Munthe

För mig är en RIKTIG nörd någon som är lite socialt handlingsförlamad av sitt nörderi. Jag kan inte uttala mig om Einstein men helt klart är att Tarantino och Gates började som nördar någon gång i forntiden men jag tror inte att någon som suttit vid ett förhandlingsbord med Bill Gates uppfattar honom som en nörd och detsamma gäller Tarantino. I både de fallen är nördigheten en fasad. Under nördigheten bor stenhårda affärsmän, risktagare och entrepeneurer. Ingen av dom ödslar någon tid på den nördighet som dom kanske gjorde en gång i tiden, innan dom kom någonstans. Tarantino hinner säkert kolla någon gammal Grindhouse-film då och då men hans tid lär vara fylld av allt det en framgångsrik Hollywood-regissörs tid är uppfylld av. Möten med agenter, advokater, skådisar, tekniker, producenter, provfilmer, inspelningar osv. Detsamma gäller Gates som fortfarande till stor del kontrollerar ett av världens största imperier. Det finns liksom ingen tid att nörda då. Även om han ser ut som en nörd.

Tänkte att det kunde vara intressant att skapa en diskussion kring att jobba med improvisation. Jag tycker själv att det är extremt roligt. En inspelningsdag med bra improvisation blir man jäkligt laddad av. Här är mitt senaste projekt (en liten teaser). Det är en långfilm som inte hade något regelrätt manus utan är till väldigt stor del framarbetad med skådespelarna. För mig kändes det extremt viktigt att karaktärerna kom ur skådespelarnas huvuden och inte ur mitt. Någon som jobbar med improvisation? Tips? Trick? Hur jobbar ni? Hur strikt ska "ramen" vara? Hur jobbar man med förberedelser?

gorse: He he. Jag minns för ett antal år sedan när jag jobbade med en kille som var ett solklart fall av datornörd. Han byggde ihop en PC och hade fått med sig fel CPU-fläkt och var för rastlös med att få igång datorn - så han drog igång den utan CPU-fläkt "för det hade han gjort miljoner gånger förut" och resultatet efter två minuters igångsatt maskin var total CPU-brand. Det mest komiska var absolut inte inkompetensen i beslutet utan de långa tekniska förklaringarna och fingerpekandet på hur saker och ting var felkonstruerade i maskinen. Jag menar avancerade tekniska resonemang som aldrig tog slut. Han hade kunnat skriva en bok om hur dom borde konstruerat maskinen så att han kunde köra en 2,8GHz P4 med HT utan CPU-kylning. Ha ha. Förlåt för off topicen. Riktigt svåra case av filmnördar har oftats trasslat in sig i teoretiska resonemang som dom fastnat i. Kolla filmakademikerna. När en doktor i filmvetenskap för resonemang om att det finns en underliggande och viktig betydelse att alla fönster i filmen Psycho är fyrkantiga och att den fyrkantiga formen återkommer och ger viktiga signaler genom hela filmen. Fyrkantiga tavelramar, fyrkantiga böcker, fyrkantiga mattor, fyrkantiga kakelplattor... Bergman har kallat filmvetenskap för "torrknull" vid något tillfälle. Mycket träffsäkert.

Nörd är ju som flera påpekar ett negativt ord. Skulle man inte kort kunna säga att det är en person som inte är intresserad av nåt annat än sitt nörderi? Som filmregissör är det omöjligt att vara filmnörd eftersom jobbet kräver att man har väldigt breda intressen. Man ser saker i världen eller i vår historia och omvandlar det till berättelser. Att ha sett extremt mycket film föder inte automatiskt någon nörd. Men ett maniskt samlande och tittande på film och ett socialt umgänge som uteslutande går ut på att droppa filmtitlar, årtal, skådespelare och filmskvaller är nog för mig definitionen på nörderi. Många filmare har nog börjat som nördar (Tarantino) men ganska snabbt släpper man nog det där när man upptäcker att det krävs en massa annat (som social förmåga) för att komma någonstans som filmare. Eftersom nån nämnde det; Datornörd är för mig någon som är ineffektiv med datorer men väldigt insnöad på hur dom fungerar. Datornörden är den där typen som skruvar sönder din dator - har sönder den permanent - och håller en lång idiotisk harrang om hur dom börjat konstruera hårdvaran fel så att den går sönder när man skruvar med den... Man skulle kunna säga att det finns "Kompetenta Datortekniker" och "Datanördar" och dom är varandras motpoler.

