ghijohansson

En liten jämförelse mellan två olika sätt att lära sig skapa långfilm. Själv försöker jag lära mig genom att göra långfilm, för 5,000:- per styck. Just nu avslutar jag min andra långfilm, och har börjat ta itu med manus till min tredje långfilm. Mycket lärorikt, men än är jag inte nöjd med hur mina långfilmer ser ut. Av oss som skapar nollbudgetlångfilm så är det en märkbar minoritet som senare får tillfälle att regissera med normal budget. Hur stor minoritet? Nja, frågan är hur man ska räkna. En del bor i de delar av landet där det är svårt att få kontakt med filmbolag, och vägrar flytta. En del saknar planer på att söka pengar till framtida projekt. Andra vill göra sådana filmer som det är svårast få pengar till. Tar man hänsyn till dessa faktorer så är det tydligt att skapande av nollbudgetlångfilm är en mycket bra merit om man vill få pengar till sina projekt. * Samtidigt finns 3-årig regiutbildning i både Stockholm och Göteborg. Varför jag inte sökte in där? Jag är 30 år äldre än de som blir antagna, och så vill jag göra humor i st f drama. Nackdelar med att gå regiutbildning : Att gå regiutbildning förutsätter att man blir antagen. Men det är en rätt liten del av de sökande som blir antagna. Om man inte bor på utbildningsorten så måste man skaffa bostad, och regiutbildning finns i de två städer där det är svårast att hitta bostad. Dessutom ska man ibland offra pengar på att åka hem och hälsa på släkten. Efter att ha levt på studielån i 3 år så lär man ha en dålig ekonomi, vilket i sin tur betyder en dålig förhandlingsposition gentemot arbetsgivare. Att genomgå utbildningen är ingen garanti för att i framtiden kunna regissera med normal budget. Bara 1/3 av dem som genomgår regiutbildning får senare möjlighet att filma med normal budget. Av dessa är det i sin tur 1/2 som bara regisserar en enda långfilm. * Som nollbudgetfilmare kan man bo kvar där man redan bor, och behålla sitt nuvarande jobb medan man filmar på fritiden. Visserligen får man inga betyg att visa upp för framtida arbetsgivare, men att ha färdig långfilm att visa upp är snarast ännu fördelaktigare. Arbetsinsatsen för mina filmer har varit begränsad. Snarast något mindre än arbetsinsatsen för att gå en enda termin på regiutbildningen. För att undvika missförstånd, mina båda långfilmer är 104 respektive 102 minuter långa, och då jag haft extremt få medarbetare så har jag tvingats att själv stå för det mesta arbetet. Då bristen på resurser gjort att jag själv stått för större delen av arbetsinsatsen så kan jag ej skylla filmernas brister på någon annan. Det gör det lättare att inse vad man är bra respektive dålig på. När jag frågade STDH så fick jag svaret att på regiutbildningen består 1/4 av studietiden av verktygskurser. Så den som gör några stycken nollbudgetlångfilmer ägnar alltså mer tid till det praktiska än den som går 3-årig regiutbildning. * Nåväl, allt är inte positivt med att göra nollbudgetlångfilm. Den som går regiutbildning får lättare kontakt med befintliga produktionsbolag. Av dem som planerar för att skapa nollbudgetlångfilm så är det bara en minoritet som blir färdiga. Av dem som blir färdiga så är det vanligt att andra tycker filmerna är dåliga. Så man får räkna med att efteråt bli missnöjd med resultatet. Man bör alltså redan från början ha inställningen att se det hela som övning. Inte kul. Man får vara beredd på att betala allt själv. Att sälja visningsrättigheter är nästan omöjligt, så det blir till att skänka bort visningsrätten till föreningsdriven lokal-TV. I och för sig kan man i efterhand försöka tjäna pengar på att skriva om sitt manus till pjäs, men att sälja spelrättigheter till pjäser är heller inte särskilt lätt. Så där ja, nu överlåter jag på er andra att säga vad ni tycker om olika sätt att lära sig skapa långfilm.

Trevligt med alla kommentarer. Fler mottages tacksamt. Att göra filmen i datorn, det var ett av alternativen jag funderade på. Men jag är fel person för det. Däremot köpte jag en ansiktsmask eftersom jag insåg att ett alternativ var att ha en mask för varje rollfigur. Men jag tyckte det var bäst att göra så enkelt som möjligt. Dessutom hör det till saken att dräkterna begränsade sikten, och jag hade skrivit in en hel del rörelse i manuset.

