Munthe

http://www.myspace.com/munthe Jag tror att det är vettigare att fråga vem som INTE har en MySpace-sida med tanke på att det är världens största site.

...så är bara objekt 1 i skärpa. Och i många adapter-exempel så är inte ens objekt 1 i skärpa utan bara en liten del av objekt 1.

AE är främst etablerat som ett program för motion graphics. Dvs snygga textvinjetter och grafik för TV och film (typ förtextsekvenser...senaste Bond-filmen är ett typiskt exempel). Men AE är också en kraftfull compositor med vilken ma kan maska, jobba med chroma key, blanda lager och animera olika typer av effekter som "ljuseffekter" eller partiklar. Det är också ett utmärkt verktyg för avancerad färgkorrigering och förmodlige det mest använda verktyget för att få video att se mer ut som film. AE är en komplett låda av verktyg. Jag använder det ofta bara för batchkonverteringar av filer för webben.

Det finns ett fackuttryck man hör rätt ofta. "Skit bakom spakarna". Nej allvarligt. Det är nog en god idé att lära sig ett programs grundläggande funktioner innan man avfärdar det som dåligt. Ingen har någonsin påstått att AE är jättelätt att lära sig och att man börjar prestera världsklassresultat efter en kvart.

Det beror på att man av traditionen försökt bli av med det korta skärpedjupet som film ger i över hundra år medan man med videokameror försökt skapa kortare skärpedjup i ett tiotal år. Kan man säga lite hårt draget. Orson Welles och Greg Toland experimenterade redan i Citizen kane med specialkonstruerad optik, specialbyggda scenerier och avancerat ljus för att få djupskärpa. Kubrick använde optik konstruerad för Nasa för att få till sitt berömda långa skärpedjup. Det här med kort skärpedjup är en ganska ny trend.

När man pratar om "studior" så syftar man normalt sett på USA och dom sju stora studiorna där. I sverige finns inga studior (därför trodde jag att det var USA vi pratade om). Här har vi bara små produktionsblag och TV-kanaler som "beställare". Om en film blir av eller inte hänger oftast på om den får stöd från SFI. Stegordningen här är att presentera en first draft för ett produktionbolag, få detta bolag att söka pengar från SFI med manuset för att få loss utvecklingspengar och sedan hoppas på at det kanske blir film av det hela. I USA funkar det så att studiorna "kläcker" idéerna (man köper optioner på böcker, TV-spel eller andra filmer för remake). Sedan vänder man sig till en het manusförfattare som får uppdraget att skriva manus. I undantagsfall kan man låta en regissör som är väldigt het själv presentera ett projekt med en attached manusförfattare.

Oj vad skönt det skulle vara om det var så enkelt att man bara hade ett jävligt bra manus för att saker och ting ska lösa sig. Preston Tucker hade världens bästa bil och se hur bra det gick.

Tänk också på att INGEN läser "unsolicited scripts" längre. ALLT måste gå igenom godkända agenter via nogranna överenskommelser av juridiska skäl. Det är extremt knepigt att få studiorna att ens läsa manus idag.

DGA visade nyligen i en undersökning att det där med att skriva ett obeställt manus, få det köpt och producerat numera är en myt (dvs att det är en myt att studiorna letar efter nästa stora succé bland manus som cirkulerar i branschen). Nästan ingen slår igenom så längre. Studiorna producerar själva sina manus. Med andra ord gäller det att gå den långa vägen som manusförfattare och försöka bli en respekterad brödskrivare med rätt agent.

Jag har också letat efter dom där punkterna. Lite smått sinnesjukt att försöka stolpa upp dom faktiskt. Skönt att Sverige ändå inte är riktigt lika mycket DDR som det var på Scheins tid. Om någon hittar Schein text så hojta till!

