Désirée

Du lägger dina hållpunkter glesare. Det låter som du lagt en per frame. Låt oss säga att du har en sfär som du ska först platta till och sedan dra ut och detta ska vara en tio sekunder lång sekvens. Du har en list i nederkanten som anger var på tidsskalan som du befinner dig. Ställ dig på första framen och gör en nod, hållpunkt, eller vad det heter (minns inte nu). Sedan flyttar du dig ett antal sekunder eller frames bort och plattar till din boll och lägger till en ny nod/hållpunkt och sedan flyttar du dig till tio sekunder och drar där ut din boll och lägger en ny nod/hållpunkt.

Vad jag har förstått så skickar du bara en faktura till dem. De drar av moms på dina 8000kr, betalar arbetsgivaravgifter, sociala avgifter och allt annat. Eftersom det inte står på fakturan att du har F-skatt sedel, så är de skyldiga att betala in själva. Om det står att mottagaren av pengarna har F-skattsedal så har mottagaren ansvaret att betala in moms och sociala avgifter.

Det kan te sig konstigt, men jag har faktiskt stött på författare som varit så rädda för att det de skrivit ska bli snott av andra, att nästan ingen fick läsa det.

Man kan ju tänka sig en tecknad trailer. Det blir nog färre personer inblandade.

I teorin: jovisst. I praktiken: knappast. Tänk dig att jag snor ditt manus och säljer det som mitt eget. Förr eller senare lär det komma till din kännedom, om inte annat när du ser den färdiga filmen. Du tar kontakt med inblandade personer, visar på ditt manus, visar dina antecknar, ditt underlag osv. Oavsett om du får något erkännande eller ersättning, så lär inte jag få något mer jobb. Något av det värsta man kan drabbas utav som manusförfattare är att bli beskyld för att ha snott någons manus utan att ge cred för det. För sen vill ingen jobba med en. Enbart en idiot riskerar medvetet att försätta sig i den situationen. Sen får du inte heller glömma att för att ditt manus ska bli film, så måste du låta folk läsa vad du skrivit.

Fråga 1-3 skulle jag besvara med att det finns inga skrikta regler utan att det gäller att få texten att flyta och att man förstår vad man läser. När det gäller att döpa karraktärerna kan det ibland vara bra att göra det även om man aldrig får veta deras namn, för Soldat Ett och Soldat Två helt enkelt blir tråkigt och svårt att hålla ordning på ändå. Men man kan ju hitta på något mellanting, typ ett "namn" som beskriver t ex "Soldat med bandage". Så länge du har gjort klart vilka som ingår i en grupp, så kan du gärna använda gruppen som benämning i texten istället för varje enskilt namn.

Det första är "sålt" och kommer att produceras av http://www.mgmmproduktion.se/MGMM_Produktion/Home.html i augusti.

Det är helt okay att vilja jobba med film utan att kunna skriva ett manus. Det är inte självklart att man kan skriva bara för att man kan ge regi eller hålla i en filmkamera. Men du kan inte förvänta dig att få specialbeställda manus utan att ge någon ersättning till författaren.

Få hjälp med storyn, det är en sak; det kan man lätt få hjälp med och bolla med andra. Få hjälp med att hitta i sin själ varför en viss historia vill bli berättad, det är en helt annan, och det min vän handlar inte om att vara radikal eller tyken, det är bara så att det är bara du som har tillgång till ditt innersta.

Bra råd. Ta med det som är viktigt. Måla en bild, men haka inte upp det på detaljer. Tänk på tempot. Om man går snabbt genom ett rum, beskriv rummet hastigt i grova dag. Om någon går runt och tittar på allt, håll ett lugnare tempo, men fastna inte på petitesser. P.S. "Overdo" inte "overdue", som betyder att räkningen är betald försent.

Ja, och det är en konst att förmedla en bild. Personligen har jag alltid siktad på Hollywood :-) Sen förstår jag inte varför man ska skriva slaffsigt bara för att man är amatör. Ett snyggt och välskrivet manus ger alltid ett bättre intryck.

Jag skulle tolka din scen som att Elisabeth tittar in i kameran, eftersom det är hans POV, dvs vad han ser. Om det var ditt syfte och det finns en direkt vits med att styra det så i manus, så är ju allt som du vill ha det. Att regisera sina egna manus innebär att man inte behöver imponera på lika många :-) Sen får man inte glömma att det är skillnad på att vara etablerad och att vara okänd när man visar sitt manus för en tänkbar producent. Det beror väl på vilken marknad du vänder dig till. I USA florerar så många manus från okända, oetablerade författare att illa formaterade manus med stavfel inte blir lästa, för du blir inte betraktad som seriös.

Du vet inte vilka förutsättningar James Barrett hade när han skrev. Dessutom finns det något som kallas shooting script, där kameradirektiv ska finnas med, men det är inte säkert att det är manusförfattaren som skrivit dit dem. Det finns massor med manus av kända författare på nätet som bryter mot reglerna, men det betyder inte att det är smart att göra det som okänd och oetablerad författare. Har du sålt något? Till Hollywood? Jag bara undrar, med tanke på din attityd, som känns lite som att "jag gör som jag vill för jag vet bäst".

1 "Letter"-sida per minut, egentligen, men det är inte så stor skillnad. Ja, 45 sidor manus blir ungefär 45 minuter film. Givetvis beskriver man det åskådaren ser också, inte bara vad de hör. Satsa på Celtx, det är ett gratis manusprogram. Och läs manus från producerade filmer. Massor av dem.