På "proffsproduktioner" används hårdvaruencoders. Signalen spelas in i realtid (alltså ett pass) och städas och brusreduceras av hårdvara i miljonklassen under samma pass. Det finns t o m stöd för att göra det snabbare än ett pass (dvs snabbare än realtid) svindyra bandare kan ha stöd för 2x och 4x hastigheten när man lägger ned videon på disk. Fattigmansmetoden är att använda en mjukvaruencoder som kan analysera strömmen i flera pass. Det kan bli bättre än dom svindyra proffslösningarna - men det tar tid.

Vill man emulera hur en 35mm-kamera beter sig mer exakt så är en adapter den enda lösningen. Tar man en närbild med 50-gluggen på 35 så ligger bakgrunden ur fokus på ett visst sätt. På video blir den skarp. Det blir två olika bilder som säger olika saker rent berättartekniskt fast utsnittet och avståndet till skådepelaren är densamma.

Om Fox gör en remake av Alien (vilket inte är det minsta otänkbart) så är det såklart inte för att dom tycker att Alein behöver förbättras. Fox är inga konstnärer. Fox säljer biobiljetter och DVDer för att bli så rika som möjligt. Jag känner mig inte som nån finsmakare bara för att jag gillar gamla filmer och nya. Tycker bara inte att stora filmklassiker är tråkiga.

Remakes är ofta kul att kolla på för att man förstår att den där magin som fanns i den första filmen, som inte riktigt går att beskriva, är så fruktansvärt svår att återskapa. Därför är oftast remakes av lite "sämre" filmer ofta bättre. Som t ex Scorseses remake av Cape Fear. Jag skulle vilja ha tag i någonslags komplett DVD-box med alla Méliès filmer i restaurerat skick. När jag var i Paris i våras var jag tvungen att besöka mästarens grav. Vilket geni. Det där med att titta ned i godispåsen. Det finns få saker som jag har så svårt för som människor som tycker att se en film på bio = ett kapplöppningsrace i godis och popcorn-konsumtion. Självklart kan man äta godis men varför vill man sitta och raffsa i påsar, bjuda runt och konstant och hela tiden släppa blicken från duken? Och att snacka som man sitter hemma framför TV-n ska vi ju inte prata om. Men värst av allt (och den är inte lätt att bli av med) är TEXTADE filmer. EXAKT hela poängen med klipprytm och bildkomposition går HELT förlorad om man läser undertexter. Ögonen flyttar sig hela tiden från filmens faktiska visuella handling för att sitta och läsa en text. Hate it! Jag tränae bort att titta på undertexterna när jag var i tonåren. Nu stör dom mig nästan aldrig hemma men på bio ändrar dom ljusvärdet i salongen hela tiden. Som att tända en stark vit lampa varje gång någonting behöver översättas. Där är dom svårare at ignorera - men jag läser dom aldrig.

Va? Vad har jag missat? Att det är en ganska sträng straffsats på att döda fridlysta djur tycker jag är bra. Men att straffenskulle vara strängare än för dråp eller mord verkar extremt märkligt. Var har du hört det? Varför straffar Turkiska staten sina medborgare (genom att inskränka deras frihet) för att Grekerna har tråkig humor? Och hur kan man bli upprörd över att nån påstår att man är homosexuell? Vad spelar det för roll?

