Jump to content

Munthe

Members
  • Posts

    2,123
  • Joined

  • Days Won

    11

Everything posted by Munthe

  1. [citat=Gruffman]I ett flertal filmer samt många tv-serier (t.ex. "Vänner") dyker det ibland upp vissa korta konversationer där de pratar om Sverige eller rent av pratar svenska. Min fundering på detta då. Vad jag vet så dubbar de ju all form av dialog i ett flertal länder (vi svenskar är lyckligtvis förskonade från detta oförättigande). Kan det vara så att i t.ex. Tysklands version av "Vänner" istället pratar om Tyskland? Förstår ni vad jag menar? Tycker nämligen att vi som så litet land omnämns ovanligt mycket. Kan detta bero på dubbningen? Någon som har sett en "svensk" samt en "tysk" version för att jämföra?[/citat] Framför allt tror jag att Sverige är väldigt tacksamt i komedisammanhang. Vi är ju världskända för att sakna humor och att vi är väldigt stela och vårt språk låter kul med sina många "svängningar" och övertydlig artikulering. I USA blir nästan alla lite fulla av fnisss när man börjar prata om "square heads" (svenska imigranter). Men det är ju absolut ingen som hatar oss - dom tycker bara att vi är roliga. Svenskar har väldigt gott rykte som arbetssamma och ansvarsfulla om man jobbar i filmbranschen i USA.
  2. Munthe

    Camp Slaughter

    [citat=jonpet]Munthe: Intressant att du jobbar med uppföljaren till Tail Sting, den filmen är nog ett typexempel på det du talar om. Jag kommer garanterat aldrig att glömma den. Vore intressant att höra lite om vilka skräckfilmsregissörer du uppskattar (förutom då Ed Wood). Jag slänger ur mig några namn: Dario Argento Lucio Fulci George Romero Paul WS Anderson Ruggero Deodato Vore intressant att höra vad du tycker om dessa, och även om det finns några filmer som gillas av både dig och "den goda smaken"[/citat] Jag uppskattar alla dom där regissörerna. Mest underskattad ur ett filmhistoriskt perspektiv tycker jag att Fulci är som på ett sett var en slags mörkare version av Buñuel (och minst lika intressant) fast han aldrig riktigt fått cred för det. The Beyond tillhör mina absoluta favoritfilmer i alla genrer. Den filmen är stor konst rakt igenom. Och det är en film som en del väljer att hata innerligt. När det gäller obehagliga filmer i stort är mina favoritregissörer Werner Herzog och Donald Cammell. Cammells "White Of The Eye" gillar jag väldigt mycket (och självklart "Performance"). Cammell hade det ju väldigt knepigt och gjorde bara fyra filmer under sin fyrtioåriga karriär och sedan valde han att skjuta sig själv. Det har ryktats hit och dit huruvida Cammell var Aleister "The Beast 666" Crowleys oäkte son eller inte. Han hade i allafall ockultistiska intressen (som jag själv) och var medlem i Ordo Templi Orientis.
  3. Munthe

    Camp Slaughter

    [citat=TDA]Enligt mig blir begreppet konst aningen urvattnat om det kan appliceras på allt från Da Vinci till huvudfotingar ritade av barn. Det kanske är en elitistisk åsikt men som du säger så är det isåfall mitt problem. Vad är då dina intentioner med CS, som du anser dig uppnått? Det jag vill åt är du verkar tro att folk retar sig på CS för att den på något sätt skulle bryta mot konventioner eller vara smaklöst våldsam?[/citat] Mina intentioner är det du ser när du ser filmen. Det gäller däremot inte Hjärta av Sten som inte är "directors cut" i nuvarande form. Directors Cut av Hjärta av Sten kommer 2006. nemo: Woods filmer finns väl lite här och var. Jag köpte flera stycken sist jag var i new York och jag vet att jag sett flera på t ex PUB här i Stockholm.
  4. Munthe

