Gå till innehåll

Gåshuds-scen som du kan se om och om igen?


e93mw

Recommended Posts

Hets tycker jag är en av de bästa svenska filmerna som gjorts, men gåshud, nja.

 

LOTR-scenerna ni talar om gav mig gåshudskänsla ända ut i tårna (eller filmen överhuvudtaget), men inte andra, tredje (..) gången jag såg dem. Kanske för att det var så hypat med premiär och man väntat så länge. Men scenen i Konungens Återkomst är svårslagen på bio som förövrigt är det häftigaste jag sett någonsin. Alla filmer med tiotusentals soldater (som är populärt nuförtiden) faller jävligt platt jämfört med LOTR. Kom lite OT här, sorry,.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag kanske är tråkig nu, men om man håller sig till svensk film. De som jag tycker är bland de bästa. HETS, manus tror jag av Ingemar Bergman. Läraren spelad av Stig Järrel. Fanny och Alexander. Prästen spelad av Jan Malmsjö.

Var jag tråkig nu?

/nils

 

Några speciella scener du tänker på? Jag gillar också Ingmar Bergman väldigt mycket, men har nog aldrig upplevt att jag fått den där gåshuds-känslan av hans filmer. Undrar varför..?

 

"Hets" är en otroligt bra film och scenen där Caligula kör förhör på latinläxan medan regnet smattrar mot fönstret är riktig ruggig.

"Fanny & Alexander" har en scen i slutet där Alexander blir omkullsprungen av biskopen (som är död!). Den är otäck på ett nästan japanskt vis. Scenen med Ismael är en annan höjdare som ger obehagskänslor.

 

Jag tror Bergmans filmer (ok, "Hets" är regissierad av Affe Sjöberg) känns mer i magen än i huden! :D

Länk till kommentar
Share on other sites

Några speciella scener du tänker på? Jag gillar också Ingmar Bergman väldigt mycket, men har nog aldrig upplevt att jag fått den där gåshuds-känslan av hans filmer. Undrar varför..?

 

"Hets" är en otroligt bra film och scenen där Caligula kör förhör på latinläxan medan regnet smattrar mot fönstret är riktig ruggig.

"Fanny & Alexander" har en scen i slutet där Alexander blir omkullsprungen av biskopen (som är död!). Den är otäck på ett nästan japanskt vis. Scenen med Ismael är en annan höjdare som ger obehagskänslor.

 

Jag tror Bergmans filmer (ok, "Hets" är regissierad av Affe Sjöberg) känns mer i magen än i huden! :D

Bergman skrev väl manus.

Sen tar Nisse, bra namn förresten, i tidigare inlägg upp Solaris. Om det är den gamla ryska filmen, väldens mest plågsamma film. Både i längd och olustkänsla.

Dockan är en bra skräckis. En docka placerat på ett piano. Bara bilden av detta blir gåshud. Då jag hatar präster får biskopen i Fanny och Alexander framkalla gåshud. Hur skolan var under Hets är man tacksam för att man inte upplevt.

/nils

Länk till kommentar
Share on other sites

Första scenen i A Clockwork Orange, Korova milkbar. Ryser varje gång.

 

Mmmm... den är inte så dum.

 

Jag kom på en annan scen som ger mig ståpäls: slutet på "Pretty in pink". Andie och Duckie kommer till balen hand i hand till tonerna av "If you leave" av OMD, kanske 80-talets bästa låt. Jag kan se den hur många gånger som helst.

Länk till kommentar
Share on other sites

de sista scenerna i matrix, ifrån när han blir "The one" och sedan när den dära rob zombie (tror det är) låten sätts igång, så oslagbart

 

Rage against the machine - Wake up (Tror jag låten heter iaf) Från deras första skiva, med samma namn som bandet. :)

Länk till kommentar
Share on other sites

Lejon kungen: När mufasa dör, och simba försöker prata med honom, ända gg jag grät på film.

 

LOTR

 

Babel: Såg den igår, fyfan va jag dog på slutet, ville bara gå in o få slut på allt.

 

Dear Hunter: Tortyrscenen, oslagbart!

 

Att leva: födelsescenen

 

Hämnarens resa: när flickan drunknar

 

Medan vi faller, Hero, Hidden dragon, Mystic river, kan fortsätta hela natten lång!

