ghijohansson

Ibland frågar någon hur man skaffar skådespelare. Därför tänkte jag gå igenom vad som är realistiskt. Ni andra är hjärtligt välkomna att komplettera. Givetvis kan man vända sig till Arbetsförmedlingen om uppdraget är betalt. En möjlighet är att fråga på närmaste teater. Fråga hos professionell teater när uppdraget är betalt. Respektive fråga hos amatörteater när uppdraget är obetalt. Givetvis kan man även fråga hos närmaste föreningsdrivna lokal-TV-station eller annan filmskaparförening om de vet någon passande skådespelare. I praktiken är det dock inte så enormt populärt att försöka skaffa skådespelare på detta sätt. Inte heller är det så enormt vanligt att fråga på de utbildningsinrättningar som bedriver skådespelarutbildning. Ofta är det mer praktiskt att gå till relevanta hemsidor. Uppdragsgivare som kan betala skådespelare normalt arvode rekryterar ofta bland Teaterförbundets medlemmar. https://www.artistkatalogen.com/ För medlemskap krävs att man försörjer sig i branschen, vilket i praktiken betyder att skådespelarna har rutin. Den som betalar 495:- får lov att använda databasen. Därtill finns tre hemsidor som publicerar annonser om skådespelaruppdrag. Huvudregeln är att vem som helst får lov att annonsera ut betalda uppdrag. Och vem som vill får kalla sig skådespelare. När det gäller obetalda uppdrag så ändrar webmaster reglerna "en gång om året". Så om en hemsida säger nej så kan det vara relevant att fråga någon av de båda andra. När det gäller att använda deras databas är de desto mer olika. https://www.filmcafe.se/ Både privatpersoner och juridiska personer kan vara medlem. Det går att använda databasen även om man är privatperson. https://www.statist.se/common/viewMain Man kan bara kontakta dem som finns i databasen om man representerar en juridisk person. https://sv.stagepool.com/ Ingen får lov att gå igenom de skådespelare som finns i databasen. Därtill finns några till likartade hemsidor, men de är snarast insomnade, så jag hoppar över dem. * Hur sannolikt är det att en tillfrågad skådespelare vill ha en erbjuden roll? Det beror på förutsättningarna. De enda roller jag har erbjudit har varit obetalda. I sådana fall har jag vant mig vid att närmare hälften tackar ja om arbetsinsatsen varit 2-10 timmar (obs dock att det i stor usträckning varit möjligt för mina skådespelare att välja tidpunkt). Det är svårare att rekrytera folk till sådant som tar lång tid. Och det är svårare att rekrytera folk till sådant där de knappt syns. För min del tog det lite tid den gången jag behövde några röstskådespelare. Så om du vill ha tag på en person för normalt skådespeleri, och uppdraget tar ett begränsat antal timmar så kan du göra så här. Kontakta en tänkbar person. Får du ej positivt svar inom två dagar så kontaktar du nästa. Hur stor är sannolikheten att man hittar rätt person? En gammal tumregel är att alla roller som kräver någon form av specialtalang lätt leder till rekryteringsproblem. För andra roller ser det ut så här på de tre hemsidor jag just nämnde. Dubbelt så många kvinnor som män vill skådespela. Åldersfördelning är skev. Få småbarn. Fler äldre barn. Främst unga vuxna. Sedan sjunker antalet medlemmar med stigande ålder. Så det finns få pensionärer. Min erfarenhet av att rekrytera skådespelare till obetalda uppdrag är att det är lättast att rekrytera dem som är i den åldern när de försöker etablera sig på arbetsmarknaden. Näst lättast är det att rekrytera dem som är i den åldern att de är på väg att lämna arbetsmarknaden. Angående vad för uppdrag som annonseras ut på de tre hemsidorna. Vissa uppdrag är inte vad man normalt sett menar med skådespeleri. Jag har sett annonser där journalister sökt intervjuobjekt. Och jag har sett annonser om mässvärd/demonstratör. Så du kan använda hemsidorna till mer än att bara besätta vanliga skådespelaruppdrag. * Angående specialare. Skådespelarna skriver inte ut vad som helst i sina CV. Så här kommer fler tips. Om jag skulle behöva någon skådespelare som är ovanligt lång så skulle jag överväga att fråga någon volleybollklubb eller basketbollklubb. Det finns även