jbergman

Om du funderar på hur en cross dissolve fungerar så inser du att det du upplever är helt normalt (om än oönskat). Problemet är att du har för lite klippmarginal på klippen. En möjlighet är att flytta dissolven så att den enbart ligger på det klipp där du inte har någon klippmarginal. Hänger du med? /Jakob

Trist rulle. Nästan bara en massa jaktscener. /Jakob

Jo, i praktiken är vi nog ganska överens, åtminstone i fråga om vad vi inte vill se i nybörjarmanus. Men låt mig debattera vidare lite i alla fall. (Det är närmast omöjligt att få igång några mer ingående diskussioner om manuskonsten på detta forum eftersom nästan ingen är intresserad, så jag får passa på när jag får chansen.) Vad jag menar är att hur man beskriver miljön och detaljer är att ge instruktioner åt kameran. Det vi läser är vad vi ser, alltså är det vad kameran pekar på. Och i samma ordning som vi läser det på papperet ser vi det genom kameran, vilket mycket väl kan skrivas så att det implicerar en riktad kamerarörelse. Låt mig kontrastera två exempel: Ex 1. "En man sitter framför en liten stuga. Runt omkring honom sträcker sig en ändlös öken." Ex 2: "En till synes ändlös öken sträcker ut sig åt alla håll. Framför en liten stuga sitter en man." Exemplen är lite krystade och språkligt småfula, men poängen borde gå fram: att hur beskrivningen är ordnad påverkar de mentala bilder som de båda exemplen frammanar. Och kamerans jobb är att återskapa dessa mentala bilder. Nåväl, det känns som att jag har sagt mitt i den här frågan, så om ingen har något nytt att tillföra lär jag vara tyst framöver. /Jakob

Jag tror att vi talar förbi varandra. Men om jag ger ett nytt textexempel: "En gammal man sitter framför sin stuga i öknen och tar upp handen och tittar på den." Jag har skrivit exakt "vad som händer och inget annat" som i mitt förra exempel, så jag antar att du tycker att det här är bättre? (Eller bättre och bättre för den delen... tycker du över huvud taget att det är samma sak?) /Jakob

En squib är per definition inte en digital effekt, så att du inte hittar något när du söker på squibs är inte det minsta konstigt. Jag gissar att det du vill åstadkomma är en digital effekt av att någon blir träffad av ett skott och att det sprutar ut blod? Det låter både galet och baklänges att göra det i datorn, men lycka till! /Jakob

Någon XM-3 kommer inte att dyka upp. XM-seriens teknologiska arvingar finner du bland HDV-kamerorna. /Jakob

Jo, fast det där är förstås en underdrift. Ett filmmanus skiljer sig från från noveller och romaner i det att ett filmmanus inte är ett slutmål. Det skall inte bara lämpa sig för att berättas med bilder, utan det skall berättas med bilder. Ett treatment kan däremot sägas vara en novell som är lämpad att berättas med bilder. Jo, fast i första hand är problemet inte att berättelsen hamnar i skymundan, utan att bilden gör det. Låt mig slänga fram ett hastigt exempel på hur man kan skriva: "En vidsträckt öken. Solen bränner obarmhärtigt från den klarblå himlen. En strimma svart rök stiger uppåt och skingras långsamt av den svaga vinden. Röken kommer från ett litet fallfärdigt ruckel som står ensamt och öde mitt ute i ingenstans. Framför dörren sitter en gammal man och gungar långsamt i sin gungstol. Han lyfter sin hand mot ansiktet och tittar på den. Den är gammal och knotig och har tjocka smutsränder under naglarna." Visst demonstreras inte bilder och kamerainstruktioner exakt, men nog blir bilderna tätare och tätare? Den sista meningen är dessutom rimligen subjektiv kamera, men det behöver inte skrivas ut. Att det är en tilt från himlen med röken ned till stugan borde också stå klart. Etc. Well, det var ett snabbexempel, men poängen är att hur man beskriver en scen faktiskt svarar mot hur den är tänkt att filmas. Kameran skall avslöja vad som händer i samma ordning som det beskrivs i manuset, och du kan visa en vidsträckt öken i närbild lika lite som du kan visa smutsiga naglar i en vid bild. Vilket jag skulle kalla att ge upp som manusförfattare; då lägger man allt jobb på regissören. Som manusförfattare vill man naturligtvis förmedla inte bara en historia, utan en visuell vision, annars kan man lika gärna skriva noveller istället. Men men, vi snackar om manusskrivande på helt olika nivåer. Trettonåriga Kalle som i första hand hänger på voodoofilm för att lära sig hur man gör lasersvärd och vars främsta manusintresse handlar om att ha något att spela in med kompisarna i helgen har inget som helst intresse av vad jag pratar om. De vill inte veta hur man skriver ett bra manus, utan på sin höjd hur man skapar en hyfsad historia. Det är en alldeles utmärkt början, men det är inte allt vad filmmanus handlar om. Det är som en romanförfattare som enbart intresserar sig för intrig och dialog, men som struntar i den faktiska beskrivande texten. Det kommer att bli en dålig roman. Med film kan man luta sig tillbaka och hoppas att regissören gör ens jobb åt en, men det är ändå att ha misslyckats. /Jakob