Länk till kommentar
Share on other sites

Ho ho... glömde ju världens bästa krigsdrama: Idi i smotri (1985) - Gå och se på svenska (titeln alltså)... det finns många scener i den filmen som man får rejäl ståpäls av... Finns en scen i skogen där det plötsligt bli helt tyst innan bomberna faller... för övrigt den bästa ljudlagda krigsfilmen (tar Rädda menige Ryan:s landstigning i Normandie många gånger om)... :)

Länk till kommentar
Share on other sites

Ahhh Lejonkungen... den sista stora disneyfavoriten.... visserligen är den egentligen en inofficiell kopia av Leo the White Lion skapad av Ozamu Tezuka, men fan va den ändå är bra... vart tog den talangen vägen? eller är det jag som är bakåtsträvare? Förresten någon som tänkt på likheten mellan klippet där Gnu-hjorden rusar nerför klippan (precis innan vertigo-zoomen på simba tror jag) och klippet när Gandalf rider ner för klippan i Two Towers? misstänker att klippet har äldre anor än så, dock...

 

Och apropå Tezuka, jag snubblade över en samling animerade kortfilmer och bland dom var en 30 minuter lång kortfilm av den gamle mästaren kallad Legend of the Forest, första tredjedelen är uppbyggd av stillbilder på samma sätt som nutida animatics (video-storyboards) och i den delen finns en scen när en ekorre förtvivlat måste flytta ungarna från ett träd till ett annat, tappar en unge och musiken (enda ljudet i hela filmen tror jag) går upp i ett crescendo medan gnagaren genomgår en blixtsnabb personlig kris... allt är så enkelt uppbyggt, stillbilder+musik, men känslan är total ändå... Gåshud ordentligt där... Jag rekommenderar den i övrigt för animationsintresserade då den inom dessa 30 minuter går igenom alla animeringsperioderna och gör lite homages till dem alla...

 

Gah att jag missade att nämna Hämnarens Resa (mer känd som Sympathy for Mr.Vengeance)... Det är nått med den där überrealistiska stilen som ändå ligger över hela den stilistiska storyn. och bortsett från ett par radioapparater så är väl hela filmen helt musiklös ända fram till sluttexten? C W Parks filmer är ju i övrigt högst rekommenderade, även bortom hämnd-trilogin ;)

 

Jag har ju också glömt War of the Worlds d.y. Att jag verkar vara den enda i min bekantskapskrets som gillar den filmen är jag fortfarande förbryllad över... hela filmen är total gåshudskänsla för mig. När dom måste stjäla bilen i början, lilltjejen får nervsammanbrott, sen när familjen i princip tvingas överge bilen är en annan topp-scen. Att se Cruise i sin minst omacho-roll hittils i sin karriär borde ju vara ett plus för kritikerna av hans religiösa läggning för övrigt. Lite sockersött i slutet, men det är ju Spielberg...

 

Såg ju förresten Mio min Mio härommånaden, och där var det total nervbrott också... så förbannat snygg den filmen är! plus en titel-låt utan dess like (på dvd'n totalt sönderskrapig dock)

 

Och för att spinna vidare på Lindgren. Slutet av Bröderna Lejonhjärta när orgelmusiken drar igång som komplement till stridsscenerna (och folk tyckte powerrangers var för våldsamt för barnen...) har alltid försatt mig i trans...

 

En film som jag däremot kunnat se otaliga gånger mest för att alla scenerna är så sköna är Falling Down. Den är rå, den är enkel, den är fylld till brädden av svart humor och alldeles, ja, helskön... bland polarna har flera citat bäddat sig in i vokabulären...

 

nu ska jag sova...

Länk till kommentar
Share on other sites

mm... Inget fel på "War of the worlds" - kan ses många gånger om.

 

Men f*an, det finns ett par filmer som jag verkligen får gåshuds-känsla till men jag kommer bara inte ihåg vad de heter. Frustrerande...

Men en film som jag få gåshud till o nästan bara vill gråta, iaf sist jag såg den, är tecknade Pinochio (kommer dock inte ihåg vilken av allihopa) och de scenerna med valen. Så rörande...

 

Men en sak som jag verkligen alltid får gåshud till (som iofs inte är en film men nästan) är en trailer på alla sju säsonger av " Buffy the vampire slayer" kallad "Incredible moments" - shit, kan inte sluta se den...

Länk till kommentar
Share on other sites

Ryser även av Crash från 2005. En av dom bästa filmerna som gjordes de året, enligt mitt tycke.

 

Scenen jag syftar på är när den lilla flickan rusar ut på gatan till sin pappa och iraniern som står framför skjuter på henne (men det är ju lösa skott). Sorglig som fan är scenen men samtidigt rös hela jag.

