vilcans

[citat=Norbert][citat=vilcans]Frågan är vilken den lägsta acceptabla nivån är i så fall. Varför inte 10 fps? Man ser ju att saker rör på sig ändå.[/citat]Jag har läst att den är 15fps.[/citat] Ja, nånstans där så börjar hjärnan uppfatta det som att den ser saker som rör sig, och inte separata bilder. Det betyder inte att det är mjuka rörelser. Mjuka rörelser får man vid uppåt 50 fps. (Jag vet inte exakt var gränsen går, men högre än 25 uppenbarligen.)

[citat=Pace]Jag förstår inte riktigt hur ni kan säga att högre bildfrekvens ser ut som video. Jag ser nästan dagligen filmer skjutna med säkert dubbla eller tredubbla bildfrekvenser för att få mjuka slow motion-tagningar.[/citat] Det vi pratar om här är att visa filmen i hög hastighet. Det är klart det är vanligt att man filmar den i hög hastighet. %2$s skrev: Showscan spelas för övrigt in i 60 b/s på 65 mm (70 mm), fast biografutbudet är ju såklart begränsat. Intressant. Vad används Showscan till? %2$s skrev: Hur som helst, film är dyrt och att lägga bildfrekvensen på den lägsta acceptabla nivån har bara fördelar. Frågan är vilken den lägsta acceptabla nivån är i så fall. Varför inte 10 fps? Man ser ju att saker rör på sig ändå. %2$s skrev: Det finns ju liksom ingen mening att slänga ut pengar på något som ändå ingen ser, bättre att då satsa på innehåll (det visas ju ändå i minst 48 b/s till slut ändå). Den allmänna svenssonpubliken märker ingen som helst skillnad om det görs korrekt. Och det är ju de filmerna görs för i första hand. Inte för filmarna emellan. Visst, ett onitierat öga ser inte skillnaden om man inte visar två versioner av samma klipp sida vid sida. Men tänker man så så kan man ju låta bli att göra snygga åkningar eller långa klipp i en tagning eller fokusdragningar eller snygg ljussättning eller något av allt det andra som vanliga Svenssons inte tänker på. Men även om folk inte tänker på eller ens uppfattar skillnaden medvetet betyder inte att det inte gör skillnad. Känslan kan bli helt olika. Vad du menar med att filmer visas i minst 48 b/s ändå förstår jag inte. Menar du de dubbla exponeringarna på filmprojektorer?

Det är mycket negativt snack om PS3:an nu: att den är dyr och kommer sent, är svår att utveckla för m.m. Precis som Java säger så var X-box dyr när den kom. Och PS2:an ansågs vara för svår att programmera för. Båda dessa konsoler lyckades bra. PS2:an lyckades extremt bra. Därför ska man inte tro för mycket på hur snacket går. Framtiden kommer att utvisa om PS3:an blir succé eller flopp. En sak som är säker är att priset kommer att gå ner.

Ja, jag tror också att vi kommer att fortsätta ha 24 eller 25 fps som standard lång tid framöver. Men jag är fortfarande nyfiken på hur 72 fps på bio skulle se ut...

Det blir ju mer "realistisk" rörelseoskärpa med en 360-graders slutare. Ta som exempel en liten lampa som åker förbi dig snabbt. Om du tittar på det så fastnar det som ett streck på din näthinna. Filma det men en videokamera i 25 fps med en slutartid på 1/25 istället. Säg att det fastnar på tre frames. Lägger du dessa tre frames på varandra så bildas ett kontinuerligt streck, precis som lampan ser ut om du hade sett den på riktigt. Filmar du istället med en filmkamera med 180-graders slutare (eller en videokamera med 1/50 slutartid) så blir det hälften så långa streck, och lägger du bildrutorna på varann så blir det alltså tre separata streck. Spelar du upp filmen så kommer bilderna fastna så på näthinnan, och alltså inte återskapa hur det hade sett ut i verkligheten. Sen vad som är bättre eller sämre är en annan fråga. Film måste ju inte se verkligt ut som sagt, och det finns mycket gamla invanda förväntingar vad gäller hur film "ska" se ut.

