jbergman

Jag drar upp den här gamla tråden eftersom den blivit aktuell igen. Jag sitter nu och funderar över att välja mellan Sonys dsr-450 och dsr-570, men jag har inte riktigt förstått skillnaderna mellan dem. Det verkar som att 500-serien har mer gemensamt med 300-serien (samma manual) än med 400-serien, men det är ungefär allt jag vet. Någon som har bättre koll? Målet är att göra spelfilm. Tack på förhand! /Jakob

Jag har inte den blekaste, men det där är heller ingen dokumentär i gängse mening. Jag kan inte åka in till stan med en videkamera, plåta lite på måfå, lägga på en låt och kalla det dokumentärfilm. Så om det är något i den stilen du vill göra bör du inte kalla det dokumentärfilm, för det ger potentiella finansiärer helt andra idéer, och du kommer att ha mycket svårare att få spons. Om du däremot presenterade projektet som en visuell serie ögonblicksbilder av Mocambiques folk och natur, så vore det i alla fall ärligt, och då är det fullt möjligt att sälja in idén. Du gör bara dig själv en otjänst om du kallar det för dokumentär. Du kan ju fundera på vilken typ av bilder du vill ta och skriva ned en text i stil med "Solen reser sig över savannen, en ensam pojke ser efter stammens getter. I den smutsiga staden står en annan pojke i samma ålder och tittar på hundarna som gräver bland soporna. Bla bla bla". Tanken är inte att på förhand bestämma exakt vilka bilder du skall ta, men att ge en uppfattning om vad du vill göra. Eller om du bara vill visa leende människor, skriv det! Någon idé måste du ha. Om du sedan på plats ändrar dig och väljer att göra något annat spelar mindre roll; för sponsorerna är det nog viktigast att du framstår som en kreativ människa med idéer om vad du vill åstadkomma och hur du skall genomföra det, just så att det inte bara blir semesterfilm av det hela. /Jakob

Det här är alldeles för brett för att det skall kunna bli en intressant dokumentär. Du bör bestämma dig för en smal fråga som du researchar här hemma först så att du är förberedd; det är i alla fall så man gör dokumentärfilm. Om du åker ned utan en plan lär det bara bli semesterfilm av alltihop. Visst, chansen finns att du hittar något spännande på plats och har sådan tur och skicklighet att du lyckas få ihop en bra historia, men sannolikheten känns inte så stor. Fundera på något specifikt du vill göra och skildra. Kanske vill du följa en person i några dagar och skildra dennes vardag, kanske vill du lifta 50 mil och skildra resan, kanske vill du hitta en häxdoktor och skildra dennes arbete, etc? En bekant till mig gjorde en kortdokumentär om Rättvisemärkt i Sydafrika, och det var inte direkt så att hon åkte ned och hoppades hitta ett ämne att berätta om. Allt var väl förberett här hemma i Sverige. /Jakob

Den nya versionen är verkligen mycket bättre än den gamla, men det innebär inte att det inte går att slipa vidare. Först av allt, så att jag har det ur vägen, vill jag säga att beskrivningarna ofta är väldigt dåligt skrivna, sett ur ett filmmanusperspektiv. Som läsare var jag vid flera tillfällen tvungen att stanna upp och fundera över hur det verkligen skulle se ut på film, och det skall man inte behöva. Tänk dig att du ser filmen, och skriv ned vad som händer. Man skall inte behöva "tänka bakåt", dvs att man först i efterhand förstår hur något är tänkt att se ut eller hur en replik sägs. Läs igenom själv och tänk efter, men säg till om du vill ha mer konkreta exempel, så kan jag dra upp några och hur de kan ändras. Nåväl, med det sagt kan jag fokusera på historien. Maxs och Dödens dialog efter att Max har fått sitt dödsbesked är inte toppen. Det blir för mycket snicksnack som inte är relevant, och du missar en del chanser. Att de sitter och super sig fulla har jag inget problem med, men de bör väl ända prata om något annat än just att supa sig fulla? Max borde försöka hitta på sätt att slippa undan, och Döden borde verkligen nämna något om hur jobbigt det är att behöva ta hand om alla döingar på egen hand, för att plantera slutet. (I den första versionen gjordes det bättre, men nu tycks du ha kapat för mycket på den fronten). Att Max på slutet blir medhjälpare till Döden är en väldigt bra idé, men för att få full effekt måste det dels kännas som en naturlig följd av vad som hänt tidigare (vilket kräver tydligare planteringar) och dels överaskande, vilket bäst görs om vi som publik får lite falska förväntningar som dock visar sig gå i stöpet när Max dör. Som historien nu är skriven känns det som att det är kört för Max så fort Döden kommer ikapp honom på dansgolvet, och det är synd. Dialogen kan i övrigt fortfarande slipas. Jag skulle på rak arm stryka Dödens repliker "Jaha. Det här var ju pinsamt." och "Det beror på att jag inte är född." Båda är uppenbara och realiseras mycket bättre genom Dödens agerande än att de sägs rakt ut. Lycka till! /Jakob

