jbergman

På temat frihet borde väl Wild at Heart, The Straight Story och Stand by Me funka. Vad gäller roadmovies generellt finns det ju pärlor som exempelvis Smultronstället, men det är nog inte vad du letar efter. /Jakob

Om det är en statisk effekt förstår jag inte varför man skall göra det i AE över huvud taget. Bättre i så fall att använda ett bildredigeringsprogram för att göra en stillbild som man sedan panorerar över. /Jakob

Sök på "squib"/"squibs". (När sökfunktionen väl är igång, vill säga.) /Jakob

Jag har bara sett en film av Uwe Boll, och den sög, men jag har sett två filmer av Michael Bay, och de sög båda två. Jag antar att det betyder att Uwe leder. Och medan Boll ägnar sig åt avsiktlig komik genererar Bay bara oavsiktlig dito. Återigen tysk ledning... Jag tror faktiskt att matchen är avgjord vid det här laget. /Jakob

http://www.staffars.se/ och http://www.alvglans.se/ är ett par. /Jakob

Testa att markera alla klipp, flytta dem lite åt sidan och sedan göra en undo. Det verkar vara den lösning som används om man får tro på vad man hittar genom att googla. Sökmotorer finns där av en anledning... /Jakob

Ja, alla de där explicita kamerainstruktionerna gjorde att jag gav upp på första sidan, men så är det ju inte heller särskilt intressant att kommentera ett manus som redan är i produktion. /Jakob

Bara ett allmänt tips för framtiden: testa att googla felmeddelandet. Jag gjorde det och fann en hel del info på 30 sekunder. Bättre än att vänta i timmar på att någon skall svara på ett forum. /Jakob

Du måste fortfarande betala en massa pengar till upphovsmännen, men du slipper betala royalties. Konstigare än så är det inte. /Jakob

Du måste exportera sekvensen till ett format som stödjer transparens, dvs har en alpha-kanal. Du kan t ex köra okomprimerad avi med rgba (red, green, blue, alpha). /Jakob

Jag var också på Drömfabriken och blev inte heller övertygad om att 3D är framtiden, men den som lever får väl se... För egen del kan jag bara säga att jag inte kommer att vilja se en hel långfilm på det sättet, även om det är gratis. Det är kanske bara jag dock. Om jag skall ha de där glasögonen på mig måste jag ha kontaktlinser istället för glasögon, och de små imperfektioner som inte stör i vanliga livet eller vid vanlig biovisning kändes störande som fan nu. Utöver detta uppfattade jag allt som var ur fokus i bilden som extremt irriterande. Då hjärnan ställde in sig på 3D hade den svårt att köpa att ögonen inte kunde fokusera själv. Jag lade också märke till hur brännviddskänslig tekniken är. När materialet var plåtat i tele blev allting jätteplatt, och människor såg ut att vara platta som pannkakor. Sammanfattningsvis kan jag säga att det var kul som spektakel, men inte mer. /Jakob

Utan att vara någon expert så känns det mer intressant att veta hur det ser ut i exempelvis mediaspelaren. Om det ser bra ut där så har du ju inget problem. Vem kollar på film i After Effects? Jag kan dock i största allmänhet tillägga att det inte finns någon som helst anledning att hålla på och exportera och importera stillbilder i Premiere för att frysa på en bildruta. Det går alldeles utmärkt att lägga in en videosekvens och säga åt den att enbart visa första eller sista bildrutan. /Jakob

Jag gillade klippargrejen och såg ingen anledning att lämna i förtid. De andra programpunkter jag närvarade vid kändes också besöksvärda, så jag har egentligen inget att klaga på. Det skulle väl i så fall vara att Linda Aronsons föredrag blev försenat (men inte mer än knappa halvtimmen) och att brandlarmet avbröt festen... /Jakob

Antingen letar du rätt på en dv-codec så att du kan trycka ut dv-avi från virtualdub (men det handlar ju fortfarande om 12 GB per timme), eller så sköter du redigeringen direkt i virtual dub. Eller går inte det? Det var ett par år sedan jag använde programmet, men jag vill minnas att jag använde det för att klippa bort sekvenser ur videofiler. Men jag kan minnas fel... /Jakob

Nej, det där stämmer inte så vitt jag minns. Anledningen var att sifferbeteckningarna (386, 486 etc) inte kunde varumärkesskyddas. Det hade därför varit möjligt för AMD att kalla en processor för exempelvis "AMD 586". Intel ville slippa risk för sammanblandning och valde därför "pentium", vilket utan problem kunde varumärkesskyddas. /Jakob