Hur och vem som lägger mer kabel i marken är ointressant. Jag vet att jag betalar över trehundra spänn i månaden för internetuppkopplingen och en massa annat för fasta telefonitjänster. Om ISP:n och Telia stoppar alla pengarna i fickan utan att någonsin finansiera mer kabel kanske dom borde ta och tänka om. ISPerna borde dra in mellan 2-5 miljarder i månaden på alla privatpersoner som abbonerar på nätuppkoppling bara i Sverige. Världens minsta fiol spelar för dom om dom inte tycker att dom har råd att lägga kabel i marken och bygga ut nätet.

Jag kan inte säga mer än att alla individer passerar stadier i livet där man tar till sig annorlunda saker olika bra. När jag såg Faces första gånge när jag var 16 var jag så jävla förbannad för jag fattade inte hur fan man kan göra en film med en massa svartvita närbilder av tråkiga människor som babblar och babblar och babblar oavbrutet. Tio år senare träffade den filmen mig som ett ton tegel och jag såg plötsligt hur jävla modig och unik den filmen är. Jag uppskattar stumfilm enormt mycket. Helst ska den ses på duk i en riktig biograf. Jag älskar att se saker när dom gjordes för första gången och inse vilken brist på uppfinningsrikedom det finns nu om man jämför. För mig har nog stumfilmseran lite samma betydelse för mig som gamla testamentet har för kristna. Jag tycker att Nosferatu har en extremt creepy stämning. Men man måste vara fokuserad när man ser den. Moderna filmer kräver inte alls lika mycket fokus som stumfilmerna för dom fyller våra öron med en massa fluff och smetar på med effekter eller bärs fram av sin dialog på ett lättsamt TV-mässigt vis. Kolla gärna Herzogs remake. Den hyllar den där stämningen jävligt bra. Och Schrecks och Kinskis greve tycker jag överträffar alla senare tiders Bela Lugosi-inspirerade sexiga grevar. Jag gillar när vampyren är en äcklig råtta med fula tänder som kutar omkring i gränder med sin egen kista under armen. Jag tror att jag gillar gamla klassiker så mycket för att jag vet att det mesta jag ser är gjort för första gången och det var så helvetes mycket svårare att göra film på den tiden med extremt långsamma filmsorter, stora otympliga kameror, inga zoomobjektiv, enorma ljusriggar som gjorde skådisar blinda osv. Det var helt enkelt tuffare att vara filmare på den tiden. The Bride of Frankenstein glömde jag bort. Det har inte gjorts något bättre i den genren än den efter att den gjordes. Extremt personlig, fruktansvärt snygg. Tod Brownings Freaks är också en sån där film som helt saknar motsvarighet i resten av filmhistorien. Modern Hollywoodfilm jag gillar? History of Violence, Attentatet mot Richard Nixon, V for Vendetta, The Hills Have Eyes, Sin City och massor av annat. Jag har haft svår 300 feber ett tag nu så den ska bli kul att se.

Nja, Fönstret åt Gården är färg. Technicolor och VistaVision. Betydligt fräckare teknik än Hollywoodfilmers görs med idag. Vistavision har ju dubbla negytan jämfört med vanlig 35. Resten av listan råkade vara svartvit. Men jag kan droppa ett gäng färgklassiker om du vill. The Wild Bunch The Searchers Days of Heaven (världens vackraste film någonsin - helt sinnesjukt fint foto av Nestor Alemendros) Aguirre - Guds Vrede Taxi Driver ...osv... På den SVARTVITA listan glömde jag den fantastiska Sierra Madres Skatt (oj, vad bra). Vad är det för fel på monoljud egentligen? Det är ju på inget sätt sämre ljudkvalitét. Jag kan tycka att det är lite töntigt när folk mixar kammarspel i 5.1. Coppolas Rumble Fish var jävligt häftigt mixad i Mono. jag har försökt återskapa den ljudbilden några ggr men det är svårt.

Ingen kallar en film som fortfarande är inne på sin första licensieringsperiod (15 år) för en klassiker. Jag har väl inte skrivit att jag har en preferens för svartvitt foto eller monoljud. Har jag det? Jag föraktar verkligen inte nutiden. Det finns några extremt speciella filmare just nu som många har lite svårt för som jag tror kommer att stanna kvar med tiden och bli legendarer. Vincent Gallo är en sån filmare. Buffalo '66 och Brown Bunny är extremt intressanta filmer och extremt personliga.