Min första tanke var "159 sidor - han är galen!". Sen tänkte jag att jag väl kan ge det en chans ändå. Jag märkte snart att jag hade läst manuset förut, i vad jag tror var samma version. Det är flera år sedan, men jag mindes att historien var mörk och gripande, så jag plöjde igenom manuset igen. Ta gärna fram mina gamla kommentarer och se hur väl de stämmer med de nya. :-) Historien är bra, och du beskriver karaktärerna och situtionerna så att de blir levande. Slutscenerna på festen är en lyckad avslutning där allt som historien laddat upp inför kommer till sin logiska slutsats. Hela historien pekar mot det slutet. Jättebra. Sedan har du lyckats få mig att känna för den osympatiske huvudpersonen, och det är en bedrift. Det gör historien kraftfull. Det som är synd är att det tar lång tid innan historien riktigt kommer igång. Inledningen med bussfärden är väldigt segt som anslag. Varför inte börja med en scen där vi ser Johanna göra slut med Micke? Sedan behöver inte Micke berätta så mycket när Josef träffar honom. Show, don't tell. Fördelen med en sån inledning är att vi då får se Johanna innan hon dyker upp i slutet, så vi vet vem hon är. Sedan verkar den första festen inte vara helt nödvändig. Är den till för att Madeleine och Alex ska träffas? Det är kanske mer effektfullt om det bara är Festen med stort F som alla laddar upp inför, den som är i slutet av historien. Sedan när historien väl är igång så är det intressant, men något långdraget. Till stor del beror det nog på ditt sätt att skriva scenbeskrivningarna (d.v.s. filmen blir inte längre egentligen, utan det är bara manuset som är onödigt långt). Precis som du skrev i ditt inlägg så beskriver du för mycket. Korta ner beskrivningarna till det som verkligen är viktigt. Det kanske inte behövs några exempel på alldeles för detaljerade scenbeskrivningar, men här kommer ett ändå: %2$s skrev: Sara går bakåt i den nästan tomma bussen, det sitter en gammal dam ungefär i mitten. Eftersom det är natt ute så ser man inte mycket genom fönstren, mest så speglar de insidan av bussen. Madeleine följer Sara. De sätter sig längst bak. Madeleine tittar på Sara. Det som gör detta jobbigt är inte bara det att det blir mer text att läsa (manusläsare är lata), men också att läser man mycket manus så är man van vid att det som beskrivs är viktigt (eftersom det är "regeln" för hur man skriver). Därför förväntar jag mig att den gamla damen i ungefär mitten av bussen kommer ha någon betydelse. Okej, ett annat exempel: %2$s skrev: Drar av sig skorna och går in i köket. Direkt så öppnar hon kylen och efter att ha funderat ett par ögonblick så plockar hon ut ett paket juice. Hon stänger kylen igen, flyttar sig till ett skåp över diskbänken och tar ut ett glas. Hon fyller upp det med juice, ställer paketet på bänken och vänder sig om. Vad är det för fel på t.ex. "Drar av sig skorna och går in i köket, tar fram ett paket juice och ett glas och häller upp." Eller vafan, varför inte "INT. KÖK: Sara häller upp ett glas juice." :-) Det är dock inte bara dina utdragna scenbeskrivningar som gör manuset onödigt långt. Titta igenom alla scener och se om de är absolut nödvändiga. Kolla också om du kan göra scenerna så korta som möjligt genom att ta bort så mycket som möjligt av början och slutet av dem. Vissa dialoger och monologer är nog lite långa också, och kan låta lite teatrala just därför. Pröva att sätta ett mål på 109 sidor. Det är alltså 50 sidor som ska bort. Det bör inte vara omöjligt utan att ta bort något viktigt. Jag måste upprepa att jag tycker historien är jättebra. Faktum är att när jag tänker på manus jag har läst på Voodoofilm och liknande sajter så är det här ett av de få jag minns som ett som jag skulle kunna tänka mig att filma. OK. Jag avslutar med lite spridda kommentarer: Scen 19 till 20 är spännande, men vad fyller de för funktion? Scen 24 är virrig eftersom den utspelar sig på flera platser. Det blir nog bättre om du skriver den som flera scener. Marianne och Madeleine har namn som är för lika varandra. Jag läste slarvigt och trodde att Madeleine pratade med sig själv vid ett tillfälle. :-) Carinas monolog i scen 67 känns lite väl ovidkommande. Annars en bra scen som lättar upp stämningen. Du behöver inte säga att man ser att det är mörkt utanför fönstrena hela tiden. Det står ju i scenrubriken att det är natt. Ett vanligt språkligt misstag du gör är att du skriver t.ex. "Bengt sätter sig ner vid hans matbord" istället för "Bengt sätter sig ner vid sitt matbord" och "Madeleine sitter och kisar ut genom fönstret vid hennes bänk" istället för "Madeleine sitter och kisar ut genom fönstret vid sin bänk". Jag tror detta är någon slags västkustdialekt som jag inte fattar. Jag stannar upp i läsningen och undrar vems matbord Bengt egentligen sitter vid och vems bänk fönstret är vid. Förresten, är det jätteviktigt att förklara att fönstret är bredvid bänken? :-)