Tack för kommentarer. På 1970-talet läste jag någon enstaka av Philip K. Dicks romaner. Jag försökte i flera veckor hitta rätt skådespelare. Men jag hade otur när jag försökte skaffa en medelålders kvinna som kunde ställa upp mer än ett fåtal timmar. Att skjuta upp hade varit orealistiskt. Filmen utspelar sig 25 juli och har många utomhusscener, så jag var tvungen spela in under sommaren. Min förra långfilm utspelades sig dagen efter kristihimmelsfärdsdag, och när inspelandet närmade sig slutet så insåg jag att jag höll på att drabbas av brist på tid. Nej, jag är inte nöjd. Projektet blev definitivt mer lärorikt än roligt. Filmen hade med all sannolikhet tjänat på att bli inspelad på det vanliga sättet. Att ge upp ville jag inte därför att då skulle det bli svårare att sätta igång med nästa projekt. Jag försöker lära mig skapa långfilm genom att filma. Ska man lära sig så mycket som möjligt så behöver man fullfölja sina projekt. Så att man kan se vad det blev, och få kommentarer från andra. Hur jag har det nu? Jo tack, att ta itu med det avslutande administrativa arbetet känns snarast mindre jobbigt än när jag slutförde min första långfilm.

Innan jag påbörjade inspelning så hade jag en forumtråd angående hur jag skulle hantera problemet med den obesatta tråden. Då jag bara hade en vecka på mig att lösa problemet, så tvingades jag göra på ett sätt som var mer lärorikt än roligt.

Snälla, recensera mig Min andra nollbudgetlångfilm är färdig. Ju fler kommentarer jag får, desto bättre eftersom jag planerar för att snarast börja skriva manus till nästa. När det gäller min första nollbudgetlångfilm så fick jag kommentarer från ett fåtal personer. Varpå jag försökte använda så mycket som möjligt av kommentarerna när jag skrev manus till den film jag just skapat. Liksom förra gången har jag skapat en somrig komedi. Åldersgränsen är 7 år. Nikolaj Gogols pjäs "Inspektionen" uppdaterad till dagens Grönköping. I min film är det psykiatriläkare Adolf Galenos som är mutkolven som bekymrar sig för anonym inspektion. Filmen är 102 minuter lång. Med en budget på blygsamma 5,000:- så fick jag ett problem. En roll kunde ej besättas. Så jag skaffade morphsuit så att samma skådespelare kunde spela flera roller. Jag menar att röster spelades in separat. Reklamfilm finns här : Budgeten var 5,000:-. Bakom kamera hade jag bara en medarbetare. Redigering gjordes med Premiere Elements. Så det hela är tämligen minimalistiskt.

Erbjudandet är fortfarande aktuellt så jag skickade för en minut sedan.

Lycka till. Då jag själv lärde mig filma på en föreningsdriven lokal-TV-station så hoppas jag du känner till Öppna Kanalen i Göteborg.

Jag skickade för en minut sedan. Var snäll bekräfta mottagandet.

