Désirée

Jag har skickat mina manus till olika tävlingar, men den huvudsakliga vinsten har legat i att få feedback på var manuset ligger, inte att det har lett till någon faktisk vinst. Jag har försökt välja tävlingar som ger feedback, som är välettablerade och som har kontakter med branschfolk som en del av vinsten.

Det är inte bara kanske en bra idé, det är nödvändigt! När man skriver ett manus lever man i en liten bubbla och man tror att man är nästa Oscars-vinnare. Dessto snabbare man kommer ur den bubblan, desto snabbare blir manuset bra. Skicka aldrig ditt första utkast (om du inte jobbar på beställning eller samarbete av något slag). En god investering är också en grammatikbok i engelska. Om du inte har engelska som modersmål, så kan jag garantera dig att du inte skriver engelska som en infödd. Och tro mig, ditt manus kommer att gå i papperskorgen om språket är dåligt, så är det bara. Människor som har som sitt jobb att läsa, älskar vackert skrivna texter lika mycket som de föraktar ett manus där författaren inte lagt ner möda på sitt hantverk. Självklart kan man skriva ett manus på ett halvår, om du jobbar med att skriva manus på heltid. Men där varken du eller jag. Jag skulle rekommendera dig att lägga ner ordentligt med tid på manuset och låta några läsa det, innan du ens tänker på att skicka det till folk i ett försök att sälja det.

Halvår? Det var inte särdeles länge. Har du redan börjat blir desperat, så ska du kanske satsa på något annat. Ja, du kan skicka via mejl, men fråga först. Hur man gör? Det är den stora frågan som vi alla här frågar oss. Jag skulle föreslåt att du börjar med att anmäla dig till några sajter där man får feedback som Triggerstreet.com och Talentville.com. Men mest av allt ska du nog startata en ny tråd i ämnet. Denna är alldeles för infekterad.

"Grabbar" Hmf!

Till att börja med skulle jag föreslå att du slutar använda små många ORD med STORA BOKSTÄVER hela tiden. Det gör texten svårläst. Det är okej att använda för att markera speciella ljud och liknande, men inte allt som vi ska rikta blicken mot. Jag skulle också vilja se en mer intresstant beskrivning av de två än bara ålder. Ulf ska vara 40 men låter mer som en grinig tonåring. Det finns inget vuxet över honom. Dialogen är inte så fokuserad. Det blir lite långdraget och tråkigt. Försök få varje sak som sägs att föra historien framåt. Du skulle kunna berätta samma historia på halva tiden. Jag tycker att du regisserar lite för mycket i texten. Lämna mer till skådespelarna att avgöra hur dialogen ska uttalas, vilka gester som ska göras, när det ska vara tyst m.m. Annars så var idén kul och lite ovanlig och går säkert att jobba vidare på.

Jag tror att om Ladiesman hade velat ljuga skulle han inte ha skrivit att manuset fick "medium consider" (vilket är ca 3 på en skala mellan 1 och 5) och pratat om en "small time" regissör, och sagt att de "stora grabbarna" inte svarat än. Han skulle ha sagt att manuset blivit köpt och håller på och bli producerat av Cameron. Att han inte vill lämna ut sitt namn och sina kontakter är bara oerfarenhet. Jag själv skulle kunna sätta upp på mitt CV att jag fått ett manus filmat av en Hollywoodregissör. Det är sant. Men med det tror alla att det är en långfilm och regissören ifråga är typ Spielberg, men det är ju faktiskt bara läsarens egen tolkning. Det är en kortfilm och regissören ifråga flyttade till Hollywood under efterproduktionen. Det finns massor med små agenturer och okända producenter och regissörer som alla hoppas hitta ett tillräkligt bra manus som de har råd att producera, som kan göra dem rika och berömda. Varför skulle inte Ladiesman kunnat få kontakt med någon av dem? De stora produktionsbolagen som Paramount svarar inte på e-post från okända, men så är det ju inte Paramount som Ladiesman påstår att han har sina kontakter hos. Ladiesman må ha betett sig korkat med att svara med ett alterego och han må sväva i det blå om vad han har uppnått, men lägg av nu. Nu räcker det faktiskt.

Det viktigaste är att manuset är bra, inte din ålder.

Jo, men samtidigt så blir det bäst om man skriver på något man brinner för. En blandning, faktiskt. Om du ska jobba som mansuförfattare måste du lära dig att bli inspirerad "på kommando" och inte vänta på att inspirationen ska komma till dig. Men något 8-17 jobb blir det knappast. Det kräver övning och självdiciplin, men det går faktiskt. Jag har läst på ett par amerikanska sajter att man får en beställning på ett långfilmsmanus och förväntas presentera den första versionen tre månader senare. Hur du lägger upp arbetet tror jag inte så många bryr sig om, bara du levererar som utlovat.

Titta gärna på Svt Play / barn. Fåret Shawn, Pingu, Yoko Jakoamoto Toto mfl är historier helt utan dialog.

