Gå till innehåll

Döden.....


Tomtebo

Recommended Posts

Min lillebror sa en gång: "Man saknade inte livet innan man föddes, så varför skulle man sakna det när man har dött?"
Mycket klokt. Det var precis något sånt jag tänkte tillägga i tråden. Att vara död måste ju vara som att inte vara född. Man existerar inte i något av fallen.
Länk till kommentar
Share on other sites

Nja, det kan jag inte hålla med om.

 

''Det finns de som förtjänar att dö som lever och de som förtjänar att leva som dör'' - Skalman

 

Nåja, det du tog upp har inget att göra med det jag skrev.

 

Det jag menar är att ALLA dör. Vare sig du är fattig, rik, svart eller vit. Man, kvinna, homo eller straight.

Länk till kommentar
Share on other sites

Men det är ju så det är... Anledningen till att man inte saknade det innan man föddes var ju för att man inte viste något om livet;)

 

Sant, Det är ju de vi inte vet, vad som händer efter döden. Men vi lever ju, så det är därför den är skrämmande på något sätt.

 

Carbe: Angående att aldrig dö, det är nog ännu värre än döden, faktiskt. Tänk, att se sina nära och kära dö ifrån än, att alltid veta att man aldrig få stilla somna in, att aldrig få avsluta sitt jordeliv. Vad är värst, döden eller oändligt liv? för igenom att man är rädd för döden betyder ju att man strävar efter oändligt liv, eller?

Länk till kommentar
Share on other sites

Sant, Det är ju de vi inte vet, vad som händer efter döden. Men vi lever ju, så det är därför den är skrämmande på något sätt.

 

Carbe: Angående att aldrig dö, det är nog ännu värre än döden, faktiskt. Tänk, att se sina nära och kära dö ifrån än, att alltid veta att man aldrig få stilla somna in, att aldrig få avsluta sitt jordeliv. Vad är värst, döden eller oändligt liv? för igenom att man är rädd för döden betyder ju att man strävar efter oändligt liv, eller?

 

Ehm... det var ju precis det jag sa?

 

Ett lugnande sätt som brukar fungera om man har ångest inför döden är att tänka på äckligt det hade varit om man istället hade varit tvungen att leva för evigt.

 

Jag beskrev ju precis att det hade varit värre att leva för evigt, eller?

Länk till kommentar
Share on other sites

Känner ingen filmare som är rädd för döden.

/nils

 

da har du nog en begransad umgangeskrets bland filmare.

Jag forstar helt enkelt inte varfor vi som alla vanliga manniskor inte

skulle frukta doden...

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag vet inte exakt hur stor min umgängeskrets är i siffror, men det är "inga vanliga människor", mest konstnärer, filmare, gayfolk, alkisar och annat bråte ;) Ingen fruktar döden, vad jag vet. Finns väl en och annan naturfotograf som är livrädd ;), som inte jag känner. Jag tror rädslan hör ihop med livserfarenhet och ålder. Lyssna på människor som gjort film, vad de känner.

 

;) ps. var tvungen redigera med att par ;)

/nils

Länk till kommentar
Share on other sites

Asså jag har en teori om vart man tar vägen när man dör, och det är att man kommer till dit man är när man drömmer. För har ni inte tänkt på det? När man vaknar brukar man ofta vilja tillbax till drömmen (om det inte är en mardröm iofs), och man känner sig alltid fri och utan jordens tunga börda när man drömmer, typ som att man är i himlen. Dessutom, alla människor man möter i drömmarna sover nog dom oxå, och drömmer samma dröm, även fast alla inte kommer ihåg det. Annars händer det ju att man träffar döda bekanta i sina drömmar, och vad beror det på?

 

Nu blev det lite djupt, men jag tror att det är så..

