jbergman

Bara för att vara på den säkra sidan: du har väl inte råkat ställa in line istället för mic på den illalåtande ingången? ;) /Jakob

Lägg upp vilka bilder du vill. Det värsta som kan hända är att någon hör av sig och säger åt dig att ta bort dem, och den sannolikheten är väldigt nära noll (multiplicera sannolikheten för att en representant för filmbolaget besöker din sida med sannolikheten för att denna person tycker illa om gratis reklam för bolagets filmer). /Jakob

Du har kanske rätt i resten - det vet jag inte - men det har i vilket fall inget med LP eller SP att göra. 32kHz/12-bit är ju vad man kör om man vill ha fyra kanaler, medan 48kHz/16-bit är vad man kör när man nöjer sig med två. Bägge lägen är möjliga i både SP och LP. /Jakob

Det är antagligen ett förskönande uttryck för att säga att det man presenterar bara är flum. Uttrycket i sig är så dumt att jag skulle vara redo att dumförklara den som yttrade det redan innan jag hört resten. /Jakob

Själv skulle jag gissa att det är så enkelt att teven visar en ljusare bild än datorskärmen. Därav fördelen med att använda en teve som referensmonitor... /Jakob

Mjo, men den andra halvan av filmen säger väsentligen ajöss till seriöst drama och omfamnar istället den skruvade komedin helhjärtat, och jag tycker att det är den väg du skall styra in på. Med det sagt finns det inget som hindrar att filmen samtidigt har en känslomässigt trovärdig botten. Anledningen till att jag trycker på just den här punkten är att jag har sett så många amatörfilmer som gått vilse mellan komedi- och dramakomedigenrerna. I slutändan handlar det om att man som manusförfattare måste veta vad det är man egentligen vill. Om du inte vill göra 100 procentig komedi, så fine, men då börjar istället hela rånargrejen och det plötsliga slutet kännas malplacerat. Jag har sett en hel del kortfilm, och min erfarenhet är att komedierna är i första hand 100 procent komedi, och dramerna är i första hand 100 procent drama. Att man sedan ibland kan se lite dramatisk tyngd hos komedierna, eller lite humor i dramerna är en bonus, men vilken genre en film tillhör råder det nästan aldrig någon tvekan om. Avslutningsvis kan jag bara ge ett tips som jag själv alltid lever efter: gör varje scen till filmens bästa scen. Lycka till! /Jakob

