Munthe

Den plugin du nämner heter Zaxwerks Invigorator (som Max påpekade).

Intressant inlägg, Gorse. Så är det självklart. Men latinomarknaden är svårare för oss därför att vi inte konsumerar särskilt mycket latinsk film och spanska är inte vårt andra språk. Och då menar jag inte att vi behöver språket för att skriva manus - vi behöver språket för att kunna göra business. Prisbilderna är också notoriskt "märkliga" i den latinska filmindustrin och få latinska underhållningsfilmer hittar vägen över till den anglosaxiska/asiatiska som är den samlat dominerande industrin. Sergio Leones framgångsrecept. För det är ju inte direkt dom fina nyanserna i dialogen och det ömsinta, starka och känslofulla spelet som gjorde att "För en handfull dollar" slog internationellt. Ja det har det såklart. Mats är ju en av dom få vi haft i landet som gjort film med lite större spridning med undantag för Ingmar Bergman. Bergman slog för att han gjorde makalösa filmer - vilet är en orealistisk målsättning (hur många bergman finns det i världen). Mats däremot jobbade efter realistiska principer - det fanns behov av en viss typ av film där ute i världen så han såg till att fylla det behovet. Fast det är just här som vi är lite fast i bidragstänkande. Vi har helt glömt bort vad en fungerande filmindustri är. Och det är Harry Scheins fel som skapade SFI och konkurrerade ut den kommersiella filmen. Före Schein gjorde vi film precis som man gör den i Hollywood. Visst kan man vända sig till studion med ett färdigt manus på någon idé man haft och fråga om den är lämplig, men det är oerhört lite film som produceras så i den stora världen. I USA är det t o m så att obeställda manus förstörs (av rättsliga skäl). Att hitta finansiering till en film är alltid villkorad. Hos SFI är villkoret att filmen ska vara tråkig och svensk. Motsatsen är villkoret att filmen ska ha en potentiell publik redan från början. Istället fungerar det så att man anställer manusförfattare och sätter ihop förutsättningar för projekt med kommersiell potential. Studior köper optioner på serietidningar, dataspel och litteratur som sedan omvandlas till filmform. I vissa undantagsfall kan regissörer och skådespelare ta med "projects to the table" - och det kan vara personligare saker som börjat i en manusförfattares huvud. Att göra allt efter egna idéer finns det väldigt lite plats för. Branschen är för trendkänslig för det. Under några år nu har "creature features" fungerat extremt bra och därför producerar man en stor mängd filmer i den genren. Man letar aldrig efter människor med unika och individuella idéer utan efter unika individer som kan göra någonting bra av en formel. Rent spontans: Inga alls. Eftersom det måste fungera åt andra hållet. Potentiell finansiering och genomföringsplan först - sen manus. Som jag ser det skulle det inte handla om någonting som ser ut och fungerar som SFI - då skulle det ju inte fungera (som idag). Istället (och det här har jag inte tänkt igenom ännu) skulle man kunna tänka sig att den härmorganisationen är spindeln i ett nät av små produktionsbolag. Där bolagen och huvudorganisationen är co-producers och huvudorganisationen står för delfinansiering och försäljning (ett område SFI är helt borttappade på). Om samefilmen inte går att baka in i ett säljpaket är den ingen tillgång. Amerikaners notoriska intolerans mot människor som ser ut som gringos men som talar ur synk.

Om videodistributörerna nu verkligen är med i filmavtalet så handlar det inte om valfrihet för Paramount eller Warner. Då är det bara att betala - annars kommer farbror polisen och knackar på...