Haka inte upp dig på att du inte får ha dialog, utan tänk istället på vad du vill berätta. Gå sedan vidare och tänk i bilder, symboler och färger som berättarteknik.

Här är en till.

Den var väldigt vacker och poetisk. Jag hade förväntat mig att han skulle falla och inte flyga. Jag menar, vi vet ju att vi inte kan flyga med vingar, sådär som han försökte. Så jag trodde att den skulle sluta sorgligt. Kanske kan man poängtera slutet med att man ser honom flyga bort. Sättet att skriva är lite för detaljrikt. T ex är utseendet på idrottsläraren och mönstret på pyamasen är ointressanta. Intryck är bättre än enskilda detaljer. Det blir bättre flyt i texten och man fångar det som är viktigt för storyn. Jag håller med Daniel härovan i frågan om Angel är "sinnesjuk". Han verkar så väldigt fixerad vid att flyga att det känns riktigt sjukt. Nu blev det ju vackert för honom och han blev lycklig, men det är ju inte riktigt normalt. Vad som är "sjukt" är ju alltid en fråga om definition, men han känns inte som en genomsnittsmänniska. I det stora hela en väldigt bra historia, som kan göras ännu bättre.

Att göra en kortfilm som förutsätter att man vet men Platon är är en brist redan i sig. Jag kände till namnet, men inte så mycket mer, men jag läste ändå. En film måste vara tillgänlig på någon nivå för alla tittare. Om du vill förmedla Platons ideologi - vilket jag gissar är syftet - är det ju dödfött om du förutsätter att publiken redan kan den. Om Jesus uppenbarat sig för en kristen eller Budda för en buddist hade jag inte sagt något, men du måste etablera vem gubben är innan han dyker upp. Det kan lika gärna vara en död pappa/farfar/morfar/morbror, eller Gud eller en ängel eller liknande. Varför skulle Platon av alla människor dyka upp just hos henne. Det är ju givetvis i hennes eget huvud på något vis, men det måste etableras. Ditt skrivsätt är för omständigt, tycker jag. Du måste etablera miljön och vad vi ser kortare och effektivare, utan att lägga vikt vid detaljer om inte har betydelse för historien. Det spelar ingen roll hur många tomma toarullar där finns eller tandkrämstuben lämnats öppen. Det viktiga är att badrummet är riktigt jäkla skitigt. Sedan ska du vara varsam med att beskriva allt som skådespelaren ska göra, som vilket håll skådespelaren tittar, och sådant. Beskriv heldre intryck än exakta intruktioner. Det bör du lämna till regissör och skådespelare. När hon står på parkeringsplatsen och ser sina fotspår i snön, men inga spår av kedjorna, är en slutsats som du inte ska förutsätta att tittarna gör. Då måste vi först ha sett hur det ser ut med kedjorna, eller se hur hon rör sig och att kedjorna borde lämna spår men inte gör det. Hoppas det är till någon hjälp.

Det mest grundläggande med film är att man beskriver det som syns och hörs. Det är ett visuellt, rörligt media. När du berättar din historia får du ha detta i åttanke. Den mest använda berättartekniken handlar om en persons historia. Antingen kan personen ifråga vara huvudpersonen, eller så berättas historien av en annan person (t ex The Shawshank Redemption). Eller så följer man något annat än en person och får stöta på flera personers öden under detta någots resa. Man kan ju givetvis låta manuset glida ganska fritt om man bara har en röd tråd att följa, men det är väldigt vanligt att man har olika vändpunkter och hög/låg-punkter i historien för att skapa dynamik.

Du ska skriva det som är vesäntligt för scenen, ingenting mer. Om det är viktigt att det är en paus innan något sägs, beskriv vad vi kan förvänta oss att se i bild - eller höra, men försök att undvika att regissera skådespelaren. Skapa heldre en stämning, än skriv exakt vart skådespelaren ska titta. Scenbeskrivningarna är till för att skapa en stämning och grundläggande förutsättningar på ett sätt som insprierar och kickar igång fantasin, inte ge en exakt beskrivning av platsen. Det är intressantare att få ett intryck av vad det är för hus, än att det är grönt och 50 meter högt. Är det ett högt hus bland många, eller sticker det ut? Är alla andra hus gula och detta är grönt? Är det förfallet eller välrenoverat? Generellt sätt så gäller att scenbeskrivningar ska vara så korta som möjligt. Ta bara med det om är viktigt. När karaktären presenteras kan du ha med hela namnet, men vad som ska stå ovanför dialogen är en fråga om vad som känns smidigast och mest korrekt för karaktären. Är det en karaktär vi är familjär med är förnamnet bäst, är det en vi har distans till - och som håller distans till huvudpersonen - kanske hela namnet passar bättre. Det är upp till dig. Manusförfattare gör inte storyboards. Det gör inblandade personer när filmen ska produceras. Men då görs det i ett ganska tidigt skede, om jag har förstått det hela rätt.

Röd tråd? För mig känns det som att det måste finnas en röd tråd genom alla dagboksdelarna; någonstans måste ju story mynna ut. Sex "fristående" historier är i sig helt okej, men det måste finnas något sammanhang.