He he. Det finns en egenskap som förenar nästan alla filmskapare över hela planeten. Vi är jävligt envisa... På gott och ont. :) Tråden handlade om att spöa skiten ur Uwe Boll och hur det misslyckades.

Köpa fler servar och bygga ut såklart. Vi betalar ju för belastningen.

Eh, jaha? Helt rätt. Jag läste fel och för det ber jag om ursäkt. Att läsa om bakomarbete kan ju vara intressant om det är ett väldigt unikt projekt. Nu trodde jag att du menade att du skulle förklara vad filmen handlade om. Dina tankar kring storyn. Det är inte så intressant för mig eftersom det innebär att filmen inte kan stå på egna ben. Nej det har du inte. Ja, det kan möjligen vara så. Publiken har helt klart uttalat ett stort gillande vad det gäller Bolls filmer eftersom dom faktiskt fungera och säljer. Vi röstar med våra plånböcker. Vad ett gäng nördar på nätet tycker eller människor som inte sett hans filmer är ganska ointressant. Jag baserar det på att du för några sekunder sedan dömde ut Bolls filmer utan att ha sett dom med motivationen att "publiken brukar ha rätt". Jag har aldrig dömt ut någon som inte varit i branschen i 25 år. Jag jobbar jätteofta med unga begåvningar, engagerar mig i forum och sitter med i festivaljurys för ungdomar och en massa annat ungdomsrelaterat. Jag har kommenterat din film i den tråden. Med dig är det lite tvärtom. Filmen visar brist på idéer men har teknisk färdighet. Varför påstår du att jag inte kan relatera till det? Vad vet du om vad jag kan relatera till? DU tyckte att om bara hjärtat finns med så uppstår mästerverken och så citerade du en skittrist rappare. Jag fattade inte kopplingen. Och det är en analys som är helt felaktig. Du visar dålig männsikokännedom eftersom du absolut inte har en aning om vad du pratar om. Det är ganska självklart att jag blir irriterad när du försöker privatanalysera någon över nätet som du aldrig har träffat och vet mycket lite om och din analys är uppåt väggarna felaktig och påstår saker om min uppväxt. Det skulle aldrig falla mig in att påstå saker om din uppväxt därför att jag inte vet ett skit om den. Du påstod t o m att jag inte hade sett någonting. Jag har inte antytt någonting alls. Jag frågade dig. Det är din fria vilja som avgör om du svarar eller inte. Du kan bara svara "Det tänker jag inte svara på, men jag resonerar så här..." Ja, jo. För det finns ju inga svenska filmare med vänsteråsikter. Ha ha ha. jag respekterar allas åsikt. Därför skulle det aldrig falla mig in att försöka tala om för någon annan vad som är bra. "Bra" är en extremt individuell upplevelse och att fördömma det är idiotiskt. Det finns människor som tycker att Hollywood Chansaw Hookers är bättre än A Clockwork Orange. Vad har jag för rätt att påstå att dom har fel? Jag kan bara tycka annorlunda. Till att börja med har jag aldrig någonsin i hela mitt liv påstått att jag är fullärd och om du tycker att min attityd är under all kritik kanske du ska sluta analysera människor och sluta publicera dina oigenomtänkta slutsatser i foruminlägg. Jag har aldrig som utgångspunkt att jag vet mer än dig. Sedan kan jag inte rå för att det råkar vara så att jag någon gång ibland vet lite mer än någon annan om någonting (i vårt fall visade det sig att jag visste lite mer om kampsporter - förmodligen för att det varit ett stort intresse i många år och jag är hyffsat påläst i frågan). Och jag respekterar ALLA i det här forumet. Har jag t ex i vår debatt någonsin hoppat på dig personligen? Jag har varken påstått att du "inte är fullärd" eller "att du inte har sett någonting" eller "att du förmodligen inte växt upp under särskilt svåra förhållanden". Det skulle helt enkelt inte någonsin falla mig in.