Bra poäng. På video kan man ju ha en slutartid som är lika lång som en frame (och t.o.m. ännu längre), och det hjälper säkert för att få bort ryckigheten. Då blir det suddigt på samma sätt som ögats egen motion blur.

TomStac: Vad menar du med att man kan ha HD-material på en DVD-skiva? Jag är säker på att en mpeg i HD-upplösning skulle bryta mot DVD Video-standarden, och därför inte gå att spela i de flesta DVD-spelare. DVD Video har därför definitivt med upplösning att göra. Eller menade du inte DVD Video? För det är klart man kan bränna en mpeg2-fil i HD-upplösning till en DVD-R. Spela upp den på en DVD-spelare lär bli svårare däremot.

Jag tror mer att det är för att rörelserna blir otydligare vid lägre framerate, och känslan av kontroll minskar. I film behöver inte publiken ha kontroll, och det är fotografen och klipparen som ser till att man ser vad som händer. Därför är det ingen som bryr sig. Bara en teori.

"Skit ful" är inte ett ord, utan två. Däremot betyder det ingenting. "Skit fult" skulle kunna vara en uppmaning (hur man nu gör för att skita fult?), men "Skit ful" är grammatiskt fel. Det jag antar att de egentligen menade är "skitful". Det är ett ord. Med betoning på ett. Hälsningar från särskrivningspolisen.

Ja, det är framförallt i åkningar och panoreringar man ser att det är 24 fps. Själv är jag uppväxt med dataspel av den typen man spelade på TV (Amiga etc.), och gillar de mjuka rörelserna man hade i de spel som de lyckats få att gå i 50 fps.

Den var snygg. Inte riktigt så snygg som originalet, men bra jobbat ändå. Först undrade jag varför ni hade gjort er version så mycket längre än originalet. Sen tittade jag på originalet och insåg att jag aldrig hade sett den versionen (den som går på tv är kortare). Fortfarande känns er version lite längre.

Det är helt sjukt vad ofta folk här föreslår greenscreen som en lösning på vartenda problem. :-) Jag tror mer på att flytta antingen kameran eller gatan lite för varje bildruta. Se till att flytta den lika långt varje gång bara så borde det bli en mjuk rörelse.

Ja, vi vill ju gärna ha 24 fps för att det är som vi är vana vid att film "ska" se ut. Men hur film "ska" se ut har ju förändrats genom åren. På stumfilmstiden var det t.ex. vanligt att filmerna spelades upp i högre hastighet än de var filmade med. Ställde projektionisten in projektorn för långsamt så fick man inte rätt "filmkänsla", d.v.s. publiken var van vid att karaktärerna på bioduken rörde sig snabbare än i verkligheten och allt annat kändes fel. När ljudfilmen kom så var det slut på det, och publiken fick vänja sig vid det. Samma sak tror jag kan hända med högre framerate, vilket dessutom är en mindre uppenbar effekt än att spela upp filmen "för snabbt". Men tänk t.ex. på hur snygga kameraåkningar man skulle kunna göra i 48 fps.

Det har redan diskuterats ganska nyligen: http://forum.voodoofilm.org/showthread.php?t=8957

Ja, gammal vanlig video har så låg upplösning. Det är därför HD uppfanns. Men om du tidigare varit nöjd med kvalitén, varför är du det inte längre? Är det något annat problem än upplösningen?

Intressant. Det verkar alltså som om vi vill att film inte ska se för verkligt ut. IMAX täcker dessutom hela synfältet vilket gör det mer "verkligt" och mindre filmiskt. Eftersom vi är vana vid att se kanterna på bilden så känns det också konstigt, och vi är nog så konservativa att vi vill att film ska se ut som det alltid gjort. lilla_farbrorn: Var har du sett material filmat i högre framerate?