Så varför skulle vi använda svenska skådespelare? Peter Jackson använder ju inte Nya Zealändska skådespelare. Och det gör inte Luc Besson heller. Jag pratar alltså inte om ett alternativt filminstitut som ska producera fler svenstalande skitfilmer som ingen vill se för att dom är lokala och begränsade. Varför skulle vi använda svenska skådespelare? Är dom exceptionellt bra på något sätt. Från Stockholm till London tar det 2 timmar och fyrtio minuter. De bor massor av stjärnor i London (eller Paris för den delen). Vill man göra pratiga filmer med mycket nyanser i dialogen kanske man ska söka sig till SFI. Själv fokuserar jag gärna på fantstiska scenarion, fantasy, skräck, monster och makalösa specialeffekter. Genrer som väldigt sällan är dialogdrivna. Men de asiatiska marknaderna är ENORMA och inte jämförbar med den svenska. Japanska filmer måste inte slå internationellt för att gå ihop. Jag pratar alltså om internationell filmproduktion. Som i... Tyskland: Resident Evil, Fantastic Four, Wrong Turn, 666, DOA: Dead or Alive, Alone in the Dark, Bloodrayne osv... Frankrike: Hitman, Transporter 1+2, Ong-Bak, Kiss of the Dragon... Spanien: Beyond Re-Animator, Dagon, Romasanta, Darkness, Backwoods... Jag vet inte om du upplever mina exempel som typiska filmer för sina länder, men dom är typiska för mitt exempel. Internationell genrefilm.

Nej, den latinska marknaden är enorm. Jag jobbar lite med ett bolag som är ett av USAs största "latino interrest" bolagen. Men att vi, som nordeuropéer skulle börja producera film för den marknaden känns aningen märkligt. Men visst är det en marknad. Den är dock ganska svår att ta sig in på - på grund av de kulturella skillnaderna.

Men varför skulle riktig film behöva bidrag? Ett alternativ till SFI skulle närmast vara en fond med krav på avkastning. Där finns inga bidrag utan bara möjligheten att få film finansierad på andra sätt än genom skattemedlen. Om "vi" skulle se till att riktig film får ekonomiska medel så kräver det att du och jag har pengar på banken att finansiera riktiga filmer med (och det tror jag inte att vi har). Annars är det affärsänglar, riskkapitalister och distributörer som kommer att se till att annan film görs. Inte vi. Även om det är en liten grupp svenska filmare som tar initiativet. Det är få filmare som har koll på dom här sakerna. I det här forumet diskuteras i regel teknik (och det är bra) men väldigt sällan finansiering och de krav som ställs från andra än staten på finansiering. Jag skulle säga att jag har ganska bra koll på det där men för att det här skulle fungera skulle jag behöva dra in kompetens från utlandet och affärsvärlden. Det här är ett område som kräver juridisk och finansiell kompetens. Det här är allvar. Det är ingen lek och det är inte fråga om "gratispengar" till idiotprojekt. Den riktiga branschen kräver prestation på ett HELT annat sätt än den svenska. Här räcker det med att man fick nån Baggenominering så gör det ingenting att man eldade upp 20 miljoner för ett par tusen besökare. Så går det inte att jobba med någon som investerar kapital i ens idéer. Då måste idéerna hålla på papperet och i praktiken. Och filmerna måste balansera budget mot prestation på ett sätt som sätter oss som producenter i särställning på marknaderna. Fula filmer som inte är visuella går t ex inte att sälja. SOV-grejer har ingen marknad. Saker måste vara plåtade på 35mm (eller se ut som 35mm), ha oerhört bra ljudmixar och unika vinklar på genrer som redan bevisligen fungerar. Och det måste finnas stjärnor i rollerna (och då ska man ha klart för sig att svenska stjärnor är Peter Stormare, Max Von Sydow, Lena Olin, Dolph Lundgren och Stellan Skarsgård - några andra stjärnor har vi inte). Sedan ska man såklart göra genrefilm utan stjärnor - men då måste budgetarna ned vansinnigt mycket om det ska lyckas. Nja. Det stämmer inte. Många av Peter Jacksons filmer har dubbats till amerikansk dialog eftersom amerikaner inte fattar australiensiska och nya zealändska. Det är ganska vanligt. I Sverige har vi tur som kan höra t ex Mad Max i originaldialog. USA-releasen dubbades till amerikanska. Och sedan finns det ingen poäng att producera internationell film på något annat språk än amerikanska engelska. Det är möjligt att det kanske skulle fungera men det är tveksamt. Dom hittade inte tillräckligt med pengar. Men så jobbar heller ingen av dom (förutom Daniel Collert) riktigt i rätt bransch. Åkerlund och Renck är ju reklamfilmsregissörer. Vad jag vet är ingen av dom kapabla att kohandla med distributörer på "fabriksgolvet" på AFM, Cannes, Hong Kong eller Berlin. Deras idé byggde uteslutande på svenskt riskkapital. Vilket är ett onödigt risktagande i mina ögon.

