas ihop, och de är inte intresserade av det heller. Om du som regissör vill att ett visst ord skall betonas eftersom det kontrasterar på ett intressant med något som sägs i en annan scen så är det bara att säga till. Tja, det var lite blandade och ostrukturerade tankar. /Jakob

Som Sarista varit inne på så är det bara att annonsera. Men det finns inget som heter "ljustekniker". Jag antar att det är en fotograf du letar efter. Och ja, det går att hitta bra folk gratis. Tolin gillar inte prisdumpning, och det kan han väl få tycka, men det hör inte riktigt hit. Så länge ingen får betalt kan man hitta flera personer som är villiga att ställa upp gratis. Du kan däremot inte betala skådisarna men inte fotografen... Som nybakad fotograf behöver man bygga upp en portfölj med arbeten att visa upp precis som alla andra, och som regel är det en del av utbildningen. Jag jobbar professionellt med filmfoto och jag har lärt mig det mesta genom att jobba gratis på andras inspelningar. För att göra det intressant att jobba gratis åt dig så finns det emellertid vissa krav som måste uppfyllas. Steg ett är att ha en bra kamera och en vettig ljusbudget; steg två är att ha ett bra manus och en vettig plan för att få ut din film. Alternativet är förstås att betala, men betala i så fall någon för hela produktionen, inte bara de "svåraste scenerna". Du kan inte växla fotografer hur som helst om du inte vill att det skall se ut som skit. /Jakob

Det beror på. När jag gör nollbudget-kortfilmer får ingen betalt, vare sig framför eller bakom kameran, även om jag så klart bjuder på käk. Nackdelen är förstås att man måste anpassa inspelningen till allas scheman så att ingen missar betalt jobb. Till saken hör också att då gör jag allt jag kan för att hålla nere inspelningstiden, som aldrig är längre än 8 timmar, och ser till att filmen snabbt blir färdig. När man ger betalt kan man kräva mer. Teaterförbundet har prislistor på sin hemsida, men då förutsätts att man har full finansiering. Till viss del är det en samvetsfråga. Det kommer alltid att finnas folk som är villiga att ställa upp gratis på icke-kommersiella projekt, och det är inget konstigt med det. Om man har råd att ge lite betalt, säg en femhundring per dag, så är det naturligtvis bra. Och vill du ha proffs förväntar de sig som regel mer. Se Teaterförbundets hemsida. Om du är på allmän plats är det bara att köra på, men du skriver också "i" en myndighet. Om du skall vara inne hos någon är det bäst att ha lov i förväg, annars kan de köra ut dig när som helst. Ja och nej. Det varierar beroende på festival. Du får läsa deras respektive regler. Nätet är annars det klart bästa sättet att distribuera film idag. Det är ofarligt. Den enda gången du behöver deltagarnas medgivande är om du gör reklamfilm. Ditt största problem om du filmar i en folksamling är att folk kommer att titta in i kameran... Jag hoppas att svaren hjälpte. /Jakob

Jag har inte tid att vara involverad i andra projekt i nuläget, men det är alltid kul att se nytt folk ge sig på att göra film, så jag bistår gärna med tips och råd. Fråga här på Voodoofilm eller kom förbi kontoret om du vill ha en pratstund. Skicka pm i så fall. /Jakob

Tackar, tackar, där har jag lite att kolla upp. I just det här fallet är det ett kommersiellt projekt, så informationen kan inte släppas fri, men i framtiden lär det även vara av intresse med lösningar för nollbudgetprojekt, så alla dina tips är välkomna. /Jakob

Jag sätter snart igång med att producera en serie reklamspottar som kommer att innehålla en del fotorealistiska 3d-animeringar (görs i Blender), och då jag misstänker att det kommer att bli ont om tid funderar jag på hur jag skall korta renderingstiderna. Finns det någon som har tips om var man kan hyra datorkraft till överkomligt pris? Helst i Stockholmstrakten eller i molnet (om det finns någon fin blender-lösning). Jag har googlat men kan för lite. Tack på förhand! /Jakob