Länk till kommentar
Share on other sites

Men en film som jag få gåshud till o nästan bara vill gråta, iaf sist jag såg den, är tecknade Pinochio (kommer dock inte ihåg vilken av allihopa) och de scenerna med valen. Så rörande...

 

Håller med där, men länge sen jag såg den. Får ta å se den igen. Min far är faktiskt lite av en "disneysamlare" så han har den säkert på dvd. :) Disneyklassiker håller fortfarande och är underhållande. Pinochio, Lejonkungen och Aladdin toppar listan med outsidern Ichabods äventyr(?). - Sleepy Hollow är väl en remake då egentligen eller?

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag har märkt att jag ofta ryser till filmögonblick och musik när jag upplever om dem tillsammans med andra. Eftersom jag som bekant diggar David Lynch, så kan man räkna in det mesta han har gjort men för att precisera så väljer jag Mulholland Drive, då den var som en lång känslomässig berg-och dalbana när jag såg den för första gången. Varje gång jag ser om den ryser jag typ i varje scen, framför allt i inledningen och avslutningen. Mycket tack vare musiken av Angelo Badalamenti. Så har vi ju åxå scenen i Lost Highway när Patricia Arquette kliver ur caddyn eller var det nu är för bil och Lou Reed's This magic moment börjar. Ett magiskt filmögonblick.

 

Sedan är både The Shining och Gökboet två Jack Nicholson favvosar som man sett om och om igen och som har frambringat gåshud.

 

Nån nämde Ringu och det är bara att hålla med. Man favvo skräckis, åtminstone från senare tid.

 

LOTR del 1. Älskar verkligen scenerna från Fylke, man vill flytta dit liksom!

 

Såg en konsert nyligen med Ennio Morricone på svt. Gåshudsmaraton! Hans musik gör ju nästan allt i Sergio Leones filmer!

 

Slutscenen till Fight Club när Pixies- låten drar igång. Lysande.

Länk till kommentar
Share on other sites

Såg en konsert nyligen med Ennio Morricone på svt. Gåshudsmaraton! Hans musik gör ju nästan allt i Sergio Leones filmer!

 

Ur Dagens Nyheter 29 november:

 

"Jag tror faktiskt att jag hade gåshud från det att han kom in på pulten, till det att han lämnade den (jag får gåshud nu när jag skriver om honom). [...]

Det är inte musik som färdas in i oss, det är musik, toner, klanger, och det sistnämnda är egentligen den bästa beskrivningen, som han slår an inne i oss (jag vet att det är klyschigt, men bara med klyschor kan man försöka närma sig det här), och den klang han sprider, färdas sedan ut i hela kroppen, förmedlas till varje por - gåshud. "

 

(http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2423&a=592794&previousRenderType=3)

 

Kan vi enas om att Morricone är den ultimata gåshuds-filmkompositören? :)

Länk till kommentar
Share on other sites

Ser att de är många som ryser vid de stora slagen i LOTR triologin, och jag är inget undantag.

 

Men när det kommer till "superrysning" så måste jag nog säga att den scen som gav mig rysningar i hela kroppen, plus lite till(?), är nog scenen mellan Sam och Frodo, som är på väg upp mot Mount Doom. Just när Frodo faller ihop och allt verkar förlorat och Sam säger nått i stil med: "Om du inte kan gå själv, så får jag bära upp dig" (typ). Jeez louise, god damn.....allt toppat med den instrumentala versionen av "Into the West", vilket förövrigt är den absolut bästa, enligt mig, filmlåten alla kategorier.

 

Annars är ju en annan favorit är ju "Bravehearttalet": They may take our lives, but the will never take our freedom.........oförglömligt bra!

 

Vet att vi har många motståndare till nya Star Wars filmerna hä på forumet. Men jag måste nog erkänna att sekvensen då Obi Wan kapat av Anakins ben, i Episode III, fram till.....tja......fram till slutcreditsen egentligen, också är fyllt med Goosebumpmoments......

Länk till kommentar
Share on other sites

LOTR, självklart. Men jag vill nämna några andra.

 

Gladiator - slutstriden

Troja - Pitten tar stranden

Alexander - kung filip dör, när soldaterna vill åka hem i indien, och när han ensam stormar elefantarmén.

Cinderella man - alla matcher och när han tigger pengar av sina vänner.

robinson Crusoe - Fredag dör

Con air - i sluet då Poe lackar ur i planet.

 

och många fler...

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.


×
×
  • Skapa nytt...