Stor och mjuk gruppkram tillbaka.

Mestadels snygg. Några bilder sticker ut och känns inte som att dom sitter ihop ljusklaffsmässigt med de andra bilderna. Storyn, eller snarare idén är tunn. Men det den framför allt saknar är faktsikt en tydlig upphovsman. Jag ser en blivande reklam och musikvideokille i det där. Saknar personligheten. Stil, manér, bilder och visuella idéer har jag sett hundra gånger förut. Kolla tidiga filmer av Peter Jackson, Sam Raimi eller t o m svenskar som Jonas Frick eller Ulf Malmroos - dom hade en tydlig personlig avsändare trots begränsade budgetar och svinbilliga tekniska lösningar. Sedan är tio veckor verkligen inte kort tid för en kortfilm. Fred Olen Ray har regisserat två långfilmer i år. På tre månader. Annars helt OK film. Du kommer förmodligen få med den på t ex Novemberfestivalen men den kommer troligtvis inte att vinna någonting. Jag skrev i en annan tråd att den påminner om Dysmorpho. Men Dysmorpho har en mycket starkare idé till grund. En idé som filmmakaren lyckas förmedla under de korta minuterna. Jag kan tillägga att det naturligtvis krävs begåvning och kunskap för att kunna kopiera andra filmares stil och idéer. Om det inte vore för att du Rabies har visat upp en ganska förlorande personlighet i en annan tråd skulle jag helt klart kunna tänka mig att erbjuda second unit-knäck på kommande produktioner till en kille med dina kunskaper.

Så för att jag kommenterade Sam o Rais filmer så är det plötsligt min plikt att kritisera varenda film i det här forumet? Jag väljer väl vad jag vill kritisera och inte. Skönt att höra vad som är min starkaste sida av någon med järnkoll. ;) Jag gillar inte att läsa om filmers poänger. Vill jag läsa läser jag en bok. Vem hävdar sitt ego här menar du? Hade du något exempel på när Uwe Boll säger att han är bättre än Kubrick förresten? Eller vara det bara snack? Du envisas med att tro att anledningen till att Uwe Boll utmanade kritiker var för att han fått några dåliga recensioner. Varför kan du inte läsa på lite istället. Så här sa Boll i samband med utmaningen: "On the message boards, you have, like, tons of people, they want to punish me kill me, grill me, shoot me, everything. The Internet threats are so full of hate in a lot of times that I think it goes way over the top of normal reviews and normal talk about a director." Vaddå? Måste du se filmen för att såga den menar du? Sedan när har du ändrat den inställningen? Eller är det så att det inte finns något lämmeltåg av folk som tycker att Dysmorpho är dålig så att du inte har någonting att hänga på? Hur kan du vara medveten om dina brister baserat på ett antal kommentarer. Min verklighet funkar inte så. Min verklighet är baserad på resultatet mina distributörer visar upp kvartalsvis eftersom det här är ett yrke för mig. Jag har aldrig någonsin påstått att den här tråden handlar om mig. Jag har skrivit om mitt samarbeta med Boll för att det möjligtvis rör en tråd om honom och så har jag diskuterat Raging Boll-eventet. Sedan efter det var det någon som hoppade på mig personligen och antog saker om min uppväxt. Hur den här tråden går från att handla om Raging Boll-eventet till att handla om min uppväxt är ett mysterium som bara du kan förklara. Eh, va? Jag har ingen dispyt med Orvar Säfström. Jag tog en recension han gjorde i TV som ett exempel på dålig filmjournalistik för att dra en parallell till vad någon som Uwe Boll kan råka ut för i mycket större skala. Jag har ingen lust att fightas med Orvar Säfström. Sånt snack får han stå för själv. Och jag frågade om du var kummunist för att det är lättare att förstå ditt förakt för människor som har som en viktig målsättning att tjäna pengar på sina filmer bättre då. Jag har massor av kompisar som är kommunister. Jag sympatiserar inte med deras åsikter för fem öre - men det är lättare att debattera om man förstår grundläggande ställningstagande. Det var alltså en fråga. Inte ett påstående. Lär dig att läsa. Om du har någon orsak att förakta Uwe Boll för hans ambitioner att tjäna pengar på film kan du väl utveckla varför istället - eftersom jag tycker att det är intressant.