Tillstånd från de medverkande behövs endast om det rör sig om reklam, annars är det bara att filma och publicera. /Jakob

Kul att du gillade den! Jag har ju berättat lite om projektet för dig tidigare, så det är kul att höra att filmen funkar även när man vet vad det är som pågår. /Jakob

Både och. Juiceverket ville ha en film gjord och frågade mig eftersom jag har varit kompis med en av dem i mer tjugo år. Jag tyckte att idén lät kul, jag hade inte gjort något liknande tidigare, och jag fick i stort sett full frihet att göra vad jag ville, så jag hoppade på. De insisterade på att ge mig en liten slant för besväret, men det var långt under "vanligt" kompispris, så det var inte pengarna som drev mig. Och Juiceverket är för övrigt inte ett företag med skattkistor fulla med guld. Det finns säkert ett och annat ställe, åtminstone vad gäller ljudet, där jag kunde ha gjort det bättre, men visst ville jag ha en opolerad look på filmen. Jag ville också att kameran inte skulle vara helt "osynlig" om man säger så. Ibland hamnade jag lite fel med kameran, som det kan bli när man improviserar, men det gjorde ingenting. Vi sökte oss heller aldrig till tysta, bättre miljöer, utan körde på och höll det naturalistiskt. /Jakob

Kul att du gillar den! Om det är på riktigt, tja... kanske inte. Personerna i filmen är de riktiga grundarna av Juiceverket, men de spelar skruvade versioner av sig själva, på samma sätt som att jag spelar en skruvad version av mig själv som dokumentärfilmare. Situationerna är riggade, men vi hade inget exakt manus, utan lät personerna framför kameran improvisera utifrån de idéer vi hade för scenen, och oftast gjorde vi bara en enda tagning just för att behålla det naturliga. Vissa saker grundar sig i verkligheten, som att Andreas faktiskt var pappaledig under perioden, Sebastian såg faktiskt en japan tillfredsställa sig själv, och Claes ville helst inte synas framför kameran (men det berodde inte på att han fruktade att han skulle förlora en bit av sin själ, även om han faktiskt kommer från en liten skogsglänta i Norrland). Och japansk teve var ju på plats, men det segmentet är väldigt vinklat och repliker har klippts ut och kastats om för att skapa en ny bild av vad som hände. Och det som berättas om Juiceverket stämmer. Tanken var hela tiden att man skulle börja se filmen och tro att det var en dokumentär, för att längre fram inse att det nog måste vara fejk. En stor del av tiden visste vi nog inte riktigt vad vi höll på med, men jag lyckades få bitarna att falla, i alla fall hyfsat, på plats i redigeringen. Kul! Det är min egen ljuva stämma som hörs. Även VOn arbetade jag fram genom improvisation istället för att skriva ett manus. Jag satt hemma med en billig mikrofon och spelade in en massa goja tills jag kände att jag hade hittat något som kändes rätt. Sedan spelade jag in de bitarna jag var nöjd med på nytt med en bättre mick till den färdiga filmen. Tack för att ni tog er tid! /Jakob

En dokumentär om en lögn, eller kanske en förfalskad sanning. En sexmånaders resa med människorna bakom Juiceverket. En penetrerande exposé av människors baksidor. Fotspår i Toscanas dynga. Besök även Juicepojkarna - en dokumentär om ett juiceverk för att läsa Gunnar Rehlins inträngande recension av filmen, samt en annan text som jag inte skrivit. /Jakob

Steadishots.org : Steadicam Shot by Gregory Lundsgaard from Contact Samma princip i det andra fallet. /Jakob

