jbergman

Kör på. Affischerna är ju bara i bakgrunden i vilket fall som helst. /Jakob

Jag förstår inte den här biten. De metadata som finns i en m2ts-fil är sådant som information om när filen skapades, codec, bitrate, bilddimensioner och liknande. Vad är det egentligen som händer när du lägger klippen på rad i ditt redigeringsprogram? Vad är det faktiska problemet? /Jakob

Det är bara att köra på. Vilken upphovsrätt menar du att det skulle kunna vara ett brott mot? Vem skulle du ha kopierat? Jämför där jag visar dryga tjugotalet böcker i bild. Lycka till! /Jakob

Det var ju tur för er för att ni vann en massa priser, för filmen föll fullständigt platt. Vad var poängen? Några snubbar som vi inte bryr oss om gör något som vi inte bryr oss om vilket får några andra snubbar att göra något som vi inte heller bryr oss om. Nej, det här föll redan på manusstadiet. Utan en enda karaktär att bry sig om går det inte att göra en film. Lycka till nästa gång! /Jakob

Skaffa den bästa shotgun-micken du har råd med som du kan koppla direkt till kameran. Att lägga pengar på en separat inspelare i din sits känns knappast värt det, och dessutom är det bara en massa extrajobb. /Jakob

Vad är frågan? Ärligt talat, handlar det om hur du skall göra kameraåkningar eller om hur du skall få ihop pengar till ditt hemliga projekt? Varför är det viktigt att det måste vara lätt mulet? Börja med att fokusera, så kanske någon tar dig på allvar. /Jakob

Det var därför jag hade klippkort på abortkliniken på den tiden då jag fortfarande hade sex med fruntimmer. Nu har jag bara sex med mig själv... /Jakob

Om du vill göra dokumentärer så är det för att du har något att berätta. Så vad vill du berätta? Vad brinner du för? Jag har själv inte gjort någon dokumentärfilm (även om jag lekt med formen i mockumentären Juicepojkarna), men gott om reportage och intervjuer för texter. Jag har intervjuat både myndighetspersoner och gatuprostituerade. Det är inte svårt. Det är bara att lyfta på arslet och göra det. Om du har mer konkreta frågor gör jag gärna mitt bästa för att svara på dem. /Jakob

Kontakta Systembolaget och fråga dem. /Jakob

Att hitta en bra speaker är naturligtvis en fördel, men viktigare är ändå att få till texten. Börja med att lyssna till nyhetsuppläsningar och skriv av dem. Då kommer du att förstå vad som utmärker en nyhetsuppläsning. /Jakob

Det är ett gäng klipp som är väldigt blåa. Till exempel det klipp som börjar vid 8:09. Färgjustering är ett verktyg som inte skall underskattas. Man skall inte överdriva, men att dra scenerna åt olika håll färgmässigt är ytterligare ett verktyg i regissörens arsenal. Jag ser fram mot en öl eller femton. Så att jag får höra historien om ljudläggaren, menar jag. Ha det gott! /Jakob

Frågan är ju vem du skall ge manuset till. Om du skall ge det till en svensk producent som vill producera en engelskspråkig film, så visst. Annars vet jag inte vad poängen skulle vara. /Jakob

Jag vet inte direkt vad i din frågeställning som rör upphovsrätten eftersom du verkar veta vad som är okej och vad som inte är det. Men visst, om du inte vill betala för musikrättigheterna så är det bara att skriva en egen låt. Och visst kan du göra något i Elvis-stil. Jag vet inte om du är bekant med teveserien Robot Chicken, men de har just undvikit att pröjsa skjortan för musik genom att skapa ny musik som starkt påminner om den befintliga musik de vill att folk skall koppla till. Men min egentliga rekommendation är att skita i hela grejen. Häng inte upp din historia på en låt. Hitta en annan lösning istället. Kanske hallucinerar han i dödsögonblicket och ser Elvis istället. Eller något annat... Lycka till! /Jakob

Hehe, jag gillar att du fortsätter att göra din grej. På plussidan får jag säga att skådisarna gör ett bra jobb, och även scener där inte mycket händer får ändå ganska mycket nerv. Och på något sätt blir jag sugen på att se nästa del. Så till minussidan. Färgkorrigeringen lämnade en del att önska. Dels borde missen med vitbalansen i skogen ha åtgärdats, och på det hela taget tror jag att filmen kunde ha vunnit på ett medvetet dragande i färgerna. Nu blir allt lite grådaskigt... Kameraskaket blir också lite för mycket för mig. Handhållen kamera är ett stilgrepp, men det förlorar i effekt om det används hela tiden. En del scener borde haft fördelen av ett kamerastativ. Nåväl, det skall bli spännande att se hur serien utvecklas. /Jakob