Så du menar att om Uwe hade knockat ett par kritiker så hade det inte varit stort prat? Även om du tjänade trettio miljoner på varje film du gör och din ambition med filmerna är att göra filmer som fungerar kommersiellt? I mina ögon skulle du i det läget - om du börjar lyssna på "alla" - totalt sakna integritet och egna mål. Om jag önskar livet ur dig i en recension eller skriver att jag skulle vilja klappa till dig och att staten borde se till att svin som du inte får göra film - hur skulle du ta åt dig av det för att bli bättre? INGEN har pratat om konstruktiv kritik. Tror du inte att vi filmare omger oss av människor som kan ge oss konstruktiv professionell kritik? På allvar? Tror du att vi lyssnar på Expressen eller nån nördig filmsajt? Och inte rutinerade producenter, distributörer med enorm erfarenhet av att sälja film eller fotografer och redigerare med trettio år i branschen? Jag tror inte att du har förtått vad film handlar om ännu. OM vi filmare skulle börja lyssna på t ex Mats Bråstedt och Orvar Säfström skulle vi gå i konkurs allihop. Jag tycker att en kritiker har rätt att såga vilken film som helst eftersom smak är någonting totalt subjektivt. Bara i fascistiska länder finns det EN rådande god smak. Men om man sågar A Clockwork Orange ska man göra det med vettiga motovationer. Inte för att man tycker att Kubrick är en ful jävla New York jude med äckligt skägg. (Boll har ju kallats för nazist och allt möjligt skit för att han är Tysk och pratar med brytning). Javisst. Men numera bryter domaren väldigt snabbt när motståndaren inte kan försvar sig. Så var det inte i UFC 1-15. Nu börjar jag helt allvarligt tycka att du pratar ren dynga. Vad fan vet du om vad jag har sett eller inte? Och vad fan vet du om mina uppväxtförhållanden? Det du skriver är så dumt att jag har lite svårt att svara på det. Vad har du själv upplevt som är så makalöst imponerande? Vad har du gjort för film? Vem är du lille kompis? Vi kan ju börja med: Hur gammal är du? Du låter som du är rätt nyanländ. Jaha? Vad vet du om det? Menar du på fullaste allvar att Fred Olen Ray, David De Coteau, Bruno Mattei, Laholms-Fellini och Michael bay inte brinner för film? Om man strävar efter att bli en ny av någonting är man fel ute från början. Det tror jag inga riktiga regissörer gör. Det är sånt där som fanboys drömmer om. Dom orkar inte göra långfilm. En snabb fråga; är du kommunist? För isåfall förstår jag kanske ditt ställningstagande lite bättre. Du har avfärdat Uwe Bolls filmer utan att se dom (kollektivistikt tänkande) och du tycker att ambitionen att tjäna pengar är någonting fult. Jag väntar fortfarande på att Motorfackpressen ska skriva en recension där dom skriver att Volvos chefsdesigner ska dö för att han är så jävla ful och dum. Han saknar inte förmågan att bedömma vad som kommer att få en stor publik. Det är det inte många som kan ska jag säga dig. Var har han sagt att han är lika bra som Kubrick? Har du någon länk? Uwe boll har sagt att han gör dyra B-filmer och att han lär sig och blir bättre av varje film. Låter det skrytsamt? Varför? Jag hjälper ofta vänner med feedback på deras jobb. Jag tycker inte att det är särskilt kul att ge kritik rakt upp och ned till någonting jag inte har någon relation till. Men jag kollade din film förut. Vissa bilder var snygga och det var snygga motion graphics och de få effekterna var ok. Men den kändes poänglös. Fattade inte riktigt vad den handlade om. En läskig skrivmaskin och en läskig gubbe med en kvinna i garderoben? Ingenting nyskapande direkt. Stilmässigt påminde den om Dysmorpho som är mycket snyggare och har en jävligt bra idé i grunden.