    Camp Slaughter

    [citat=TDA]Oj, du är alltså en missförstådd konstnär, Munthe? ;) Groteska missfoster till film och exkursioner till "the land of bad taste" i all ära. Men även sådan film kräver ett fungerande manus och skickligt hantverk för att lyckas. Se till exempel på Braindead, en lysande film. CS upprör ingen för att den har en provocerande handling, eller är smaklöst våldsam, eller okonventionell och osvensk. Den gör folk förbannade för att den är så usel.[/citat] Nej jag är ingen missförstådd konstnär. Jag är konstnär punkt. Att du har någonslags snobbig och elitistisk relation till ordet "konstnär" och vad "konstnärer" bör ägna sig åt är inte mitt problem. Det är ditt. Gilla det jag gör eller inte men anklaga mig aldrig för att inte ha tänkt igenom det jag gör eller att jag misslyckas med mina intentioner. Att säga att folk tycker att filmen är "usel" är som att säga att folk tycker att surströmming smakar illa. Det är visserligen sant ur generaliseringssynpunkt men det säger faktiskt inte ett smack rent objektivt om surströmmingens kvalitéer annat än att rätten inte faller de flesta på läppen. Film är en oerhört subjektiv upplevelse. Det som är sanning för dig är inte nödvändigtvis sanning för alla andra människor på planeten. Jag får masssor med mail från hela världen som är av en helt annan åsikt än din och många andras. Mr.Man: Om du skickar ett ex med returporto så kan jag signera den åt dig. Opera Film, Bjurholmsplan 31, 116 63 Stockholm. Jag jobbar just nu med lite slutarbete på "Stinger" för amerikanska bolaget Shoreline Entertainment. Det är en uppföljare till "Tail Sting". Ett rent beställningsarbete med lite för lite av mig själv i för att kanske sticka ut tillräckligt. Det blir klart nu i veckan och sedan fortsätter arbetet på haschtrippen Typhoon. Förhoppningsvis blir vi klara i år. Det är det absolut mest okonventionella projektet jag medverkat till (jag skrev manuset för snart tretton år sedan). Det är pompöst och jag blir t o m själv förbannad på filmen när jag läser manuset. Det är riktigt, riktigt smaklöst. Kan ingen stoppa mig. Snälla. Jag skämmer ju ut oss och sabbar för alla. Och i o m att jag är en av de få som får ut mina filmer i internationell distribution så gör jag ju åtlöje av oss på bred front. Typhoon har redan flera amerikanska bolag som drar i den och vill sköta distributionen (och svärta ned svensk films rykte internationellt).
  5. Munthe

    Camp Slaughter

    jonpet: Nej du missförstod mig. Du gillar inte filmen. Du tycker att den är dålig. Om du glömmer bort den som man gör med mediokra filmer så har jag misslyckats. Om du däremot inte glömmer bort den (men fortfarande anser att den är skit) så har jag lyckats. Jag anser naturligtvis också att jag har lyckats när alla som gillar den hör av sig vilket faktiskt är en hel del). När jag var 16 bast en gång i forntiden så såg jag Cassavetes Faces på TV. Det var den sämsta jävla skiten jag någonsin sett. Helt ohyggligt dålig med sin svartvita, korniga bild. Sin skakiga handkamera. Sitt undermåliga ljud och sitt irriterande skådespeleri. Jag gick och tänkte på hur fan man kan göra en så inihelvete usel film i flera veckor. Tills jag insåg att filmen faktiskt hade fungerat på mig. I dag är det en av mina aboluta favoritfilmer. Jag gör på inget sätt en jämförelse mellan CS och Faces utan vill bara beskriva ett fenomén. CS och Faces har däremot det gemensamt att båda filmerna utmanar den goda smaken. Ta bara en sån enkel sak som att göra filmen på svengelska. Hur fan kan man göra någonting så idiotiskt korkat! Vi svenskar pratar ju inte så! Nä, och Polackerna pratar inte som dom gör i Polanskis Pianisten heller. Men i kontexten av en simpel slasherrulle så trotsar stilgreppet den goda smaken. Jag tycker att det där är väldigt intressant. Exkursionen into the land of bad taste fortsätter... nemo: Ja det är klart att Wood fortfarande har det där gamla epitetet. Hur skall man annars sälja hans märkliga filmer? För mig ligger inte en films kvalité i det tekniska genomförandet eller den logiska strukturen. Jag tycker att Glen or Glenda är oerhört mycket bättre än Pearl Harbour. Ed Wood var som du påpekar en intressant konstnär. Och det är det filmen Ed Wood handlar om. Jag har aldrig sagt att jag har som mål att göra dålig film. Hade jag det skulle jag bara göra vanliga svenska filmer som alla tycker är ok men ingen kommer ihåg. Jag har bara pratat om smaklös film. Groteska missfoster till filmer är min grej. Själv konsumerar jag rätt mycket av den sortens kultur som massan utdömt till vidrig skit. Gärna sådant som har fått upphovsmännen avrättade eller satta i fängelse. Hittills har jag försökt klä ut missfostren i konventionell klädsel (snutthriller, teen slasher) men jag är inte säker på att jag enbart kommer att göra det.
  6. Munthe

