Désirée

Ett sätt är att börja smått med att skriva manus till kortfilm. Har man väl fått sålt och producerat något - även om det "bara" är en kortfilm - så har man lite kött på benen när man kommer med sitt långfilmsmanus. Det finns utbildningar också, men de jag har hittat har antingen varit kombinerade med regi eller inriktade mot tv (som behöver manusförfattare för serier mm). Att vara författare innebär att du inte får någonting gratis utan måste visa vad du kan hela tiden och helst för rätt personer vid rätt tillfälle. Tänk också på att det är något som tar tid. Det är inte som att köpa en hamburgare på McDonald's. Det är mer som att laga tjälknöl eller lagra ett vin. Det handlar dels om att det tar tid att etablera sig, och dels att det tar tid att mogna som författare. För mig tog det drygt tio år innan jag fick sålt mitt första kortfilmsmanus, men misströsta inte. Om du inte gör om mitt misstag och tror att du är bäst och att alla andra har fel, kommer du nog att utvecklas snabbare än jag gjorde ;-)

Jag håller med föregående talare. Ett bra manus är värt något, en idé blir bara stulen. Det går inte att få kontakt med någon producent i Hollywood, om du inte har kontakter. Och kontakter får man genom kontakter. Det är helt enkelt för många som suktar efter att komma in för att de ska öppna dörren för okända. Men misströsta inte. Det finns en stor filmvärld utanför Hollywood också. Men återigen, det är när idén finns realiserad i ett filmmanus som man har en chans. Antingen så försöker du skriva manuset själv, eller slår dig ihop med någon som kan.

Vari ligger den dåliga stämningen? Ja, jag frågade. Och du frågade om du svarat, och jag svarade nej för du hade bara förklarat de två olika "typerna" igen, inte egentligen förklarat varför och varifrån denna uppfattning kommer. Nu kan det ju skilja mellan svenska manus och amerikanska, men jag har aldrig uppfattat att det skulle vara någon skillnad mellan dem. Alltså vill jag veta var du sett eller hört det, för att jag ska kunna bilda mig en egen uppfattning om det är något jag ska ta till mig eller ej. Om du uppfattade det som dålig stämning för att jag vill veta källan till ditt påstående, så beklagar jag. Det var inte min mening.

Nej, inte direkt, eftersom du inte refererar till källan för ditt påstående. Jag har läst filmmanus och böcker i ämnet utan att det skulle framgå att det är någon skillnad. Å andra sidan finns det finns det flera som tycker att saker ska vara på ett visst sätt, utan att så många egentligen håller med. I det här fallet handlar med mer om att vara tydlig än att följa särskilda formateringsregler.

Kortfilmer är vanligtvis en timme eller kortare. Det är vanligare med korta filmer på 20 minuter eller mindre, för att kortfilmer vanligtvis görs av bolag/peroner med liten budget. Novellfilmer är en beteckning som brukar användas på filmer som är 20 minuter eller längre, men det är ett luddigt begrepp och inte helt inarbetat. Blir ditt manus "för kort" oroa dig inte. Skriv ner det och läs igenom det och få feedback. Sen är det bara att skriva om och skriva om igen. Fylla manuset med djupare karaktärsbeskrivningar låter inte som en bra lösning. Du ska inte fylla manuset med text utan med bild. Du kommer så småningom att hitta en form som passar dig. De flesta (verkar det som) brukar skriva ner hela historien först och skriva om sen, men det är ditt manus och ditt sätt att jobba. Behöver du peta i texten är det bara upp till dig. Det finns inga rätt och fel andra än de regler du själv med tiden kommer att sätta upp. Tydliga visuella referenser fungerar oftast bra. Att pratade framföra referenser fungerar sämre. Förvirra inte publiken om det inte finns en tydligt syfte med det. Du kan sällan dumförklara publiken, men däremot kan det ju bli den effekten att publiken har förstått alla sammahang men inte karakärerna i filmen. Det kan ju också fylla ett syfte, men då ska man vara medveten om det. Jag får nästan läsa ett exempel för att riktigt förstå frågan. Hoppas det är till någon hjälp.

??? Jag har aldrig hört att det skulle vara någon skillnad på de två begreppen.