Din frågeställning är intressant, så jag känner mig manad att föra en vidare diskussion även om det inte har så mycket att göra med just "Livlig fantasi". Det motsatsförhållande du beskriver mellan att ha ett budskap och att göra en film enbart för sig själv känner jag inte igen mig i. Om jag drar en rolig historia och du skrattar så har jag uppenbarligen berättat historien för din skull, men därmed inte sagt att det fanns något budskap i min vits. Visst fanns det en anledning till att jag drog skämtet, att få dig att skratta och bli glad, men det innebär som sagt inte att jag vill påverka dig i någon annan särskild riktning - att ge dig ett budskap, med andra ord. Så visst finns det en anledning att jag vill göra filmen, och däri ingår att plantera vissa tankar hos publiken, men dessa tankar är ämnade att i sin tur bedömas av publiken så att de kan dra sina egna slutsatser. All bra drama vill få igång tankeverksamheten hos publiken, annars blir den inte underhållen, men att skriva någon på näsan med ett konkret budskap? Nej tack. Då kan jag lika gärna bli politiker, för syftet att i någon mån "undervisa" publiken kommer bara att leda till uselt drama. Därmed inte sagt att det inte i efterhand går att läsa in diverse budskap i filmer, men dessa är oftast mer en spegling av vem uttolkaren är än vad författaren hade i åtanke, alternativt är de banala, som "krig är dåligt" eller "våga chansa, för du har inget att förlora". Det senare skulle kunna sägas om "Livlig fantasi", men det är banalt eftersom det är något alla redan vet. Anledningen till att folk inte raggar så mycket som de borde är inte för att de tror att det skulle leda till dåligheter. Man vet att man inte har något att förlora; ändå är man ofta för feg för att ta chansningar. Ja, som du märker så håller jag inte med dig, men det bör även konstateras att det till viss del är en fråga om semantik. Vad menar man egentligen med "budskap"? Jag kan citera ett stycke ur David Howards "How to Build a Great Screenplay" som avslutning: "Most of us have been asked the question 'What's the moral of the story?' or ' What does this story teach us?' Many beginning writers think in terms of 'what I want to say.' /.../ A story is not a means of teaching the world the error of its ways. A story is a means of holding a mirror up to these errors, and it is a mode of exploring those errors. Teaching isn't part of the equation." /Jakob

Det som blir enklast att passa in i tablån är en filmlängd som är någon eller ett par minuter kortare än jämnt femtal, som 28-29 minuter. De minuterna fylls lätt upp av hallåa, reklam för kommande program etc. SVTs novellfilmer är för övrigt alltid 28,5 minuter (om man inte heter Jens Jonsson och får specialdispens). /Jakob

Budskap? Det är upp till var och en vilket budskap man vill hitta... Vilket budskap finner du? Men för att utveckla, att tala om en films (eller annat mediums) budskap har jag aldrig förstått. En historia med ett budskap kallas propaganda. Vad jag försöker skildra är en liten del av vad det innebär att vara människa (vilket alla filmer jag gör syftar till), i det här fallet det fullständigt onödiga avstånd som finns mellan många människor och hur spritt missnöjet över detta avstånd är, trots att få gör något åt det. Vad jag vill presentera är en frågeställning, inte ett budskap. Men med det sagt kan jag villigt erkänna att frågeställningen på många sätt är banal. Vilcans har förstått filmen när han kallar en "enkel småmysig kortfilm", om vi säger så. Jag vet inte om det svarade på din fråga... /Jakob