Efter att ensam ha skrivit manus till två långfilmer så vore det trevligt att i framtiden ha medförfattare. Du kan bo var som helst eftersom vi lär kommunicera via internet. Vem jag vill ha som medförfattare? Någon med annan begåvningsprofil än jag själv. De två långfilmer som jag egenhändigt skapat har haft en budget på 5,000:- vardera. Så jag är i stånd till att skriva manus som är extremt enkla att spela in. Och mina manus blir inspelade. Folk som samarbetat med mig kommenterar ibland spontant att jag utnyttjar deras tid väl. På tidigare manus har jag fått ett fåtal kommentarer,som varit uppmuntrande, men själv är jag inte nöjd. Jag får händelsekedjan att gå ihop. När det gäller personbeskrivningar och relationer så lär jag mig gradvis. När det gäller repliker så lider jag av samma problem som många andra författare. Alla rollfigurer har en tendens att prata på samma sätt som manusförfattren själv gör. Jag är alltså väl medveten om att jag som medelålders gubbe ibland uttrycker mig lite ålderdomligt. Så här behöver jag förslag från en medförfattare. Jag lyckas relativt väl med att få hög informationstäthet i dialogen. Samtidigt tenderar enskilda repliker att bli för långa. Mina manus tenderar att innehålla för mycket dialog och för lite rörelse. Men jag lär mig gradvis. Så ibland lyckas jag skriva scener där ingen säger något, jag menar att handlingen säger allt. Jag skapar somriga komedier eftersom jag är samhällsdebattör som vill maximera antalet tittare. Den första långfilmen är barntillåten medan den andra fick åldersgränsen 7 år. Jag försöker skriva mina manus så att det i efterhand ska gå att ha samma berättelse som pjäs. Jag menar, som nollbudgetfilmare får man räkna med begränsad publik, så att sälja spelrättigheter till teatrar är det mest relevanta sättet att dra in pengar. Jag har bara 10,000-tals tittare per film, genom att skänka bort visningsrätten till föreningsdriven lokal-TV. Givetvis är min förhoppning att så småningom få budget till professionellt filmande, men vägen dit är lång. När det gäller persongalleriet i mina filmer så utgår jag från vilka personer som lättast kan övertalas att ställa upp gratis. Då dubbelt så många kvinnor som män vill skådespela så är könsfördelningen därefter. Även åldersfördelningen bland mina rollfigurer motsvarar åldersfördelningen bland dem som är lättast att värva. Dvs övervikt för unga vuxna. Personer som är lagom gamla för att vara på väg ut i arbetslivet är nämligen lättast att värva som skådespelare. I övrigt skriver jag rollfigurerna så att åldern ska ha så liten betydelse som möjligt. Vilket gör det möjligt att rollsätta med personer som är på väg ut från arbetsmarknaden. I mina filmer finns inkompetenta maktmissbrukare och starka kvinnor. Det är tänkt att publiken ska sympatisera med den som är i underläge. De båda långfilmerna är dessutom antirasistiska. Båda långfilmerna och mycket av mitt tidigare filmande har utspelat sig på psykiatriska kliniken Råttboet i Grönköping. Ja, jag har tillstånd från Grönköpings Veckoblad att placera min humor å deras ort. Jag räknar med att nu i vinter börja skriva på manus nummer 3. Hur lång tid det beräknas ta? Låt mig säga så här. Mitt första manus tillkom så här. Först ägnade jag 500 timmar under 2 år till att skriva en pjäs. Sedan offrade jag 100 timmar under 3 månader till att förvandla pjäsen till långfilmmanus. Mitt andra långfilmsmanus krävde lika många timmars skrivande, men 8 månader räckte. Först skrev jag pjäsmanus, men efter några månader övergick jag till att förvandla den halvfärdiga pjäsen till långfilmsmanus. Förhoppningen är att det ska gå ännu lättare att skriva manus till film nummer 3. Helst vill jag ha manus färdigt så snart att jag kan spela in under sommaren.

Söker ni betalda uppdrag eller obetalda? Jag frågar eftersom det är så många som vill göra filmmusik att konkurrensen är stor.

Även jag vill gärna veta var i landet du bor. Jag räknar nämligen med att inom kort börja skriva manus till nästa långfilm. Mina två hittillsvarande långfilmer har varit nollbudgetgilmer. Jag hoppas du även kontaktat närmaste föreningsdrivna lokal-TV-station eller annan filmskaparförening i din geografiska närhet.

Några personer har berättat att de ej kunnat ladda ner mitt dokument med manus. Aktuell adress för dokumentet är http://www.slowlifefilm.se/2015/05/14/ghi-johansson-2/ Bara klicka där det står "ladda ner". Fungerade när jag provade med en dator som har WinXP och Google Chrome. Den som misslyckas med att ladda ner kan ge mig sin e-postadress så skickar jag manus som e-brev.

Prata gärna med Öppna Kanalen i Malmö.

Var i landet finns du? På vissa platser kan nybörjare få hjälp. Dessutom hade jag för en tid sedan en tråd om passande utrustningspaket för nybörjare. Nej, det är inte optimal belysning som är det viktiga. Det är ljudet ni ska prioritera.

Tack båda två. Innan jag startade tråden så funderade jag på om jag skulle börja med att googla, men jag misstänkte att andra haft motsvarande problem, så därför fann jag det relevant att börja med att fråga.