Nja. . . Det finns sätt att uppfattas som proffs och det finns sätt att uppfattas som amatör. Och är man inte etablerad utgår läsaren från att man är amatör, och man vill ta dem ur den villfarelsen. Precis så som man "inte ska" skriva. Det finns dessutom ingenting som motiverar att det måste vara en POV just här. Vi kan se att hon ler mot honom, likaväl som han ser att hon ler mot honom.

Detta var något av det konstigaste jag har hört. Jag har aldrig sett några POV-scener på det sätt du beskriver. POV är ett kameradirektiv, ingen scen-typ. Lika lite som "LISA är 25år, blond, kurvig, klädd i röd vinterjacka" är en scen, utan en beskrivning så är POV ett sätt att beskriva hur man vill att scenen ska filmas, och det ska man som manusförfattare undvika om det inte är utryckligen begärt av beställaren.

Tyvärr, om du inte vet varför du vill berätta historien, så vet inte jag det heller.

Jag skulle också föreslå att du satsar på att göra en kortfilm först. Långfilmsidéen finns ju kvar och du har alla möjligheter att göra den senare. En kortfilm är billigare att producera och är på alla sätt lättare att hantera i tid, redigering, personal m.m. Vad det gäller att få folk att jobba gratis handlar det mycket om dina ambitioner med filmen. Ja, de som jobbar med filmen får något i sitt CV, men vad är det för nytta med det som ingen vet vad det är för film? Om du har planer på att skicka in den till festivaler och liknande, så gör det det hela mer värt. Men först och främst måste du ha ett bra manus som alla tror på, om du ska få folk att jobba gratis.

Det viktigaste när man berättar en historia, tycker jag, är att veta varför man vill berätta den och vad det är man vill förmedla. Man måste få kontakt. Om någon av dina idéer knyter an till något du själv upplevt så är den att föredra förmför det andra. Om någon av idéerna inkluderar situationer och/eller miljöer som du inte känner till, så avvakta och försök lär dig om det som du inte kan. När du valt en idé skulle jag föreslå att du börjar med att tänka ut första scenen och sista scenen och se till att de representerar den förändring som skett.

"Lite pengar" går nog att få från ett filmmanus, men dels ska du skriva det och dels sälja det, och även om du hinner skriva ett bra filmmanus på två månader (proffs har normalt ca 12 veckor på sig om det är beställningsjobb) så får du nog ha spekulanterna på plats redan när du är klar, för att hinna få pengarna till 18-års dagen. Helt rätt intställning! Beundransvärd sådan. Men kan vara lite opraktiskt rent ekonomiskt. Jag har sålt fem kortfilmsmanus, varav två till USA. Jo, tack, det känns lysande. Ännu roligare är det när de producerats och man får hem en DVD med resultatet. Det gör gott för självkänslan och för ens CV.

Varför vill du berätta historien? Vad är det du vill ha sagt? Är det en självupplevd barndom? Hat mot homosexuella? Bitterhet över samhället? Du måste veta varför den här historien är viktig för dig och vad du vill säga till oss åskådare innan du börjar skriva, om det ska falla väl ut.

Det finns de som inte gillar att läsa filmmanus, men jag har aldrig stött på det hos en manusförfattare. Och när du dessutom själv säger attt det du skrivit är ganska tråkigt så tycker jag att du ska fråga dig varför. Det behöver inte vara tråkigt bara för att handlingen inte har börjat (vilket den gör från sida ett, egentligen). Se över din stavning och din grammatik! Du ger inget gott intryck om du inte kan hantera språket och det stör dessutom läsningen. Försök att undvika voiceovers på det sätt du gör. Försök visa stället för att berätta för oss i klarttext vad som hänt och varför. Det finns filmer där Voice Overs fungerar utmärkt, men se det som fusk och försök att undvika det och se vad du kan klara av utan. Det är lite en smaksak om man ska skriva "vi ser Stefan sitta" eller bara skriva vad man ser dvs "Stefan sitter", men jag tycker det är störande med "vi ser" eftersom det är ju det hela manuset går ut på - att skriva vad vi ser och hör. Att då hela tiden skriva "vi ser" blir så onödigt. Vänta med att numrera scenerna tills du skriver ett manus som ska produceras (div du måste ha sålt det först). Och du behöver inte ha med scen tio. "(V.O.) Man hör tåget åka förbi." ??? Säger han det, eller hör vi som åskådare tåget? Betänk sedan att en sida manus är en minut film. Du har skrivit fem minuter film där nästan inget händer. Du utnyttjar inte den potensial som finns. Vad är det han köper i matvarubutiken? Vad beställer han på Internet? Vad bråkar dom om innan han smäller till honom? Varför är det så viktigt att han sätter på kaffebryggaren först och sedan tänder en cigarett? Varför står han under köksfläkten och röker? Allt som du visar av Stefan och hans omgivning räknas. Utnyttja det. Och den härliga inspiration du kände när du började skriva det här manuset, håll hårt fast vid den!

Försöka kan man ju alltid. Men tänk på att kvalitet är bättre än kvantitet.

De manus jag har läst som utspelar sig i t ex ubåtar eller rymdskepp har bara "INT. SCENRUM" och inget mer. En sida manus ska motsvara en minut, så om du ska ha en stillastående kamera filma ett antal stillsittande personer i fem minuter och det inte händer något över huvudtaget, så får det väl bli fem blanka sidor i manus. Troligen kommer den biten av filmen att vara lika intressant som manus. . . Om du nu vill låta skådespelarna imporvisera, så tycker att du ändå får tala om vad som är syftet och vart det ska leda.

Jag skulle föreslå att du visar huvudpersonens vardag, kort och gott.