Fast jag tror inte att man ska ha pengar framför ögonen när man jobbar med film i första hand. Det är trots allt ett konstnärligt yrke och man bör därför prioritera annorlunda. Är pengar ens huvudsakliga intresse tycker jag att man ska bli affärsman. Jag tycker att det låter vettigt att du har valt efter eget tycke och vad som känns bäst och vad du är mest intresserad av just nu (i det här fallet dina studier). En del människor verkar tro att livet går ut på att någon gång hamna framför en kamera. Och det gör det ju inte. Min tidigare kommentar bör jag kompletera med att man ska göra det man känner för. Sedan finns det såklart människor som inte känner för att plugga men tror att dom måste det därför tt utbildning är viktigt. Utbildning är inte särskilt viktigt. Kunskap är däremot viktigt. Dom två hänger inte alltid ihop. Det går att fylla sitt huvud med miljoner bitar information och ändå inte kunna någonting.

"Lagget" = försvenskning av engelskans "lag". Framför allt en spelterm som syftar till att datorn inte orkar leverera tillräckligt många fps per sekund. I videosammanhang brukar man använda helt annan termonologi beroende på vad det är man pratar om. Drop outs, synk drift, video som fryser osv är mer normal terminologi. Det beror nästan alltid på att systemet man jobbar med inte klarar "sustained read and write" (konstant skriv och läshastighet). Det är väldigt lätt att ta reda på vad som orsakar problemet. Rullar man en fil som väger 20MB/sek på ett subsystem som bara orkar 12MB/sek så får man "lagg".

4K projektorerna står bakom hörnet och väntar. Och det är troligtvis den tekniken som till slut kommer att jaga bort det bedrövliga 35mm-formatet för visning. Det är enormt stor skillnad på 2K intermediate och 4K intermediate.

Hmm. Jag är grymt imponerad av Viljans Triumf men den har ännu så länge inte lyckats förvandla mig till Nazist. Leni Riefenstaal misslyckades alltså med filmens tanke och vision - och ändå tycker jag att filmen är bra. Fredagen den 13e tycker jag är en fin klassiker. Sean Cunningham har sagt i många intervjuer att han bara ville göra en snabb skitfilm som skulle inbringa lite pengar så att han skulle kunna göra bättre filmer sedan. Ändå lyckades han göra en klassiker (absolut inte hans vision) som stannat i flera generationer och som har en enorm fanbase som älskar filmen. Trots att han själv betraktade den som skräp med ett struntmanus. Hur tusan ska man kunna vara objektiv med sånt här?

Men är det inte samma sak? Att man har någonting i ryggen så att man inte ska behöva falla? Och därmed har man planerat för fallet undermedvetet. Man jag tycker som sagt att akademiska studier är bra. Vill man bli läkare ska man bli det. Helhjärtat och till 100% och aldrig avvika från den vägen förän man lyckats med sitt mål - att bli en förbannat bra läkare.

Utbildning är bra. Utbildning att falla tillbaka på? Nja... TYVÄRR kommer jag inte ihåg vilken smart människa som sa det och jag hittar inte citatet just nu men någon sa att den som skaffar sig en utbilning att falla tillbaka på alltid kommer att göra det (det kan ha varit Frank Lloyd Wright). Jag tror stenhårt på den teorin. Att intala sig sjhälv att man ska ha någonting att falla tillbaka på när man ger sig ut i livet på jakten efter en dröm är som att säga till sig själv att man kommer att misslyckas redan innan man försökt. Psykologi är starka grejer. I min jakt på det där citatet hittade jag iallafall några nya: Never let school interfere with your education. - Mark Twain

Javisst. Självklart gillar du det du gillar (har du blivit någonslags talesman för hela voodoofilm.org nu eller?). Och jag tycker det jag tycker. Och ingen behöver muttra över det. ;)