Det är en bra utgångspunkt, men manuset behöver tajtas en hel del. När man skriver en komedi är det viktigaste att det är kul, och sanningen är att det är för långt mellan skratten, och mycket av det som borde vara skratt blir istället bara småleenden. Det enklaste testet är att se om du själv skrattar åt varje scen. Om inte, skruva scenen tills du garvar. Då är du framme. Utöver det ser jag några andra svagheter. Den första är att början innehåller alldeles för mycket tell och för lite show. Jens snack med kommungubben är alldeles för tydlig exposition. Ett spontant förslag: Jens står och snackar tufft med några av sina gamla polare. De frågar om han inte skall hänga med ut på stan och råna femtonåringar. Han svarar att han har slutat med sånt. Polarna trackar honom för att hans nya brud har gjort honom till en mes. Jens säger att han måste rusa och skyndar iväg. Utanför en dörr står han och ser sig om som om han var orolig för att bli sedd. Han kliver in och slår sig ned framför ett schackbräde mittemot en pensionär. Tja, bara ett förslag, och det går att göra på tusen olika sätt. På samma sätt är det med scenen där Jens och Sten får reda på att klubben fått sina anslag indragna. Ett brev är ingen bra idé. Låt Sten komma till kommunhuset för det årliga mötet med kulturnämnden. Han är säker på att kommunen är nöjda med honom och att anslagen kommer att förnyas. Han går in i mötet på topphumör, och kommunkillen börjar med att prisa klubben, varefter scenen vrids till att anslagen stryps. En sådan situation går att göra mycket med. Sten förresten, han skulle verkligen behöva någon slags introduktion, bara så att man känner att man har något grepp om honom under resten av filmen, för nu är hans bakgrund lite väl mycket av ett mysterium. Passa även inledningsvis på att ge lite mer liv åt de andra medlemmarna i klubben. Du behöver inte gå in på vilka de är eller deras bakgrunder, men ge dem lite färg och låt dem komma med några kul repliker, så att vi i publiken också känner saknad när de försvinner. När anslagen från kommunen försvinner och klubben tvingas från sin lokal så behövs ett tydligare alternativ som kräver en viss mängd pengar, så att det blir tydligt vad Jens vill åstadkomma. Kommunkillen kan säga något i förbifarten i stil med att som idéell förening kan schackklubben hyra in sig på fritidsgården för en årsavgift på 35 000 (eller whatever). Till dess får pensionärerna trängas i Jens lilla etta med väggarna fulla affischer på bikinibrudar och dödsmetallband. Ja, eller nåt. När Jens har rånat den första butiken och visar bytet för Sten behövs en konflikt i scenen. Låt Sten bli förfärad för att sedan byta ståndpunkt. För att exemplifiera med ett extremt klyschigt exempel: [scrippet] STEN Är du galen! Råna butiker? Den lilla sjysta på hörnet också? JENS Men kolla, sju hundra spänn. Tystnad. STEN Sju hundra? Det var som fan... På den lilla skitbutiken. (paus) Vad tror du en mack ger? [/scrippet] Ja, du hajar tanken. Scen 26, rånmontaget, bör du verkligen beskriva utförligare. I scen 29, sitter nyhetsuppläsaren på kanal superlokal, eller? Med tanke på att han/hon säger att rånen har skett i "staden"... ;) I schackpartiet medan polisen är på väg så tycker jag inte att Jens skall vinna på schack matt, utan på tid. De spelar. Visaren på schackklockan närmar sig obönhörligt slutet; den börjar putta pendeln uppåt. Pendeln faller ned, tiden är ute. Jens säger: "Din tid är ute." Det bultar på dörren. (En klubbspelare som Jens borde förvisso bara säga "Tid.", men det blir ju inte lika dramatiskt.) Ålrajt, det var några blandade tankar. Lycka till! /Jakob

Jo, men det var det tredje ögat jag tänkte på, fast min liknelse var väl inte den bästa. Jag tycker att den bara var så smart. Igges snack framstår som rent nonsens samtidigt som det är så passande, men när Jack slår in den korrekta koden så blev det en perfekt aha-upplevelse. Det som gör det så fint är att man inte vet att det är en kod Jack behöver; annars hade scenen fallit platt. Nä, det är helt rätt. Om ditt utkast var en färdig film skulle den vara mycket mindre förvirrande. Nu är det så många ansiktslösa karaktärer och olika platser att jag blandar ihop både platser, personer och händelser, som du märker. Jo, det var dem jag tänkte på. /Jakob