Jag söker freeware som kan hantera många olika tekniska standarder när det gäller ljud. Situationen är som följer. Till mitt senaste projekt fick jag ljudfiler från andra personer. Då insåg jag att vissa ljudfilmer följde någon teknisk standard som mitt redigeringsprogram inte kunde hantera. Så jag tvingades stoppa in filer i något ljudredigeringsprogram och där omvandla till wav-fil. Jag lyckades hjälpligt hantera situationen tack vare att jag hade två olika datorer med flera olika ljudredigeringsprogram. Men det var onekneligen knas. Och den ena datorn är tio år gammal, så den lär inte hålla länge till. Därför söker jag något freeware som kan konvertera ljud-filer till wav. Redigeringsdatorn har Windows 8.1.

Förlåt min otydlighet. Jag menade att jag fann det märkligt att politikerna påstår något som ej stämmer.

Här kommer länk till det senaste inom svensk filmpolitik https://data.riksdagen.se/fil/5C94DCB1-0787-4F8A-9D61-02955A4E86BD Jag önskar att politikerna hade bättre koll på läget. Jag tar amatörfilm som exempel eftersom jag i det fallet lätt kan visa hur galet det blivit. På sidan 47 skrivs det om amatörfilm. Ingen definition ges, men rimligen menas allt som inte har normal budget, dvs allt där deltagarna ej får betalt för sin arbetsinsats. Regeringen säger nej till Alliansens motion, där Alliansen vill stärka svenska amatörfilm. Här följer de två relevanta textpartierna : "Regeringen anför i propositionen att det är viktigt att den nationella nivån tar till vara den kunskap och de erfarenheter som finns gällande talangutveckling i regionerna, både i de regionala produktionscentrumen och i resurscentrumen. Den nationella filmpolitiken bör bidra till att stärka och utveckla möjligheten till talangutveckling i hela landet och till att stärka de regionala insatserna på detta område." "Den nationella filmpolitiken förutsätter ett visst mått av professionalitet i filmskapandet. De nationella insatser som främjar ren amatörfilm finns inom andra delar av kulturpolitiken och inom utbildningspolitiken, t.ex. insatser inom skolan och folkbildningen. Utskottet konstaterar att den framtida utvecklingen av filmen är nära förknippad med utvecklingen av konstnärskap och yrkeskompetenser. Möjligheten till talangutveckling är av stor betydelse för utvecklingen av filmen. På flera håll i landet tar bl.a. regionala aktörer ett stort ansvar för att utveckla branschen och för att finna nya talanger. Många skolor arbetar också aktivt med filmskapande och i flera kommuner och län finns filmverkstäder där ungdomar får hjälp med att utveckla sin förmåga på filmens område. Utskottet vill understryka betydelsen av detta arbete. Utskottet är dock inte berett att tillstyrka ett tillkännagivande till regeringen om att stärka svensk amatörfilm. " * Ovan citerade jag alltså hela de relevanta partierna för att ingen ska tro att jag vinklar. Låt mig nu ge exempel på hur tokigt det blivit. "Många skolor arbetar också aktivt med filmskapande och i flera kommuner och län finns filmverkstäder där ungdomar får hjälp med att utveckla sin förmåga på filmens område. Utskottet vill understryka betydelsen av detta arbete." Då påståendet är märkligt så googlade jag. Först letade jag fram en lista på de kommuner som har minst 100,000 invånare. Sedan kollade jag kommun för kommun. I Stockholm och Göteborg kan skolor hyra in filmpedagog för några timmar. Så att eleverna under normal lektionstid får prova på filmande. I Malmö finns just nu en verksamhet som är sådan att jag får intrycket att filmverkstad är ett relevant namn. I Borås finns en filmverkstad som utgör del av ett invandrarprojekt, så den är inte för barn. I ett flertal kommuner kan barn under någon lovdag offra några timmar på att lära sig filmskapande. Många kommuner har provat det en gång, och sedan lagt ner. Då jag själv hållit studiecirkel så misstänker jag att få barn anmält intresse, så att respektive kommun ansett att det saknas underlag för fortsatt filmverkstad. * "På flera håll i landet tar bl.a. regionala aktörer ett stort ansvar för att utveckla branschen och för att finna nya talanger." Min erfarenhet av regionala resurscentra är att de vill att man kommit så långt att man har eget företag. Saknar man företag så får man räkna med att de inte ens svarar på e-brev. De regionala aktörer som plockar fram nya talanger finns alltså företrädesvis bland föreningslivet och kompisgäng. * Politikerna tycks tro att amatörer betyder ungdomar som håller på att lära sig filma. Visst, många ungdomar filmar, relativt ofta med förhoppning om att i framtiden kunna försörja sig på filmandet. Men, men, men. Lite exempel på "amatörfilmare" som i likhet med mig är gubbar. Personer som faller utanför ramen för politikernas världsbild. Gubbe nummer 1. Hade jobbat som proffs i drygt 35 år när han pensionerades. Främst hade han varit anställd medarbetare på andras inspelningar men ibland hade han fått stöd till egna projekt. När han pensionerades så blev det omöjligt för honom att få stöd eftersom han ansågs för gammal. Så han tvingades filma utan finansiering. Gubbe nummer 2. Jobbar under terminerna som filmlärare. Under sommarlovet lånar han utbildningsinrättningens professionella utrustning för filmprojekt som saknar finansiering. Gubbe nummer 3. Sålt manus till två långfilmer och en TV-serie som inspelats med normal budget. Sedan blivit filmlärare. När eleverna spelar in film utifrån hans manus så blir det amatörfilm eftersom finansiering saknas. Ni andra kan nog lägga till motsvarande exempel. * Suck, politikerna beter sig bakvänt. Hade de velat stötta svensk amatörfilm så hade de funderat på vad de kunde göra för att hjälpa alla oss som inte får bidrag. Just det ja, det finns så många som vill filma så det är hopplöst att stötta alla bra idéer. Och visst går det att stötta filmare på annat sätt än genom att ge riktade bidrag till enskilda projekt. Att använda internet för informationsspridning respektive skapande av nätverk, det är ju två idéer som ligger nära till hands. * Efter att nu ha kritiserat politikerna så överlämnar jag ordet till er andra.

