vilcans

Jag har också funderat i de banorna. Det verkar nämligen som om alla dessa byggen inte används så mycket som de skulle kunna göra om folk lånade eller hyrde ut dem. Ett problem är att de flesta som bygger utrustning verkar bo nånstans långt borta i nån håla ute på landet. (Ska jag säga som bor i andra änden av Europa...)

Vad gäller programvaran så brukar ju Garageband följa med Macar, men kanske inte alla tydligen. Det är ett väldigt bra program för att vara något som följer med datorn (jag har spelat in och mixat musik med det med bra resultat), men det är mer inriktat på musikinspelning. Audacity finns både till OSX, Windows och Linux, är gratis, och räcker bra för den här typen av inspelning.

Kul att du försöker sprida lite annan form av tekniknörderi än den som vi brukar se här på forumet!

Ha ha! Skitbra formulerat, Munthe!

Förresten var jag nära att hoppa över denna tråd eftersom jag trodde den handlade om interlace-ränder. :-)

Man skulle ju kunna riva isär papperet på lämpligt sett och tejpa ihop det. Sen drar man ett sammanhängande streck.

Mellan punkterna ja. Det är inte helt tydligt förklarat, men om man antar att ett streck börjar i kanten på punkten (inte i mitten på den) så kan man ju dra strecket över en punkt utan att passera ett streck.

Asså farbrorn, data-kungen! :-) Klippet är skitsnyggt. Det här päronet är ju rätt litet. Går det att använda en sån här dolly för mer "normala" dollyåkningar?

Enkelt: Ett streck är mellan två punkter. Det står inget om att du inte får korsa punkterna.

Nån som lyckats titta på filmen? Jag kan inte spela upp den, vare sig med Quicktime eller Media Player.

Snygg inledning (förutom automatexponeringen som ändrar ljuset lite ibland). Sen går det tyvärr utför. Den är för seg. Högre tempo och bättre skådespeleri skulle hjälpt.

Det är faktiskt lite skumt att man inte fått se så mycket från Pentagon-kraschen. Dels kan det vara av säkerhetsskäl, men en annan anledning beror nog på media. World trade center-krascherna visades ju på TV, det fanns tiotusentals ögonvittnen och mängder av video- och fotomaterial, så det är klart det är dem man tänker på. Det har t.o.m. gått så långt att folk helt verkar ha glömt bort de två andra planen, och pratar om "Terrorattackerna i New York den 11 september". Min fru bodde f.ö. i Washington DC då och känner folk som såg planet som körde in i Pentagon, så det verkar inte så troligt att det var en missil eller nåt annat konstigt. Men det är fascinerande med konspirationsteorier. Inte för att jag tror på dem, men samtidigt känner jag nånstans att jag gärna vill tro dem. Det är någon väldigt lockande fascination i konspirationsteorier. Kanske är det en allmänmänsklig egenskap att önska att det finns starka, onda, hemliga krafter. I dagens sekulariserade samhälle, där det inte längre finns en Satan, måste vi uppfinna nya djävlar.

Works for me. Men det blir tydligare med årtal, så man inte luras att tro att tiden hoppar tillbaka 20 år varje gång en sådan scenrubrik dyker upp.

Själva grejen med Lomo är ju att de ska vara billiga och dåliga, och på så sätt främja kreativitet istället för tekniknörderi. Använder man de för att man tror de är bra så har man alltså helt missuppfattat deras syfte.

På vilket sätt är det helt klart att det är mycket som inte stämmer med den officiella versionen? För att de säger det i dokumentären?

Helt sjukt att folk tror på sånt här. Här är en länk som försöker slå ihjäl wingdings-myten: http://www.snopes.com/rumors/wingdings.asp Det intressantaste är ju att inget av flygplanen hade Q33NY som flightnummer, så hela ryktet är helt klart fabricerat. Det säger en del om hur lätt det är att ljuga både i dokumentärer och andra sammanhang. Länken ovan (till Urban Legends Reference Pages, en suverän site för övrigt) berättar också om den helt vansinniga idén att det finns antisemitiska budskap i wingdings-fonten...

Skivspelare är alldeles för svaga för att gå att använda. Däremot kollade jag upp motorer och elektronik. Jag har aldrig hållt på med det, så det var en helt ny värld för mig. Jag såg att det finns elektronik som verkar vara nästan lika enkel som Legos grejer, men säkert mer flexibel. Ett par av dem finns här: http://www.robotshop.se/catalog/index.php?cPath=35 Pröva också att googla på "stegmotor" så hittar du massor av återförsäljare av såna. Jag hittade några som såg någorlunda rejäla ut. De kostar mellan 500 och 1500 spänn (plus moms antar jag). Det coola med stegmotorer är att man kan styra dem från en dator (via lite mer elektronik), så man kan programmera en åkning. Jag vet dock inte hur jämn den blir eftersom en stegmotor, som namnet antyder, hoppar fram ett steg i taget (även om det är små steg).