Kan du citera Uwe Boll där han pratar väldigt stort? Jag hänger inte riktigt med där. Du tycker inte alls att det är kritikerna som pratar "stort" när dom skriver att Uwe boll borde hängas i närmsta träd? Om jag skulle recensera dina kommande filmer - skulle du vilja att jag skrev att du var en dum och äcklig jävla trögsvensk utan talang och att det vore bättre att gasa idioter som dig så att resten av världen slipper ditt bajs? I mina ögon är det bara en människa med en stor jävla käft som ägnar sig åt sånt skit i recensioner. Jag gillar också Randy Couture. Men UFC innehåller väldigt få knockar numera. Jämfört med proffsboxningen. Det var ju lite annorlunda i början när dom hade noll regler och släppte in psyksjuka hamnmördare i ringen (hade dom hjärta?). Numera ser du ju ingen som drämmer in armbågar i ansiktet på liggande och totalt medvetslösa fighters utan att domaren bryter. Jag fattar inte riktigt Eminem-citatet eftersom jag tycker att han är världens tristaste artist. Vad vet du om hur mycket hjärta Uwe Boll har i sina grejer? Din teori om hjärta håller jag inte alls med om. Ta exemplet Ed Wood. För mig brann han för det han gjorde. Hans älskade sitt medium som få filmskapare. Ed Wood var all heart. Det är det Tim Burtons film om honom handlar om.

I riktiga storproduktioner använder man ofta allt möjligt. Premiere Pro spelade t ex en viktig roll i tillkomsten av Superman.

Avid på PC förmodligen. Som nästan alla i långfilmsbranschen numera. Alla långfilmer jag har haft någon kontakt med senaste tiden (utom mina egna) görs så. Förra året Frostbiten och Exit. Båda Avid på PC.