Jag har vid några tillfällen deklarerat inkomst av hobbyverksamhet. Lätt som en plätt. Bara att dela upp kvittona i två högar, en för utgifter och en för inkomster. Och sedan räkna ut nettot. Så jag föredrar att skjuta upp att bli företagare. Dessutom hoppas jag du känner till Bolagsbolaget, Frilansfinans och andra liknande företag som hjälper dem som vill driva näringsverksamhet utan att starta företag.

Jag noterade att Inferno, den senaste Dan Brown-filmen, fått ljum kritik. Jag har ibland funderat på att skriva något parodiskt manus som liknar det som Dan Brown skriver. Eller parodiera Indiana Jones. Eller parodiera något annat som är relaterat till gamla mysterier. Någon annan som har motsvarande funderingar kring att skriva manus åt det hållet? Det hör till saken att när jag inte filmar så sysslar jag med vetenskaplig forskning. Mitt forskningsområde är sådant att jag är i rätt position för att hitta på något åt det hållet. Efter två egenhändigt skapade nollbudgetlångfilmer (och flera kortare grejer) så har jag dessutom förhoppningsvis lärt mig en del relevant kring långfilmsskapande.

Tack så mycket, då lägger jag till VLC i listan på vad som inom kort ska göras med min dator.

Hur spelar jag lämpligen blu-ray-skiva i datorn? Bakgrund som följer. Efter avslutad redigering vill jag ha filmen även som spelbar blu-ray. Skapa skivan var lätt. Men jag saknar blu-ray-spelare ansluten till TV-apparat. Och att spela blu-ray i datorn gick inte. Så jag gogglade. Den populäraste lösningen tycks vara att installera VLC som mediespelare. Rekommenderar ni andra att jag installerar mediespelaren VLC för att spela blu-ray-skivor? Jag har Windows 8.1. Eller finns bättre förslag? Det enda jag letar efter är alltså en gratis mediespelare som kan hantera spelbara blu-ray-skivor.