Ja, jag fick uppfattningen att de hängde ganska väl ihop, men jag kan ha missuppfattat. MediQs forskning verkar ju vara ett beställningsjobb från Kommittén. Sant förvisso; jag missade den lilla scenen. Men det känns ändå som att se Stålmannen rädda världen inte med sin röntgensyn, flygförmåga, superstyrka eller osårbarhet, utan genom att vara grym på schack. Jo, jag gillade den också, och det var därför jag föreslog att han skulle få infon av någon annan än Igge istället för att stryka scenen. Det är faktiskt en av mina favoritscener. Alltså, jag gillar ju stripporna. Jag tycker bara att de kunde användas till något bättre än att utgöra bakgrund till en brevläsarscen. Enkelt uttryckt: de ledande håller arbetarklassen i schack genom att hålla dem nöjda. Så länge de har tillgång till billig öl och gott om porr så gör de inte uppror. Och så några nya kommentarer. Jag kom att tänka på telefonrösten "Jakob". Jag missade vem det egentligen var, men av det du nu säger så antar jag att det var någon från MediQ. Hur som helst så var det aldrig särskilt tydligt. Scenen med Camile skulle kunna vara grym, men dessvärre pratas den sönder av Sofia. Den mystiska atmosfären förstörs av att hon förklarar allting så ingående. Vilgot skulle redan ha kunnat höra av någon vad Camile behöver veta (ej visat i filmen), så Sofie behöver bara fråga honom om han vet hur det går till, varpå han nickar och säger "Jack, 35 år...". Och så tycker jag att det vore roligare om Sofia inte förklarade vad hon injicerade Camile med, och sedan när Vilgot skall gå så tar han upp en behållare och frågar vad den innehåller. "Heroin." svarar Sofia kort. Vilka är förresten gamlingarna i Edmunds källare? Först tänkte jag att det kommittén, men det verkade för dumt och det stämmer inte heller med vad du beskriver om kommitténs anonymitet. Är de anställda på MediQ, eller? /Jakob

Bara för att vara tydlig, jag vet att jag ofta låter elak, men det är inget illa ment. Det finns som sagt många grejer jag gillar i manuset också. Apropå det, på vilket sätt skulle det hjälpa Angelica att Jack tog livet av sig? Jag antar att tanken är att det inte finns någon anledning för kommittén att hålla kvar henne om Jack är död, men kommittén har redan visat att de inte är så sugna på att lämna vittnen i livet... Ålrajt, miss av mig. Det räcker för den första akten, men sedan vill åtminstone jag att historien skall ta en riktning. Jag vill se att hjälten kan både lyckas och misslyckas, men om hjälten inte vill något alls så kan han göra varken det ena eller andra, och då blir det ointressant. Jag skulle säga att det framför allt handlar om att skapa dramatisk potential. En distanserad far är inte så intressant ur den aspekten. Om Jack däremot beskyller för sin mors död så blir det intressant. Ännu mer spännande blir det om Efraim vill reparera relationen medan Jack inte vill ha något med honom att göra. Då har vi en konflikt med dramatisk resonans. Den här typen av konflikter är vad som skapar engagerande drama. Som sagt, det var ju mest ett exempel på hur den dramatiska strukturen och huvudpersonens motivation skulle bli tydligare. För att förtydliga med ett exempel, nämligen Jacks förmåga att se människors inre, varför just denna förmåga? Varför inte förmågan att flyga? Att se folks inre är väl förvisso mer intressant, men i nuvarande treatment har det ingen betydelse för vare sig Jack eller intrigen. Det är en godtycklig förmåga. Och det är inte bra. På tal om Jacks förmåga förresten, jag har grunnat de senaste dagarna på om han ser en objektiv (de som enligt Gud/naturen är goda ser goda ut) eller subjektiv (de som enligt Jacks moraluppfattning är goda ser goda ut) bild av människorna. Den första tanken finner jag personligen otrevlig, men oavsett vilket så är det av intresse för historien. Jag har kanske fel bild av MediQ, men för mig känns nuvarande scenario ungefär som om huvudpersonen bestämde sig för att sno alla pengar ur en bank, knallar in och upptäcker att bankvalvet är olåst. Manusförfattaren kan ogärna ursäkta sig med att "jo, men vakten glömde låsa den dagen, för hans barn var magsjuka och hans älskarinna var på krigsstigen". Om så verkligen är fallet måste dessa premisser visas i förväg, eller åtminstone planteras och sedan förklaras. "Livsfarligt" var kanske en överdrift, men jag utgick från Fabians rätt omfattande skador (brännskador från elektricitet kräver en hel del kräm) och tänkte hur det skulle kunna gå om någon till skillnad från Fabian faktiskt ville dö. Och med risk för att framstå som en nörd som är besatt av petitesser vill jag påpeka att man inte kan jämföra att stoppa in fingrarna i ett eluttag med att vidröra ett elstängsel. Om jag stoppar in bägge fingrar i ett (trashat) eluttag med ena fingret på plus och det andra på minus så får jag mycket riktigt en sjujävla stöt, men om jag vidrör ett elstängsel så rör jag bara vid plus (samt har fötterna på jord). Eftersom pulserna i ett vanligt elstängsel för kossor ligger på några tusen volt får jag ändå en rätt obehaglig stöt, men eftersom motståndet (hela kroppen samt jord och sten om det inte är blött där jag står) blir amperen väldigt låg, varför jag inte tar någon egentlig skada. Om jag hade kunnat hoppa upp på staketet så att jag befann mig tillräckligt långt från marken för att strömmen skulle kunna hoppa avståndet genom luften då jag vidrörde staketet hade jag inte fått någon stöt alls. Men ja, detta är en petitess. Men någonstans längs vägen till färdig film skulle siffran behöva korrigeras. Lika bra att göra det på ett tidigt stadium. Jorå, det fattar jag. Men jag påpekar hellre för mycket än för litet. Det står dig fritt att strunta i de kommentarer som är irrelevanta. Jo, anledningen till att jag garvade var en bloggpost jag nyligen läste: http://johnaugust.com/archives/2008/the-purpose-of-drama-and-its-relationship-to-cameron-diazs-ass Läs den så ser du humorn. Men utöver det så reagerade jag på det faktum att det inte hände något särskilt i scenen. Stripporna används inte till något, Felicia dyker aldrig upp igen etc. Man bör använda sina få filmminuter väl. Det är tydligt, men det kanske är för att det är så likt samhället i Orwells 1984. ;) Men med det konstaterat måste jag också undra över vari kommitténs förtryck ligger. Vad protesterar "motståndsrörelsen" mot? Varför vore det dåligt om kommitténs medlemmar fick evigt liv? Och jo, frågorna är inte enbart av hypotetisk karaktär utan är av relevans för så gott som alla karaktärers motivation. /Jakob