Jag har varit med om att en kamera plötsligt tappat synk, men då har det rört sig om plötsliga hopp, där en del av videon försvunnit medan ljudet gått på som vanligt. Ingen aning om vad det berodde på, men enkelt att fixa genom att hitta var felet låg och justera förhållandet mellan ljud och bild från den tidpunkten. (Det var i mitt fall alltså inga problem att klippa bort den snutt där felet låg, annars hade det varit rätt jävligt.) Nu vet jag inte om ditt fall påminner om mitt, men... /Jakob

Haha, fan vad pinsamt av mig, för det har du ju helt rätt i! /Jakob

Nej, det är mycket riktigt ingen motsättning, men oavsett vilka kvalitetsdefinitioner vi använder oss av tror jag inte att vi kommer att finna några motsättningar. Det är ju inte så att någon skulle hävda att en film är dålig enbart för att den säljer. Självfallet kan en film vara bra enligt många olika definitioner samtidigt. Nu var jag aldrig ute efter att propagera för någon viss kvalitetsdefinition, utan jag ville mest påvisa att det inte är så enkelt som att säga att pengar är det enda "objektiva" måttet på en films kvalitet. Den måttstocken är lika godtycklig som alla andra. Det blir liksom så trist om man diskuterar vad som är "bra" film och någon kommer och påstår att pengar är det enda giltiga måttet, och att alla som inte håller med är elitister som ser ned på publiken. Punkt. /Jakob

För det första vill jag konstatera att jag inte sagt att ekonomiskt marknadstänkande nödvändigtvis är förödande för filmen. Tvärtom bör man som filmmakare sträva efter att folk går och ser filmen, så att man inte går back. Därmed inte sagt att en film som drar in 50 miljoner nödvändigtvis skulle vara "bättre" än en film som drar in 10 miljoner. (Såvida man inte menar att definitionen av "bättre" är "drar in mer pengar", men det är långt ifrån givet.) För att förtydliga mig kan jag dra upp en annan, hypotetisk definition av kvalitet som likväl låter publiken avgöra vad som är kvalitet. Säg att en bra film är en film som fortfarande har en publik 20 år efter att den släppts. Det är en definition som inte kräver att jag över huvud taget behöver blanda in min egen smak, så på vilket sätt skulle den vara underlägsen det renodlade pengaräknandet? Ett annat exempel skulle vara att vi lät alla i publiken bedöma filmen. En film som får 90 procent "bra" och 10 procent "dålig" borde väl vara bättre än en film som får 50 procent "bra" och 50 procent "dålig"? Problemet är förstås att man redan måste ha betalat för att se filmen, så pengarna är redan intjänade oavsett vad publiken tycker i efterhand. Och återigen, inte heller detta synsätt kräver att någon annan än publiken sköter bedömandet. Jag vidmakthåller att inställningen att "en film är bättre ju mer pengar den drar in" är ett enögt förhållningssätt som blundar för den verkliga diskussionen som är betydligt mer komplicerad. Den andra delen av din fråga, vem som skall betala för film som inte går runt ekonomiskt, är varken enkel eller uppenbar. Man kan anföra att det är fel att ta skattebetalarnas pengar för att göra film, men som skattebetalare känner jag samtidigt att jag hellre betalar för sunkig svensk film än för att lata människor skall kunna leva på bidrag istället för att arbeta (okej, i någon mån är det väl samma sak... ). Om man skall diskutera filmfinansiering kan man inte göra det enkelt för sig och bortse från alla andra skattebördor. Om staten inte tog alla pengar man tjänade skulle det vara mycket billigare att göra film, och då skulle i gengäld inte lika mycket statliga subventioner behövas. Nu sitter vi alla i ett högskatteträsk som ingen kommer ur, och då går det inte att se filmproduktion som en isolerad företeelse. Visst skulle vi kunna lägga ned 90 procent av all svensk filmproduktion, men då skulle vi samtidigt sätta stopp för alla framtida talanger som skulle kunna göra inkomstbringande filmer. Frågan blir i slutändan om vi vill ha någon svensk filmkultur eller inte. Jag ser inga som helst problem med att små länder subventionerar inhemsk produktion för att behålla kunskapen om hantverket inom landet. Oavsett vad man tycker om SFI (som med rätta bör kritiseras) så ser jag inget principellt fel med att staten ägnar sig åt den typ av långsiktiga prioriteringar som den fria marknaden har problem med. Nu var inte tanken att snöa in på svensk filmpolitik, men det var du som drog upp finansiering... ;) /Jakob

Jag gillar't. Med små förändringar har du lyckats få historien att hänga ihop mycket bättre än tidigare. Vilket betyder att jag inte har något annat val än rikta in mig på småsaker... Rent språkligt vill jag säga att det heter "springande" inte "springandes", "viskande" inte "viskandes" etc. Ett presens particip får ett avslutande s endast om s-et fanns där från början, med andra ord det rör sig om ett deponensverb. "Hoppas" blir "hoppandes", medan "hoppa" blir "hoppande". Det kan dock tilläggas att presens participer ofta bör undvikas (inte minst eftersom de oftast är rena anglicismer). Istället för att skriva "han kommer uppkrypande ur diket" kan man skriva "han kryper upp ur diket". Och det heter "anfådd", inte "andfådd". I övrigt har jag bara en kommentar om scen 13, och det är att det känns så konstlat att fotoalbumet redan ligger på köksbordet. Låt henne plocka ned det från en hylla istället. Bra jobbat! /Jakob

