Camensky

Förlåt, missade den fantastiska händelsen! Det gör det hela sjukt mycket mer intressant.

Det var inte igår man såg någon med en swipnetmailadress...

Halvtråkigt att se ett tåg "byggas på" och ett par byxor som försöker äta upp kameran samtidigt som man hör ett pruttljud, försök göra något med en kul och intressant handling istället.

Jag håller med, rent tekniskt ser det jättebra ut och det är ju ganska välskrivet, men jag är inte heller övertygad om den karaktären. Känns påfrestande och överdrivet. Jag har jobbat i videobutik och om någon vill ha en porrfilm, ja, då förstår man det ganska snabbt. Det brukar, precis som i det här fallet, vara väldigt uppenbart, så jag köper helt enkelt inte att butikspersonalen inte fattar vad det är kunden vill ha.

Vore kul att veta vad du menar med "sponsra en kompis"...

Ah, missade av nån anledning att det inte var i nutid... :/ Kör hårt!

Vietnamkriget höll på 1955-1975, vilket innebär att han var max 15 år (!) när han var i Vietnam...?

Hur gammal är den här chefen egentligen? :)

Vad menar du med regi, i det här fallet? Det är jättehärligt att du har träffat kvinnan i ditt liv, men vad menar du med story och att skådespelare skulle kunna ha varit bättre? Är inte det här mer ett bildspel med rörliga naturbilder? Om man ska strunta i personerna så är det väl inte så mycket kvar? Kul för dig att du har det bra, men jag hajar inte...

Alltså, jag tror att du hakar upp dig för mycket på ett specifikt ord: krav. Saken är den att om du bara läser TS mening igen så känns det mer som att TS använde ordet krav, fast han istället kanske skulle ha använt "förutsättningar" eller något liknande. "De enda krav är att manus ska vara skrivet på svenska, en enkel story, ingen invecklad krigshistoria etc." Det är till en början inget krav på dig som person, men OM man skulle vilja vara intresserad av att delta i projektet så är "kravet" (Stures "förhoppning och förutsättning") för projektet att det ska vara en enkel story skriven på svenska. Det är väl inte att ställa omöjliga krav som aldrig kan uppnås eller som behöver kastas in i fan-för-krav-diskussionen direkt? Sture2k är sugen på att göra något, och frågar här om någon är intresserad att skriva/har något skrivet. Då är det ju upp till alla att fråga vad han är intresserad av, och om det finns möjlighet till ersättning. Det är ju superbra med såna frågor, kanske framför allt för att Stures första inlägg var lite so-so med information, men också för att man vill veta vad det är för lirare som man kanske ska skicka sitt manus till och för att få veta vad projektet har för ambitioner/möjligheter. Det är väl självklart att man ska kunna fråga hur det ser ut med ersättning utan att bli påhoppad, men jag tycker att man kan försöka få lite hum om projektet innan man börjar gnälla på "krav" som ställts. Speciellt om man i det här fallet läser meningen som innehöll ordet krav. Alla borde få betalt för sitt arbete, det håller jag med om. Jag sitter inte och skriver bara för att gratis ge bort mina manus, men om jag finner ett par människor intressanta eller om de har idéer så kan jag mycket väl tänka ge mig i kast med dem för att se hur de samarbeten utvecklas och leder till. Det handlar (tyvärr?) inte bara om deg, även om erfarenhet och kontakter. Om man som manusförfattare och regissör/producent träffas tidigt i processen och kan diskutera fram och tillbaka vad de olika parterna är intresserade av och vad de vill få ut av samarbetet så är chansen större att alla sedan känner att de har gjort ett bra jobb som de blev nöjda med. Dessutom kanske man kan komma överens om att göra ännu en produktion tillsammans, och till den kanske man vill söka pengar och därmed pröjsa för mer och mer av hantverket som läggs in i filmen vilket gör att folk kanske hellre återkommer till en tredje produktion, om de vet att det finns en möjlighet att få betalt för sitt arbete. Sanningen är den att väldigt få får betalt för det de lägger ned på sina filmer, det är väl egentligen en fraktion av världens filmmakare som går plus på projekt kan jag tänka mig. Därför handlar det även om att skriva MYCKET, som alla säkert vet, och ibland att kanske "ge" bort ett kortfilmsmanus bara för att få mer erfarenhet. Kanske syns kortfilmen på nån festival? Kanske är det nån där som ser den och kontaktar manusförfattaren då de märkte att det fanns talang i det skrivna? Kanske regissören vill göra fler filmer, och att man utvecklar konceptet och samarbetet. Sen det där med omskrivningar. Förutom att producent/regissör kan sätta krav på dig som manusförfattare kan ju manusförfattaren sätta krav på producent/regissör. Även om det inte handlar om pengar så kan man ju kanske säga att man ger dem manuset, men att man inte har möjlighet till omskrivningar så det är då upp till producenten att finna någon annan för det ändamålet om det skulle behövas. Det är inte optimalt, men om man diskuterar så kanske man kan finna lösningar.

Jag har säkert inte det bästa svaret, men iaf nån typ av svar. Jag gjorde nåt liknande för jobbet men det var mest för att testa så gjorde inte supernoga. Men vad jag gjorde var att jag klippte en blank, vit kartong till formen av en polaroidbild, satte sedan en grön post it-lapp på stället där "bilden" skulle sitta och ritade ett par ordentliga punkter på post it-lappen för att kunna göra en motion tracking. Det funkade ganska bra faktiskt, men hur du ska göra själva zoomen vet jag inte. Däremot skulle jag tipsa om att använda stativ, blir så jävla mycket lättare att kunna sätta in de bilder du vill ha på polaroiden utan att den "flyter omkring" om man inte får till motion trackingen. Det borde vara förhållandevis enkelt att bara göra en freeze frame av den frame du vill ha som polaroidbild, men som sagt; använd stativ. :) Som sagt, kanske inte det bästa sättet men det funkade för mig, men allt beror ju på omständigheterna när man spelar in (komposition av bilden, ljuset, kameraföring etc...).