Jag gissar att det är "Das Rad" som åsyftas. (http://www.imdb.com/title/tt0330801/) Jag tyckte mycket om den när jag såg den för nästan exakt sex år sedan, men jag kan inte påstå att jag har några klara minnen av den längre. /Jakob - som vet att man aldrig skall slänga gamla festivalkataloger

Jorå, det tror jag också. Vad jag menade att det borde vara Dröm-Saga som får Verklighets-Saga att göra vad hon gör, inte Agnes. Hänger du med? Så länge det inte blir en predikan om att vi måste vara rädda om våra träd och vår miljö så är jag nöjd. Såvida du inte gör det lika bra som Miyazaki, förstås. Jag funderade faktiskt också lite i den riktningen, och det kan säkert göras bra, men jag såg ett par fallgropar som man får se till att undvika. Den mest uppenbara är att de lär bli svårt att få Verklighets-Sagas äventyr att bli lika spännande som Dröm-Sagas. Den senare har trots allt fördelen att hon får umgås med troll och talande träd. Risken är stor att det känns som att det blir tråkigare när man klipper till Verklighets-Saga, medan Dröm-Sagas äventyr stannar upp. Jag upplever det ofta när jag ser episodfilmer där vissa episoder är mer intressanta än andra. Då blir jag frustrerad när filmen klipper från den spännande episoden till en tråkig. Den andra risken jag ser är att man är att man förskjuter balansen mellan de två världarna så att de upphör att vara likvärdiga till att drömvärlden blir underordnad verkligheten. Jag menar, en grej jag verkligen gillade med ditt synopsis var att drömvärlden dominerade berättelsen så länge att när verkligheten dök upp så kändes drömvärlden fortfarande lika verklig som, om inte verkligare än, verkligheten. Men detta är bara fallgropar, och det går säkerligen att trippa förbi dem om man bara är försiktig. /Jakob