Vad sägs om "I den ordning de uppträder"? /Jakob

Nej, mina åsikter påverkar inte rättens beslut, men det tror jag inte heller att någon har påstått. Jag har dock svårt att förstå vad du vill uppnå i diskussionen med det resonemanget. Jag uttryckte min åsikt om fallet Sarah Jones och ditt svar är att mina åsikter saknar betydelse i en amerikansk rättegång... Jaha? Skillnaden är väl att jag resonerar utifrån vad jag läst, medan du tycks resonera utifrån vad du inte läst. Den viktigare poängen att framhålla är dock att ja, min åsikt är baserad på antagandet att det som framkommit i medierna stämmer, och det är inget jag skäms för. Vad jag försöker säga är att om regissören betett sig på detta sätt så bär han ansvaret. Att det finns oklarheter i historien har jag sagt flera gånger. Jag törs dock vidmakthålla att han är inkompetent, för annars hade detta aldrig skett. Jag betvivlar inte att du har bättre koll på lagar och regler i USA än jag, men mina resonemang har aldrig handlat om lagar och regler. Det är väl därför vi talar förbi varandra. Anledningen till att jag har nämnt min bakgrund som chef är just för att markera det faktum att jag vet att folket "på golvet" inte bryr sig en bråkdel så mycket av de säkerhetsföreskrifter som finns, som de bryr sig om vad deras chef säger. Det är här vi kommer till skillnaden mellan lag och allmän rättskänsla. För att exemplifiera med ett vanligt ur verkligheten: Jag har jobbat som chef för tidningsbud, och om ett bud ringer mig och säger att de är ovilliga att gå in i ett hus eftersom det ligger en uteliggare precis innanför dörren, så kommer jag dit och delar ut tidningarna i den byggnaden. Tekniskt sett bygger inte detta på några nedskrivna rutiner, utan det handlar helt och hållet om att jag inte vill sätta mina bud i en situation som jag inte själv skulle acceptera. Saken är ju den att om sade åt budet ifråga att skita i sina farhågor och gå in i byggnaden och något otrevligt hände så vilar åtminstone en del av ansvaret på mig, oavsett hur säkerhetsföreskrifterna ser ut. Jag har varit i samma situationer som du, och vi tycks resonera ganska lika, men det betyder inte att det inte finns folk som drar sig för att säga nej, och att säga att de får skylla sig själva kan jag inte ställa upp på. Ansvaret att säga nej ligger inte hos den som måste utföra ett farligt arbete, utan hos den som beordrar den farliga handlingen (alternativt en säkerhetsansvarig om sådan är närvarande). Precis, det är inte ovanligt att föreskrifter inte följs. Men vems ansvar är det att det att se till att de följs? Jo, det är chefens. Om chefen säger att det bara är fegisar som följer säkerhetsföreskrifterna så är det klart att chefen bär ett ansvar om det sker en olycka, även om detta skulle vara svårt att bevisa i rätten. Med det sagt så visst, det finns många fall där olyckor sker som inte beror på chefen. Det är därför olyckor utreds, så att man kan få klarhet i vad som gällde. /Jakob

Om personerna på plats får höra att de har 60 sekunder på sig om det skulle komma ett tåg så är det uppenbart att de inte fått klartecken att filma. Men visst, jag har flera gånger nämnt att det finns oklarheter i historien, inte minst vad gäller vad den platsansvariga hade för sig. Jaha, så om jag säger till fotografen att klättra upp i ett träd i en storm medan vi skjuter fyrverkerier runt honom och han blir skadad, så är det helt okej, för han kunde ju ha sagt nej. Man tar sig för pannan... Efter Twilight Zone-filmen växte det fram ett helt annat säkerhetstänk i Hollywood, med riskanalytiker från försäkringsbolag som kan gå in och säga stopp, men en mindre indieproduktion är en helt annan femma. Det betyder inte att det är vilda västern; den som bestämmer har ansvar. Det är först nu jag förstår att du enbart talar om den juridiska aspekten. Du må tycka att det är skit samma vad jag tycker/tänker/känner, men jag trodde att det här var ett forum för fritt utbyte av åsikter. Alternativet är att vi bara lutar oss tillbaka och inväntar domen varpå vi alla mumlar "ja, vad bra, för lagen är ofelbar" och ger varandra ryggdunkar. Jag skiter i vad lagen säger; man kan vara ett svin även om man blir friad. Om du väljer att bygga din moral helt och hållet på vad en bunt politiker och tjänstemän tycker så får det stå för dig. /Jakob