Fast just den metoden skulle ju leda till rätt skumma resultat eftersom varje chip bara tar emot ljus av en viss färg. Men visst skulle det inte vara särskilt svårt att konstruera en videokamera som filmar svartvitt med högt dynamiskt omfång. Att det inte görs beror nog enbart på att den potentiella kundkretsen är minst sagt liten. /Jakob

Fast det innebär ju ingen skillnad från att omvänt ursäkta sig med att "det säljer, och det är huvudsaken". Varför skulle det vara mer elitistiskt att hänvisa till andra värden än pengar än att med säkerhet hävda att pengar är den enda giltiga måttstocken på kvalitet? Det faktum till trots att jag själv är en mycket varm anhängare av marknadsekonomi har jag aldrig stött på så självgoda typer som de som hävdar att pengar är det enda goda kvalitetsmåttet och som föraktfullt ser ned på alla med avvikande åsikter. Man kan gott fråga sig vem som egentligen är elitist. /Jakob

Den enda åsikt jag har att komma med på det här stadiet är att du borde lägga upp hela novellen, och inte bara halva. Hur skall man kunna bedöma något om man inte vet hur det slutar? /Jakob

Sant, men det var inte vad som diskuterades. "Verkligheten" och "sanning" är inte synonymer. Text är inte heller verkligheten, men inte betyder det att journalister inte skall eftersträva att skildra sanningen. Det är sant att det är svårt att vara objektiv oavsett hur gärna man eftersträvar det, men återigen, det säger inget om huruvida det finns någon sanning eller ej. Om vi säger så här: det förekommer tortyr i amerikanska militärfängelser. Sant eller falskt? Eller menar du verkligen att frågan är meningslös? Självfallet påverkar jag budskapet genom hur jag väljer att klippa filmen, men om jag gör en ärlig dokumentär så väljer jag klippen utifrån hur jag bedömer att de bäst skildrar sanningen. Enligt ditt tidigare resonemang är det inte ens eftersträvansvärt att söka sanningen. Jag håller med, men det har inget att göra med huruvida en sanning existerar eller ej. Självfallet, men om man hade påstått att filmen spelats in under en enda vecka hade filmen varit förljugen. Likaså om filmskaparen bara valt ut en viss typ av scener (t ex när alla elever varit arga) utan att kommentera urvalet. Det skulle vara oärligt och blir därför en dålig dokumentär eftersom den inte eftersträvar att skildra sanningen, vad än sanningen må vara. Eller som vi metalogiker säger: S(0) + S(0) = S(S(0)) ;) Bra att vi är ense om det i alla fall. Som sagt, alla skulle inte hålla med. /Jakob

Jag säger som Errol Morris (vars filmer "Fog of War" och "The Thin Blue Line" har tipsats om tidigare i tråden) att det där är snicksnack. Klart att det finns sanning, och om det inte fanns, varför då göra en dokumentär? Ponera att jag vill göra en dokumentärfilm om tortyr i amerikanska militärfängelser (för att ta årets oscarsvinnare som exempel), skall jag då inte sträva efter att komma åt sanningen? Pågår tortyr eller inte? Hur går det till? Hur motiveras det? Etc. Alla dessa frågor kan besvaras sant eller falskt. Det är inte subjektivt. Eller ta "Paradise Lost" (som någon också tipsade om) som exempel. Varför göra filmen om man inte ville komma åt sanningen om mordet? Mitt resonemang faller förstås om man antar en relativistisk postmodernism a la Frankfurtskolan som stipulerar att ingen som helst objektiv sanning existerar. Att det inte alls är säkert att 1+1=2. (Jag försökte faktiskt övertyga en relativist att ett plus ett visst blev två, men han avfärdade mig med att jag inte var lika "kritisk" som han... Han använde i alla fall inte det gamla idiotargumentet att en sandhög plus en sandhög blir en sandhög, ett argument som jag dock har hört framföras på fullt allvar!) Men om man har den inställningen ser jag inte poängen med att göra dokumentärfilm över huvud taget. Om jag gör en dokumentärfilm om Stalins liv och gärningar där jag enbart framhåller hans positiva sidor, har jag då gjort en "personlig" film, eller har jag enbart ägnat mig åt propaganda? Eller är det samma sak? Är det ärligt? Kom igen, du är ju utbildad dokumentärfilmare, låt oss battla om sanningen! :) /Jakob