Detta känns mycket som bara en första akt till en film (även om det är för långt för det). Historien med testamentet känns mer som en vändpunkt i början som drar igång den egentliga handlingen. Det är ingen bra vändpunkt att ha i slutet. Slutet är f.ö. ett enormt antiklimax där ingenting har förändrats. Hinner inte förklara i mer detalj just nu tyvärr... Måste sova ibland också.

Varför är det ingen som tycker att man ska öka antal bilder per sekund på film och video? Jag har nämnt den här funderingen i andra trådar, men nu är det dags att ge det en egen tråd. Den hamnade i Videoteknik, även om det gäller film också. Jag tänker t.ex. på biofilm som visar 24 bilder per sekund. Detta är för lite för att rörelser ska se mjuka ut. Framför allt vid rörelser i sidled syns det tydligt att rörelsen är lite hackig. Detta är alltså något som filmfotografer måste tänka på. Filmar man interlaced på video så blir det mjukare rörelser eftersom det i praktiken blir 50 bilder per sekund (eller 60 i NTSC). Många filmar dock progressivt eller deinterlacar i efterhand för att få "filmlooken". Samtidigt finns det gamers som skulle tycka det såg riktigt uselt ut om inte Counter-Strike gick i åtminstone 70 fps. Visserligen har man rörelseoskärpa på video och film som hjälper till att "mjuka till" rörelserna, men ändå... Min fråga är varför ingen verkar bry sig om det här "problemet". Är det för att såväl allmänheten som många professionella inte känner till att film skulle kunna se mycket snyggare ut med fler bilder per sekund? Skillnaden är ju mer subtil jämfört med att gå från SD till HD-upplösning. Eller är det för att hög framerate ger videokänsla? I IMAX-formatet testade man 48 bilder per sekund, men produktionen blev för dyr så man återgick till 24. Kostnader är säkert en anledning till att man inte gärna höjer frameraten. Det handlar inte bara om att tekniken för in- och uppspelning blir dyrare. Det kräver mer datalagring, renderingstider blir dubbelt så långa, allt arbete på datorn kräver dubbelt så mycket kraft osv. Men detta är ju inget märkvärdigare än övergången från SD till HD. Ledsen för ett långt inlägg, men detta är något jag har funderat på ett tag. Vad tror ni? Vore det inte maffigt att se en högupplöst film i stort format i 72 bilder per sekund?

Intressant. Jag menade förresten mastra i SD, inte i DV. Det är ju dumt att gå steget via DV om man ska göra en DVD. Vad brukar ni använda för masterformat förresten? När man har färgkorrat och lagt på specialeffekter etc. känns det ju synt att mastra i DV-format. Bättre att mastra i något okomprimerat format då.

Ja, det är en bra fråga. Teoretiskt sett är det ju bättre att arbeta i högre upplösning och sedan skala ner, särskilt om den höga upplösningen är en multipel av den låga upplösningen (alltså 2x, 3x osv.). I praktiken kan jag dock tänka mig att det inte blir någon skillnad. Detta av diverse anledningar: * Om HD-formatet är komprimerat (vilket det är om man inte har jättebudget) så kan de dubbla komprimeringarna ställa till det. D.v.s. kodar man om från t.ex. HD i MPEG2 till DV så blir det två steg där kvaliteten försämras. * En DV-kameras CCD har redan högre upplösning än DV-formatet. Kameran skalar ner i realtid från denna upplösning till 720x576. Eftersom nedskalningen är i realtid kanske inte algoritmen är den optimala, men jag tror inte resultatet blir bättre i praktiken om man gör det i ett renderingsteg. Ovanstående är ren spekulation. Det vore intressant att höra från någon som faktiskt har testat. Fördelarna med att ha ett original i hög upplösning kanske är större än dessa nackdelar. En fördel som jag ser med att filma i HD är att man göra delförstoringar och förskjutningar av bilden utan att få pixelering om man mastrar på DV.

Mm, men i manus är det jätteviktigt att komma på en bra handling. I böcker är det ofta faktiskt inte lika viktigt. Och komma på bra handling är SVÅRT.

...och vad händer sen? Skriv hela synopsiset tack.

Celtx är gratis till skillnad från MS Word. Dessutom är det smidigare med ett program som är dedikerat för att skriva manus. Generella ordbehandlare har lätt en förmåga att krånga till saker (särskilt Word...). För att ta reda på vad Celtx är... Tja, har du hört talas om google? :-)

Och mat! På flera filmer jag varit med i har mat till teamet varit den största eller näst största utgiftsposten.