Désirée

Jag har laddat up celtx-filen för manuset till vår dropbox. Farbrorknark, du skulle ju testa att göra storyboards. Det går att göra i Celtx och knyta det direkt till manuset. Jag har inte testat det, men det ska visst finnas en del färdiga modeller och figurer att använda.

Trots att det var jag som föreslog det på mötet idag, så kan jag inte första helgen i augusti. Det var ett släktkalas som jag glömt bort. Beklagar. Vi får se hur vi kan lösa det. Rekvisitan kan jag fortfarande stå med, bara någon hämtar den/jag lämnar den hos någon.

Det är ok för mig. Jag föredrar Stadsbiblioteket.

Jag tror du har fått några bra exempel redan, men jag vill ändå tillägga att när det kommer till sånna här situationer så finns det inga regler huggna i sten. Generellt sätt gäller att för varje gång kameran måste flyttas till en helt ny plats så är det en ny scen. Samtidigt så ska det vara lättläst. Skriv så att det blir begripligt och lättillgängligt. Enklaste sättet är att låta någon annan läsa (utan förklaring vad det är innan) och beskriva hur han/hon upplever scenen. Här är en länk till hur man kan formatera ett montage, som är lite likt det du beskriver How to format a talking montage | johnaugust.com

Det är svårt, för man ska inte räkna med att åskådaren hinner eller har lust att läsa text. Jag har skrivit något liknande och har för mig att jag skrev det som skrevs på skärmen som voice over. Hör med Sx2 Productions (Sx2 Productions | Facebook) och deras produktion "Fåglarna tittar på oss" för att få lite tips.

Har du också laddat upp ett manus?!? Jag har scrollat bakåt, men jag kan inte se att du gett en blänkar om det. Måste dyka in och läsa det med en gång. Ska bli spännande.

Tveksam till att de går att baka ihop, då den ena är seriöst spännande och den andra är en parodi. Och dessutom handlar om helt olika saker.

Vi kan filma vid t ex Backaplan och bussarna där istället. Det spelar ingen större roll. Han kommer med en resväska och rör sig bland bussar, det borde funka det med. Jag har både teddybjörn och resväska. Inget problem. Saknas slutkläm?!? Den ene killen kommer för sitt livs kärlek. Den andre har lockat honom till sig för att kunna lägga rabarberna på sitt livs kärlek: teddybjörnen. Vad är förvirrande? Jag vill gärna skriva om det om det inte är tydligt nog.

"--" framför en rubrik har jag aldrig sett, men användandet av "--" och ". . . " och andra skiljetecken är en blandning mellan konstnärlig frihet och grammatiska regler. "--" änvänds ofta när någon blir avbruten och ". . ." när det glider över i något annat.

Ja. Det är för att markera att det är första gången vi möter karaktären. Det gör det helt enkelt lättare att hänga med. Jag har fått rådet att aldrig skriva mer än vad som behövs för att scenen ska fungera och aldrig skriva det uppenbara. T ex så är det på ett bröllop ganska naturligt att alla ser glada ut, så det behöver man inte skriva, men däremot poängetera den som är sur, svimmar, kissar på sig, eller på annat sätt beter sig oväntat. Undvik att skriva ansiktsutryck, blickar och exakta rörelser. Dels påstås det bli svårare för skådespelaren att tolka rollen, irriterande för läsaren och dessutom så är det inte alls säkert att det går att genomföra. När jag skriver ser jag väldigt tydligt platsen framför sig, men när det verkligen filmas så ser det inte alls ut så. Detaljer kan då bli väldigt störande. Jag skrev t ex en gång att Han skulle gå bort ifrån Henne men i verkligheten så innebar det ett problem eftersom det skulle innebära en helt ny tagning med nya vinklar, istället för att kameran kunde stå kvar under hela scenen. Sånt där är jättesvårt att tänka på som manusförfattare. Det är viktigt att hitta balansen mellan att skriva för mycket och skriva för lite. Men tänk på vad som är nödvändigt för scenen, och haka inte upp dig på hur exakt du tänkt dig den.

De två blogsidorna är förvisso från en välettablerad manusförfattare, men är tillika ganska gamla och idealen förändras med tiden. OCH det handlar hela tiden om att delge ett intryck av karaktären, även om detta i exemplen inkluderar sådant vi inte kan se. Det står inte skrivet i någons ansikte om han/hon är singel eller förälder till tio barn och ger antagligen inget som ger oss ett intryck av karakären. Jag var nyss en av domarna i en kortmanustävling och ett av kriterierna var att se till hur filmbart manuset var. Att skriva annat än det som syns och hörs hade gett minuspoäng. En kreativ skildring av karaktären som gav mig en bild hade inte gjort det, även om det hade slunkit in lite historik.

Jag har för mig att FarbrorKnark var intresserad av att vara skådis. Ingen av dem ville prata, om jag minns rätt.

Det skulle ju vara bra om jag och Fönstret15 fick lite respons på våra manusförslag först så att vi vet om vi är på bana med åtminstonne ett producerbart manus. Det känns som att det skulle vara bra om vi på nästa träff kunde gå vidare att planera produktionen. Personligen tror jag att både mitt och Fönstrets förslag fungerar med nollbudget. Kan det bli problem med natt-scenerna i Fönstrets förslag? Fönstrets förslag är seriöst spännande, men mitt är en klar parodi på en action.