Härligt!!! Lycka till. Minnen = tillbakablickar. Jag brukar skriva en underrubrik "FLASHBACK" och sedan "BACK TO SCENE" (eller på svenska om du föredrar det). T.ex. INT. VARDAGSRUM - DAG Lisa och Pelle sitter tillsammans i soffan. Lisa böjer sig fram och kysser Pelle. Pelle blundar. FLASHBACK En yngre Pelle kysser en kurvig dam på drygt 60 år. BACK TO SCENE Pelle lutar huvudet bakåt med ett stort leende när Lisa avslutat kyssen. Det finns olika idéer om hur man skriver sånt här, men det viktiga är att vara tydlig och visuell med vad det är som händer, vart man hamnar och när man är tillbaka. Om det är en längre scen kan man ha tillbakablicken i en egen scen med egen huvudrubrik, men även då måste man vara tydlig med att det är en tillbakablick. Tänk på att tydligheten är något som måste synas visuellt i bild, och inte bara stå i text. Det måste både vara lättläst och synligt i film. Hoppas det är till hjälp.

Anton har helt rätt. Kompisar kan skriva gratis.

Det beror väl helt enkelt på vad det är för film man är intresserad av att göra. För mig är det väldigt viktigt att historien leder någonstans, dvs för huvudpersonen och livet framåt och inger hopp.

Jag brukar börja med första bilden och sista bilden. Sista bilden ska visa på den förändring som har skett och första bilden hur allt är när historien börjar. Kontrasten mellan de två är viktig. Och så måste jag veta vad jag vill få sagt med historien, veta målet med historien. Då blir så att säga slutet inget större problem.

Det är klart att om jag säger att jag är manusförfattare och jag håller på med mitt första manus så kan det ju vara lite missvisande. . . "Blivande manusförfattare" är nog bättre. Å andra sidan kan man ju fråga sig om jag är en manusförfattare om jag skrivit tio manus men aldrig fått sålt något. Är jag i såfall kort och gott en dålig manusförfattare? Sen ska man ju inte haka upp sig på just långfilm. Det finns kortfilm också och tv och andra medier som behöver manus. Så manusförfattare kan inkludera alldeles för mycket egentligen. Den ursprungliga frågan skulle kanske formulerats lite tydligare för att få fram vad frågeställaren egentligen ville veta.

En trasig elledning låter inte. Det är bara på film de gör det. Däremot kan det bli överslag i form av en blixt mellan två ytor av olika laddning som inte har kontakt med varandra, men som har spänning nog att överbrygga avståndet. En rakapparat kan nog ge det ljud du är på jakt efter.

IRMC (I Rest My Case)

Nu verkar ämnet glida iväg, men ditt påstående gjorde mig nyfiken och jag kikade en lista på Wikipedia och det är faktiskt engelskan som är överrepresenterad. Det gjorde iallafall mig förvånad. Engelska 26 25,00% Franska 13 12,50% Tyska 13 12,50% Spanska 10 9.62% Italienska 6 5,77% Svenska 6 5,77% http://sv.wikipedia.org/wiki/Nobelpriset_i_litteratur Så vi verkar båda ha fått våra fördomar om litteraturpriset krossade. :)

He, he. Då ska man inte skriva på svenska men haft en dramatiskt barndom. Jag skulle inte kalla det lathet, utan snarare rädsla för att inte skriva tillräckligt bra. Du har helt rätt i att alla mästare skrivit dåligt i början. Det jag var på jakt efter var väl mer att det faktiskt ligger mycket jobb bakom en mästares framgångar, mer än att man inte får skriva dåligt i ett antal år. Har man intresset för att skriva så ska man självklart skriva oavsett resultat. Men om man inte har intresset så är det kanske bättre att låta någon annan göra det. Det är synd att låta en bra idé gå förlorad. Idén behöver ju inte vara sämre, bara för att personen ifråga inte vill skriva den själv.

Absolut! Självklart ska man pröva om man vill det. Inget vet sin potensial förän man prövat. Men bara för att man har en suverän idé behöver det inte betyda att man kan skriva ner den som ett tilltalande och oemotståndligt manus. Men finns intresset för att skriva så är ju inte ett filmmanus svårare att skriva än en roman. ;)

Jag fick kontakt med ett produktionsbolag som bad mig skriva ett manus på deras idé. Jag skrev, fick betalt och de filmade. Det borde inte vara något som hindrar att du betalar en manusförfattare för att skriva ett manus på din idé och du köper manuset. Observera dock att även om du äger rättigheterna till manuset, så är det inte du som är manusförfattare. Du kan givetvis sälja manuset i din tur, eftersom du har rättigheterna, men du riskerar att inte få tillbaka de pengar du har lagt ut. Vill du tjäna pengar på din idé så får du nog skriva ner ett synopsis och sälja detta till ett produktionsbolag.