Det är bara PAL. (Och på hur många kameror kan du egentligen växla mellan PAL och NTSC?) /Jakob

Diskussionen har börjat bli lite fragmenterad vid det här laget, så jag får väl på måfå hoppa in och kommentera idén om att manus skall vara fria från regianvisningar. Att undvika att regissera i manus är inte bara en gammal tumregel, utan också ett mycket bra nybörjartips, men i grunden är det ett uttryck som klingar falskt. Hela manuset är i själva verket en regianvisning (till skillnad från exempelvis en novell eller roman). Filmmanus handlar om att beskriva bilder, så att läsaren klart och tydligt upplever dessa för sin inre blick. Manus handlar alltså om att berätta med bilder, vilket är själva definitionen av en filmregissör. Okej, nu tar vi ett steg tillbaka och lugnar ned oss. Självklart menar jag inte att regissören är överflödig, men att som gorse säger, att bilder inte hör hemma i manus och att manus enbart handlar om att berätta en bra historia, är faktiskt inte sant. Snarare väldigt, väldigt osant. Annars kunde man lika gärna skriva en novell. (Vilket är vad ett treatment väsentligen är - ett manus utan bilder.) Så om man nu tänker sig en åkning, hur skall man beskriva det i manuset? Det är ju vad ursprungsfrågan handlar om, och huruvida åkningen är viktig eller ej spelar egentligen ingen roll (fast om den var oviktig skulle jag strunta i den, men inte för att den typen av beskrivningar inte hör hemma i manus, utan för att det dels är svårt och jobbigt och dels kan dra till sig för mycket uppmärksamhet och därmed störa läsrytmen). Men ursprungsfrågan, som den står skriven, är omöjlig att svara på. En åkning i en skog och en tilt upp mpt himlen är något som inte kan existera ensamt i ett manus. Så vitt vi vet kan det vara subjektiv kamera (och det är något som nog alla är ense om är en regianvisning som faktiskt hör hemma i manus). Poängen är att man måste veta mycket mer om scenen för att ens kunna ge ett förslag på hur man kan skriva. Det är lätt att säga vad som är fel, men svårt att säga vad som är rätt. Denna tirad till trots rekommenderar jag ändå nybörjare att undvika regianvisningar i manus, för inget är så frustrerande att läsa som manus med kameran hit och kameran dit, klipp här, dolly där, den låten här och blablabla... Så manusvärlden är inte svartvit. Den är bara mer komplicerad än vad som ryms i korta små foruminlägg. /Jakob - som svamlar ibland

Om man har en vit studio utan skarpa hörn behöver man inte alls ta till någon maskning. Har ni aldrig sett Bullshit med Penn & Teller? /Jakob

En så kallad "first person shooter-åkning"? Tror inte att det är så det kallas om jag skall vara uppriktig... /Jakob

Och du tror att det hjälper? Jag har vid några olika tillfällen försökt förklara för folk varför deras manus suger, men man får bara skit tillbaka i alla fall. Antingen är det författaren som går i försvarsställning och slänger ifrån sig syrliga kommentarer, eller så kommer det någon annan forummedlem och säger uppfostrande att man inte skall hacka på nybörjare. Det är inte för inte som jag har slutat att kommentera manus... I just det här fallet var manuset formaterat helt uppåt väggarna, så jag klarade inte ens av att läsa första sidan, men om jag hade brytt mig om att kommentera saken hade jag antagligen bara fått till svar att jag kom med icke-konstruktiv kritik och borde hålla tyst. /Jakob

Haha, det var det lägsta! Kanske borde man dela ut titeln "Årets fuskare"? Fast jag antar att carbe återkommer under ett nytt användarnamn, så jag får helt enkelt ignorera alla nybörjare i fortsättningen... Äh, egentligen är det ju bara sorgligt. Hur desperat måste man vara när man försöker fuska i en tävling där äran är det enda priset? Stackars carbe - det kan inte vara lätt att vara han. /Jakob