organisationer för långa människor respektive korta människor. När det gäller handikappade så finns ju handikapporganisationer. För skådespelare med utländskt utseende så är ett alternativ att kontakta invandrarföreningar. Därtill finns ett antal entusiastföreningar. Det finns organisationer för rollspelsentusiaster/lajvare. Det finns hembygdsföreningar. En poäng med att anlita dem kan vara att medlemmarna har passande klädsel respektive känner till rekvisita eller inspelsningsplatser som du har användning för. Vilka sådana föreningar som finns varierar mellan olika orter. Bli inte förvånad om du finner det relevant att ta med dig inspelningsutrustningen för att spela in på den ort där det finns en livaktig entusiastförening. I stället för att personerna kommer till dig. Som exempel kan jag nämna att det finns en livaktig medeltidsförening ett par kilometer från mig. Och vid något tillfälle läste jag om någon militärhistorisk förening på annan ort som hade en fullt fungerande stridsvagn från andra världskriget. Vissa specialintressen är dock sällsynta. Visst finns det organisationer för rymdintresserade, amatörastronomer och science fictionfans, men i praktiken lär det nog ändå bli svårt att hitta folk som har egen rymddräkt. Hur du hittar dem? När det gäller entusiastföreningar relaterade till en viss historisk epok kan en möjlighet vara att fråga något museum. När det gäller rollspelsentusiaster så är många med i en riksorganisation. http://www.sverok.se/ * Och så de nakna rollerna. Den som läser skådespelarnas CV på Filmcafe eller Statist upptäcker snabbt att få skriver ut att de är villiga vara naken framför kamera. Och att fråga fel person kan bli pinsamt. Så lite andra tips. Finns någon naturistförening i din närhet så kan du fråga dem. http://www.modellbilder.se/ Jag fick anledning prova båda denna för ett kortfilmsmanus. Noll resultat. Jag skrev alltså till några tjejer som angett i sina CV att de var villiga ställa upp på nakenfoto (jag har diskuterat detta i en annan forumtråd) men inte var de intresserade. Hemsidän är föga aktiv. http://kyo.se/ Konstmodellernas yrkesorganisation. Alla personer där arbetar nakna. Den som funderar på att använda dessa hemsidor ska dock ha följande klart för sig. Deltagarna förväntar sig betalt. Dessutom kan det bli kulturkollision. Vi filmare har ju ibland bostaden som bas. Men konstmodeller förväntar sig att en konstnär har en ateljé medan fotomodeller förväntar sig att en fotograf har en studio. Så det ger inget seriöst intryck att be någon besöka en bostadsadress. När det gäller konstmodeller finns ett annat sätt att hitta dem. Bli bekant med någon konstnär som anlitar konstmodell. Ofta lätt fixat eftersom studieförbunden annonserar ut sina studiecirklar i modellmålning. Andra konstnärer som modellmålar lägger ibland ut meddelanden eftersom det blir billigare för dem ju fler som är med och delar på kostnaden för att hyra konstmodellen. Att hitta stripteaseförmedling är lätt eftersom de annonserar på internet. Bara googla förmedling striptease så får du fram några förslag. Återigen, personerna där förväntar sig betalt. Och långtifrån alla som sysslar med striptease vill bli fotograferade. I vissa kommuner finns grupper som sysslar med burlesque. De kan tillfrågas. * Så där. Nu får ni andra lägga till. En del av er har väl varit med om udda projekt så att ni känner till fler möjligheter. Själv har jag exempelvis noll koll på var vuxenfilmsentusiaster letar folk. Jag har ingen aning om vilken rekryteringstjänst de anlitar, så det vore bra om någon berättar. Mikael Beckman och andra med anknytning till svenska herrtidningar har ju de senaste tjugo åren spelat in en del så det bör ju finnas folk som har koll på läget. Och härom dagen var det ju en annan branschperson som annonserade efter filmarbetare, så uppenbart skapas en del sådan film. I och för sig hittade jag någon gång en internationell databas med vuxenunderhållare, men där fanns knappt några svenskar. När det gäller internets kontaktannonser för vuxna så har jag ingen koll på om de numera har någon underavdelning för filmning.