Man SKA söka pengar när det ser ut som det gör. Det gör jag också. Men man ska också tänka på att SFI inte är "systemet". SFI har ingenting med "systemet" att göra. SFI står utanför "systemet" och det är det den nya VDn ska hoppas förändra genom ett antal okunniga förslag. Systemet är den internationella filmbranschen. Den som handlar med film över alla gränser och det kapital produktionen genererar. SFI har ingenting med det där att göra. Att få in en fot på SFI är ungefär lika hett som att få in en fot på AF Kultur eller hos Socialen i den riktiga branschens ögon. En bransch som svensk film idag i princip står helt utanför. Man kan inte stå nere i t ex Cannes och brösta sig för att man får "support from the government" att producera film. Kan man däremot säga att man har en mängd "backers" bakom sig och distributionskanaler klara och visa att ens produktioner faktiskt säljer och visas på TV-kanaler överallt, går på duk i USA, står i videohyllor i alla världsdelar så har man någonting att komma med. Vi har lurat oss själva att SFI innebär prestige. Det var Harry Schein som satte igång självbedrägeriet med sin idé om att SFI skulle prestera "kvalitétsfilm av internationell standard". Sånt är bara dravel. Världen är full av smaker och vad som är "kvalitét" för oss är kanske inte "kvalitét" för en asiatisk tonåring. Det är kanske inte ens kvalitét för en svensk tonåring. Ett alternativt filminstitut (eller vad det nu ska kallas) skulle för första gången kunna visa Kulturdepartementet och svenska folket att svensk film har en chans där ute och att svenska filmare faktiskt kan lära sig att göra riktig film. Men först måste vi "avprogrammeras". Ta bara producenterna som staten utbildar i många år. Dom har inte en aning om hur branschen faktiskt fungerar. Vilka försäkringar som krävs, hur avtal formuleras och hur dealar går till. Dom kan ingenting om de stora filmmarknaderna. Dom vet bara hur man söker stöd och bidrag. Det är helt sjukt. Nya Zealand hade en filmkultur som liknande vår väldigt mycket för tio år sedan. Med något litet undantag (Lee Tamahoris Krigarens hjärta) lyckades man inte få igång den inhemska filmen riktigt. Den var lokal och ointressant både för den inhemska publiken och en internationell. Men det fanns en dåre i Pukerua Bay som ändrade allt det där. Han ville inte gå på bidrag utan gjorde microbudgetfilmer som faktiskt hittade en publik genom den internationella videomarknaden. Och det växte och växte. Till en formidabel filmfabrik. Nya Zealand har 4,1 miljoner invånare mot Sveriges 9. Sverige har dubbelt så högt BNP. Vad väntar vi på? VARFÖR gör vi bidragsfilm istället för riktig film?

Är videodistributörerna med i avtalet? Jag har inte orkat läsa det på länge. Om det är så så är det såklart skandal. En "lösning" är ju att helt enkelt inte sälja filmerna till svenska videodistributörer och samtidigt bearbeta riskdagen genom Konkurrensverket för att kanske få till en förändring. Filmerna kommer ju ändå gå att få tag i eftersom många butiker (både fysiska och online) erbjuder import. Svenska distributörer är ändå ingenting som man högprioriterar eftersom dom betalar dåligt nu när marknaden är liten. En film såld i t ex Tyskland genererar tio gånger så mycket pengar. Och SFI har ju konsekvent mobbat alla D-bioförsök så den vägen står ju helt öppen för oss.

Jag skulle gärna se Voodoofilm som den naturliga mötesplatsen för det här alternativet. Det är ett inarbetat forum och många av oss som jobbar i och utanför systemet är redan på plats. Det är f ö ett stort skämt och en smärre skandal att dvoted.net har kostat skattebetalarna sex miljoner kronor. Jag förstår inte siten över huvud taget. Ett antal godkända mentorer ska kritisera filmer som ungdomar lägger upp på sidan. Varför då? Vad fyller det för funktion? Vad är det för fel på YouTube eller Google Video?