Länk till kommentar
Share on other sites

Min bästa kompis dog våren 1993. Han var sjutton, jag nitton. Cancer. Han visste typ ett halvår i förväg att han skulle dö, jag fick veta det ett par månader innan. Det var tungt. Men vi diskuterade inte döden alls, pratade inte om det. Det behövdes inte. Döden skulle ändå med all visshet komma och ta honom, så det var lika bra att tänka på annat dessförinnan... Kika på Die Hard; snickra ihop låtar på gitarr; spela Monkey Island och Police Quest på Atarin; snacka brudar och skit in på småtimmarna; spinna grus med hans balla radiostyrda, bensindrivna offroadkärra. Bara leva.

 

Därifrån kommer min inställning till döden. Lev livet, och gör det bästa av det. En människas liv är ändå bara ett ögonblick mellan två evigheter... och det är helt fantastiskt! Jag ska banne mig ta tillvara på den tid jag har, och det innebär inte se, uppleva, resa, träffa människor, till max. Utan bara leva. Ta det som det kommer. Det som händer det händer. Be cool. It aint over 'til the fat lady sings.

 

Och vad gäller religion, helt kort... Det kan ju faktiskt vara en helt okänd liten indianstam i nordöstra Amazonas som har "rätt" - krokodilguden Urusheki ÄR "den rätta guden". ;)

Länk till kommentar
Share on other sites

Asså jag har en teori om vart man tar vägen när man dör, och det är att man kommer till dit man är när man drömmer. För har ni inte tänkt på det? När man vaknar brukar man ofta vilja tillbax till drömmen (om det inte är en mardröm iofs), och man känner sig alltid fri och utan jordens tunga börda när man drömmer, typ som att man är i himlen. Dessutom, alla människor man möter i drömmarna sover nog dom oxå, och drömmer samma dröm, även fast alla inte kommer ihåg det. Annars händer det ju att man träffar döda bekanta i sina drömmar, och vad beror det på?

 

Nu blev det lite djupt, men jag tror att det är så..

 

Det är mycket möjligt att det är så, vad vet jag? Men man drömmer ju egentligen för att hjärnan arbetar. Men det skulle ju kunna hända att man kan drömma på något annat sätt?

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag har en riktigt tråkig hypotes om hur det är att dö. Tyvärr kan jag inte göra annat än att illustrera hypotesen och ni har redan nämnt hur det är innan man föds, fast tvärtom.

 

Ärligt talat, är det någon som kommer ihåg själva ögonblicket när ni somnade igår kväll? Så tror jag det är, fast man aldrig vaknar igen. Särskillt om man inte kommer ihåg några drömmar under natten.

 

Nån som fått ett brännbollsträ i skallen så man tuppar av? Det bara försvinner. Så tror jag det är, fast man aldrig vaknar igen. Med andra ord, i det där "ingenting" är att vara död. Helt utan medvetenhet.

Länk till kommentar
Share on other sites

Intressant teori Gorse. Jag har också försökt tänka hur det var när man var barn. Försök att minnas när du var barn. Hur långt bak i tiden kan du komma? Jag själv kan komma tills jag var 4år och åkte till Holland. Då lekte jag i ett bollhav på en båt som tog oss från Sverige till Holland. Det jag menar är, att man mins ju inget när man var barn i början. Helt plötsligt så är man här på jorden.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag är väl egentligen inte rädd för döden.

 

Det jag tycker är skrämmande är att man är död så jävla länge. Jag menar du dör. Sen är du död FÖR EVIGT!!!!!! FÖR EVIGT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

 

För evigt är en lång tid.

 

Men dö kan jag gott göra nån dag, men kunde man inte få leva lite längre än typ 85 år? Jag skulle kunna tänka mig att leva i typ 1000 år åtminstonde.

Länk till kommentar
Share on other sites

Daggmask i Åtvidaberg ;)

 

Osch! det skulle jag verkligen inte vilja vara :p

 

_nemo_: Fy fan, jag håller med dig. man är ju död så jävla länge så det är inte sant! Minst två tusen år! På tal om att vara död, skulle vara as sjukt ifall någon grävde upp än si sådär om 300hundra år och studerade än..skelettet alltså

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.


×
×
  • Skapa nytt...