Men vem avgör vad som är gott skådespeleri? Jag tycker att Sylvester Stallone är en utmärkt skådespelare. han häcklas fortfarande av kritiker och en hel del publik för att han är en dålig skådespelare. Vem avgör vad som är en trovärdig karaktär eller inte? Hur mäter man det med exakt vetenskap? Hur avgör man vad som är en snygg miljö? Vad är handfast, okonventionell regi? Hur avgör man vad som engagerar i ett manus? Och vem beslutar om vad många bottnar är för någonting? Jag håller inte riktigt med Pace om att många tittare = bra film. Jag tycker att begreppet BRA är extremt subjektivt. Vi är alla individer med våra egna referensramar. Därtemot ÄR många tittare helt klart en värdemätare. Det visar att man gjort en film som tilltalar och når ut till många. Om den är bra eller dålig för mig är högst ovesäntligt. Man måste skilja på saker. Man kan inte bara påstå att någonting är bra och att det är sanning och att sanningen inte kan ifrågasättas. Vad är bra musik? Musik som går i en handfast och okonventionell takt med många bottnar och snygg ljudbild? Det är inte riktigt så enkelt tror jag. Jag har sett massor av film som uppfyller dom där kriterierna som är förutsättningen för en bra film enligt dig och som många tycker är bra men jag tycker är skitdålig och ointressant. Och tvärtom har jag sett massor av film som är gjord ENBART för att tjäna snabba pengar och som jag tycker är fantastisk och stor filmkonst. Jag återgår till min tidigare fråga; finns det någon myndighet jag kan vända mig till med hjälp för mina besvär. Jag har en fri vilja och smak och det kanske vore bättre att försöka bli av med den så att det blir lite ordning på det här med vad som är bra och dåligt. ;) Redan dom gamla grekerna sa: "Om smak tvistar man inte".

Kanske det. Men jag tycker att det är tråkigt när referensramarna är trånga.

(För att undvika att droppa mainstreamfilmer och klassiker som alltid nämns i sådana här sammanhang): Solklart THE MECHANIC - MÄNNISKOJÄGAREN. Knäpptyst Charles Bronson som meckar med gasledningar och riggar hemska fällor i form av sprängdeg i böcker och giftiga tepåsar till tystnaden bryts när lägenheten sprängs i atomer. Michael Winner är ett av dom största originalen. So fucking cool it hurts.

Bilderna ska ha dimensionen 720x576 pixlar och 72dpi. Det är europeisk videostandard. Se till att ditt projekt har dom inställningarna.

Fisheye är ingen vidvinkel. Det är en effektlins som förvränger perspektivet. Två helt olika saker. Raktecknande vidvinklar är svåra att hitta bland converters. Det är en av eftergifterna man får göra med konsumentoptik. Tyvärr.

Det finns skäl att betala för olika skärningar av typer. Gianbattista Bodoni skapade sitt snitt "Bodoni" 1798. Det har sedan dess skurits av andra och balanserats och avvägts för ögat och det estetiska sinnet. Bodoni själv uttvecklade egentligen det äldre snittet Baskerville. Och Bodoni utvecklades bl a till Didot. Typsnitt handlar om vår kultur. Våra rötter och mycket gamla kunskaper om form, rymd, luft och balans. Det kan ibland vara värt att betala för. Precis som det kan vara värt att betala för en riktigt fin spritsort någon gång. MEN man ska också tänka på att det krävs lite typografiska kunskaper av den som använder snittet. Man måste förstå vad spärrning av de individuella typerna gör för att snittet ska komma till sin rätt. Sådär. Nu har jag snobbat klart. ;)

Beck spelas in av det svenska produktionsbolaget Filmlance i Stockholm och dom spelar in på 35mm. CSI spelas in i Super35 och scannras direkt till okomprimerad HD där det klipps. Det var en av dom första amerikanska TV-serierna som kunde sändas i HD. Jag skulle verkligen inte beskriva CSI som kornigt (det är väl det som menas med "grynigt"). Team_fagott: Vad spelar det för roll om priset för en 35mm-kamera sjunker när kamerakostnaden utgör en så extremt liten del av kostnaden för en 35mm-produktion. Där är det råfilmen som är tung att bära ekonomiskt. Även om S-8-kameror droppat till några hundralappar så har kostnaden för filmen knappast sjunkit genom åren. Snarare tvärtom.

Det är inte att rekommendera att ha ditt videoprogram och system på samma disk som du har media. Det kan slöa till saker betänkligt. Därför har man alltid media på en extern Firewire eller USB2-disk när man redigerar på bärbart.