Du kanske menar italienarnas "Cappiche"? ;) /Jakob

Nä... http://en.wikipedia.org/wiki/Macguffin /Jakob

Med ursäkt för att det är Off Topic, men http://www.beckerfilms.com är en ständig källa till både inspiration och uppgivenhet. /Jakob

En del kul uppslag, och jag charmas också av idén om den parallella drömvärlden, men jag ser en del problem med historien. Det första som slår mig är hur passiv Saga är. Visst, hon tar beslutet att ge sig in i skogen för att ta reda på vad som hänt hennes bror, och så långt allt väl, men sedan gör hon liksom ingenting. All info hon får (om det elaka trädet och den parallella världen) får hon helt motståndslöst av andra karaktärer. Saga borde upptäcka saker, inte få dem berättade för sig. Jag vill se Saga genomgå prövningar som hon klarar sig igenom tack vare list, kvickhet och vänskapsbandet med sina talande djur etc. Med akt 3 blir detta problem alltför uppenbart. När Agnes berättar om vad som skall ske handlar det om vad Agnes måste göra (gå in i den andra Sagas kropp), när det borde handla om vad Saga måste göra. Det är Saga som är huvudperson, och det är hon som måste lyckas med något svårt. Nu blir hennes enda uppgift att lägga sig och sova... Man kan till exempel tänka sig att världen är så konstruerad att precis i gränslandet mellan sömn och vakenhet, i ett enda kort ögonblick, kan man sträcka sig över och kontakta sin parallella tvilling, något som Saga måste göra. Well, bara en tanke. Liksom många andra har jag problem att få slutet att gå ihop. Om man kastar skräp runt ett träd i verkligheten så blir det elakt i drömmen, men om man bränner upp det så löser man problemet? Mitt spontana förslag är att trädet som i drömvärlden är stort och mäktigt i verkligheten bara är ett litet, klent, kanske sjukt, träd. Ett träd som man faktiskt kan tycka lite synd om. En annan sak: trollen. Jo, jag gillar troll lika mycket som alla andra, men i den här kontexten känns de lite malplacerade. Om det springer omkring troll i drömvärlden så borde det väl finnas en massa sovande troll i verkligheten? Kanske skulle trollen kunna vara gjorda av sten och motsvara sovande stenar eller något i den stilen? Lycka till! /Jakob