Tack för båda svaren. Uppfattat Blackmagic Designs Fusions Free, Natron eller Blender kan göra det som jag behöver. När det gäller Blender finns det en tjej här i stan som använder programmet för att ensam skapa långfilm. Hon borde kunna visa mig till rätta om jag får problem. Angående att vara låst till 24 bilder per sekund. I värsta fall får jag väl ta ut en sekvens stillbilder och sedan stoppa in dem i videoredigeringsprogrammet. Inte roligt, men det lär inte bli några långa animeringssekvenser som jag behöver.

Ibland funderar jag på att skapa science fiction trots att jag saknar finansiär. 3d-animeringar av exempelvis futuristiska rymdskepp finns uppladdade i public domain. Därför undrar jag angående hur jag löser praktikaliteter när jag saknar möjlighet att betala. Jag vet inget om animering men jag gissar att jag behöver något gratisprogram där jag stoppar in 3d-objekt nedladdade från internet och för att konvertera till videosekvens. Varpå jag chromakeyar i mitt vanliga videoredigeringsprogram. Men rätta mig om jag missförstått hur man gör. Jag har Win 8.1 på redigeringsdatorn och normalt sett använder jag följande videoformat. 1920*1080 50i, 24 Mbps .m2ts Jag menar att det bästa för mig vore att förvandla 3d-objekt till den videostandarden.

Skaffa användaridentitet på Filmcafe. Använd sökfunktionen där. Välj dem som bor i rätt dem i landet. Kolla vilka som passar för de arbetsuppgifter du har. Fråga den du hittar först. Har du ej fått svar efter två dagar så frågar du nästa.

Jag håller inte reda på vad sådan glasskiva heter. Däremot kan du kan få tips på försäljare om du kontaktar institutionen för fysik på närmaste universitet.

Jag har förslag till den som vill bli långfilmsproducent. Jag blev påmind om min gamla tråd när jag städade bland gammal e-post. Resultatet av mitt förslag blev ingenting. Men jag har insett en sak. Filmavtalet har en punkt angående vem som anses tillräckligt kvalificerad för att kunna få produktionsstöd till långfilm. Huvudregeln är att producenten ska tidigare ha varit producent för minst två långfilmer som gått ut i biografdistribution. Detta är nästintill "moment 22". Anses man ej tillräckligt meriterad så kan man ej få produktionsstöd, samtidigt som det är svårt att meritera sig utan att först få produktionsstöd. Nu kommer finessen. Ett antal nollbudgetlångfilmer har gjorts av fysiska personer, inte av juridiska personer. Den som vill bli meriterad kan alltså ta kontakt med privatpersoner som skapat långfilm, jag menar teckna avtal med rättighetsinnehavaren. Sedan offrar man 10,000:- av sina egna pengar på att hyra biograf någon enstaka kväll för att där visa ett par nollbudgetlångfilmer. Ni fattar poängen. Den som har filmbolag kan offra 10,000:- på att bli så meriterad att man uppfyller formaliakraven på att få långfilmsstöd. Juridisk dårpippi, men Filmavtalet är en kvarleva från den analoga tiden, så situationen förutsågs ej. Om någon är intresserad så har jag själv skapat två nollbudgetlångfilmer. Dessutom känner jag till åtskilliga skapade av andra.

Har du kontaktat någon filmskaparförening i din närhet? Jag tänker närmast på Öppna Kanalen Göteborg. Där borde du kunna hitta folk att prata med.

Jag är egentligen fel person att svara men jag misstänker att det första (luminance) betyder att du har för intensiva färger. Kan inträffa om du vid redigering rättat de färger som kameran lämnat. googla broadcast safe colors. Om jag gissat rätt så kanske de två andra felen är besläktade.

Gå till imdb, advanced title search. Välj kombinationen romance sweden. Vill du kan du även avgränsa så att du väljer enbart exempelvis biograffilmer. Jag fick 272 träffar. Men om imdb har rätt, det får du själv avgöra. Exempelvis fick jag fram Den allvarsamma leken, Flykten till framtiden, En man som heter Ove. Plus äldre filmer.

Jag är egentligen fel person att svara eftersom mina medarbetare ställer upp oavlönat. Men schablonmässigt kan du räkna med att mänskliga resurser står för hälften av utgifterna medan prylarna står för resten. Okej, jag förstår att det är en definitionsfråga vilka utgifter som hör hemma på vart och ett av dessa två utgiftsposter, men du får åtminstone en viss fingervisning om vad som är rimligt. Ni som har pengar till era filmer får gärna ge bättre svar eftersom jag egentligen är fel person att svara.

Tack. Ditt svar passar mig förträffligt eftersom den här typen av material är "otryckbart". Materialet borde snarast skickas till kommunpolitikerna så de ser vad marknadsföringsinsatserna resulterar i.

Det finns flera olika videoformat med samma upplösning. I första approximation kan man säga att ju högre bitrate, desto kraftfullare hårdvara behöver du. Exempelvis behöver du snabba hårddiskar om du har hög bitrate. Själv använder jag bitrate 24 MBps på en billig laptop. Men mina trickfilmningar är bara några sekunder långa. Du däremot har kanske tänkt lägga upp en timme material med 100 MBps. Så försök specificera mer detaljer.