Tack vilcans och almi för era kommentarer! Intressant, min tanke var inte så mycket att han inte vågade som att han bara råkade öppna munnen och sedan inte visste hur han skulle fortsätta, så han gjorde bort sig istället. Så kan det gå när man bara har förberett sig med osannolika fantasier ;) Jag kanske borde göra situationen aningen mer extrem. Det får mig att tänka på den där Arne Anka-serien där han blivit betuttad i en kassörska, så han går och köper mycket mer mat än han behöver, och när hon kommenterar: "Värst vad du var stor i maten" svarar han "Ja, jag har binnikemask, he he.", en reflexreplik han naturligtvis omedelbart ångrar. Stryka den sista fantasin, menar du? /Jakob

Ja du, det är en hel del tekniska skillnader som de flesta av oss som tur är aldrig behöver bry sig om, men på http://en.wikipedia.org/wiki/Hydrargyrum_medium-arc_iodide hittar du en mer ingående beskrivning om du är nyfiken. Som filmare behöver man egentligen bara vara medveten om att en HMI-lampa blinkar med en frekvens avhängig frekvensen hos (växel)strömmen, vilket kan leda till problem om man sitter i Europa med en ntsc-kamera eller vill köra konstiga slutartider (lite hörsägen här, eftersom jag själv aldrig försökt provocera fram ett blinkningsproblem). Huvudanledningen till att jag korrigerade dig är bara att man bör hålla terminologin ren. Så slipper du göra bort dig på en filminspelning dessutom. ;) /Jakob

Nej, det är en lysrörslampa. HMI är något annat. Det bästa är naturligtvis att köpa till ett par glödljusfärgade rör, så är man redo för alla situationer. Vill man göra en intervju dagtid inomhus med solljus som faller in genom fönstret är det självfallet dagsljusfärgade rör man vill ha, om man vill slippa slänga upp orangefilter för fönstren. Med det sagt så har jag ingen erfarenhet av den aktuella armaturen, och visst hade det varit trevligare med en fyrbank, men den funkar säkert till en hel del. Det blir ju hyfsat mjukt, och vill man ha ännu mjukare så är det enkelt att fälla ut dörrarna i 45 graders vinkel och slänga på ett frostfilter (men om jag skall vara ärlig så tror jag inte att det behövs). /Jakob

Det är ett nytt år, med nya möjligheter. Det innebär bland annat att det här manuset återigen har blivit aktuellt för produktion, och jag har lyckats övertala min polare och tillika kollega att regissera härket, så mindre jobb för mig med andra ord. När jag nu i efterhand läser igenom alla kommentarer den ursprungliga manusversionen fick så känns det som att jag varit rätt feg (eller bara inkompetent) och inte inkorporerat särskilt många av de goda idéer som lagts fram här i tråden, men jag kan lova att jag tog till mig av alla kommentarer och övervägde dem noga. Men manuset har i alla fall slipats, blivit längre, och har ett nytt slut. Jag postar den nya versionen främst för att de som kommenterade ursprungsversionen skall ha en chans att se vad deras kommentarer ledde till, men om det finner nya läsare och nya kommentarer så är det en bonus. Inspelning sker tidigast om ett par månader, så jag kan ändra mycket än. /Jakob livlig fantasi, v8.pdf

Hehe, det var mest uttrycket "spela upp" som förvirrade mig. Det är lite oklart vad det skulle betyda när man talar om en data-dvd. Allt skulle ju vara så mycket bättre om mottagaren kunde specificera problemet lite bättre. Fattar inte datorn ens att det sitter en skiva i spelaren, eller ges det något felmeddelande? Jag antar att du själv inte hade några problem att läsa skivan, så att det inte handlar om att det bara blev något slumpstrul vid bränningen? Jag menar, det borde ju inte vara något problem... Nu överlämnar jag frågan till dem som nog kan sådant här bättre än jag. Strulande teknik är inte min starka sida. /Jakob