Brazil möter Åsa-Nisse? Tja, var skall jag börja... Det är en spretig historia, så kritiken blir väl lite i samma stil. Först vill jag säga att det fanns en hel del uppslag och scener som jag verkligen gillar, men de förloras i historia som i det stora hela saknar riktning. Grundproblemet är Jacks motivation (eller kanske snarare brist på). Att han i början av filmen inte har några som helst andra ambitioner än att få ihop lite pengar att leva på går väl an, men är lite tunt, men när han väl fått sin nya förmåga blir det mest bara kaos. Han flyr från staden, men mest på grund av förvirring snarare än av någon medveten anledning. Sedan hamnar han av en ren slump på ett psykhem där han stannar tills han bokstavligen talat jagas därifrån. Sedan blir det ganska oklart vad som driver honom. Han läser Efraims brev och får för sig att bege sig först till kyrkogården och sedan till MediQs högkvarter, i något slags jakt på sanningen om sin mors "död", varpå han blir tillfångatagen, injicerar sig själv med slumpmässiga mediciner och får superkrafter varpå han indirekt har ihjäl en massa människor och finner sin mor. Blev det rätt? Well, problemet är att Jack hela tiden reagerar istället för att agera. Han känns som en viljelös vante som kastas runt av ödets nycker. Som exempel: enda anledningen till att han jagas av MediQ är inledningsvis att Yngve på måfå nämner hans namn under förhöret. Jag vill se Jack vara motiverad, så att jag som publik har något att heja på. Och Jack förresten, vem är han egentligen. Frånsett vad gäller Yvonne så verkar han ju komma väl överens med sin far, men likväl måste Jack ställa upp på medicinska tester för kunna betala hyran samtidigt som fadern är multimiljardär... Huh? Och modern, Julia... Hon dyker upp i några tillbakablickar i början för att sedan få Jack att börja gråta vid upprepade tillfällen och att bli hans enda motivation mot slutet av filmen. Jag blir konfys... Låt mig bara komma med ett litet förslag på hur man skulle kunna lägga upp Jacks dramatiska resa, mest som ett illustrerande exempel: Jack är enda barnet och hans mor, Julia, dog i en flygolycka. Han är född rik men är släktens svarta får och har kommit på kant med sin far, varför de numera inte har någon som helst kontakt. Jack får harva sig fram på ströjobb, stölder och medicinska experiment. Frånsett sin vän Rufus har han svårt att behålla vänner och hans flickvän har dumpat honom eftersom han har svårt att lita på folk och alltid tror det sämsta om alla. Vad han inte vet är att både hans far och mor en gång arbetade på MediQ, och att hans far nu är döende och har något att bekänna. Fadern vill ha tag på Jack, men denne vägrar att prata med honom. Efter ett medicinexperiment och en misshandel får Jack plötsligt förmågan att se folks inre. Han skräms av förmågan och vet inte vad det är för fel på honom. Han springer nu av en händelse på en av kommittémedlemmarna och ser genast att denne inte alls är ung, utan gammal. Han skriker och gastar och blir ivägförd av säkerhetsvakterna. Men kommittémedlemmen anar oråd och bestämmer sig för att kolla upp honom. Yngve tas in till förhör och kopplingen till Rufus och indirekt Jack uppdagas. När Jack sedan skall träffa Rufus visar det sig att polisen har slagit till, och Rufus döda kropp lastas precis in i en ambulans. Jack inser att det kokta fläsket är stekt och rymmer iväg. Han inser att en av hans få chanser till anonymitet i detta genomövervakade samhälle är att ta in på ett mentalsjukhus under falskt namn. Han liftar med Kjell och Tyra till Ängsgården. På hemmet undviker han att avslöja sin förmåga samtidigt som han lär sig mer om den och om sina medmänniskor. Han träffar Angelica och blir förälskad. Han inser att han för första gången kan lita på människor. Han bestämmer sig för att lämna hemmet tillsammans med Angelica men inser till sin förvåning att han är fången. Han bestämmer sig då för att rymma och gör så. Under tiden har Efraim skrivit ett bekännelsebrev som han lämnat till sin advokat, Vilgot, innan han