Désirée

Jag skulle säga att det stjäls ganska lite. Om en manusförfattare blir anklagad för att ha stulit någons idé så ger det dåligt rykte. Och dåligt rykte är det sista du vill ha, eftersom ditt rykte är det som gör att du får jobb. Personligen hör jag mycket sällan om stulna idéer och än mindre manus, men när det händer så är det inte bra för manusförfattarens karriär. Men det verkar som ovantstående har andra erfarenheter. Sen ska det sägas att idéer är mycket lite värda och inte går att skydda i större utsträckning. Manus däremot är en annan sak. Dem har du automatiskt copyright på, som sades i svaret före mig. Seriösa produktionsbolag stjäl inte manus. Precis som manusförfattare är de måna som sitt rykte. Om de får rykte om sig att stjäla vill ingen skicka material till dem. Utan manus, inga filmer. Ett tips jag fick en gång är att alltid ha idéerna nedskrivna, helst för hand i en inbunden anteckningsbok med datum, typ dagbok. Vad du inte ska göra är att sätta © på materialet. Dels hindrar det faktiskt att ditt manus blir kopierat och spritt - för du får inte kopiera ©-markerat material. Dels är det både oartigt och amatörmässigt att tala om för läsaren att du förväntar dig att de är potientiella tjuvar. Jag skulle säga att du inte behöver oroa dig, men det är min åsikt.

Tja, jag vet inte. Jag har skrivit filmmanus sen slutet av 90-talet och hunnit med hundratalet klavertramp. Nyttig erfarenhet förvisso, men "etablerad" och "känd" ingår inte i det konceptet.

Varför heter huvudpersonen Diana Ross? Hon verkar inte ha någon som helst anknytning till Diana Ross. Känns lite onödigt att döpa henne efter en verklig person om det inte finns någon koppling. Formatmässigt sett är det fel font och det är radbrytningar inne i dialogen. Inte jättesnyggt, men ska du göra filmen själv spelar det mindre roll. Om du ska visa manuset för andra för att t ex få finansiärer eller liknande så bör du formatera det korrekt. Storymässigt sett så hänger jag inte riktigt med. Det är något med känslolösheten - att hon inte bryr sig om andra och sen när hon behöver hjälp så bryr sig ingen om henne - men jag måste erkänna att jag inte kan följa med i tankebanan riktigt. Den dialog som finns är, i mitt tycke, lite märklig. Påverkade hon världen? Varför just hon i så fall? Och var kom hennes val av kläder in i bilden? Generellt sett är det inte ett bra drag att exponera vad som händer genom en TV. En TV är så att säga andrahandsinformation. Vi ser den utvalda information som huvudpersonen och övriga befolkningen får se, men vi får inte se vad som faktiskt händer. Försök gärna att tydliggöra storyn lite mer och jobba med det visuella ytterligare lite grand i syfte att framhäva det du vill ha sagt. Gör det än mer extremt och pusha över gränserna. Lycka till.

Jag uttryckte mig kanske oklart. Det jag menade var att de betalar dig inte för en idé, utan det är först när det finns ett manus som man kan få betalt. Idén i sig har inget värde - sorgligt men sant. Det är först i form av ett manus som en idé är praktiskt användbar. Det är klart att om du pitchar en bra idé att du kan bli ombedd att skriva manus baserat på den. Men betalt får du troligast först om du skrivit ett manus som de vill ha. Rena beställningsjobb med garanterad inkomst kommer först när man är etablerad. Tyvärr är det många bra idéer som försvinner mellan idé och fungerande manus. Det räcker inte att skriva ner idén och skissa lite kring historien. För att någon utöver en själv ska bli intresserad att producera så krävs ett trollbindande manus. Tråkigt nog innebär inte en bra idé att samma person kan skriva ett bra manus. Och alla bra manus når inte alltid ut till rätt läsare.