Sök på "översättare", inte "manusförfattare". Du skriver manuset och vill ha det översatt. Men att översätta hundra sidor är inte direkt gratis. Ställen att få feedback: http://www.talentville.com/ http://www.triggerstreet.com/ Dessa två ställen är gratis communities där du ger och får feedback från manusförfattare som du själv. Det har sina sidor, men man får ta det för vad det är. Börja med att lära dig skriva för film och skriv ett manus, och skriv om det och skriv om det tills det är så bra det kan bli. Det känns lite som du hoppar över den biten och vill skicka iväg något med en gång. När du har ett manus som är kanon, börja skicka det till tävlingar. Kortfilmsmanus är i regel lättare att få sålda och producerade. Att få sålt något är vikigt, för de tär ett bevis på att någon gillat det man skrivit, och det gör andra intresserade.

Fråga vad de har för budget på sina produktioner, för att få ett hum om lämplig betalning. Tänk på att ett bra manus är grunden för en bra film och att det är värt att betala för, men det måste ligga i proportion till vad filmen som helhet har för budget. Det är svårt att få några jobb som manusförfattare innan man har fått något sålt. Ironiskt, men sant. Skriv så bra du kan och visa det för så många som möjligt, så kanske du får napp tillslut. Agenter kan man se sig om i sjön efter tills man har fått sålt något. Det är skitsvårt att få tag i en agent när man är helt grön. Åtminstone om man inte är där på plats och kan kliva in på kontoret. Men pröva gärna. Det finns listor på nätet med agenter. Att registera ett manus hos WGA är nog bra, men samtidigt kan man ju fundera på vad det har för praktiskt betydelse. Du har ett bevis för att du skriv det manuset då, men är du beredd att processa om det i rätten?

Hejsan! Du har valt en trevlig yrkesbana. Välkommen. 1) Jag kan bara svara för mig själv. Jag har kämpat i år för att skriva felfri engelska, dels för att det är enklare och billigare, men även för känslan. Men det är klart att det går att anlita en översättare. 2) På svenska manus lär du inte kunna försörja dig på det. Om du blir anlitad som manusförfattare av ett seröst större produktionsbolag i USA får du drygt $100 000 för ett långfilmsmanus. Ett färdigskrivet, skrivet på spekulation så att säga, säljs för det som köparen tycker att det är värt. Ett tag kunde det komma upp i miljonbelopp (i dollar) men det gör det inte längre. Mindre produktionsbolag och oberoende producenter har dessutom inte de pengarna. En annan sak att ta i beaktande är att skriva manus inte är momspliktigt utanför EU. Ta nu inte mitt ord på det, utan kolla upp det själv. Men det var det beskedet jag fick när jag kontaktade skatteverket. 3) Du börjar med att "pitcha" din idé till den som är intresserad, dvs kort och effektivt beskriver ditt manus, och väcker intresse (svår kombination). Om intresse fortfarande finns, skicka manuset. Ja, det kan bli stulet, men det sker väldigt sällan i praktiken. Det bästa sättet att inte få folk att vilja jobba men en är att stjäla andras idéer, så du behöver inte vara särdeles orolig, ett gott rykte är vad som gör att dessa människor överlever. Hur du får betalat är något som görs upp beroende på situation. Ha en glad dag

Testa http://www.pencil-animation.org/.

Hejsan! Du får mer än gärna bevisa att jag har fel, men då vill jag ha några exempel. Att böcker och noveller filmas fler än en gång, det vet jag, men de jag känner till utgår inte från samma manus. Jag har inte ställt några krav på er eller er produktion. Jag har bara sagt att jag gärna skriver ett manus åt er, men att jag inte jobbar gratis. Jag har skrivit manus åt produktioner där alla andra inblandade jobbade gratis, så det är inget konstigt med det. Ett bra manus är grunden för ett bra film, och vissa tycker att det är värt att betala för. Smaken är olika, och vill ni inte betala för ett manus är det er ensak. Jag ställde inget krav på att ni skulle köpa av mig, eller att ni skulle betala någon annan som skrev åt er.

Ställer inga krav alls. Hur menar du att jag skulle ställa "krav"? Jag ville bara påpeka för mindre erfarana manusförfattare att de inte kommer att kunna få manuset producerat av mer än en producent.

Uhm... Nja, lessen att ta ner dig på jorden där, men det är förhållandevis många som sålt ett manus, mycket färre som sålt två. Så slappna inte av och tro att allt går som på räls för att du sålt ett manus. Det är bara att fortsätta kämpa på. Säger du inte emot dig själv där?

Att få svar från produktionsbolag på ett query letter är ovanligt. Det var väl det du ville veta, som svar på din första fråga som startade det hela?

Jag har aldrig påstått att du ljuger. Därför att du lyckas på en osannolik väg. Att få kontakt på det sättet du beskriver betraktas som omöjligt; Utifrån det du har beskrivit.