dött, med sin sons och hustrus namn på läpparna. Jack gömmer sig på strippklubben, där han tack vara Camile hittas av Vilgot. Vilgot överlämnar brevet som berättar om att Julia fortfarande är vid liv och att hon hålls hos MediQ. Han berättar också att det pågick många topphemliga experiment där, och att det är där man skall börja rota om man vill slå mot kommittén. Jack tar hjälp av stripporna och slinker ned i MediQs hemliga källare där han upptäcker både ett och annat, men han blir själv upptäckt och tillfångatagen. Den övervakningskåta kommittén vill självklart ha tillgång till hans förmåga. De får honom att samarbeta genom att visa en film av en kidnappad Angelica och hota honom med Kalium. På något vänster lyckas Jack göra sig fri och injicera sig med slumpmässiga mediciner vilket tar bort hans förmåga att se folks inre. Men han är fortfarande fly förbannad och tar en gruvlig hämnd på dem som fångat honom och befriar Angelica. Han hittar också sin mor, men till hans besvikelse har hon huvudet fullt av kugghjul och kretskort och beter sig som en robot ("Det gick inte så bra", berättar Fabian). Men han tar henne med sig i alla fall. Vad han inte vet är att Julia är programmerad att döda honom. Den enda som inser det är Angelica. Medan de all tre är på väg genom kulverten under älven vänder hon sig till Jack och frågar honom om han vill förstöra MediQs forskningsoperation. Han svarar jakande. Angelica aktiverar då snabbt självförstörelsemekanismen på Julia. "Vad gör du?" skriker Jack. Hon vänder sig mot honom. "Om du litar på mig så springer du. NU!" Jack tvekar en sekund, sedan tar han Angelica i armen och sida vid sida springer de så fort de kan ut genom kulverten som exploderar bakom dem. Jack har äntligen lärt sig att lita på någon. Snipp snapp slut. Tja, det där var bara något jag spånade fram medan jag skrev det, men jag försökte mest visa hur historien skulle kunna vara driven av Jack istället för att historien skulle driva honom. Några andra detaljer som jag reagerade på när jag läste utkastet och som jag lika gärna kan delge mig av här: Jag gillar verkligen den satiriska skildringen av "aktivisterna". De ser sig själva som frihetskämpar, men det enda de verkar göra är att sprida flygblad med en tom fras som "Krossa Kommittén!" samt skära sönder däck och hälla rödfärg på bilar. Hur slö är egentligen säkerheten på MediQ? De har värsta hemliga källaren, men de avslöjar för den unge stenade receptionisten hur man tar sig dit, och han i sin tur berättar för första bästa snubbe som dyker upp? Det är i övrigt en jävligt läcker scen, men den hade funkat bättre om den var lite mer trovärdig, exempelvis genom att Jack får infon från någon gammal stoner som brukade jobba där nere i källaren. Och förresten, borde inte rätt kod vara 1,5,8,12 alternativt 0,4,7,11, eller tänker jag fel? Sjyst säkerhetspolicy de har på Ängsgården. Inga speglar så att man skall kunna skära sig, men däremot ett livsfarligt elstängsel? Och livsfarligt förresten, 540 Volt i ett elstängsel är ingenting. Fabian torde lugnt ha kunnat klättra över. Jacks nya superkrafter på slutet, när han blir nästan som Neo i Matrix... Nej tack. Jag kan bjucka filmen på en superkraft, men inte två. Scenen på strippklubben fick mig att metagarva rätt rejält. :) [scrippet] INT. MÖTESRUM PÅ SFI - DAG FILMKONSULENT Jag undrar över den här scenen på strippklubben... SIMON W Visst är den läcker? FILMKONSULENT Mjo, det är ju tretton toksnygga tjejer som dansar sexigt... Men varför är de just på strippklubben? SIMON W Jack måste ju ha någonstans att läsa brevet från sin far. FILMKONSULENT Jo, men kan han inte göra det i bilen? Han sitter ju där både i scenen innan och i scenen efter. SIMON W Nä, jag vet inte... FILMKONSULENT Det kostar att göra film vet du? SIMON W Ja, men vill du verkligen missa tretton toksnygga tjejer? Tystnad. FILMKONSULENT Får jag komma på inspelningen? [/scrippet] Ja, nu börjar jag tappa bort mig, så det är kanske bäst att jag slutar. Fråga om något är oklart. Lycka till! /Jakob