DVD-spelare? Den skall ju läsas i en dator. /Jakob

Jag har faktiskt aldrig sett den typen av filter användas på någon filminspelning jag varit på, så jag vet inte hur de är att arbeta med, men det känns mycket jiddrigare att hålla på med än att bara slänga på en bit filter från rulle. Det finns nog en anledning till att de inte används särskilt ofta i filmsammanhang. Det är inte det minsta asdrygt. Man återanvänder ju filterbitarna, och att fästa filtret på flapsen tar kanske fem sekunder. Det kan liksom inte bli enklare. Om inte annat så slipper man sätta på sig handskarna och ta av och sätta på flapsen och ha sig. Finns det någon anledning till att du inte vill sätta filtren på flapsen? Annars vet jag inte om jag förstår frågan. Rent allmänt kan väl sägas att filtren är gjorda för att tåla värme, men om de ligger i direktkontakt mot glaset på lampan så kan de smälta. Jag har för mig att jag råkade ut för det på någon musikvideoinspelning någon gång när vi använde bygglampor som saknade flaps. I vilket fall som helst bör du verkligen ta och köpa en rulle diffusionsfilter (frostfilter), och dem vill man alltid sätta en bit framför lampan. Jag förstår att du vill spara pengar, och filter är inte särskilt billiga, men man skall inte vara dumsnål. Det förlorar man på i längden. /Jakob

Ett mickstativ är till för mickar... Även om du mot förmodan skulle lyckas fästa lampan på stativet (vilket jag betvivlar) så lär balansen vara urkass. Undvik. Vilken av lamporna du köper är säkert hugget som stucket. Jag har inte räknat på priset, men betänk att du måste köpa till glödlampor och flaps om du köper från Thomann. Jag antar att de stativ som ingår i kittet från kaffebrus är deras tvåmetersstativ, och de lär funka bra för det mesta. /Jakob

Det finns att köpa på exempelvis http://www.ljud-bildmedia.se/ och http://www.litegrip.se/. De är emellertid inga webbutiker, så de passar väl bara om du bor i närheten. /Jakob

Som hampusforev säger så fäster man filtret på dörrarna/flapsen, företrädesvis med metallklämmor eller träklädnypor. Undvik tejp, för den kommer att smälta. /Jakob

Filter köper man på rulle, så klipper man av lämpligt stora bitar. Båda metoderna funkar, men det enklaste är förstås om man reflekterar huvudljuset, så slipper man ha en extra lampa på plats. Men allt sånt här är beroende av situationen. /Jakob

Du kan ju minska ljusstyrkan dels genom att flytta lampan längre bak, och dels genom att slänga på ett eller flera nd-filter. Det enklaste i många lägen är dock att helt enkelt använda en reflektor för lättningsljuset. Ja, du kan sätta färgfilter på dem, men det är inte samma sak som att de skulle "funka utomhus". Ute finns solen, så en 800-wattare med blåfilter blir som en piss i havet i jämförelse. Å andra sidan, vad skall du med lampor till när solen finns? /Jakob

Det finns en hel del royaltyfri klassisk musik att köpa för en billig peng. En snabb googling ledde mig till ett stycke ur Svansjön för 200 spänn, och det är ju ganska överkomligt. Och då har man rätt att använda musiken hur man vill. Det finns även samlingar att köpa, så att man får ett gäng skivor med blandad klassisk musik. Kan säkert vara bra att ha någon gång. Google är din vän. /Jakob

Ålrajt, vi kan ju lägga till storleken hos sensor/filmruta, men den kan jazze knappast manipulera på sin DVX100... Eller var det något annat du tänkte på? /Jakob

Skärpedjupet är avhängigt bländaren och brännvidden. För kortare skärpedjup öppnar du upp bländaren och zoomar in. För längre skärpedjup gör du tvärtom. Det gäller alla kameror. /Jakob

Jepp, det ligger längst ner i boxen. :) /Jakob

Jag tycker verkligen att det skall vara Amanda som berättar om blomväktaren. Det är en replik som säger mycket mer än dess faktiska innehåll, eftersom det blir så klart att den här fantasin är hur Amanda vill att världen skall vara. Alla andra varianter som kastats fram i tråden förminskar repliken. Så tycker i alla fall jag. /Jakob

Nej, såvida inte läshuvudena i kameran är smutsiga eller liknande. Upplösningen är oförändrad. Om du filmar dv är upplösningen 720*576, inget annat. Bättre än vad? På vad? Program? Eh, du kanske trodde att du skulle få sju miljoner pixlar per bildruta? I så fall trodde du fel. Åt vad exakt? Kan du förtydliga din fråga? Vilken upplösning är det på materialet i din dator? /Jakob