Målsättningen med ett alternativt "Filminstitut" måste såklart vara glasklar. Lika glasklar som vilken affärsplan som helst. Jag stöter ofta på svenska producenter som pratar om "gratispengar" när dom snackar om pengar från SFI. Ett extremt magstarkt ord i mina öron eftersom "gratispengarna" faktiskt kostar någon - i det här fallet alla oss andra. De flesta producenter i Producentföreningen bedriver som företagsidé att lyfta in dessa "gratispengar" i sina privata bolag. Pengar man kan leva på och pengar man har råd att förlora. Ett alternativt "filminstitut" skulle behöva bedrivas med vinstintresse. Den ekonomiska ryggraden skulle utgöras av privat kapital, riskkapital och förskotterade distributionspengar vilket innebär att filmerna måste hålla kommersiell kvalitét. "Kommersiell kvalitét" ska inte blandas ihop med SFI-begreppet "värdefull film" eller "bra film" eller "dålig film". Kommersiell film är film som har en publik i någon form. Det är väldigt enkelt. Ett nytt "filminstitut" kan inte heller lägga kraft och resurser på att etablera sig på 35mm-marknaden för biografdistribution som ett första steg. Digital bio, nätet, TV och video är den huvudsakliga marknaden. Där finns publiken idag. Biografmarknaden är för länge sedan förlorad till amerikansk mainstreamfilm och att försöka konkurrera ut den (som SFI gör) är döfött och är förknippat med garanterade förluster som inte går att motivera för en eventuell riskkapitalist. Biografbranschen är dessutom extra komplicerad i Sverige eftersom de få aktörerna som äger biografer i landet är så ekonomiskt insyltade i SFI att en direkt intressekonflikt skulle uppstå. Och det skulle isåfall dröja några år innan det alternativa filminstitutet skulle kunna köpa upp de SFI-stödda biograferna och lägga ned bidragsfilmen. Jag har redan börjat skissa på några riktlinjer för "alternativet". Ett första steg blir att sätta ihop en liten startorganisation och att lägga upp en hemsida där man skulle kunna ha interaktivt utbyte mellan organisationens medlemmar. Det kommer att kräva engagemang i form av medlemsregistrering för att vi ska kunna räknas. Ju fler desto bättre. För jag tycker att det är dags att visa att det finns en jäkla massa kraft i hela landet som vill någonting helt annat än SFI. Jag kommer att kika vidare på det här...

Vet du om artikeln finns online? Jag har inte tillgång till den fysiska tidningen. På fullaste allvar blir jag helt rosenrasande (och mörkrädd) när jag hör myndighetspersoner resonera sådär. Det låter som att det är dags att pröva SFIs roll hos Konkurrensverket igen. Det MÅSTE finnas något lagligt hinder för dom där banditfasonerna. Det känns också som att det är hög tid att dra igång ett alternativt filminstitut. Så mycket oatablerad talang (osäkra kort) som det finns i landet finns ALLA möjligheter att etablera en vital filmindustri i landet med hjälp av internationellt och nationellt kapital. Jag har flera sådana trådar ute redan och det handlar egentligen bara om att bygga en fungerande organisation som inte är underfinansierad i starten eftersom vi i såfall skulle stå emot en välfinansierad jätte som lever i skydd av att kunna bedriva sin (förmodligen) olagliga verksamhet som Stiftelse. Ett av SFIs mål är att svensk film ska bli attraktiv utomlands (någonting den inte är idag med den etablerade talangpool SFI tänker sig ska lyfta svensk film). Det målet har jag redan uppnått och kan uppnå igen och igen genom mina distributionskanaler. Och med fler filmer av fler filmare skulle det dessutom vara ännu enklare att växa internationellt med min metod. SFI och Cissi Elwin fattar ingenting av det där. Det är bara ett fåtal människor i landet som vet hur man säljer film internationellt och ingen av dom har någonting med SFI att göra. SFI har inte kompetensen i huset att veta HUR dom ska få svensk film att sälja utomlands. Jag vet exakt hur det går till. Jag känner att det är extremt nära att jag gör allvar av dom här planerna (som jag iofs har haft ganska länge). Det som behövs är en sammanslutning av oberoende regissörer, manusförfattare, producenter, inspelningsledare och filmarbetare i stort. En samlad kompetens med mycket större idéer och visioner än Producentföreningen. Kanske någon här som skulle vara intresserad?