Du har uppenbarligen fått en del om bakfoten. Börja med att läsa http://www.voodoofilm.org/artikel/fargtemperatur.aspx /Jakob

Visst, jag skulle inte ha något emot att kolla in en filmblogg, men hur jag vill ha den spelar verkligen ingen roll. Internet är fullt av information, så allt jag vill söka kan jag finna. Det som får mig att stanna hos en blogg är att skribenten/skribenterna brinner för det de skriver om, och att de gör det på ett intressant sätt. Genren har en rätt underordnad roll. Som exempel: nätet är fullt av filmrecensioner, och nästan alla är fullständigt ointressanta i mina ögon, men likväl finns det vissa personer vars recensioner jag älskar att läsa. Om du tänker börja blogga om film, skriv om det som intresserar dig, så kan det kanske intressera någon annan. Att försöka anpassa sig till andras smak är helt bortkastat i interneteran. Det personliga är vad som värderas högt. /Jakob

Det finns ju en anledning till att man släcker ljuset när man använder projektor... Jag betvivlar att det blir grönt nog, och även om så är fallet så har jag svårt att se vinsten. Hur svårt är det att belysa en greenscreen? (Det sista var en retorisk fråga. Det är inte särskilt svårt.) Hur som helst, att försöka skadar ju aldrig. /Jakob

Nästan alla enskilda säkringar är på 10 A, så 2300 W, med andra ord. /Jakob

Börja med att kolla http://forum.voodoofilm.org/showthread.php?t=18361 och http://forum.voodoofilm.org/showthread.php?t=17832. /Jakob

Tja, inte minst dina påståenden om att man som fotograf är "rökt" om någon känner sig "trakasserad". Det är ju inget annat än rent nonsens. Eftersom en bild av en identifierbar person räknas som personuppgift borde det vara rätt uppenbart att det är strunt samma huruvida man även publicerar namnet. Och huruvida man är privatperson eller inte är också strunt samma. Nej, så är det ju inte. Återigen, personuppgiftslagen, PUL, är inte ett förbud; det är en lag. Att något faller under viss lagstiftning innebär inte att det är förbjudet. Om jag vill sälja mitt företag faller det under viss lagstiftning, men det betyder inte att det är förbjudet att sälja ett företag. Återigen, vem man är anställd av spelar ingen roll. Tror du på allvar att vi lever i DDR? Enligt vem? Och varför skulle det spela någon roll om kändisen är svensk eller jänkare? I Sverige råder svensk lag. Yeah, right... Som sagt, det vore kul om du kunde redovisa några källor till dina påståenden. /Jakob

Jag säger inte emot dig på den punkten. PUL innebär en massa begränsningar, men det är inte samma sak som ett förbud mot att publicera personuppgifter. Det finns gott om situationer där det är helt okej att publicera personuppgifter. Liksom du är det Datainspektionen jag lutar mig mot. Frågan är väl mest vad som faller under yttrandefrihetsförordningen kontra tryckfrihetsförordningen, och visst, det finns skillnader, men jag har inte hittat några skillnader som är relevanta vad gäller just personuppgifter (om du känner till några konkreta skillnader är jag ärligt intresserad av att höra dem). Men i vilket fall är alla medborgare skyddade av yttrandefriheten, vilket innebär grundlagsskydd. Det är upp till den "kränkte" att visa att ett fel har begåtts. Det gör jag också. Seriöst, genom hela tråden har du bara hittat på en massa grejer som saknar all verklighetsförankring. Har du lust att hänvisa till några källor fortsättningsvis? /Jakob

Nej, filmandet i sig är aldrig "kränkande". Inte enligt nuvarande lagstiftning i alla fall. Titta bara på fallet med kvinnan som blev smygfilmad i duschen av sin hyresvärd. Hyresvärden blev fälld för att olovligen ha tagit sig in i kvinnans bostad för att montera upp kameran, men filmningen i sig var fullt laglig. Många missuppfattningar om PUL här... Att en individ kan identifieras på en bild innebär att bilden räknas som personuppgift, vilket betyder att användningen regleras av PUL, vilket långt ifrån är samma sak som ett publikationsförbud. Nej, det finns inga "andra regler" för hantering av personuppgifter. Att ha en ansvarig utgivare är bara ett sätt att skydda enskilda skribenter/fotografer. Jag kan på egen hand bedriva journalistisk verksamhet utan någon som helst registrering och ha exakt samma skydd som den ansvarige utgivaren på DN. (Enligt lagen, vill säga. I verkligheten är rättssystemet lite för korrupt för att det skall vara sant.) Observera även att konstnärlig verksamhet har samma skydd som journalistisk dito. /Jakob