Intressant fråga. Även om det verkar som om motion tracking har tagit över mycket av det som man tidigare hade motion control till så finns det fortfarande effekter som kräver motion control. Och att göra utrustning för detta kräver mer än en hemmagjord dolly, vilket är något som många kämpar med. Jag vet inte mycket om konstruktion av mekaniska saker, men spåna kan man ju alltid... Jag börjar med enkla lösningar och går till svårare. Först kan man ju helt enkelt använda en dolly och försöka göra likadana åkningar. Med lite övning borde man kunna köra den lika snabbt vid olika tagningar, i alla fall tillräckligt för vissa effekter. Sätt upp små lappar precis framför där kameran filmar, så att lapparna åker förbi i underkanten av bilden, så har du något att synka efter. Nästa steg vore att sätta en motor på dollyn. En bra motor borde kunna leverera samma hastighet varje gång. Helst skulle man väl vilja ha en stegmotor (som kan styras elektroniskt) som är tillräckligt stark, men jag antar att det är för dyrt. Istället för en motor skulle du kunna göra en sluttande dollyräls eller liknande, och låta tyngdkraften leverera en jämn kraft, men jag tror att precisionen blir för dålig. Istället för en dolly skulle du kunna sätta kameran på en lång jibbarm, som du kan rotera. Även här borde du kunna öva upp förmågan att hålla en jämn hastighet. Om det är svårt att hålla hastigheten så kan du konstruera en anordning som mäter hastigheten. (Jag gissar att det är mycket enklare/billigare att mäta hastigheten än att styra den.) Om du gör en dolly av en gammal barnvagn eller något annat som går på hjul med ekrar så kan du fästa metallbleck så att de leder ström när en eker nuddar dem. Signalerna kan du läsa av genom att modifiera en datormus eller joystick (du kopplar alltså in metallblecken istället för en av knapparna). Sen är det bara att hacka ihop ett program som läser av signalerna och visar hastigheten. Bättre precision får du med ett kugghjul eller liknande istället för ekrar. Eller varför inte koppla dollyns hjul till de roterande delarna i en gammal mekanisk mus... Eller nu har jag det: Montera fast en optisk mus på dollyn och rikta den ner mot marken. Den måste vara nära marken för att det ska fungera, men den kommer då att läsa av hur snabbt dollyn åker. Det perfekta vore om du hade en kamera som kunde ta bilder på uppmaning av en dator. T.ex. har vissa mer avancerade stillbildskameror den möjligheten. Då skulle datorn kunna läsa av var kameran är och beordra kameran att ta bilder med t.ex. 10 millimeters intervall. Tyvärr krävs det en kamera som klarar att ta många bilder per sekund på detta sätt för att det ska funka. Eller så flyttar du kameran mycket långsammare än den ska göra i den färdiga filmen. Då får skådisarna försöka röra sig i slow motion för att kompensera. Ja, det här blev långt... En del är rätt komplicerat, och en del är säkert rätt dåliga idéer. Jag ska kolla upp om stegmotorer är så vansinnigt dyra som jag misstänker...

Även 100 meter från huset så behöver teamet och skådisarna mat, och om de inte bor i grannhuset kan de behöva tåg och bussbiljetter.

Jag tänker filma på film eftersom det blir billigare och att jag har möjlighet att filma när andan faller på. Jag har en Super 8-kamera, så jag behöver inte hyra någon utrustning. Sen blir det berättarröst som sagt, inte intervjuer, så ljudet är inte något problem. Formen kommer passa bra till den vinkling jag tänker mig att historien ska ha. Jag är inte ute efter spontanitet och äkthet. Faktum är att jag tänkt mig att sanningen ska komma i andra hand i denna dokumentär. :-)

Ja precis, jag är en av de där nördarna som man inte behöver bry sig om. :-)

Det jag menade är inte att manuset skulle säga emot någon detalj som bara en expert på genetik och dödlighet skulle uppfatta, utan att handlingen måste vara trovärdig. Vad gäller problematiken runt ett evigt liv-serum så är den jätteintressant. En anledning till att vi människor vill genomföra saker hela tiden är att vi vet att livet är kort, och vill hinna göra så mycket som möjligt eller nå något speciellt mål innan det är slut. Om vi istället hade evigt liv kanske vi inte skulle orka bry oss, det går alltid att göra allt någon annan gång. Kanske skulle all utveckling stagnera. Samtidigt är det möjligt att konflikter och krig skulle minska, eftersom de också bygger på en vilja att utföra något eller att nå en viss position (ärelystnad). Jag tycker alltså att temat är intressant, men det är svårt att göra en enkel svartvit historia av det, eftersom det inte är givet om evigt liv är bra eller dåligt. Det är därför jag tror att det skulle vara intressant om de båda huvudrollerna var jämnbördiga, d.v.s. filmen i sig tar inte ställning till vem som har rätt och fel. Konflikten handlar istället om att få tillbaka serumet. Tematiken kan ligga i bakgrunden hela tiden. Sen kan det vara en thriller eller actionfilm, det spelar ingen roll. Det är stora chanser att det blir intressant i vilket fall.