Cissi ger inte ett särskilt påläst intryck varken i artiklar eller framträdanden. Hon känns mest som en sån där typisk "coach"-VD som är fokuserad på att personalen ska ha tillgång till mineralvatten, sköna dojjor och taggande kick off-resor till Funäsdalen. Att hon pratar om Darwinism - som själv sitter som VD för en bidragsinstitution - är ju bara komiskt. Extremt komiskt faktiskt. Survival of the fittest innebär att man står på egna ben. Utan bidrag. Som jag. En vacker drag kanske vi skattebetalare drar ur proppen och låter Darwinismen ha sin gilla gång och Cissi får leta nytt jobb. Och bidragsfilmen får försöka klara sig i verklighetens snålblåst. Någonting den aldrig kommer att överleva.

Jag uppfattar det som att man med "filmare" menar producenter i producentföreningen.

Jag var på SFI:s kick off i slutet på förra året då SFIs planer meddelades. Det här är väl ungefär vad som sas då: Mer pengar till färre projekt - och pengarna ska gå till etablerade filmare. Inga fler stöd till lågbudgetprojekt - hög budget = bra film. Ca tre till sex filmer om året ska vara en slags "växthusstöd" till unga debutanter. Sverige ska börja göra bra film. Hur det ska gå till mer exakt visste ingen - men en lösning var att starta en webbsajt som är lite bättre än den som finns nu (?). SFI ska hålla i inspirationsmöten och ha en mycket mer aktiv roll i branschen. Nya VDn lät oss veta att SFI finns till för oss (egen tolkning: även om det bara kommer att vara medlemmar i Producentföreningen som kommer att få något stöd).

Jag håller för ovanlighetens skull helt med Arehn. Den här omgången av SFI är den fegaste upplagan på många, många år. Det är helt obegripligt för mig hur dom tror att mer pengar till färre projekt ska lyfta den hopplösa svenska filmen. "Mer pengar" är ändå jordnötter sett i ett internationellt perspektiv. Ska vi kunna konkurrera med kvalitét så måste vi lära oss att jobba på lågbudget utan att fly till Dogmalösningar och ful handkamera. Vi måste börja titta på vår omvärld och studera vad det är som gör att andra små länder presterar fantastiska filmer trots budgetbegränsningar och klena resurser i alla led. Det är idéerna, visionerna, fantasin och uppfinningsrikedomen som jämnar ut oddsen - inte 40 miljoner kronor till en trött producent istället för 20.

Det finns nog gott om Architect och Encore-användare som också kommer i kontakt med riktig DVD authoring. Det är bara det att man inte använder dom programmen i de lägena. Architect och Encore är kalasbra för showreels, titt-kopior, screeners och liknande som bara ska printas ut i en brännare. Men lägger man ned pengar på en pressning så använder man helst buggtestad och välbeprövade program. Sony (som utvecklar Architect) äger världens största DVD-fabrik med filialer i Los Angeles och London. Dom använder uteslutande Scenarist och DVD Studio Pro.

Vi. Du säger att feminismens stoppar smarta kvinnor i en tråd om kvotering. Du får gärna förtydliga vad du menar om det inte alls handlar om t ex filmregissörer.

På vilket sätt har feminismen satt krokben för kvinnliga filmregissörer?

Nä, jag menade bara att vad som är bra är någonting subjektivt och vi har alla rätt att tycka högt. Men när staten försöker tala om för oss vad som är bra ska vi vara jävligt skeptiska. Eller någon annan för den delen. Vi vet själva vad vi tycker är bra och det kan ingen annan ändra på.