Kul då jag också hittade boken i Indien, väldigt intressant och läsvärd.

Utbildningar i USA är tyvärr ganska dyra, ibland är det till och med extra dyrt för internationella studenter.

Jag har ingen aning, men googlade på "multiple camera recording" och bland de första träffarna fanns de här, kanske nåt som kan vara matnyttigt: http://www.dvinfo.net/forum/tapeless-video-recording-solutions/44885-laptop-multi-camera-recording.html http://www.dvinfo.net/forum/wedding-event-videography-techniques/134277-recording-multi-cam-live-event-direct-pc.html Annars så skulle jag väl rekommendera att fixa så du kan spela in på fyra olika kameror och sedan klippa efteråt.

Alltså, det är jättesvårt att avgöra om det är en superb idé eller om den är otillräcklig. Det bästa vore om du skulle kunna skriva vad som faktiskt händer, beskriv tempot och hur hallucinationerna uppenbarar sig. Det är svårt att veta om vi pratar om en "stilla och långsam" film som Into The Wild, eller om du är mer inne på en actionbaserad film om en man som måste överleva i skogen. Inga filmidéer är från början definitivt dåliga, men allt handlar om hur man skriver och gestaltar dem, samtidigt som alla filmidéer kan verka urusla men om man skriver och gestaltar dem på ett bra sätt så kan det bli mästerverk. Kör, för fan, kör.

GoPro HD. http://gopro.com/products/?gclid=CKzQj_-L9qgCFQOGDgodbRoNSw Vad jag har förstått så är det den som gäller om man ska filma "extremsporter".

Jag tycker att karaktärerna satt bra och att dialogen kändes bra. Välgjort! Blev fruktansvärt irriterad på Martins flickvän och även om det gör upplägget lyckat så gör det också att det är där jag även ser några av problemen, jag skulle gärna önskat ett slut där Martin kanske hade reagerat på hur hans flickvän behandlar honom och gästerna. Han känns väldigt inaktiv, vad är det han lär sig genom filmen så att säga? Vad är hans resa? Vad ville ni säga? Hur gick funderingarna hos er? Fortsätt att göra saker, rent tekniskt och skådespelarmässigt så tycker jag att det kändes utmärkt och väldigt välgjort!

Det första vi gjorde på gymnasiet var att bara göra en superenkel film om hur A går till B. Svinenkelt och simpelt, givetvis, men som @Mattihp säger så är ju det ett sätt att snabbt lära sig enkel redigering och ett kul sätt att prova på. Sedan kan man ju inkludera i uppgiften att A på vägen ska träffa minst en person som ska ha en replik som hjälper A på vägen. Sedan kan man ju påpeka saker som klaffel/klaff-fel, konsekvent ljud och så vidare... Jag vet inte, men det är väl alltid en början.

Menar du exportering av filen? Vad väljer du för inställningar? Det är ingen inställning i timelinen om att du får välja vad som ska renderas/exporteras?

Kanske http://hitrecord.org/ kan vara nåt?

:: Kanske hamnade i fel kategori så moderatorn får gärna styra upp det. :: Jag gillar verkligen sättet som de har filmat på i exempelvis Four Lions och In The Loop där de, förmodar jag, har använt zoom-objektiv osv. Har för mig att jag hörde en intervju med regissören till In The Loop som sa att kameramännen knappt var i samma rum som skådisarna ibland. Jag kan väl tänka mig att det är många som inte riktigt gillar den stilen men mig faller den i smaken. Så min fråga är: hur har de filmat det? Är det zoom-objektiv som gäller för att få en närbild på det viset? Jag har en Canon 550D, jag fattar att jag kanske inte kan få exakt samma stil som den i filmerna jag nämnde, men vilket typ av zoom-objektiv skulle nån kunna tipsa om för att få motsvarande eller liknande effekt?

Ja, jag tycker att det vore en kul idé men verkar som att det inte är alltför många härifrån som är intresserade. Jag får väl fundera vidare eller kanske lägga idén på hyllan. Men men, om det visar sig att det finns människor som är intresserade är det bara att höra av sig!

Hallå! Den senaste tiden har jag funderat en hel del på att man ser alldeles för få svenska independentfilmer på biodukar. Det är i independentsvängen de allra flesta börjar, och genom att få visa sina filmer och få till ett samtal samt att hjulen börjar snurra kanske kan hjälpa till på många sätt. Så jag tänkte att man kanske kunde hyra en biograf (om inte annat i centrala Stockholm så kanske i någon av kranskommunerna/-förorterna där det finns en hel del småbiografer) och sedan visa dessa filmer där. Arrangörerna och filmarna kan bjuda in vänner, folk från bolag de hoppas kunna samarbeta med, folk från gatan osv. Själva biljettpriset kan man exempelvis sätta så att det hela går runt, eventuellt överskott till filmmakarna. Finns det något intresse för en sådan sak? Det måste ju finnas massor av filmer där ute som tyvärr fastnar i distributionshelvetet eller har gått festivalrundan utan att ha kommit till nästa nivå trots att det är av kvalitet. Eventuellt, om det skulle fungera, så skulle man kunna samarbeta mellan liknande projekt i städer runt om i landet och skicka filmer mellan städerna. Om det finns intresse för nåt sånt så tycker jag att det vore kul att styra upp såna visningar, en i veckan eller ett par i månaden kanske. Martin