    Camp Slaughter

    Det där med Ed Wood biter inte nämnvärt på mig. Jag anser att Wood är en väldigt egensinnig regissör som faktiskt fått en hel del upprättelse de senaste tio åren. Kanske främst med Tim Burtons kärleksfulla porträtt med Johnny Depp i huvudrollen. Vi kommer aldrig ifrån det faktum att Woods filmer hade någonting speciellt. Det är därför de fortfarande säljer över hela världen i olika samlarutgåvor. Det gjordes massor med film under hans tid som var mycket mer ointressant och minst lika tekniskt dålig och ingen kommer ihåg den idag. Och att påstå att mina filmer skulle vara behagliga upplevelser vore som attt påstå att Sex Pistols gjorde tonskön musik. Jag gör inte behagliga upplevelser. Är inte intresserade av dom. Inte det minsta faktiskt. Det finns andra som levererar bra upplevelser. Jag gör film som i regel gör många människor förbannade och tvingar sig själva att se om dom och prata om dom i flera år. Det är min kick som konstnär. Att göra beständig film (inte nödvändigtvis objektivt kvalitativ). När kritiker börjar prata om att bränna negativ och om yrkesförbud och arbetsläger - då vet jag att jag träffat helt rätt. Mitt i planeten. Mitt nästa steg som filmare är inte att "börja göra bättre filmer" som någon föreslog. Jag arbetar just nu hårt med research kring Neuro-Lingvistisk Programmering. Det är mitt nästa steg.
  7. "Tintin och dom blå apelsinerna" är en riktigt dundermisslyckad uppföljare till den oerhört underhållande "Tintin i piraternas våld".
  8. Munthe