Utifrån det jag sett och läst om fallet var regissören i det här fallet den högst ansvarige på plats. Och vem säger åt DoP vad denne skall göra? När jag pratar om vem som är chef menar jag helt enkelt den som blir åtlydd. Om alla gör som regissören säger så är regissören chef i min bok. Att det sedan kan sitta en producent på ett kontor någonstans med möjligheten att sparka regissören är liksom irrelevant. Man kan invända att fotografen borde ha vägrat att filma, men då hade han å andra sidan blivit arbetslös. Det här fallet får mig att tänka på katastrofen vid inspelningen av Twilight Zone-filmen, där tre människor miste livet, varav två barn. Idioten John Landis borde ha fällts för det. Han var en liten diktator och alla gjorde som han sade åt dem att göra. Då kan han inte hävda att han inte har något ansvar. Som sagt, jag har i många år jobbat i den bransch i Sverige som är mest utsatt för våld, och jag har tränat upp mängder av nyanställda. Varje gång har jag sagt åt dem att om de är ens det minsta oroliga över något så skall de ringa mig, så kommer jag. Det är för att jag vet att man kan inte vara chef utan att ha ansvar. Jag kan inte skylla på vilka säkerhetsföreskrifter som finns eller vad chefen ovan mig säger. Så länge personerna under mig lyssnar på mig och gör som jag säger så är deras säkerhet mitt ansvar. Det finns inget sätt att komma runt det. /Jakob

Visst, jag kan medge att det finns gott om frågetecken i den här historien, men det är verkligen inte fotografens ansvar att hålla koll på tågtrafiken. Den som var på plats med högst rank var regissören, punkt. Han kan inte skylla ifrån sig. Regissören har inte enbart en "konstnärlig" roll, utan som regel är hen även chef. Det innebär att även om fotografen och dennes team är villiga till vilka galenskaper som helst så är det regissören som är ansvarig och som får ta konsekvenserna om något går fel. Jag var under flera år chef i en helt annan bransch (en av dem som är mest utsatt för våld i arbetet), och ansvaret för mina underlydandes säkerhet var helt klart mitt. Order uppifrån var egentligen skit samma; om det var en risksituation gick jag antingen in i den ensam eller inte alls. Jag skulle aldrig ha skickat in någon annan i den. För att veta vems ansvaret var behöver man bara fråga sig vem det var som bestämde. Om alla gjorde som regissören sade så är det denne som har ansvaret. Det är egentligen skit samma vilka mejl som har skickats hit och dit. /Jakob

Det är klart att du skall spela in ljudet två gånger. Läs Saristas inlägg en gång till. /Jakob

En tragisk historia, och en fullkomligt inkompetent regissör. Hans försvar i rätten, att ditten och datten inte var hans jobb, är bullshit av första klass. Att delegera uppgifter innebär inte ansvarsfrihet. Vad som dock saknas i reportaget är frågan om den platsansvarige. Allt som sägs om honom är att han mottog ett mejl på morgonen och att han inte var närvarande vid inspelningen. Var det han som låg bakom uppgiften att det bara var två tåg som skulle passera? Vem vet? En del av regissörens bakgrund är också irrelevant. Att filma utan tillstånd på tunnelbanan är något helt annat än att riskera filmteamets liv. Jag ser ingen poäng med att blanda ihop frågorna. /Jakob

Ja, teknisk information är ju inte fel, men jag har sett gång på gång hur folk visar upp sina filmer här utan att försöka sälja in dem, och det är bara fel. Om man vill ha tittare, vill säga. Tänk på hur texten på baksidan av en bok fungerar. Det handlar helt och hållet om att få folk att läsa den utan att avslöja för mycket. På internet är det ännu viktigare; det finns tusen saker att klicka på, varför skall jag klicka på just din film? Jag försöker, helt ärligt, bara hjälpa till. Vad som däremot personligen oroar mig är att det finns en kortad version, och att du inte kommenterar detta faktum över huvud taget. Vad är det för skillnad mellan versionerna? Vilken är bäst? Varför finns det två olika versioner? Jag får intrycket att historien inte spelar någon roll... Vilken slags feedback vill du ha? Handlar det om tekniken eller berättandet? /Jakob

Jo, fast då vill du ju inte ha silverfärgade reflektorer. Visst, med en ojämn yta blir det lite mjukare, men antagligen inte tillräckligt för att du skall bli nöjd. En vit reflektor är vad du behöver. /Jakob

Som sagt, så länge det inte är reklamfilm behövs inget tillstånd för att ha med folk i en film. I andra länder gäller andra regler, varför man ser en massa människor med blurrade ansikten i amerikansk teve, men så är det inte i Sverige. /Jakob

Du använder fler ord för att beskriva tekniken bakom filmen än att säga vad filmen handlar om. Sälj den, få oss att vilja se den! Bara ett tips. /Jakob