Grundidéen är att man ska skriva det som syns och hörs. Tre sekunder telefonsamtal är väldigt kort. Ungefär tre-fyra stavelser hinner man säga på den tiden. Men bortsett ifrån den faktiska tiden, så skulle jag skriva som scenrubrik att det är svart, skriva det som hinner sägas som vanlig dialog, kanske med en kommentar om att det låter som över en telefon. Sedan skulle jag byta scen och skriva det jag ser i den. Ett annat alternativ är att skriva telefonsamtalet som en scen, och beskriva inklippen inom scenen och avsluta med att det återigen blir svart. Vilket jag skulle valt beror nog lite på längd och hur klippen hänger ihop med vad som sägs. Tänk på att ett klipp på två sekunder bara kan beskrivas helt kort - två sekunder i text så att säga.

Grattis och oerhört kul för dig. Var bara beredd på att det kanske inte är världens bästa säljargument att säga att det inte finns någon film i den genren - det finns det alltid, eller så är din idé ingen bra story, kommer du att få som reaktion innan du ens hunnit börja. Steg ett för att det ska kunna bli någonting alls är ett manus. Du kan självklart pitcha idén för tänkbara producenter, men om dom gillar idén vill de se den i manusform. Det är manuset de köper, inte din idé. Håll fast vid dina positiva tankar och lär dig skriva filmmanus, eller ta kontakt med någon som kan och är villig att skriva det åt dig.

Mattihp har helt rätt. Det går inte att skriva i Reader. Celtx är också gratis och är ett program avsett för att skriva just filmmanus, så du får all hjälp du behöver med formateringen. Från Celtx kan du också exportera till pdf.

Karaktärerna har blivit bättre, historien tydligare. Formateringen kan vara värd att jobba på för att det ska bli lättare att bedöma hur lång filmen kommer att bli. Läs mer: http://forum.voodoofilm.org/filmmanus/8466-hur-man-formaterar-manus.html. Enklast är att skaffa t ex Celtx som är gratis. Hela hanteringen av det brutna benet är fortfarande orealistisk. Sedan är jag lite fundersam på släktförhållandena. Förut var de halvbröder. Nu verkar de inte ens vara det. Varför skulle Leo vara hos en kvinna som inte är hans mamma varannan helg? Men annars så är dynamiken mellan dem mycket mer spännande än förut. Julius verkar ha någon form av psykiska problem. Är det någon speciell diagnos du utgår ifrån, eller är han mest frustrerad och arg?

Jag tror att 45 sidor är ganska vanligt. Om du vill gardera dig så att den passar så många kanaler som möjligt, så bör du nog göra det möjligt att få plats med reklam. Sedan ska det ju få plats med en resumé också.

Tänk på att det är bilderna som ska berätta. Om ni börjar historien med att han redan mist sin flickvän, så ser vi "bara" en lessen, deprimerad och kanske aggresiv kille, utan att kunna ta till oss varför. Ser vi honom sitta med sin döende flickvän, eller ser olyckan, så har vi mycket lättare att ta till oss hans känslor. Vidare ska en historia ha en början, en mitten och ett slut - låter självklart, men det är förbluffande svårt ibland. Det måste hända något i historien. Huvudpersonen ska helst genomgå den mest omvälvande, banbrytande, känslomässigt omkanstande händelsen i hela sitt liv. Så i ert fall så skulle början kunna vara flickvännens död, mitten vara hans bearbetning av sorgen och slutet att han har lärt sig leva med sorgen. Det är väldigt svårt att få det bra. Det är bäst att utgå ifrån att man ska berätta med bilder och se att historien fungerar utan monolog. Sen kan man - kanske - lägga på en monolog. Att tex bara se en kille vandra på en kyrkogård till en berättarröst då är det ingen film, då är det radioteater. Titta på:

Wow!!!