    Camp Slaughter

    [citat=Wallin]Vad heter Munthe här på forumet då??[/citat] Nä, jag heter Munthe rätt och slätt numera ;) Vad som är en "värdelös produkt" är ju någonting oerhört subjektivt. Det här är väl den recension som jag tycker nålat fast CS styrka och svagheter bäst: http://www.microcinemascene.com/artman/publish/review_camp_slaughter.php Det är desssutom en av de få som inte skrivits av svenskar. Tyvärr är den NTSC-version av filmen de sett alldeles för mörk. Angående mitt uttalande om manusförfattaren i bakomdokumentären så kan jag ju förtydliga att jag faktiskt letade efter en visuellt driven manusförfattare framför en som konsumerat massor av skräck. Storyn och ett synopsis kommer från mig.
  9. Ingen anställer en regissör för att personen har gått tre år i skola för att kunna kalla sig det. Regissörer anlitas enbart på arbetsprover. Det är aldrig fel att ha utbildning men jag tror att man måste se utbildning som ett komplement till regiyrket och framför allt måste man aldrig sluta att utbilda sig själv som regissör senare i livet. Det finns massor av exempel på regissörer som gjort fantastiska kortfilmer (och annat) utan någon som helst utbildning och i dag är etablerade regissörer. Om vi tar våra just nu mest framgångsrika regissörer så började Lasse Hallström som klippass på SVT, Jonas Åkerlund gick Handelshögskolan. Mikael Håfström gick DI. Den svenska bruksregissör jag mest respekterar, Harald Hamrell, började i sitt pojkrum med en super-8-kamera och blev senare klippass åt Bo Widerberg. Kan tilläggas att han gjorde väldigt bra kortfilmer på egen han och helt utan traditionell utbildning.
  10. Det tog mig ganska exakt 18 rutor att se att det var skjutet med en DV-kamera med CCD mindre än 1/3". Dom skulle ha ökar hastigheten på slutaren så hade dom sluppit videosläpet i alla fall. Det där skulle aldrig gå att klippa ihop med 35mm sömlöst.
  11. [citat=Wallin]Motorsågsmassakern? Motivera.. I och för sig är den ansedd som en sorts kultfilm från sin tidsperiod, men en film man bör se är det väl inte?[/citat] Därför att den finns representerad i Museum of Modern Arts (MOMA) i New York och är den enskilda skräckfilm som totalt moderniserade en hel genre. Dessutom är den samhällskritisk på ett väldigt intressant sätt. När den gjordes -74 var ju de konservativa idealen på väg tillbaka i USA efter det "flummiga" 60-talet och Motorsågsmassakern kritiserar kärnfamiljen väldigt effektivt. Dessutom är det en oerhört visuell och påhittig film gjord för extremt lite pengar av några väldigt begåvade independentfilmare. Motorsågsmassakern står i en klass för sig och jag tror att det är 1900-talets viktigaste skräckfilm. Få filmer lyckas dessutom uppbringa samma märkliga och rätt sinnessjuka stämning. Jag placerar Motorsågsmassakern med mina största filmupplevelser tillsammans med filmer som Kurosawas De Sju Samurajerna och Bergmans Jungfrukällan.
  12. Ja, Bo var ju tidig med att diskutera tekniker som fungerar framför tradition. Det var ju jäkligt impopulärt under många år men nu med UFC och K1 och fler realistiska tävlingsmoment i träningen är ju realistisk fighting och realistiskt självförsvar vardagsmat. Jag har gjort en herrans massa musikvideor (inte alls lika mycket reklamfilm men bl a Eurocard). Jag har gjort kring hundra musikvideor med bl a Robyn, Mazarine Street, Meja, Drömhus, La Cream, Markoolio, Caramell, Navigators, Pineforest Crunch, Antique. Jag har jobbat mycket med Bonnier Music och Dr Alban.
  13. [citat=gorse]Bäst att förtydliga så vi inte kastar skit på varandra i onödan; Jag har ingen aggression mot Martin (eller någon annan). Jag har ingen avsikt att kasta skit heller. Jag ångrar lite att jag över huvudtaget nämde Camp Slaughter eftersom det rör upp irrelevanta känslor, för det var bara ett exempel. Byt titeln till godtycklig titel, för det var det jag menade. Jag tyckte Final Destination också är skit, men det är ju en utlänsk film och då spricker lite mina argument. Jag köpte Ninja Mission på överskottsbolaget härom veckan och konstaterade att det är också en skitfilm, men den är svensk. Den gick inte heller på bio. Om jag inte minns fel så hamnade den i samma genre som dagens Camp Slaughter och sålde bra i den världen. Det står föresten Munthe på omslaget på Ninja Mission. Är det en tillfällighet?[/citat] Det är lugnt. Jag blir inte det minsta upprörd över att andra inte delar min smak. Bo F. Munthe som spelar Ninjabossen (han är ninjaboss på riktigt också) är en släkting till mig. [citat=gorse]Vad är en stor publik i sverige? 120 000 personer? Med ett biljettpris på 90 spänn, är det 10 800 000 i biljettintäkter. Brotheroflight drömde ju om att göra svensk film med en budjet på 10 miljoner.[/citat] När biografägare och distributör tagit sin del av de tio miljonerna finns det bara en liten del av de där tio miljonerna kvar. [citat=gorse]Föresten, jag tycker pretty woman är en bra film.[/citat] Exakt. Vem kan påstå att Pretty Woman, Seed of Chucky, Mrs. Doubtfire rent objektivt är dåliga filmer. Smaken är som baken; subjektiv.
  14. Nej nu får du allt ta och ge dig, nemo. Vi gav inte "Positive About Negatives" pris för att den hade tekniskt habilt foto och ljud (även om många av er andra faktiskt, handen på hjärtat, är för lata för att se till att era filmer håller tekniskt hög kvalitét - Andreas visar ju precis vad en DV-kamera och en enkel ljudutrustning har för möjligheter och många utnyttjar inte de möjligheterna - och jag kan inte begripa varför). Vi gav priset till "Positive About Negtives" därför att den hade ett starkt visuellt driv och är väldigt bra bildmässigt berättad. FILM helt enkelt. När story och bilder går hand i hand blir det bra. Story och bilder går väldigt sällan hand i hand i sådana här sammanhang. Därför hade Andreas inte så där jättemycket konkurrens IMHO. Men nästa år kanske det sitter en jury som gillar folk som pratar med varandra i tvåbild och då vinner Andreas inget pris. Och om du tror att filmer med budgetar inte har några begränsningar så är du verkligen ute och cyklar. Det är när man börjar jobba med budget (som jag gjort på reklamfilm, musikvideo och långfilm) som man inser hur lite begränsningar man hade när man betalade allt själv och kunde göra vad man ville. Det första man säljer iväg när man gör film för andras pengar är de egna fria valen.
  15. Tänkte bara att jag skulle inflika några reflektioner kort. Intressant att förekomma både som skräpfilmare och superpretentiös i samma tråd eftersom jag både gjort Camp Slaughter och var en av tre i årets jury på Novemberfestivalen. När det gäller den där frågan om dåliga filmer aldrig blir succéer är ju jättelätt att backa ur eftersom man egentligen aldrig kan tvista om smak (som de gamla grekerna sade). Jag tycker kanske personligen inte att övergreppet på Donald Cammells mörka och realistiska berättelse Dark Angel som skrevs om och skrevs om tills den plötsligt förvandlades till Pretty Woman hör till de där filmerna som ger mig rysningar av respekt inför den stora filmkonsten...men det är ju bara min smak. Massor av människor tycker ju att Pretty Woman är BRA film (men inte jag). Och sedan; att det inte skulle kunna gå att få ekonomi i skräpfilm tycker jag att du skall tala om för Warner som gjort en miljardindustri av just det, gorse. En hel del människor vill gärna ventilera huvudet med filmer som "Boa vs. Python" ibland.
×
×
  • Create New...