Nej, nej, nej! Man ska aldrig, aldrig, aldrig skriva nått som inte syns och hörs i manuset. Man kan vara oerhört kreativ i sina beskrivningar för att skapa ett intryck, men det handlar ändå om vad som syns och hörs. Man får inte glömma att den skådespelare som ska spela rollen faktiskt har läst igenom hela manuset innan inspelning och faktiskt har hunnit bilda sig en helhet av karakären som läsaren inte har första gången manuset läses, eller som vi som tittare vet när vi ser filmen första gången. När man ser den färdiga filmen har vi bara synen och hörseln att gå på vad som händer. Och vi förstår ändå. Det funkar i ett manus också. Att skriva sånt som inte syns och hörs är bara att lura sig själv att man har förmedlat det som är väsentligt.

Japp. Det är viktigt att skilja på vad en regissör gör och vad manusförfattaren ska göra. En regissör vill normalt inte ha ett manus av en författare som gjort hans/hennes jobb utan att denne bett om det.

Nej. Det var precis det jag skrev att man inte skulle göra enligt mitt tycke. Det är en och samma scen. Kameran står kvar på samma ställe och allt kan tas i ett svep, då är det en och samma scen. Vart kameran ska riktas är inte upp till manusförfattaren. Det är upp till regissör och fotograf. Manusförfattaren ska skriva en historia som ska måla bilder i huvudet på regissör och fotograf. Det ska vara lätt, tydligt och trevligt att läsa, och egga fantasin. Hur bilden ska komponeras är inte upp till manusförfattaren. Kanske är det intresstanta att han äter frukost. Kanske är utsikten intressant för historien. Kanske är det något annat som inte framgår. Manusförfattaren ska berätta historien med det som är viktigt, utan onödiga detaljer. Det är en konst.

Jag håller med. Filmkameran är på samma plats = samma scen. Det blir inte förvirrande. Tvärtom blir det nästan mer svårläst med att ha scenen uppdelad under flera rubriker. Dessutom så ska man inte överdriva detaljerna i sina beskrivningar. Om det inte är väsenligt att han tar en tugga just då eller att han tittar ut genom fönstret just då, så duger "Albin äter frukost och tittar ut genom fönstret där människor går omkring."

Jo, den var bra rent tekniskt, men rent berättarmässigt ställer jag mig tveksam. Hade den gjorts som en kortfilm istället med en ordentlig story så hade den varit jättekul. Den är ju lång som en kortfilm, och inte en trailer.

Den började bra, men den skulle ha slutat när man fick se vapnet och sen ansiktet på mördaren. Sen blev den bara lång.

Jag har laddat upp ett manus i vår DropBox. Det ligger i en mapp som heter "Manusförslag från Désirée". Fönstret15 kommer nog också snart med ett förslag. Vi kan väl ha en öppen diskussion om förslagen och träffas igen?

Självklart. Ofta. Men om du menar livsavgörande vändpunkter i livet, är svaret nej. Film kan påverka väldigt starkt, men för mig påverkar film min fantasi och kan också bidra till intressanta diskussioner, men de bidrar inte till att jag ändrar mitt beteende. Möjligen förstärker; som En Obekväm Sanning påverkade ett redan igångsatt miljötänk hos mig. Alla filmer har ett budskap, ett syfte, en anledning till att de blev gjorda. En starkt vinklad film ger inte åskådaren en chans att se andra sidan. Genomgoda hjältar och alltigenom, oförbätterligt onda skurkar är vinklat. I längden påverkar film, även om vi vet att det är låtsas - inte varje individ, men ett samhälle som grupp. Om filmen försöker visa personerna som är med som månfasseterade och visar udda personer som hjältar och inte bara använder sig av sterotyper så ser jag påverkan som något positivt. Men å andra sidan så ser jag det som positivt för att det påverkar på ett sätt som jag tycker är bra. Jag tycker det viktigaste är att alla är medvetna om att man blir påverkad, att det finns ett syfte med att filmen blev gjord.

Man visar att han är singel genom att visa hans hem med en säng i sovrummet, ingen ring på fingret, eller så kan det framgå genom vad som sägs. Men tänk på att allt du vet om karaktären aldrig kommer att framgå i manuset. Om det är viktigt att han är singel så kommer det framgå av historien. Är det inte viktigt så strunta i att försöka få in det någonstans. Som Mr A redan sagt, skriv bara sånt som syns och hörs. Skriv inte att han är trettiofem och singel och jobbar som ingenjör, för det syns inte. Det enda som syns är att han är i trettioårsåldern. Att skriva bakgrunden på ett särskilt papper kan funka för ditt eget förarbete, men är inget en regissör i regel bryr sig om. Du får olika karaktärer genom att de beter sig olika och pratar olika. Se på folk i allmänhet - vad skiljer oss åt?

Grattis! Det är en fördel att starta företag, för det är inte fördelaktigt att deklarera det som inkomst av hobby. Men det förutsätter ju att villkoren för att starta enskild firma är uppfyllda.

Fönstret15 och jag håller på att skriva två nya manus enligt de idéer vi diskuterade på mötet. Vi får se om vi presenterar ett ellet två manus i slutänden.

Du har fått manuset skickat till dig nu.