Ja, när upphovsmannen varit död i 70 år så är verket fritt att använda hur du vill. Det enda du måste tänka på är vari verket faktiskt består. Ta Mozart som exempel: noterna är fria, men det betyder inte att en musikinspelning är det. Eller Shakespeare: originalet är fritt, men inte en översättning. Ja, det finns i alla fall ingen strängare lag någon annanstans. /Jakob

Min situation var, liksom Désirées, att jag hade filmjobb innan jag startade företag för att kunna fakturera. Det första året hade jag även mitt gamla jobb vid sidan om, så jag var inte beroende av filmskapandet för att få ekonomin att gå ihop. Men för att hitta kunder gäller det att ligga i. Man måste odla alla sina kontakter och göra allt för att skapa nya. Hitta miljöer där dina kunder finns. Genom att glida runt på en branschmässa med kameran i högsta hugg lyckades jag fixa några kunder. Sälj dig själv hela tiden. Ring och mejla folk och hoppas på det bästa. Du kan inte få mer än ett nej. Hitta samarbeten. Genom att hjälpa några tjommar som sysslade med matlagningsteve fixade jag åtminstone gratis kontorsplats, vilket hade många fördelar. Om du har tid över skall du inte vara rädd för att jobba billigt eller gratis åt företag eller organisationer som ändå inte har några pengar att lägga på film, och som helst ligger i en startfas. De blir förhoppningsvis betalande kunder så småningom, och du bygger upp dina meriter och erfarenheter. Och du måste när som helst kunna visa upp de filmer du gjort. Vilken typ av arbeten vill du göra? Jag har gjort helt andra typer av arbeten än jag ursprungligen tänkt mig, men det är nödvändigt. Hugg på alla typer av jobb. Fundera ständigt på nya vägar att tjäna pengar och gör det bästa för att realisera idéerna. Inte alla idéer bär frukt, men då är det bara att gå vidare. Ja, det var några blandade tankar. Lycka till! /Jakob

Nu blev jag nyfiken. Varför inte? Jag har själv enskild firma och ser inga särskilda problem med det. /Jakob

Det finns inget som heter "ljustekniker". Fotografen är ansvarig för ljuset, och till sin hjälp kan hen ha en elektriker (det du kallar gaffer). Men för att försöka besvara din fråga: du vill ha så många personer som behövs, och inte fler. Personer som inte har något att göra brukar mest bara sinka dem som faktiskt har något att göra. Så vilka behövs? Svårt att säga utan att veta alla detaljer. Så låt oss börja med grunderna. Du behöver alltid en regissör, en fotograf och en ljudperson. Lägg sedan till efter behov. Mycket dolly säger du, då behöver du en passare. Behövs det b-foto? Om det är mycket ljus behöver du en elektriker (och kanske till och med en el-ass), men å andra sidan kanske passaren och elektrikern kan vara samma person. Är det mycket praktiska bestyr kanske du behöver en inspelningsledare som kan avlasta regissören. Och en produktionsassistent som kan sköta diversesysslor skadar ju aldrig. Om det är många statister kan du behöva en statistansvarig. Behövs en kostymör? En scenograf? Det är omöjligt för mig att veta vilket team du behöver. Det bästa tips jag kan ge är att börja med att hitta en inspelningsledare som hjälpa dig med just dessa frågor. Och när du väl har en fotograf kan denne bedöma vilka personer hen behöver till sin hjälp. Lycka till! /Jakob

Jag kan nog inte hjälpa dig, men det finns nog andra här som kan göra det om du beskriver problemet mer ingående. Vad är det för material du använder? Vad händer när du laborerar med ljudet i ett nytt projekt? Har du skärmdumpar som visar hur det ser ut, etc? Ju bättre du beskriver situationen, desto lättare blir det för folk att komma med tips. I nuläget har du knappt beskrivit någonting. /Jakob

http://www.smalben.se/en_parafili_till_filmaffisch.jpg

http://www.smalben.se/Minnesluckor_filmaffisch.jpg