Jo, jag förstod det efter ditt klargörande. Jag vet vad du menade med naturligt, och jag har själv skrivit att dialog "på ett sätt" skall vara naturlig, men på andra sätt skall den vara onaturlig. Du verkar inte förstå vad jag menar. Inte enbart, naturligtvis, men visst är manuset det absolut viktigaste. Jag har väl aldrig sagt att jag är ointresserad av kortfilm? Varför skulle jag annars släpa mig till Uppsala varje år? Dessutom har jag skrivit flera kortfilmsmanus. Vad jag däremot inte har gjort är att ha läst alltför många dito. Jag har läst ett antal av de manus som postats här på voodoofilm, men de är nästan alla skrivna av nybörjare, och ofta ger jag upp efter första sidan. /Jakob

Kanske det dummaste jag läst under alla mina år på voodoofilm, och då har jag ändå läst en sjuhelsikes massa goja. /Jakob

Ålrajt, men det var du som nämnde amatörer i ursprungsinlägget, så jag antog att du syftade på personer med ringa erfarenhet. I övrigt kan jag egentligen inte uttala mig. Jag har inte läst hundra kortfilmsmanus, och har inte sett så mycket svensk kortfilm över huvud taget. Jag brukar försöka springa förbi ett par pass på Uppsala kortfilmsfestival, men i övrigt blir det inte så mycket. Men att folk är dåliga på att skriva är väl inte heller så konstigt? Varken i USA eller Sverige satsar man på bra manus, så varifrån skulle inspirationen komma? Men generaliseringar åsido tror jag att ett stort problem är att folk alldeles för hårt betonar idén om det "naturliga" talet. Filmdialog är inte naturlig. Den är kondenserad och tillspetsad. Riktiga människor kan faktiskt låta likadana när de pratar, men rollfigurer måste vara mer olika varandra just för att vi möter dem under så kort tid. Skillnader måste överdrivas; det är så man skapar tydliga karaktärer. /Jakob

En större bild (i pixlar alltså). /Jakob

Rastrera loggan till större dimensioner vid importen. Observera även att premiere inte kontinuerligt rastrerar, utan gör det enbart vid import. /Jakob

Att de flesta nybörjare inte kan skriva dialoger är väl inte det minsta konstigt? De är ju nybörjare. Mitt första manus var inte heller något mästerverk om vi säger så, och då hade jag ändå skrivit noveller, serier och kåserier sedan tidigare, och jag hade hängt på olika skrivarfora ganska länge. Filmdialog är en speciell typ av dialog som inte förekommer någon annanstans - inte i böcker, inte i naturligt tal och inte på teatern. Filmdialog måste ha ett naturligt flyt samtidigt som den måste vara mycket kondenserad. Allt oviktigt blaha måste bort. Att läsa en bok om manusskrivande är en bra början, precis som Java ex Machina säger. En bok kan ge perspektiv så att man sedan börjar notera hur dialog i film är skriven, och kan därmed lära sig ännu mer. Problemet, om man nu vill kalla det det, är att de flesta amatörer inte tar skrivandet på särskilt stort allvar. De skriver inte för att de gillar att skriva, utan för att ha något att filma nästa helg. Och då kan man nog inte förvänta sig att de skall börja anstränga sig för att skriva bättre. /Jakob - pessimist

Jaha? Principen är ju exakt densamma oavsett program. Läs tråden och de trådar den i sin tur länkar till så kommer du att veta vad det innebär att göra om 4:3-material till 16:9-format. Om något fortfarande är oklart, kanske för att du undrar om någon specifik detalj i Premiere Elements, kan du posta den frågan i någon av de befintliga trådarna. Vi är ganska många som är trötta på att upprepa gamla svar bara för att folk är för lata för att läsa gamla trådar. /Jakob

Tack för förklaringen! Men motsäger inte det vad som sägs i hjälpen till PPro? Hur pålitliga är deras effektbeskrivningar egentligen? /Jakob

http://forum.voodoofilm.org/showthread.php?t=4354 /Jakob

1024x576 blir det, men i så fall är det bättre att trycka ihop den till 720x576 innan man tar in den i redigeringsprogrammet. /Jakob

Det är enbart ljudet. Bara så du vet. /Jakob

Ljus är lösningen, precis som alla säger. Inte så att det ser ut som mitt på dagen, men så att du inte behöver köra någon elektronisk signalförstärkning (gain) eller på andra sätt göra bilden ljusare i efterhand. Då slipper du grynig bild. /Jakob