Amatörmatcher är sällan snygga eller spektakulära att kolla på. Och det här var en amatörmatch i ordets rätta bemärkelse. Men jag säger som någon klok sa någon gång - Jag respekterar alla som vågar ställa sig i en ring (påminner om ett annat favoritcitat "I love anyone who can make a movie" - Casavetes). Och jag tror att det var just det Uwe var ute efter eftersom han brinner för boxningen som sport. Vi blir jämlika i ringen. Det är scary balls att damma på varandra i en ring framför åskådare. Kritikerna hade tre månader på sig att träna. Men OK. Du säger att det var dåliga matcher. Om vi tar Lowtax-matchen så ser den ut så att efter tio sekunder så träffar Boll med en lång rak höger (trots att Lowtax "springer runt i ringen) som sänker Lowtax ned på knä - varpå han såklart vänder ryggen åt Boll. Domaren bryter som han ska. Direkt efter slår Boll en vänster högerkombination som bara snuddar Lowtax eftersom han sätter sig ned i ringen när han ser slagen på väg. Några sekunder senare drar Boll till honom med en högerkrog som träffar lätt (för Lowtax som är helt otränad känns den nog inte så lätt) eftersom Lowtax kastar sig ned på knä igen på språng bort från Boll. Strax efter sätter Boll en högerkrok i nacken på Lowtax (hans eget fel) och en kort vänsterkrog som skickar ned Lowtax på knä igen. Och sådär fortsätter det. Jag kan inte se att Boll beter sig det minsta passivt. Han springer efter Lowtax hela matchen och ligger på med slag när lowtax är inom räckhåll. jag vet inte vad du tycker att hans skulle gjort. Fotbollstacklat honom ned på backen och pucklat på honom liggande? Vid ett tillfälle får han in en tung höger och en snabb vänsterkrok som ser ut att vara farligt nära knock. Dommaren bryter. Jag skulle tro att det var den lilla smekningen som gjorde att Lowtax satt backstage och spydde efter matchen. Efter det slaget så larvar sig Lowtax bara i ringen. Varenda gång Boll närmar sig kastar han sig ned på marken och dommaren bryter. Det är den här matchen jag talar om: http://www.youtube.com/watch?v=tqbVb-W7GqI Jag har tränat både boxning och thaiboxning (den senare har jag tävlat i) och jag tycker precis tvärtom att muay thai ofta är roligare att hålla på med eftersom det uppstår mycket färre skador än i boxningen. Reglerna i boxningen gör den till en av dom helt klart fysiskt farligare kampsporterna. Fan, två 120 kiols muskelberg som enbart dammar på varandra i fejset och över bältet i 15 ronder är ingen semester. Muay thai är betydligt softare på det sättet. Det är också väldigt mer sällan du ser knockar i thaiboxningen än i t ex tungviktsboxningen. Kan man inte gardera sig i boxningen så ska man helst tänka om. Kolla Paolo Robertos karriär. Ingen guard över huvud taget. Han fick alldeles för mycket stryk. Ett par år till med hans stil och han hade slutat som många stora boxare. Svårt med minnet och olika nervsjukdomar som ett resultat av proffsboxningen (som Ali, Floyd och Ingo). MMA och Muay Thai är mycket bättre på det sättet. Kortare matcher. Handlar mer om att trötta ut motståndaren med bra tekniker som ger höga poäng än att grinda ned motståndaren till en grönsak i femtonde ronden. Dom flesta old school MMA killarna som hade långa karriärer mår rätt bra idag. Kolla Billy Blanks, Benny Urquidez och Chuck Norris. Det är inga vårdpaket som många av deras samtida inom proffsboxningen. "uwe skulle inte vara lika kaxig(ingen annan heller för den delen) om mike tyson hade varit filmkritiker, så där faller hans walk." Jasså? Jag tror att Uwes åsikt (och det är definitivt min) är att människor som ägnar sitt liv åt den billigaste formen av kritik gör det för att kompensera någonting. Tyson har ingenting att kompensera och skulle knappast någonsin ha valt att bli någon form av kritiker. Jag citerar Theodor Roosevelt för tydlighetens skull: "It is not the critic who counts; not the man who points out how the strong man stumbles, or where the doer of deeds could have done them better. The credit belongs to the man who is actually in the arena, whose face is marred by dust and sweat and blood; who strives valiantly; who errs, and comes short again and again, because there is no effort without error and shortcoming; but who does actually strive to do the deeds, who knows the great enthusiasms, the great devotions; who spends himself in a worthy cause, who at best knows in the end the triumph of high achievement, and who at worst, if he fails, at least fails while daring greatly, so that his place shall never be with those cold and timid souls who know neither victory nor defeat." När Uwe utmanade filmkritikerna visste han att allt han skulle möta var "cold and timid souls who know neither victory nor defeat". På ett sätt var han hygglig. Nu har dom där fyra killarna fått uppleva defeat en gång i livet. Det lär dom aldrig pröva igen.

Du kanske inte har så mycket erfarenhet av boxning men du måste förstå att den är en sport styrd av regler. Man får helt enkelt inte gå hela vägen i boxning. Man blir diskvalificerad om man dammar på sin motståndare i nacken eller när han snavat över sina fötter och ligger ned. Boll utmanade ingen i pistolduell i gryningen. Nu försvara jag ingenting utom idrottsgrenen boxning: Det är svårt att knocka någon som kryper omkring på mattan eller som vänder ryggen mot motståndaren. Det där du sa om att man skulle låta motståndaren få in ett par träffar genom att sänka garden så att man sedan har en öppning att knocka motståndaren finns det ganska många proffs som har försökt med och misslyckats. Jag såg precis exakt det hända i en uppvisningsmatch för en massa år sedan. En kaxig proffsboxare som mötte en klubbamatör av sämre sort gjorde precis så. Hur det slutade? Proffset gick ned för räkning när amatören fick in en tursam klokren krok rätt på lysknappen. BRA boxare tar inga risker. Oavsett hur amatörmässiga fighters dom möter. Det där lär man sig ganska snabbt när man sparrar. http://www.wired.com/wired/archive/14.12/ragingboll.html