Jag började filma pga engagemang i samhällsfrågor. Och jag försäkra att poliser kan bli sura även om man beter sig lagligt. Så om du gör något som polisen ogillar så kan enskilda poliser försöka få dig att ändra beteende. Exempelvis att de kommer hem till dig.

En fråga om att filma utan att fråga de filmade om lov. Lunds studenter super i Stadsparken på Valborgsmässoafton. Området söder och väster om Stadsparken utgör då världens största offentliga toalett. Offentlig i betydelsen fri insyn. En av stadens mest trafikerade gator finns där. På södra sidan finns villor. På den västra sidan ligger stans nya skyskrapa och byggandet av fler flerfamiljshus avslutas nu. Från skyskrapan är utsikten över eländet perfekt. Ett år var det en person som avled. Hon föll på huvudet. Inte ledde det till att kommunen försökte stävja fylleriet. Och vart fjärde år drabbas vi av karneval, då det "smygs i buskarna" i brist på toaletter. Plus spyor och glasflisor överallt. Kommunpolitikerna tycker eländet gör god(!) reklam för kommunen. Deltagarna gör sig givetvis skyldiga till förargelseväckande beteende. För de drabbade villaägarna bör det rimligen vara lagligt att filma för att säkra bevis mot dem som förorenar deras egendom. Ni som har koll på lagstiftningen, vad är lagligt att filma i sådana här fall? Och vad får man sedan göra med det filmade materialet? Svinerierna sker alltså på allmän plats eller i övrigt där det är fri insyn. Samtidigt är filmandet kränkande för dem som gör sg skyldiga till svinerierna. Nej, jag har ingen lust att filma eländet. Jag försöker hålla mig så långt borta som möjligt. Men då problemet funnits i årtionden så blev jag nyfiken på vad lagstiftningen säger. Att massmedia tiger beror rimligen på att motsvarande svinerier förekommer på så många orter att det saknar nyhetsvärde. Ja, jag funderar på att kontakta dem som bor i området angående att lämna in medborgarförslag till kommunpolitikerna. Men politikernas inställning till medborgarförslag är katastrofal, så att på det sättet stoppa svinerierna är vanskligt. Ni andra får gärna berätta hur folk har stoppat motsvarande svinerier på andra orter.

Hur mycket datakraft du behöver beror på vilket videoformat du ska använda. Så var snäll berätta fler detaljer. Själv har jag en grön duk köpt för 549:-. När jag testat så har jag kunnat redigera med Premiere Elements på en laptop köpt för drygt 5,000:-. Spelar in gör jag i 24 Mbps, 1920*1080, 50i. Duger det för dig så behöver du nog inte bekymra dig. Just det ja, vad menar du med full HD? Det låter som om du menar 1920*1080 men då ännu högre upplösning börjar bli populärt så föreslår jag att du specificerar.

Undrar du om det är lagligt? Eller undrar du om det är tekniskt möjligt? Det finns mjukvara som kan spela in allt som visas på skärmen respektive spela in allt som passerar genom ljudkortet. Någon annan har kanske koll på vad programmen heter. Det finns hemsidor som hjälper dig med att ladda ner från Youtube. Lagligheten håller jag däremot inte koll på, men rent generellt är ju svensk lagstiftning relativt generös när kopiering endast gäller enstaka ex för eget bruk.

På denna hemsida hittar du knappast skådespelare. De tips som getts när folk tidigare har letat skådespelare har varit som följer. Annonsera hos Filmcafe, Statist eller Stagepool. Sök i medlemsregistret hos Filmcafe eller Statist. Fråga lokal teater. Välj det som passar din situation.

Jag skriver på manus till min tredje långfilm, så jag har hunnit skaffa mig en liten aning rutin på att ge regi. Min metod är att i film efter film försöka ha samma typ av humor, samma rollfigurer och samma skådespelare. Efter varje enskild film kan jag då gå igenom vad som blev bra respektive dåligt så att det förhoppningsvis blir bättre i nästa film. Då jag saknar möjlighet att betala försöker jag även skriva rollfigurerna så att skådespelarna ska gilla sina roller.

Tillät mig föreslå en komplettering till ditt erbjudande. Nämligen att du även kontaktar närmaste föreningsdrivna lokal-TV-station eller annan filmskaparförening i din närhet. Att du personligen träffar dem som ska spela in gör det nämligen lättare att skriva manus. Dessutom kan det bli lättare för dig att få till stånd samarbete om du berättar lite om dig själv. Hur mycket du har filmat, om du exempelvis har erfarenhet av teater eller musikskapande. Och var i landet du bor.