Joe: Hur kan du tycka att en sekund är långtråkig? Har du ADHD eller? :-)

[citat=mattsand;72301][citat=lilla_farbrorn;71725]Utseendemässigt finns det ingen anledning att göra på det sättet.[/citat] klart det gör. shit pommes frites vad trött jag är på alla gissningar framställda som sanningar på den här sajten. det är ett dyrt sätt men ska man ändå göra en filmkopia för bio blir det ju inte så mycket extra att göra sina dvd:er från den. och även annars förekommer det. har hört ryktas att spung gjorde på detta sätt för att skapa sin look, men det har jag inte lyckats verifiera.[/citat] Jag håller med dig om att det är klart det blir skillnad. Som jag nämnde tidigare så blir antagligen kvalitetsskillnaden blir till det sämre. Sen om man vill ha den "looken" så är det klart att man kan göra så, men normalt måste det vara bättre att göra DVD:erna från de digitala originalen. Om man ändå gör en 35 mm-kopia kan det dock vara billigare att göra färgkorrigering etc. enbart för den och sen scanna in den för DVD-releasen istället för att göra det dubbelt. Det är min gissning framställd som sanning. Säg gärna emot!

Kul att nån vågar sig på att skriva ett manus i Hollywoodstil. Temat är intressant. Jag har själv funderat på det flera gånger, senast igår faktiskt. Huvudkaraktären Sarah är alltså mot att den här odödlighetsdrogen början användas, och vill tillintetgöra sin forskning. Det här får mig att tänka på Terminator 2 där Sarah Connor vill spränga byggnaden där terminator-forskningen pågår, samt t.o.m. ta livet av en av forskarna, Dr. Dyson. Det här funkar i storyn eftersom Sarah Connor redan från början porträtteras som lite galen. Det som däremot inte håller är att Dyson väldigt snabbt övertalas att inte fortsätta med forskningen, och t.o.m. hjälper till att spränga byggnaden. Som forskare borde han vara väl medveten om att tekniken han forskar på går att använda till såväl dåliga som bra saker, och att det är lönlöst att försöka stoppa teknisk utveckling. I din historia är det huvudpersonen som är forskaren som gör en helomvändning. Det ger dig större chanser att ägna tid till att förklara hur den omvändningen gick till, men det är fortfarande svårt. Till skillnad från i T2 där de stoppade forskningen på dödsmaskiner så har du ett svårare jobb med att förklara varför Sarah är så stenhårt mot forskningen, eftersom forskning på ett dödsserum inte är så självklart dålig. Det jag kommer på nu som kan förklara det är att hon kommer från ett katolskt hem, men hon har brutit med familjen, bl.a. p.g.a. hennes forskning, och är numera inte troende. Sedan får hon nån sorts religiös uppenbarelse som får henne att inse att det hon jobbat med är fel: Man ska inte leka gud. I USA skulle det kunna funka, men här i Sverige skulle folk kräkas på en sån historia. Kanske ska du istället låta Sarah vara tveksam till om hon gör rätt, eller låta Sarah och Joseph vara likvärdiga på så sätt att du inte tar ställning till vem som har rätt och fel. I så fall får inte Joseph byta sida i slutet. Sen är det ett annat problem med handlingen, något den här historien delar med T2. Det sammanfattar du i meningen "Enda sättet att återskapa processen ryms nu i kapslarna." Kapslarna är jättebra för att skapa spänning; de funkar som McGuffin. Problemet är att det inte är realistiskt att man måste ha tillgång till kapslarna för att kunna återskapa processen. Visst, laboratoriet är förstört, men det kan byggas upp igen. Så länge någon av forskarna som jobbade där finns kvar så finns kunskap om processen kvar. I T2 spränger de laboratoriet och förstör alla delar av alla terminators. Vad hjälper det om man inte dessutom dödar alla forskare som jobbade på projektet? Och även om man gör det finns det alltid kvar någon sponsor av projektet som vet vad det gick ut på och ungefär hur långt forskningen hade kommit, även om han inte själv är någon expert på området. Det räcker för att forskningen ska fortsätta. T2 är ett exempel på en film som inte riktigt förstår mekanismerna bakom forskning och utveckling (eller struntar i dem för dramatikens skull). Din film har samma problem, men i högre grad. Jag har dock aldrig hört någon (utom jag själv) klaga på att handlingen i T2 inte håller, och de som klagar är säkert bara nördar som du inte behöver bry dig om. :-) Men nu vet du i alla fall hur vissa kan uppfatta det.