Jag hade uppenbarligen fel. Jackie Cockle Talks Timmy Time | Stop Motion Animation Timmy Lamm är stop motion animerad. Vilket jobb de har lagt ner på att få den att se datoranimerad ut :-)

Jo, det är samma produktionsbolag, men om du tittar på programmet så ser du att miljöerna är helt annorlunda. Jag har fått intrycket att den har stop-motion-karaktär, men att den är gjort på dator. Det är ju trots allt väldigt dyrt att producera stop-motion. Och figurerna hoppar upp i luften i t ex inledningen, något som är lite svårlöst i stopmotion. Säkert vet jag ju inte, men jag gör vad jag tycker är en kvalificerad gissning.

Självklart kan du berätta bra historier och ha dyselexi. Det ena har ju inte med det andra att göra. Problemet är bara att manuset blir mer svårläst med stavfel och uppfattas lätt som slarvigt och oseriöst. Du skulle kanske ha någon som bistod med just stavning? Jag tycker att det är skithäftigt att du inte låter det hindra dig.

Kan nog vara så. Fast vi vet inte att Julius drömmer om att få köra bil. Den som ser filmen har inga förutsättningar att uppfatta det.

Jag vill bara förvarna att jag inte höjer manuset till skyarna, utan snarare tvärtom. Om du inte vill få det sänkt, så strunta i att läsa resten. Formatmässigt sett så var det inte mycket som inte höll sig till standard. Kanske spelar mindre roll när du ska filma den själv, men det kan vara bra att veta. Språkmässigt sett var det fullt med stavfel. Det är tråkigare att läsa och bryter stämningen på ett irriterande sätt. Jag har fått skit förr här på forumet för att jag anser att en författare ska kunna skriva, men jag står för den åsikten. Dialogen mellan de två lät tämligen lika. Det fanns ingen direkt skillnad mellan dem. Visserligen är de bröder, men de är ändå två olika personer. Bilföraren i början har ingen betydelse. Börja när bilen passerar Leo och Julius istället. Sedan tycker jag att även om historien har potential så har du inte utnyttjat möjligheterna. Julius ägnar en lång stund åt att bara vara taskig mot sin lillebror. Vi får en vag förklaring varför. Här finns möjlighet att skapa lite större djup och lite olika situationer istället för att bara ha en taskig Julius som upprepar samma sak om och om igen. Om det skiljer 1-2 år mellan dem så minns inte Julius ett liv utan Leo och borde inte ha problem med att hans pappa stuckit och Leos pappa kommit och gått. Det är klart att det kan finnas en konflikt mellan dem, men Julius pappa har ju inte bott i familjen tillräkligt länge för att Julius ska minnas det, så du får nog bygga konflikten på något annat, eller göra Leo flera år yngre. Det är klart att de svarar på SOS. Det gör dom även i manuset, men Julius har inte tålamod att vänta. De flesta har tålamod att vänta tio sekunder - maxtid för att svara på SOS alarm när man ringer 112. Och Julius har ingen skäl till att denna panikartade situation kånka ut sin bror till bilen - något som Leo borde svimmat av smärta om han gjort. Det går inte att lyfta någon med benbrott på det sättet och Leo bara kommenterar "Det gör så jävla ont". Hur in i helskotta få han upp honom på ryggen föresten? Det är svårt när Leo inte kan hjälpa till. Och vad gör pappas bilnycklar hemma hos dem när de tidigare berättat att mamman är singel och letar efter någon ny "idiot"? Sen kommer bilolyckan. Leo har fortfarande ett brutet ben. Hur har han kommit ut ur bilen? Och hur har han möjlighet att dra ut Julius? Nu är jag krass, jag vet, och du kommer inte gilla det jag skriver nu, men jag tror att du har haft lite för bråttom i din iver att vilja ha ett actionfyllt manus att filma. Du har glömt att alla filmer måste ha en bra story i botten. Om du vill ha kvar det mesta, skulle jag föreslå att Leo skadar ryggen istället, så att han inte känner sina ben. Julius kan då kånka runt mer utan att det blir fullständigt orealistiskt, men med den följden att han förvärrar skadan och troligen gör honom förlamad för livet.