Med din budget har du råd att skaffa utrustning med XLR-kontakt, ger klart bättre ljud. Sådan riktmik kan kopplas till separat ljudupptagare. Dessutom såg du kanske följande forumtråd. https://forum.voodoofilm.org/showthread.php?t=37139

Tack för kommentarer. Trevligt att mitt initiativ uppskattas. Ja, jag håller med om att texten är väl lång. Min tanke är att hänvisa till tråden när folk i framtiden ställer frågor. Och det sker ju ofta. När jag tidigare svarat på forumpostningar angående vad som bör skaffas så har jag gett korta svar. Angående youtubelänken. Ja, jag vet att fler än jag försöker ge relevant info. Angående formulering. Uppfattat, jag ska fundera. Blir lätt en groda när man ska skriva informationsrikt och samtidigt kort. Jag menade alltså att jag använde pengarna till att filma åt den som fått pengarna.

Då ingen kommenterat än så länge så lägger jag själv till en del. - Går det att komma billigare undan? Ett sätt är att köpa begagnat. Jag köpte själv återförsäljarens demoobjekt. Kameran var alltså drygt tre år gammal, men jag fick garanti och det enda som verkade använt var instruktionsboken. Återförsäljare ger även garanti på de kameror som de säljer begagnade efter att ha fått dem som inbyten. Ett krux med att köpa begagnat är att kameror inte håller i evighet. Så det är bäst att kolla före köp var närmaste serviceverkstad finns. Och sådana serviceverkstäder är sällsynta. Det är inte kul att behöva skicka kameran till utlandet för service mitt under pågående projekt. Att begagnat köpa en kamera som knappt använts låter trevligt, men kameror är inte gjorda för att stå oanvända i åratal. Så om en kamera står oanvänd för länge så innebär det att zoomen krånglar. Vilket kostar någon tusenlapp att rätta till på närmaste serviceverkstad. Den som köper begagnad mikrofon får se upp med tekniska standarder. Mikrofoner håller ofta i årtionden. Därför finns mikrofoner som följer en äldre teknisk standard. Det går tyvärr att koppla en mikrofon byggd för T-power till en kamera med XLR-kontakter eftersom kontakterna är samma. Varpå det blir dyr reparation pga ström i fel ledning. - Ja, det går att få tillräckligt bra ljud med sämre utrustning, men det är svårare. Så det kan lätt bli frustrerande. Jag vet, för jag filmade själv så fram till för några år sedan. Det finns dock situationer där det är lätt att spela in ljud. Jag menar att du spelar in ljud och bild för sig. Om du planerar att skapa dockfilm, animering eller något annat åt det hållet så kan du använda kamera med den billigare varianten av ljudkontakt. Jag menar kamera som har 3,5-mm telekontakt i stereoversion. Det är den normala typen av mikrofonkontakt på de billiga videokameror som har någon mikrofonkontakt över huvud taget. - Det finns folk som spelar in ljudet genom att koppla mikrofon till sin smartphone. Men smartphone saknar XLR-kontakt med fantommatning. Så gör bara det om inspelningssituationen är sådan att det är lätt att få bra ljud. - Går det att få tillräckligt bra bild med kamera som är så billig att den saknar XLR-kontakt med fantommatning? Ja, relativt ofta. Rent praktiskt kan man säga att ju lättare det är att få bra bild, desto bättre klarar du dig med en billig kamera. Så om du exempelvis planerar att spela in dockteater hemma i bostaden så klarar du dig nog med billig kamera. Jag menar att du klarar dig med billig kamera eftesom du i lugn och ro kan fixa optimal belysning. - Vad gör du om du redan har en kamera, men den saknar XLR-kontakt med fantommatning? Köper en separat ljudinspelare. Om din kamera har telekontakt så kan du välja en ljudinspelare som skickar ljudet vidare. Saknar din kamera mikrofonkontakt så väljer du i stället en ljudinspelare som lagrar det inspelade ljudet. - Går det att finansiera köp av utrustning genom att skaffa finansiär? Tyvärr, det är svårt. Vissa brudpar vill ha en film av vigseln. Det är den typ av betalda uppdrag som brukar vara lättast att få. Men var beredd på att det blir inga lättförtjänta pengar. Ideella föreningar kan få bidrag för att berätta om sin verksamhet. Jag fixade själv en gång 50,000:- till en patientförening, varpå jag själv använde pengarna. Det går att ladda upp stock footage och hoppas att någon vill köpa.