Vilken programversion menar du? Det finns ju både Premiere Elemenst, och ett att annat Premiere för proffs. Program som ibland kommer i nya versioner. Så frågan är om du har en ny version eller om du lånat en redigeringsdator med äldre version. Rent generellt, ju mer detaljer du berättar, desto lättare att svara.

Jag föreslår att du berättar var i landet du och dina inspelningar finns, hur många timmar inspelat råmaterial du har samt hur många minuter färdigredigerat material du förväntar dig att få ut av det. Och vad ska du göra sedan? Att sälja visningsrättigheter är svårt, så om du planerar att skänka bort visningsrättigheterna så vill jag tipsa om föreningsdriven lokal-TV. Det är dit jag skänker bort visningsrätten till mina nollbudgetfilmer. Ett alternativ vore att du försöker hitta filmare med samma inriktning som du själv. Jag känner några i Malmö, men samtidigt har jag ingen aning om var i landet du befinner dig.

Jag är fel person för att ge dig det svar du efterfrågar. Men jag kan ge ett generellare svar. Då du beskriver dig som nybörjare så skulle du nog ha stor glädje av att umgås med andra filmare. Ett tips är därför att du engagerar dig i närmaste föreningsdrivna lokal-TV-station eller annan filmskaparförening.

Jag förstår vad du menar men jag trodde det framgick av min rubrik att Metros artikel vänder sig till nybörjare. Saknar man pengar för att avlöna medarbetare så är det svårt att hitta någon att samarbeta med eftersom andra filmare ofta hellre genomför sina egna idéer.. Vad man behöver som nybörjare, det är ett kompisgäng. Vissa kompisgäng skapas på filmutbildningar. I andra fall så är det någon i ett befintligt kompisgäng som drar igång filmande. Och så har vi kompisgäng som startats genom att flera personer samtidigt varit aktiva i samma filmskaparförening. Så det hade varit bättre om Metro uppmuntrat nybörjare att ansluta sig till närmaste filmskaparförening. Ja, jag känner till Bollywood och Nollywood. Där skapas filmer som ger vinst. Sverige skulle nog kunna lära en del av dem. Men filmpolitiken har den bakvända konsekvensen att bara folk som inte får stöd har anledning lära av framgångarna i andra länder. Ja, jag vet att vissa svenskar gjort långfilmer på engelska för en internationell marknad. Olika varianter av ond bråd död kan i viss mån vara säljbart, men flertalet sådana långfilmer går med förlust. Inte så konstigt. Konkurrensen är stor och det tar tid att lära sig göra allt rätt. Så i praktiken är det i grova slängar bara 1/10 som ens lyckas spela in sina teknikkostnader bland dem som gör sina filmer tillgängliga på engelska.

Gratistidningen Metro hade i torsdags tips på hur man kommer in i filmbranschen. Suck. Ungefär 2,000 personer försörjer sig som filmarbetare. Samtidigt försöker 10,000 ta sig in i branschen. Det går inte ihop. Det hade varit bättre om tidningen skrivit det, för att varna. Som det nu är så finns det många optimister som satsar helhjärtat, bränner ut sig och försvinner. När sannolikheten för att lyckas hade varit större om de vetat om hur hård konkurrensen är. Tidningen vill att man ska samarbeta med andra filmare. Men det stora problemet för många är ju att hitta någon att samarbeta med. Tidningen vill att man vänder sig till filmcentrum, som de påstår finns i nästan alla kommuner. Suck, tidningen har överskattat antalet filmcentra med en faktor tio. Och filmcentra vill att man har 10,000 timmars erfarenhet samt inregistrerat företag för att ens kunna söka stöd. Tidningen skriver att man lär sig en hel del genom att gå filmutbildning. För all del, men det är svårt att komma in på de bästa filmutbildningarna i Sverige. Respektive dyrt att komma in på de bästa filmutbildningarna som ges av privata utbildningsinrättningar, i Sverige eller utomlands. Så jag uppmuntrar hellre folk att engagera sig i närmaste föreningsdrivna lokal-TV-station. "Våga be om hjälp." Tidningen förstår tydligen inte hur svårt det är att hitta någon som kan hjälpa. Vad har ni andra för exempel på massmediala praktgrodor?

Om du på Youtube, Vimeo eller någon annan plats laddar upp de sekunder som du har problem med så kanske någon kan föreslå en lösning som du själv klarar av. Eller alternativt kan ge ett kostnadsförslag.