Var programmet ligger och var ditt projekt och tillhörande filer ligger är två olika saker. Att du importerar filer in i ett program betyder inte att du lägger filerna på samma plats som programmet. När du sparar väljer du var du vill lägga projektet och dess filer och väljer då en plats på den stora disken. Du bör absolut undvika att spara projetet på SSDn eftersom den inte är gjord för att skrivas till överdrivet många gånger, som det blir när man har projektfiler på den. Det är inte så svårt som det kan verka. Två diskar är inte konstigare än att ha en USB-sticka inkopplad.

INT då är du inomhus, EXT utomhus - så som du upplever det på filmen, inte var det faktiskt spelas in. Just en grotta kan ju kännas som inomhus, för att du inte ser himmel och horisont och det inte regnar på dig. Men du behöver inte beskymra dig om inspelningsplatsen. Tid på dygnet har egentligen bara den betydelsen att det ska hjälpa till vid ljussättningen / val av tidpunkt för inspelning. Om det inte är viktigt att se soluppgången, strunta i att skriva SUNRISE, utan skriv DAY eller NIGHT, beroende på situation. "Gloaming"-stunden på dagen är i regel ointressant. Då är det "DAY". -- Du behöver inte beskriva platsen varje gång. Det räcker med att du presenterar "Grottan" första gången. Nästa gång vi är i "Grottan" vet vi vad det är för en plats.

"Timmy Lamm" är åt det hållet.

Aha. Då ska det kanske vara mindre scary. Visa från joggarens synvinkel istället - att hon ökar farten och vinner över bubblorna.

Precis som de föregående kommentarerna så undrar jag vad det är för spel och vad reklamen försöker få sagt. Jag tänkte mest på en parodi på tvättmedelsreklam.

De här tankebanorna förutsätter att manusförfattaren är intresserad av att regissera också. Annars behöver inte någon ha förtroende för att han kan ta idén från pappret till bioduken, eftersom det inte är manusförfattarens jobb. Alla som skriver manus är inte intresserade av att regissera. Något som Gussman inte sagt är om han riktar sig till svensk filmindustri eller till t ex amerikansk. Det är stor skillnad mellan Sverige och USA både på mängd pengar och tillvägagångssätt för att sälja ett manus.

Jag håller också med. Det är lättare att lära sig skriva manus om man börjar med kortfilm, som är lättare att överblicka och går snabbare att skriva = man lär sig snabbare. Men jag kan förstå om du inte alls vill det. Det är ju just den här manusidén som du brinner för, eller hur? Själv började jag också med ett långfilmsmanus och det satt jag med i några år och det blev ändå inte bra. Det första man skriver blir sällan det. Och sen kan det vara svårt att slänga och börja om. Oavsett kort eller långt lär dig: 1) Struktur på ett manus - Jag föreslår Blake Snyders Save the Cat. Strukturen fungerar lika bra på kortfilmsmanus även om det inte sägs. 2) Karaktärer - Jag föreslår Linda Segers Make Good Characters Great. 3) Att skriva. Skriv, skriv, skriv. Och se till att få feedback och lyssna på den. Nu menar jag inte nödvändigtvis manus, utan alla sorters texter. 4) Tålamod. Lycka till.

Sen finns det ju nått som kallas för "injoke" också, men det är det kanske inte frågan om i det här fallet. Typ "insider-skämt" Ett exempel på "injoke" är i ET på Halloween när ET är utklädd till spöke och de möter en som är utklädd till Yoda. Då spelas Yodas tema från Star Wars. Samma kompositör till båda filmerna.

TACK! Tack. Du har helt rätt. Ska tänka på det. Jag funderade på hur jag skulle lösa det. När man ser filmen så är det lätt att få med en bild, men det blir svårt att beskriva i ett manus. Särskilt för en icke matematiskt skolad läsare. Å andra sidan så är ju formlen ett villospår, så man behöver inte veta. Vad det gäller "maths" vs "math" så verkar jag ha blandat ihop brittisk och amerikansk engelska. Inte så snyggt. Jag tror slutet känns lite abrupt för man inte känner hur ont om tid hon har. Jag ska försöka få fram stressen lite mer. Tackar.