Det är ett vanligt missförstånd att tro att vem som helst kan skriva bra. Ett bra manus är lika svårt att skriva som en roman.

Jag har aldrig sett det användas så. Då brukar "CLOSE ON" användas, men kameradirektiv ska undvikas om inte köparen begär det. Jag har sett INSERT användas i samband med att man vill lägga in en beskrivande text t ex "Nevada 1876" eller andra korta inlägg som inte är egna scener i sig. Bara du inte förutsätter att det hamnar där. Det vet vi väl alla att de ska till pappersåtervinningen ;) Lycka till.

Glöm inte att det ska spruta blod! Det går kroppspulsådrar med tämligen högt tryck som sprutar i ett par sekunder.

Jag har inget säkert svar, men generellt sett så bör man dela upp scener efter vad man kan filma i en tagning. Två personer som pratar i ett rum är en scen, för det går att filma i en tagning (sen gör man flera med olika vinklar för att klippa ihop, men det är en annan sak). Sett från den aspekten så borde din almanacka vara separat från efterföljande scen. Men en egen scen känns också lite överdrivet. Du skulle kanske kunna använda: INSERT: ALMANACKA Ett blad faller. Det är nu den 19:e maj. BACK TO SCENE ... http://www.simplyscripts.com/WR_format.html Det viktigaste tycker jag är att det blir lättläst och lättbegripligt.

Nja, jag håller bara sådäääär med dig. Med "show, don't tell" menar man ju inte att dialogen inte behövs, utan snarare att man inte ska prata i klartex och berätta vem man är och vad man gör och hur man känner sig. Att skriva ett manus där repliken "vad är klockan" ska läsas som "jag vill ha sex" innebär att man får skriva väldigt mycket beskrivningar om vad folk gör och ser ut också och det är ju inte heller idealiskt. Det blir inte en text som flyter. Om en regissör skriver sitt eget manus och berättar att när du säger repliken "vad är klockan" så vill du i själva verket ha sex, fine, det köper jag. Men som manusförfattare så måste man förmedla bilden med enbart texten.

Trevligt om det var till hjälp. Det är svårt att säga något säkert när man inte ser helheten.

För varje scen så sätter jag upp mål för alla inblandade (vanligtvis två). Dessa mål ska stämma överens med karaktären och de ska vara olika mål för varje karraktär, så att de strävar åt olika håll. Det skapar konflikt och det är jättebra när man vill visa karaktärer. Konflikt behöver inte innebära gräl! Det handlar bara om att personerna vill olika saker. Och visar det olika tydligt. Sen försöker jag i dialog och handling få varje karaktär att sträva åt sitt mål, utan att hojta ut det i klartext. Övertydligt, skriva-på-näsan-dialog: Hon: Jag vill ha sex med dig. Han: Det vill inte jag. Dialog med undertext: Hon: Gud, vad du är läcker, raring. Han: Akta, du skrynklar min tidning! I den scenen du skickade med sitter två personer i en bil och pratar om vindrutetorkare. För mig, saknar den scenen konflikt och är bara meningslöst småprat som inte leder någonstans. Om det är för att visa hur iskallt han tar att han nästan kört över någon, så tar det för lång tid - det är ju nästan en minut. Och Ted verkar inte reagara alls på att kompisen kört våldsamt. Ted: Herre Gud vad gör du!? Manne: Visste du att det var en kvinna som uppfann vindrutetorkaren? Ted: Du körde ju nästan på henne!

Jag skriver på daglig basis. Det funkar bäst för mig. Det är ingen idé att vänta på inspiration, så jag har lärt mig hur jag får inspirationen att komma till mig. Ett sätt för att lyckas med detta är att skriva varje dag. Att skriva kan visst vara ett "8-5-jobb", fast det gäller att hitta de tider och metoder som fungerar bäst för var och en. En del kanske funkar bäst bara en timme på morgonen. Andra kanske grejar det när som helst under dagen, men bara en kvart i taget. Nu har ju jag ett "vanligt" jobb, så jag får skriva när det finns tid för det.