Vem får dom inte regissera för menar du? När ska en del fatta att film inte handlar om att få för någon annan. Jag skulle vilja likna livet som filmskapare med NRAs gamla slogan "From my cold, dead hands" - men men man kan tänka sig en filmkamera istället för ett skjutvapen. Om man sitter och väntar på att någon annan ska se till att man "får" göra film har man helt fel yrke och har ingenting här att göra. Om det är så att du tycker att det finns arbetslösa kvinnliga regissörer som borde ges en chans att få göra film - är det inte så att dom regissörerna saknar förmågan? Förmågan att få filmer gjorda? En regissörs främsta förmåga? Har det verkligen med kön att göra? Min syrra gör massor av film. Hon har den förmågan.

Jag tycker egentlige att diskussionen om bra/dålig film är lika mossig som kvoteringsdiskussionen. Vad som är bra/dåligt har också bara ett perspektiv - individens. Jag jobar med kommersiell film och där alla alla diskussioner om bra/dåligt helt frånvarande. Istället resonerar man i termer som vad som faktiskt fungerar och inte på en publik. Det perspektivet existerar inte i svensk filmpolitik. Vi är inte intresserade av vad som fungerar utan staten och filmare som hänger på den grejen vill fostra oss. Det kallas folkbildning och där är filmen ett verktyg. Men eftersom folkbildning i film inte fungerar på andra än oss så går inte våra filmer att exportera. Ingen annan får ut någonting av våra filmer.

Jag har ingen erfarenhet av Trust me alla recensioner och tester säger att deras A4-platta är skräp som, om man har tur, inte går sönder efter en och en halv vecka. Vacom är mycket bra. Även de billiga modellerna håller hög kvalitét.

.AVI är inte ett format som genererar stora filer. Det är en s k wrapper för ett stort antal codecs. Dessa codecs har olika egenskaper. En del är okomprimerade (det är förmodligen en sådan du använder) andra är komprimerade för att spara utrymme utan att förlora allt för mycket kvalitet. Du måste helt enkelt bara använda en lämplig codec i dina exportinställningar. DV är t ex en bra codec. Den medföljande heter Microsoft DV.

1. Jag förstår inte vad staten har med film att göra över huvud taget. Att man "får" göra film är en djupt kränkande tanke för mig. Man ska inte be någon om lov för att göra film. När jag läser om hur kvinnor ska "få" göra mer film eller hur något regissör har"fått" gör sin nya film uppfattar jag det som människokränkande. På gränsen till smygfascistiskt faktiskt. Regissörer (oavsett kön) gör film. Punkt. Med vilken form av finansiering eller distribution är ointressant. Om man gör Göta kanal med sponsingspengar från Statoil eller ett diskbänksdrama med pengar från statliga instanser eller från något annat håll är helt ontressant. Bra regissörer hittar finansiering. Det är det det handlar om. 2. Kathryn Bigelow är Hollywoods bästa actionregissör. Hennes filmer kanske inte på papperet ligger i den absoluta toppen inkomstmässigt (men det är heller ingen som förlorar pengar på henne) men hon har ett actionhandlag som är unikt. Point Break är en av dom bästa actionfilmer jag sett. "Kvinnligt perspektiv" är den dummaste klyschan som finns. Det finns bara ett perspektiv - individens.

Länka till den informationen? Nä det blir svårt. Du kan säkert hitta problemdiskussioner i forum på nätet. Jag utgår bara från vad jag hör från folk som jobbar med DVD Authoring. Men det är mycket möjligt att dom ryckt upp sig i den nya versionen. vi får se vem som vågar riska pengar på en authoring till glasmaster först. Du kan se den här tråden som en länk till den informationen. Jag har gjort authoring på ett antal proffsproduktioner och jobbat med fabriker i europa och USA. Discentia, Mpeg, Sony UK, Sony LA, CustomFlix, Maverick osv. Alla säger samma. Scenarist eller DVD SP (f d Spruce) eller inget om det är frågan om DVD-9 (och DVD-video). Nätet är en ganska klen källa till information i vissa fall. Om du inte tillhör utvecklarforum. Vi kan ju vända på det; kan inte du posta en länk där någon bevisligen använder DVD Architect för proffsproduktioner med krav på ren kod och pålitlighet i återförsäljarledet?